Nu börjas det igen!

Kan inte bestämma mig riktigt om det var dumt eller ej, men nu har jag anmält mig till Vansbrosimningen 2009. Det blir starten på min andra Klassiker. Målet är att klara hela Klassikern på 28 timmar. Egentligen är det ju 24 timmar som är målet, men jag behöver nog ett träningsår först :-)

Ser verkligen fram emot det, förutom kanske Vätternrundan. Cykling är nog annars den träningsform jag gillar mest, det är fart och man kan hålla på i princip hur länge som helst utan att bli sliten, men tanken på att riskera att bli överkörd av galna cyklister är inte riktigt något som lockar! Kanske får gå med i en cykelklubb för att vänja mig...

Botox

Jag trodde fram till för några dagar sedan att botox var sådant som äldre damer sprutade in i ansiktet för att släta ut rynkor. Men ack så fel man kan ha!

Botox har nämligen även blivit populärt bland yngre tjejer, som då låter spruta in det i armhålorna för att slippa svettas!! Vad gör man inte för att vara torr och luktfri, för hu den som visade att kroppen har några funktioner?!?

Försöker bara föreställa mig hur effekten blir. Men har svårt att se varför man överhuvudtaget skulle komma på tanken att spruta nervgift i armhålorna!! Om det inte är av medicinska skäl (googlade lite och såg att det ursprungligen är tänkt för personer med abnorma svettningar).

En dålig idé

Idag stod det cykling i träningsplaneringen. Började dock ana oråd redan när jag framåt morgontimmarna vaknade av att det ösregnade på plåttaket. Regnet var ihållande och pågick fortfarande även när jag gick upp. Vid frukosten i tevesoffan funderade jag på om jag skulle lata mig hela dagen eller kanske gå till simhallen istället (för det regnade verkligen så mycket att jag inte har kläder som det gåde går att cykla racer i och hålla sig torr i). Det lutade åt att lata sig...

Någon timme senare såg dock himlen mer ut som i inledningen till Simpsons och cykeltankarna kom tillbaka. Drog på mig cykeltightsen och (trodde jag) lagom mycket kläder på överkroppen, stoppade en banan i bakfickan på jackan, fyllde flaskan med svag sportdryck och drog iväg. På något sätt tror jag ändå att jag hade på känn att det inte skulle bli en helt lyckad tur, för jag tog med mig punkalagningskittet också...

Fram till Vikingstad såg det dock väldigt lovande ut. Åskmoln och regnmoln såg ut att hålla sig på avstånd, någonstans strax söder om Vikingstad. Och i Vikingstad skulle jag ju svänga av mot Linköping igen, så det skulle nog gå vägen. Ha, trodde jag! Några minuter senare öppnade sig himlen totalt. Som tur var gavs en liten förvarning så jag stannade till under en bro där motorvägen går på ovansidan. Höll mig någorlunda torr tills skyfallet började komma rinnande från båda hållen (vägen jag var på gick ju under motorvägen). Blöta fötter alltså. Så kom blixten och åskan. I princip samtidigt. Dvs åskan var VÄLDIGT nära. Bäst att stå kvar tills det dragit över...

En kvart senare avtog regnandet och jag fortsatte. Några hundra meter senare kom dimman, och det var nog den kallaste dimman jag cyklat i! Det visade sig att där hade en hagelskur dragit förbi, en rejäl sådan! Första gången jag cyklat genom hageldrivor med racern, och det var ingen angenäm upplevels. Här någonstans började känseln i de genomvåta fötterna försvinna.

Fram till Västerlösa såg det ljusare ut igen, men så snart jag kom ut på fälten på vägen mot Linköping började molnen se hotfulla igen. Ny paus i närheten av några hus och konsultation kring farorna att cykla i närheten av åska. Beslutade mig för att det nog bara var regnmoln den här gången och drog upp farten. En liten knall i bakgrunden gjorde att jag tog ytterligare en paus vid en liten stuga, med pulsen högt upp i halsen. Därefter raka vägen hem i spöregn (med ett kort regnuppehåll i Malmslätt), sjöblöt och med avsaknad av känsel i fötterna! De var ganska blå!


Nästan tre timmar och drygt 1500 kcal senare konstaterade jag: Jag skulle ha latat mig istället...

"Träningsläger"

I helgen har jag varit på träningsläger, visade det sig idag. Jag sprang 4 sek snabbare per kilometer än sist och typ tio sek snabbare per km än normalt, trots längre runda än sist, och med lägre puls. Det måste ju innebära att helgens upplägg var framgångsrik och borde provas fler gånger. Upplägget såg ut så här:

Tisdag: Mjukstart med morgonjoggning, därefter bowling och två starköl till fettrika fajitas på kvällen. Ca fem timmars sömn
Onsdag: Vilodag med ytterst sporadisk sömn natten till torsdag
Torsdag: Grillad kycklingfilé med pommes och rejält med dipsås, därefter en timmes promenad, följt av en folköl och sedan en sen kväll på SOF-området
Fredag: Efter endast fyra timmars sömn; en arbetsdag följt av disputationsfest till 23, snabbt ombyte hemma och därefter SOF igen fram till 02-hugget. Sov sedan nästan 6 timmar.
Lördag: Kårtege i solen, chips och kakor från Subway. Därefter hamburgare från Burger King, rejält med kaffe, trerätters sittning med tillhörande vin och snaps och en riktig helkväll på SOF. Kom hem halv fem på morgonen, sov sedan fyra timmar.
Söndag: Återhämtning på en filt i Trädgårdsföreningen några timmar, därefter cykeltur i sakta mak till barnkalas med mycket sötsaker och kaffe. Cykeln rullade hem igen nästan av sig själv, och lägret avslutades med en halv pizza i soffan. Följt av ca 6 timmars sömn.

Någon som kan förklara det geniala i detta upplägg? Känns ruskigt, ruskigt onyttigt (även om det var riktigt, riktigt kul!). Jag vill nog avråda från att sträva efter att göra detta ofta, hehe... Men det har faktiskt diskuterats på jogg.se vad exempelvis alkohol har för inverkan på formen och det finns ett antal personer som hävdar att de slagit pers två dagar efter en rejält blöt kväll. Känns dock lite vågat att ta till ett sånt här upplägg innan viktigare events ;-)

Nytt försök

Imorse gav jag morgonjoggningen en ny chans. Samma tid, samma plats, i princip samma väder. Laddade med lite nötter istället för banan, det gjorde att hållen höll sig undan i stort sett. Eller så var det bara dagsformen...

Vädret var underbart: Klarblå himmel, fyra grader, solen i ögonen och spegelblank Stångå. Man blir ju glad bara av det. Härlig musik i öronen passade bättre än lugn podradio. Stog också en liten liten stund på shaktimattan när jag klev upp, för att vakna till lite mer ordentligt.

Resultat: Det gick helt klart bättre än förra gången. Pulsen var inte lika olidligt hög, det gick LITE fortare, men fortfarande MYCKET långsammare än en normal eftermiddags- eller kvällsrunda. Kanske är det bara tillvänjning som behövs för att kunna dra ordentlig nytta av morgonrundorna...

Mer förbud...

Så nu får man inte äta frukt heller, eftersom det orsakar bukfetma! Som man skulle sagt för 50 år sedan: Det är ju så man baxnar!

Fast det är klart, om tillräckligt många födoämnen är "förbjudna" så borde det ju vara i princip omöjligt att bli fet, eftersom det finns så lite att äta...

Suck... Men jag tränade bort 831 kcal på min cykel igår, så jag kan med gott samvete äta frukt som vanligt. Jag tror dessutom jag blir friskare av det! Så det så! Varför är det så få som skriver om in-ut-balansen? Dvs att så länge man gör av med mer än man intar så kommer man gå ner i vikt. Dvs att avsaknad av motion ofta gör att man går upp i vikt, oavsett vad kaloriintaget består av. Fruktos är nog långt ifrån det skadligaste man kan få i sig...

Morgonjogging

Konceptet att springa innan frukost verkar otroligt smidigt. Man har träningen avklarad innan man går till jobbet och det är fräsch och härlig luft. Kände att jag ville testa och igår morse blev det av. Eftersom sista expressbussen till jobbet går 07.40 var jag tvungen att vara uppe och ute ganska tidigt. Efter en halv banan och ett halvt glas vatten klev jag ut genom dörren 05.50.

Krispig luft och klarblå himmel fick mig på bra humör och jag kände hur härligt det skulle bli! Men... min kropp är inte van att springa på morgonen. Den kändes tung och pulsen steg till oanade höjder (183) efter några kilometers rätt långsam jogging. Lite håll infann sig och det var inte alls så skönt som jag tänkt mig, även om det var härligt att vara ute när bara morgonpigga människor med hundar hunnit leta sig ut. Pust, pust! Krävs nog rejäl tillvänjning för att detta ska börja räknas som skönt.

Humöret var ovanligt bra resten av dagen efter en rejäl morgongenomkörare och jag kände mig ovanligt pigg. Men, också ovanligt hungrig! Trots den rejäla frukosten och det vanliga mellanmålet var jag tokhungrig redan halv elva! Och lunchen hade redan försvunnit ur magen vid två-hugget. Helt klart håller förbränningen igång hela dagen efter en sån morgontur! Frågan är bara om det är positivt eller negativt...

Konstigt nog kände jag nästan för att ta en träningsrunda även på kvällen, så kanske är morgonträning ett fullt realistiskt alternativ för att hinna med fler träningspass i veckan utan att låsa upp fler av veckans kvällar? Hmm... tål att tänkas på!