Kort simtur och omplanerad vandring

Nu har jag semester minsann, även om jag inte märkt av det så mycket ännu. Igår var en händelserik dag med mycket prylsnack och även en 30-årsfest. Sambon var på väg hem från USA men blev mer och mer försenad för varje mellanlandning och kom inte hem förrän vid midnatt... Det resulterade i en sovmorgon och trögstartad dag idag, men det var skönt faktiskt. Kan inte minnas när jag sov till 9.30 sist! Jag som tyckte jag hade sovmorgon igår när jag sov till kl. 8!!

Var dags för en simtur idag igen, men eftersom det var simtävlingar i utebassängen fick man gå omvägen över en grusväg och simma i den lilla 25-meters bassängen inomhus. En vass sten letade sig in i min häl och orsakade blåmärken... Dock var det gratis, eftersom simhallen (eller simsällskapet eller vad det var) firade 70 år i helgen. Hann ungefär enochenhalv längd innan det stack till i ljumsken. Lite uppvärmningsont trodde jag och stretchade lite och försökte simma vidare, men det gick inte över så det blev bara 500 meter idag. Bättre att ta det lugnt än orsaka något dumt. Känns som en lättare sträckning eller något så Ormsalvan har fått arbeta.

Med erfarenheterna från förra året har vi planerat om årets semestervandring lite. Vi har ju trots allt semester och ska inte slita ut oss. Vi måste ju orka simma i Vansbro efteråt också! Så nu skippar vi Rogen och håller oss mer eller mindre runt Grövelsjön och Hävlingen, med en topptur till Storvätteshågna och en "vilodag" efteråt för att simma in våtdräkterna i Grövelsjöns vatten.

Hmmm... Ta det lugnt... Vara förståndig... Njuta istället för prestera... Känns väldigt vuxet idag på något sätt...

Våtdräktsvånda

Jag börjar tro att det vilar en förbannelse över den här Klassikern, så mycket strul jag har haft med utrustning, väder och sjukdom. Nu har det nämligen varit dags igen. Eftersom vi var lite sent ute så var alla våtdräkter som gick att hyra redan uthyrda till Vansbrosimningen. Bara att krypa till korset och köpa helt enkelt. Men det visade sig inte vara så "bara":

1. Köpet skulle betalas med förskottsfaktura, viktigt att ange ordernummer stod det på hemsidan.

2. MEN - när fakturan kom fanns inget ordernummer på den. Så jag blev lite skeptisk (anade stora ugglor i mossen faktiskt), men betalade efter övertygande "det strular inte, sluta oroa dig" från sambon.

3. Väntade så på en snabb leverans för att kunna träningssimma lite med våtdräkterna. Och den var ganska snabb.

4. MEN - när avin kom visade det sig att paketet skickats med postförskott, så vi skulle alltså behöva betala samma summa som vi redan betalat EN GÅNG TILL för att hämta ut våtdräkterna.

5. Kontaktade W-Dykskola i Vansbro via Nummerupplysningen (hade inget internet och jag gillar kommentaren från tjejen som svarade på Nummerupplysningen: Var tusan dyker man i Vansbro???), som i sin tur skulle kontakta Posten och fråga vad som hänt och hur det kunde lösas (gissar att Posten klantat sig som vanligt, det skulle ju inte direkt vara första gången...).

6. Svaret från Posten: Dykskolan måste ta tillbaka paketet och skicka det igen för att jag skulle kunna hämta ut det utan att betala, en lösning med fullmakt eller liknande var ABSOLUT OMÖJLIG.

7. Så lösningen fick bli att dykskolan förde tillbaka pengarna till vårt konto (gillar inte att lämna ut kontonumret till okända, men vad ska man göra??) och att jag sedan hämtade ut paketet.

8. Sagt och gjort, fick kopia på överföringen (och hoppas det stämmer när den går igenom på måndag) och gick till Lucullus för att hämta paketet.

9. Det tar dock en stund innan expediten hittar det, eftersom DET ÄR HELT SÖNDERRIVET OCH ENDAST SITTER IHOP MED TVÅ GUMMISNODDAR!!! Själva plastpåsarna runt våtdräkterna var dock intakta, dock har jag inte provat våtdräkten ännu, måste helt enkelt visa paketet för sambon när han kommer hem!

Dock måste jag säga: Stort tack till Patrik på W-Dykskola som verkligen gjorde sitt bästa för att lösa det hela snabbt!

I övrigt kan jag konstatera att jag får mångfalt mer träningsvärk av att simma 1,5 km än av att cykla 300 km... Och att jag är en förtappat prylgalning när det gäller sport- och friluftsgrejor, har haft väldigt intressanta tält, sko och jack-diskussioner på mail den här veckan, hehe...

Och annat intressant att notera: Hörde om en forskarstudie om amerikaners gudstro på radion imorse. Visste ni att 1 av 5 amerikaner som säger sig vara ateister tror på gud? Och att 6 av 10 ber till gud varje dag, men att bara hälften av dem blir bönhörda inom en månad?? Undrar om syftet med studien EGENTLIGEN var att visa hur dumma amerikaner är???

Placering ca 12838

Blev det i Vätternrundan. De har ju ingen officiell resultatlista men man kan få tag på det ungefärliga ändå. Ca 2300 placeringar bättre än sista plats kan man väl säga då. Lite bättre får jag nog satsa på nästa gång. Ser ju inte ens särskilt trött ut på målfotot!



Var på massage idag och det var lite stelare än vanligt i nacken sade hon, det är väl de enda men jag fått efter rundan. Mupphanden har nästan återhämtat sig och blev lite bättre efter massagen också.

Den här veckan har vi haft besök från våra kollegor i USA som skulle lämna över ett projekt så det har inte blivit något tränat direkt. Får väl se det som en återhämtningsvecka kanske. Har verkligen varit trött och somnat innan jag lagt huvudet på kudden nästan, men nu börjar det krypa i kroppen igen så jag får väl ta hojen en sväng imorgon eller så. Först ska det handlas och städas inför midsommar... Förresten, man kanske kan säga att man sportat lite om man tittat på sport?? Var ju med amerikanerna på EM-festen i Norrköping igår...

I övrigt? Veckans stora fråga: Hur kan man klippa av sig ca 2 decimeter av sitt hår utan att någon ser någon skillnad?? Endast en person på jobbet och sambon har sett det...

Och jo, jag ska skriva ett inlägg om Vättern snart, men inte nu...

En fjärdedels klassiker avklarad

Japp, så var man tillbaka hemma då. Vätternrundan avklarad utan större missöden förutom att tiden blev sämre än beräknat (jo, för mig spelar det roll, känns som ett litet misslyckande i lyckandet).

Eftersom jag saknar finmotorik i högerhanden (den försvann ungefär i Gränna) så blir det inte så långt inlägg idag, mest lite "hard facts", större utläggning får vänta tills målfotot kommit och handen återhämtat sig.

Starttid: 03.08
Sluttid:19.03

Ont i röven? Nej, inte alls faktiskt

Ont nån annanstans? Ja. Höger vad/knä, höger hand, höft och axel. Dock förvånansvärt fräsch i kroppen i övrigt *ta i trä*

Trött? Ja, lite. Igårkväll orkade jag knappt äta upp hamburgaren innan jag somnade kl. 22 och sov till 9 imorse

Vad var värst? Känslan i backarna mellan Gränna och Jönköping att "fy fan, det här blir tungt" och att försöka få tillbaka kämpainstinkten från Jönköping och en halvtimme framåt. Samt den krånglande höften/ryggslutet som gjorde att vi var tvungna att stanna många fler gånger än planerat. Samt de stelfrusna fötterna (ingen känsel alls) de första tio milen. Samt halvtimmen innan start då jag höll på att kräkas och var gråtfärdig av nervositet för att ramla och slå mig igen.

Vad var bäst? Känslan de första ca 6-8 milen när allt bara kändes lätt och som en härlig sommarmorgon i härlig svensk sommarnatur. Samt saltgurkan i Boviken ;-) Utsikten generellt kan man också säga. Och att vi inte såg några hemska vurpor, är visst några som ligger med skallskador och grejor. Såg dock en skada i stil med den jag hade för några veckor sedan, fast från övre delen av låret ner till fotknölen på killen...

2 veckor senare... 4 dagar kvar och en sjö avklarad

Ärr i underläppen, några sårskorpor och blåmärken är allt som är kvar efter kraschen för två veckor sedan. Har sedan dess cyklat ca 20 mil och stött på flertalet omarkerade kablar över cykelvägar. Men däremot en del överdrivet markerade "hinder" på bilvägar. Är det så att materiella skador (som uppstår om bilen kör i ett för stort gupp) är viktigare att undvika än personskador (som uppstår vid cykelkrascher)??? Jag bara undrar...

Sista BLC är avklarad också, och jag klarade mig från att bli sjuk den här gången. Tror det var den nattliga mojiton som avgjorde det ;-) Eller kanske morgonvitaminerna...

Juni inleddes med en cykeltur runt Roxen med mycket backar upp och ner. Ganska jobbigt psykiskt eftersom det var första turen efter vurpan. Blev en del bromsande när farten blev för hög. Och så får man ju INTE göra enligt de självutnämnda tävlingspoliserna på motionsloppet Vätternrundan! Men hörni alla tävlingsmänniskor, håll er då till RIKTIGA tävlingar om det är så viktigt med snabba tider att ni slutar visa hänsyn och acceptera att folk bara cyklar för att utmana sig själva. Låt mig bromsa i nerförsbacken utan att vara livrädd för att bli påkörd bakifrån. Låt mig dricka ur min vattenflaska trots att det innebär att jag tappar fart och kanske vinglar lite. Låt mig slå av på takten och rulla ibland och vila benen. Låt mig ta det lugnt och slippa behöva tänka på alla galningar som ska förbi och fram till varje pris!

Det är nog kontentan av dagen: Träningsmässigt är jag inte orolig, men när man läser om öppna benbrott och punkterade lungor så blir man ju lite skraj, det går inte att neka till. Så jag hoppas vid mina sönderskrapade armbågar att vår strategi att UNDVIKA klungor kommer att fungera och att vi kan köra enligt vår egen taktik.

Idag kom förresten armvärmarna och goretexstrumporna från Chainreactioncycles, så nu är vi nog rustade. Armvärmarna kan nog även användas som armbågsskydd... *nickar nöjd*