Novembertrött

I år känns november ovanligt mörk, grå och regnig, till och med för mig (som inte brukar påverkas så mycket av vädret). Den här veckan har det varit extra påtagligt (även om gårdagen bjöd på väldigt efterlängtad sol!) eftersom jag har sovit otroligt dåligt också. Återigen skyller jag på pillren jag knaprar för tillfället. Enligt bipacksedeln kan de bl a ge hjärtklappning och pulsen har verkligen speedat den här veckan (även om medicinen kanske inte kan beskyllas för att vara enda orsaken).

Normalt sett brukar jag kunna sova igen en del på helgerna, men inte den här veckan. Idag är jag så trött att jag faktiskt överväger att bara dega i soffan, kanske fixa lite hemma och bara ta det lugnt. Istället för att ta den vanliga sköna långa söndagslöprundan. På nåt vis känns det som att det skulle göra mer skada än nytta att springa idag...

Senaste tiden har min kreativa ådra börjat återfinna sig också, vilket är trevligt. Jag börjar känna igen mitt "gamla" jag. Har t ex ägnat morgonen åt att skapa lite julpynt som kanske kan förgylla lägenheten om nån vecka, förhoppningsvis...

Hur funkar det här med puls egentligen?

Jo, jag vet, hjärtat pumpar runt blodet i kroppen för att man ska fungera... Men jag menar, det sägs ju att formen ska kunna avläsas med hjälp av pulsen. Fast jag undrar jag, känslan borde väl också räknas?

De senaste två veckorna har jag i princip inte tränat alls. Först var det tjänsteresa i land som inte befrämjar offentlig träning för kvinnor (och hotellrummet ger begränsade konditionsmöjligheter), sen en förkylning. Första träningspasset idag, skulle bli ett lugnt sådant för att bara väcka igång kroppen igen. Och det kändes lugnt. Kroppen kändes lätt, andningen var som vanligt och jag kände mig mest som jag smålunkade och filosoferade, i mitt normala tempo (lite snabbare än tänkt).

Fick därför en smärre chock när jag läste av pulsklockan efter passet. Snittpuls 181!! Maxpuls under passet:190. Utan att det var i närheten av jobbigt! Hade jag fått gissa skulle jag sagt att snitt låg på typ 167 eller så... Visst, jag blev lite mer matt i kroppen än jag kanske var precis innan förkylningen, men flåset kändes precis som vanligt.

Så nu är frågan; vad är orsaken? Det finns nog ett antal tänkbara svar:

- Fel på pulsklockan
- Formen försvinner såpass mycket på två veckor att jag inte är bättre än så här
- Det är så kroppen reagerar efter en förkylning (det var ju trots allt mer än ett år sen jag var förkyld sist, så jag har ju liksom "glömt" hur det brukar bli)
- Det beror på den inflammationsdämpande medicinen jag äter just nu (och i så fall: kommer det vara så här i tre veckor till??)
- Det beror på den bristfälliga kosten (läs: skräpmaten) den senaste veckan
- Det är nåt fel på mitt hjärta...

Och så nästa fråga; ska man lita på resultatet och anse att det på något vis är alarmerande och bums krypa till sängs?? Det KÄNNS ju inte så... Men säger mig pulsen något som jag inte själv känner?

Lek och plask!

Den här veckan har det inte blivit mycket träning i bemärkelsen "jag sätter på mig tightsen och tar en löprunda" (och det märks, gud vad stel man blir av stillasittande!). Däremot har det blivit en del smygträning. I slutet av arbetsveckan var vi på konferens på Vildmarkshotellet, där det finns ett rätt nytt äventyrsbad. Så efter middagen i torsdags slängde vi av oss den korrekta arbetsjargongen, tog på oss badkläderna och LEKTE i en dryg timme (sen stängde badet). Två badbollar hade vi till hjälp och vi roade oss kungligt först i utomhusbasängen, sedan i simbassängen inomhus när det blev lite kallt om huvudet. Mycket skratt blev det, så man skulle kunna säga att det blev helkroppsworkout :-) Lägg därtill en tur motströms i strömbassängen och en sväng på dansgolvet efter att badandet var avklarat så får det väl ändå räknas som att man fått ett visst mått träning.

Det bästa med sådana här aktiviteter (förutom att det är så KUL att leka) är att man faktiskt märker att träningen ger resultat. Det som för ett år sedan skulle fått mig att flåsa ganska rejält klarar jag nu utan minsta ansträngning. Saker går lättare helt enkelt. Skön känsla!