Det luktar u-land…

När jag ankom Philadelphia International I fredags hade jag förberett mig på en lång och plågsam kö till Immigration. Men där var öde och efter endast fem minuter var jag igenom kontrollen, hade hämtat min väska och passerat tullen. Dessutom varit på toaletten! Pojkvännen (och tydligen även hans arbetskamrater) blev mäkta förvånad, något sådant hade de aldrig hört talas om. Nybörjartur??

Det första som slog mig när jag kom ut i Philly-verkligheten var att det luktade u-land! Jag kunde dock inte riktigt placera lukten, eller varför jag associerade det med u-land. Ju mer vi rörde oss på Phillys gator, desto påtagligare blev också associationen och den störde mig mer och mer. Till slut kom jag också på vad det var. Det luktar precis som på Kuba här! Och eftersom husen här är byggda lite i samma stil blev associationen mer påtaglig. Jag kände mig förflyttad till ett Havanna där byggnaderna renoverades senast för ett antal decennier sedan och där diverse konstiga lukter blandas på gatorna. Eftersom lukten även här är så påtaglig har jag lite svårt att känna mig som att jag är i “det mest utvecklade landet i världen”.

Tröttheten tog mig väldigt tidigt i fredags kväll, och jag lyckades knappt hålla mig vaken tills middagen var färdigäten. Innan dess hade jag fått se delar av Phillys centrum, delvis för att en kudde skulle inhandlas till mig. Den möblerade lägenheten där pojkvännen bor är ganska spartanskt utrustad… Innan vi rörde oss mot centrum tog vi en fika på Mugshot, ett kafe alldeles i närheten av där vi bor. Jag intog en fantastisk Peanut butter bomb tillsammans med pepparmintte serverat i den största tepåsen jag sett!

Gårdagen inleddes med pannkaksfrukost på Darlings kafe, som fått priser för sina cheesecakes, som finns i ett otal varianter. Har ännu inte prövat någon av dem, men tror jag kanske ska göra det i eftermiddag. Därefter började sightseeing i Phillys centrala delar, och för att tillryggalägga detta krävs mååånga steg, närmare 20000 per dag har det blivit. Så även om träningen hittills blivit lidande har det blivit motion på annat vis. Amerikanerna har hittills inte imponerat på mig med sin kokkonst, några exempel finns på flickr, t ex den Chicken barbeque-pizza som jag åt i lördags. Inte särskilt delikat…

Känner mig dock lite som en lantis här, blir fascinerad av alla höga hus och stora saker. Bilar som kör som de vill, eftersom trafikljus tydligen bara är vägledande och inte något att egentligen bry sig om. Bilarna har för övrigt inte någon registreringskylt fram och ser därför allmänt skumma ut. Alla bakverk är också stora, ungefär tre gånger så stora som hemma. Kanske också därför amerikanerna är typ tre gånger så stora som hemma. Pojkvännen hävdar dock att det är jag som framkallar de feta amerikanerna, eftersom han tidigare inte sett så många av dem som nu när jag kommit hit… Eller så är det solskenet (det har varit ca 20 grader varmt i helgen) som fått dem att komma ut och bränna fett, som han sa…

Fick mig en tur på pojkvännens jobb igår, och därefter spenderades en del tid i en riktigt gigantisk amerikansk bokhandel (i USA är det helt OK att läsa böckerna i affären), där det fanns många intressanta böcker. T ex en bilderbok för vuxna om hur man handlar mat. På vänstersidan visades vad man INTE skulle handla (för att det var fett eller med mycket kalorier), på högersidan visades vad man skulle köpa. Med bilder såklar, så man bara behövde ha med boken och leta efter dess like i affären…