En helg i en tunnel

I helgen besökte vi skidtunneln i Torsby och chockstartade kroppen lite kan man säga. Första varvet var en plåga! Sista varvet innan hemfärd var dock rätt OK och träningsvärken inte alltför farlig så här i efterhand.

Men det mest minnesvärda var varken skidåkningen eller den låååånga bilturen dit och hem, utan människorna vi träffade på vandrarhemmet. Delar av handikapplandslaget på skidor som var där på träningsläger. Särskilt en kille var härlig. Han pratade oavbrutet på världens bredaste dalmål och det blev att vi blev sittande i tv-rummet och såg Dansbandskampen med honom. Det var enligt honom världens mest spännande program. Allt i hans liv verkade vara kul och spännande, tänk den som hade en sådan inställning till livet! Man får sig allt en tankeställare, hur mycket krånglar man inte till saker och grubblar?? Han förgyllde i allafall min lördagkväll, även om det säkert finns de som inte skulle uppskatta hans sällskap.

Det tragiska i det hela var att två av deras ledare kom och mer eller mindre bad om ursäkt för honom och hans vänner. Jag funderade ett tag på om det var för att de skämdes för dem eller om det baserades på erfarenhet - att folk brukar bli sura och arga när de "tar plats". Tyvärr är det nog det senare...