En dålig idé

Idag stod det cykling i träningsplaneringen. Började dock ana oråd redan när jag framåt morgontimmarna vaknade av att det ösregnade på plåttaket. Regnet var ihållande och pågick fortfarande även när jag gick upp. Vid frukosten i tevesoffan funderade jag på om jag skulle lata mig hela dagen eller kanske gå till simhallen istället (för det regnade verkligen så mycket att jag inte har kläder som det gåde går att cykla racer i och hålla sig torr i). Det lutade åt att lata sig...

Någon timme senare såg dock himlen mer ut som i inledningen till Simpsons och cykeltankarna kom tillbaka. Drog på mig cykeltightsen och (trodde jag) lagom mycket kläder på överkroppen, stoppade en banan i bakfickan på jackan, fyllde flaskan med svag sportdryck och drog iväg. På något sätt tror jag ändå att jag hade på känn att det inte skulle bli en helt lyckad tur, för jag tog med mig punkalagningskittet också...

Fram till Vikingstad såg det dock väldigt lovande ut. Åskmoln och regnmoln såg ut att hålla sig på avstånd, någonstans strax söder om Vikingstad. Och i Vikingstad skulle jag ju svänga av mot Linköping igen, så det skulle nog gå vägen. Ha, trodde jag! Några minuter senare öppnade sig himlen totalt. Som tur var gavs en liten förvarning så jag stannade till under en bro där motorvägen går på ovansidan. Höll mig någorlunda torr tills skyfallet började komma rinnande från båda hållen (vägen jag var på gick ju under motorvägen). Blöta fötter alltså. Så kom blixten och åskan. I princip samtidigt. Dvs åskan var VÄLDIGT nära. Bäst att stå kvar tills det dragit över...

En kvart senare avtog regnandet och jag fortsatte. Några hundra meter senare kom dimman, och det var nog den kallaste dimman jag cyklat i! Det visade sig att där hade en hagelskur dragit förbi, en rejäl sådan! Första gången jag cyklat genom hageldrivor med racern, och det var ingen angenäm upplevels. Här någonstans började känseln i de genomvåta fötterna försvinna.

Fram till Västerlösa såg det ljusare ut igen, men så snart jag kom ut på fälten på vägen mot Linköping började molnen se hotfulla igen. Ny paus i närheten av några hus och konsultation kring farorna att cykla i närheten av åska. Beslutade mig för att det nog bara var regnmoln den här gången och drog upp farten. En liten knall i bakgrunden gjorde att jag tog ytterligare en paus vid en liten stuga, med pulsen högt upp i halsen. Därefter raka vägen hem i spöregn (med ett kort regnuppehåll i Malmslätt), sjöblöt och med avsaknad av känsel i fötterna! De var ganska blå!


Nästan tre timmar och drygt 1500 kcal senare konstaterade jag: Jag skulle ha latat mig istället...