Vasaloppet 2008 blev bara 34 km långt för mig, sedan kom repet och tog mig i Risberg. Jag trodde ett tag att det skulle vara kört redan i Smågan, eftersom första backen i Sälen tog 1,5 timme att komma upp för, fanns inte en chans att ta sig fram mycket fortare. Det var folk, skidor och stavar överallt och man trampade på varandra hela tiden. Enda sättet att komma förbi den stora flocken var att ta av sig skidorna och gå upp för backen som ett 30-tal personer gjorde (var fanns spårpoliserna??). En av dem jag såg visade sig sedan att han hade en tid på 53 min i Smågan trots 10e startled. Borde inte en och annan kontrollant ha börjat undra då??
Pratade med några i backen som sade att detta var den värsta kön de upplevt i backen på tio år! Dessutom var det inte många som hade fäste. Vi hade lämnat in skidorna till Vallaservice.se och där sa de "det kan släppa lite på startrakan, men blir bättre och bättre ju längre upp i backen ni kommer". På startrakan kändes det som att de satt glidvalla under fästzonen (även om man ju där klarar sig finfint bara genom att staka) och något fäste överhuvudtaget kände jag aldrig av. Vallade om mitt i backen för att skona armarna lite, men det frös ju såklart lite längre upp, bara att ta bort igen. Lämnade sedan in skidorna i Mångsbodarna och fick påbättrat, det höll ca 2 km... Kletade på lite Röd Silver i backarna upp mot Risberg men det hjälpte inte, skidorna ville nog tillbaka till Sälen tror jag, så mycket som de drog sig bakåt, så det var bara att erkänna sig besegrad av klockan i Risberg.
Benen är rätt möra idag, och framförallt baken! Eftersom det inte fanns några spår (jag såg i allafall aldrig till några) så var man tvungen att parera hela tiden, vilket gjorde att mjölksyran byggdes upp rejält och balansen därför blev ganska dålig eftersom... Knäna slet lite (särskilt i nerförsbackarna efter Mångsbodarna), men inte så mycket som jag befarade, däremot var det värre med ena foten som for ganska illa av alla vridningar i samband med vurpor.... Det skönaste var dock att lungorna inte protesterade överhuvudtaget, fantastisk lättnad!
Så varför gick det som det gick?Sammanfattning:
Under de rådande förhållandena var jag inte bättre än så här, framförallt tekniskt.
Förhållanden som påverkade:
- Inget fäste alls - Vad jag hörde var tejpvalla det enda som verkar ha fungerat något sånär
- Otrolig trängsel i första backen - i kompination med fästet gjorde det att man fick hänga på armarna, vilket tog på krafterna
- Inga spår att tala om, man kunde aldrig bara ställa sig i ett spår och staka på
- Omvallning höll sig någon kilometer max
- Nya skidorna betedde sig inte alls som de gamla, så chansningen att ta dem var kanske inte så lyckad
Positiva saker trots allt:
- Jag fick se sambon gå imål efter en kämpainsats på 10.46
- Armarna höll förvånansvärt bra - jag hade lugnt kunnat staka längre om tiden inte runnit ikapp mig pga den dåliga diagonaltekniken i kombination med det dåliga fästet
- Konditionen är mycket bättre än väntat - det är musklerna som är dåliga
- Jag fick blodat tand trots allt - nu ska jag visa er nästa år! Har dock inte bestämt om det blir Öppet Spår eller Vasaloppet!
Så vad är nästa steg? Ladda för Vätternrundan såklart! Nu ska det bli cykel, cykel, cykel för hela slanten. Och lite simning såklart. Ska till syster för teknikträning nästa helg, har ju som sagt lärt mig nu att tekniken är viktig :-)
