Trööööött...

Har jobbat fyra dagar efter semestern snart och är totalt uttröttad. Min kropp är inte van vid att gå upp fem på morgonen längre. Eller, framförallt kommer jag inte i säng förrän 23-23.30 trots att jag måste gå upp 5-5.30... Blir lite för lite sömn kan man säga...

Igår var jag i valet och kvalet om jag skulle ta en lång tur med cykeln i det fina vädret eller hålla mig till planen och gå till crosstrainern på gymet. Det blev crosstrainern i ca 50 min. Inte särskilt jobbigt, men jag låg på en högre hastighet än förra gången såg jag när jag jämförde. Har dock kommit fram till att det nog behövs ett knäskydd för att jag ska kunna träna så pass mycket löpning att jag kan springa hela Lidingöloppet. Och då är ju frågan: Rehband eller Vulkan? Tidigare har jag haft Vulkan, men man kan ju ändra sig, det var ju nästan tio år sedan jag köpte det, är lite gammalt och torrt nu kan man säga.

Målfotona från Vansbrosimningen har kommit nu också. Mig kan man beskåda på Photomics hemsida. Sambon däremot får man leta efter genom att söka på alla med vit simmössa. Undrar just hur de lyckats se mitt startnummer på den bilden :-) Och nu är ju också frågan om jag ska beställa bilden eller ej. Jag tror det, har ju tänkt mig att ha min egen Hall of Fame på väggen hemma med Klassikerbilder när jag blivit klar, om jag nu lyckas med det, hehe...

Bloggen registrerad på Bloggportalen

Jajamensan, nu börjar jag bli kommersiell här. Måste ju testa om det genererar några fler besökare till min lilla hörna av cyberspace. Men inser att jag nog är för ointressant för gemene bloggläsare, som enligt Bloggportalens statistik helst läser om sexnoveller, sex, blondinbella och mode...

Nu ska jag leta efter lokaler till en eventuell 30-årsfest, så kanske det åtminstone finns en chans att det blir något. Eller så får jag åka till Philadelphia istället, dags för mig att rekognocera kanske?

Dagens citat kommer för övrigt från Ernst Kirchsteiger: "Att gråta är att duscha inombords"
Isåfall blir jag nog renare och renare med åren tror jag, tycker bara man blir blödigare ju längre tiden går :-)

Alltid får man håll!

Var ute och joggade idag, det är ju dags att bita i det sura äpplet nu, med 73 dagar kvar till Lidingöloppet och ca en månad mindre till Tjejmilen. Varför ska det vara så tråkigt att springa? Man får ju bara ont i knäna... Men nu ska det göras i allafall och jag började lätt idag med korta 2x1-intervaller (dvs 2 min löpning varvat med 1 min snabb gång). Det gick bra i ca 20 min, sedan kom hållen från h-et! Stod tre minuter med armarna i vädret innan det släppte... Dock var det inte särskilt jobbigt (om man bortser från det) så lite kondition har jag väl skaffat mig sedan sist jag sprang i allafall... Fast om det ska bli i närheten av kul att springa så behöver jag nog en Garmin Forerunner 405 med massa spexiga funktioner. Eller vad tror ni?

Har ju utmanat tre andra tjejer att gå/springa Tjejmilen med mig så jag måste ju anstränga mig lite för den skull också, tävlingsmänniska som man är. Har även utmanat dem att tävla mot mig på träningsdagboken Piggelino som jag flitigt använder, vi får se om de nappar.

På Vansbrosimningen var det en äldre kvinna som klarat sin Klassiker på 23.59,58, dvs med 2 sek marginal klarade sig under ett dygn! Under 24 timmar får bli mitt nästa mål tror jag, för hittills har min Klassiker tagit 17.14,03 så jag tror det blir liiiite svårt att klara 24 timmar den här gången... Funderar dock på att anmäla mig till Vasaloppet också, så att jag har två chanser att klara sista delen, om man nu skulle bli sjuk eller vädret skulle vara helt kajko så man misslyckas igen. Sambon hävdar att man kan klara att åka Öppet Spår och sedan toppa med Vasaloppet veckan efter, men jag vet inte, jag... Kanske kan använda Öppet Spår för att seeda upp mig?? Så att jag får åka i samma startgrupp som Gunde Svan menar jag, vi är ju i samma klass ;-) Eller var det bara i simning kanske??

Nästan i klass med Gunde Svan

Så var Vansbrosimningen avklarad och hälften av loppen, eller 303 av 423 km i Klassikern är avklarade. Tiden blev 1.19,03, vilket var 33 sekunder snabbare än sambon. För en gångs skull var det jag som hade övertaget och fick vänta in för att vi skulle hålla ihop. Sås-tempo var det, det tyckte sambon också. Men målet var ju att klara det hela, inte tiden (den här gången...!).

Vanån var ett trevligt ställe. Hyfsat varmt i vattnet, bra ström som man fick fart av och gott om plats att ta ut simtagen på. Trots det minst sagt makliga tempot gick det ganska fort och bollarna som visade hur långt man hade kvar svischade förbi. När min rapklocka (jag börjar alltid rapa efter att ha simmat typ 15-20 min) satte igång hade vi kommit betydligt längre än vad jag normalt gör i bassäng. Det var bra prattempo och sambon började tidigt prata om hamburgare och diverse andra maträtter... Stämningen var god och personerna i följebåtarna kom med vitsiga kommentarer. Några räknade antal kallsupar hos deltagarna, andra bjöd på kaffe (!) och visade med centimeter-noggrannhet hur långt det var till mål. Känslan att bara glida fram i Vanån utan någon ansträngning alls och allt bara kändes behagligt var det skönaste med Vansbrosimningen. Jag skulle gärna göra om loppet med siktet inställt på att verkligen ge järnet, inte bara safea för att klara det. Tror jag skulle kunna förbättra tiden avsevärt faktiskt.

Västerdalälven däremot var mindre trevlig. Svinkall (i jämförelse med Vanån) och alldeles för trång. Man kom ingenstans kändes det som, det var folk ivägen överallt, även om de många kontrollanterna längs stranden till gjorde sitt för att försöka "styra trafiken". Trängseln och den lägre temperaturen innebar också att jag började frysa, och blev irriterad för att det gick så långsamt. Ca 400 meter före mål försvann känseln under fötterna och ca 200 meter från mål försvann lillfingrarna. Ryktet säger också att jag var rejält blå om läppar och haka när jag kom i mål.

I Västerdalälven uppenbarades också det mest irriterande med simningen: Alla de hänsynslösa typer som tror sig kunna crawla men egentligen inte kan det utan bara stänker ner, sparkar och drar ner sina medsimmare. Ni vet, de där semi-simmarna som överskattar sin förmåga otroligt mycket. De som däremot kan simma på riktigt glider ju bara smidigt förbi en, och om de inte får plats säger de "Ursäkta, får jag köra om?" Och tackar sedan för utrymmet när de blivit förbisläppta. Det här fenomenet känner jag igen från bl a Orsa Skimarathon, dvs det är nog samma sak i alla tävlingar med motionsklasser: Riktiga motionärer och riktigt duktiga idrottare har inga problem att samsas om spår eller plats. De som bara är wannabees däremot och egentligen är sämre än, eller på sin höjd lika duktiga som motionärer, de är inte tillräckligt bra för att kunna parera för medtävlande utan tar sig fram med knuffar, sparkar och armbågar. Undrar om de känner sig nöjda på slutet? I Vansbrosimningen borde nog dessa få en egen startgrupp typ "Motionärer frisim", så att de kan crawla på varandra istället för på oss andra...

I år simmade för övrigt Gunde Svan Vansbro Halvsim. Han avverkade de 1500 metrarna på 36.26. Med lite räkning kommer man då fram till att jag hade en tid per 1500 meter som bara var 3 min sämre än Gunde, på dubbla sträckan. Så då kan man väl dra slutsatsen att jag nästan är i klass med Gunde Svan. Eller?? ;-)

Först för dagen på Storvätteshågna

Idag gav vi oss av från Grövelsjön. Vi insåg att det inte skulle bli något tältande av rädsla för förkylningar inför söndag, och så många fler dagsturer där kunde vi inte komma på. Så vi bestämde oss hastigt och lustigt för att besöka mamma och pappa i Glöte istället. Snarvägen dit över Idre och Sörvattnet var nog den sämsta riksväg jag någonsin kört på. Flera mil med en liten halvdassig grusväg! Skärpning, Vägverket!

Innan vi drog från Dalarnas norra hörn beslutade vi oss dock för att gå upp på det högsta fjället i Dalarna, Storvätteshågna, 1203 möh. För att planera när vi skulle kunna vara tillbaka frågade vi den snorkiga damen i receptionen hur lång tid det skulle ta och hon funderade länge innan hon menade att det skulle ta minst 4 timmar enkel väg, eftersom stigningen på slutet var ganska rejäl. Lät väldigt länge för nio kilometer tyckte jag, men hon borde väl veta, och stigningen var ju som sagt ganska rejäl.

Vi tog det ganska lugnt, hade snackspauser på ca tio min en gång i timmen och en rejäl lunchpaus med blåbärssoppa på en halvtimme drygt. Då tog det totalt 5 timmar och en kvart. Tur och retur! Så det måste ha varit med rullstol den snorkiga damen angav tiden!! Återigen visade sig dalmasarnas avståndsbedömning vara lite kajko:

Vid ledens början: "Jakobshöjden 3 km, Storvätteshågna 9 km"
En bit upp i backen där stigen delade sig: "Jakobshöjden 2 km, Storvätteshågna 9 km"
Nästa skylt (inom siktavstånd från den förra): "Storvätteshågna 7,5 km"

Vad sägs om det? Avståndet minskar till en destination men inte till en annan... Och plötsligt är 50 meter lika med 1,5 km... Hmm...

Turen var i allafall fin och vi hade hyfsad tur med vädret, det var över tio grader och började inte regna förrän vi var på grusstigen (!) på väg tillbaka. Eftersom vi startade tidigt var vi ensamma hela vägen upp och nästan halva vägen ner, vilket gav åtminstone lite fjällkänsla faktiskt.

För att kompensera för den hutlöst dyra våfflan idag åt vi efter turen Sveriges billigaste smörgås i Grövelsjöns restaurang innan vi åkte: 3,50 kr!

Imorgon blir det förhoppningsvis lite sim/köldträning i Glötesjön om vi inte helt plötsligt blir badkrukor.

De har svårt med avstånd i Grövelsjön!

Vädret är lite bättre idag, kvicksilvret kröp nog upp mot +9 grader när det var som bäst... Imorse tog vi båten över Grövelsjön, dock inte den vanliga M/S Syløra (den hade gått sönder) utan privatbåt med gubben som äger Sjöstugan. Så idag har vi varit inne i Norge en stund, och sett ett störtat bombplan från andra världskriget som ligger kvar i norra (norska) änden av sjön som påminnelse av kriget. Med i båten var även ett par i 40-årsåldern och två gamla gubbar (som visade sig vara över 80 år!). Alla skulle gå samma sträcka som vi, och för en stund sedan när vi satt och drack kaffe i restaurangen på fjällstationen hörde vi gubbarna prata om att de ändå höll sig i hyfsat form genom att gå promenader på ca två mil om dagen. Sån ska jag också bli när jag blir gammal :-)

Leden vi gick kallas Linnéstigen och sägs på fjällstationen vara 12 km lång, det såg ut som ca 11 på kartan. När vi kom tillbaka till Sjöstugan fanns dock en skylt där det stod 9 km till norrändan. Hur är det egentligen med dalmasar och avståndsbedömning? Det var hur som helst en fin och lättvandrad tur med ca 250 meters stigning, dock grusad väg på den svenska sidan, vilket förtog charmen en del!

Efter Sveriges dyraste våffla (42 kr inkl sylt och grädde) fortsatte vi vår provning av frystorkad mat. Dagen bjöd på Chicken Korma från Mountain House, vilket faktiskt var rena gourmet-middagen jämfört med den Cashew Satay från Adventure Foods som vi åt igår. Den fick vi ju skölja ner med knäckebröd med ädelostmjukost och Highland Park för att det överhuvudtaget skulle passera matstrupen! Har ju fått en del tips om amerikansk frystorkad också, kanske det är bättre, och värt att prova till nästa tur?

Värre än vinter

Igår när vi kom till Grövelsjön var det fantastiskt väder och vi såg verkligen fram emot vandring i några dagar. Det där varslet om skitväder trodde vi inte så mycket på...

Idag när vi vaknade var det +5 grader och spöregn, man såg knappt ner till sjön... Det är faktiskt sämre väder än större delen av vintern bjöd på i Linköping. Och nu är det mitt i sommaren! Inte så sugen på att kasta mig i Grövelsjön för att träna inför Vansbrosimningen direkt! För vi måste ju faktiskt klara av att hålla oss friska i en vecka till också! Jag har ju faktiskt inte varit förkyld sedan slutet på april, och det är rekord för mig det senaste året!

På eftermiddagen tog vi oss i allafall en liten tur bara för att känna på terrängen. Grövelsjön är lättvandrat kom vi fram till. Två timmar var vi ute, och tog oss nästan upp till Jakobshöjden, ca 1100 möh, och tillbaka.

Vi hoppas på en förbättring till imorgon, då planen är att ta sig med båt över Grövelsjön och sedan gå tillbaka, ca 12 km enligt utsago.

Är det hippies som driver Kolarbyn?

Igår började sambons och min gemensamma semester, med en "romantisk" övernattning i Kolarbyn utanför Skinnskatteberg. Vi hade avtalat att vi skulle vara där kl 18, men Eniro lurade oss lite på vägen dit så vi fick en omväg via Arboga eftersom vägbeskrivningen (som vanligt) var fel.

Kanonväder var det i allafall när vi kom fram, vilket gjorde det ganska idylliskt. Kolarkojan vi skulle sova i var inget för en klaustrofobiker men ganska mysig faktiskt. Mygg och knott fanns det gott om så Wilmas Nordic Summer (supermyggmedlet från Uteliv i Linköping) kom väl till pass. Efter en inte så delikat middag på stormköket (Kolarbyn är ju Sveriges mest primitiva vandrarhem) gick vi en tur längs sjön och satt och myste lite innan vi blev alldeles för uppätna av myggen och gav upp och gick till sängs.

Guiden som visade oss runt var nog en av få kvarvarande hippies i Sverige (eller, hon var nog ungefär lika gammal som jag så hon måste ha ärvt det...). Hon och de andra som drev stället bodde i ett hus tillsammans med tio vuxna och fyra barn... Och hon berättade på fullaste allvar om vättar och fe-er och annat som härskade i skogen, menade att sjön var en källa i sig så att man kunde dricka vattnet från bäcken som rann ut från den. Jag skulle dock inte gjort det, temperaturen och hastigheten på vattnet var nog lite för låg för att jag skulle känna mig säker...

Våt våtdräkt väger mycket

Testade att simma med våtdräkten idag, i Tinnis badsjö. Inte särskilt kallt men mer sjölikt än bassängen. En våtdräkt fyllt med vatten blir ganska tung kan jag säga, även om det till viss del kompenseras av att man får bättre flytläge i vattnet. Simmade ca 1 km med åbäket och fick varken "snuskiga skavsår i armhålorna" som det skrivs om i Klassiker-boken, eller andra åkommor. Dock har jag insett att jag kommer få ett annat problem: Jag blir ju jämt så kissnödig av att simma! Och hur ska man lösa det?? Tre kilometer lär ju ta typ 1,5 timmar för oss, och jag brukar vara rejält nödig efter en halvtimme! Inte dricka på hela dagen innan och vara dehydrerad redan från start?? Känns inte som den optimala lösningen direkt... Men man kan ju inte direkt stanna och kissa längs vägen... Innan Vätternrundan gick jag ju och kissade typ fyra gånger på en halvtimme av ren nervositetsblåsa. Inte bra, inte bra...

Värme...

Vår lägenhet måste vara stans sämst isolerade. Igår gick utetemperaturen upp till över 20 grader, idag snarare 25. Direkt är det närmare 30 grader härinne, pust... Men jag ska inte klaga, i allafall inte när jag har semester och kan cykla ut till Berg och svalka mig när jag vill. Dock var vattnet ganska äckligt och fullt av fjortisar, så jag nöjde mig med att bli svalkad av vindpustarna.

Idag kan nog räknas som den första "riktiga" semesterdagen. Ingenting inbokat. Spenderade hela förmiddagen och timmarna i Berg med att sträckläsa "Små citroner gula" av Kajsa Ingemarsson. Rätt OK men ganska förutsägbar bok. Var ju tvungen att sträckläsa den bara för att se om jag hade rätt om hur den slutade. Och ja, det hade jag...

Har för övrigt hittat en ny favorit på kex-sidan: Icas ekologiska sesamkakor ifrån serien "I love eco"

Tror också att jag mutat sambon med Ben&Jerry-glass om han kommer hem innan kl. 21, vi får se om det funkar. Nåt måste man ju försöka med för att säkerställa hälsan på kraken ;-) Hans förkylning verkar dock inte bli så hemsk som först fruktat och än så länge har jag inte känt av några tendenser att överta den. Kanske blir det vandring nästa vecka i allafall??

Thoracal mobilisering nr 2

Var på Bergqvists idag och fick behandling nummer två med Lotorpsmetoden. Han som knådade mig idag var betydligt mer hårdhänt än hon som knådade förra gången. Men å andra sidan kände jag ju mer också, om det nu är bra... Och så ska man visst göra andningsövningarna två gånger per dag! Den infon fick man minsann inte förra gången...

Tydligen är det så att 75% av kroppens slaggprodukter ska ut genom lungorna, så då är det ju inte konstigt att man får lite slem i dem om man inte andas ordentligt. Det kan ta några år innan man börjar få problem sade han. Och när man andas ut riktigt ordentligt och det väser, så är det den riktigt sura luften i botten av lungorna som kommer ut, vilket är superbra.

Eventuellt blir det en simtur idag, ljumsken känns bra igen. Dock har sambon lyckats bli förkyld så jag funderar starkt på att fly fältet för att inte riskera att bli smittad och missa Vansbrosimningen!! Vi får se...

Kort simtur och omplanerad vandring

Nu har jag semester minsann, även om jag inte märkt av det så mycket ännu. Igår var en händelserik dag med mycket prylsnack och även en 30-årsfest. Sambon var på väg hem från USA men blev mer och mer försenad för varje mellanlandning och kom inte hem förrän vid midnatt... Det resulterade i en sovmorgon och trögstartad dag idag, men det var skönt faktiskt. Kan inte minnas när jag sov till 9.30 sist! Jag som tyckte jag hade sovmorgon igår när jag sov till kl. 8!!

Var dags för en simtur idag igen, men eftersom det var simtävlingar i utebassängen fick man gå omvägen över en grusväg och simma i den lilla 25-meters bassängen inomhus. En vass sten letade sig in i min häl och orsakade blåmärken... Dock var det gratis, eftersom simhallen (eller simsällskapet eller vad det var) firade 70 år i helgen. Hann ungefär enochenhalv längd innan det stack till i ljumsken. Lite uppvärmningsont trodde jag och stretchade lite och försökte simma vidare, men det gick inte över så det blev bara 500 meter idag. Bättre att ta det lugnt än orsaka något dumt. Känns som en lättare sträckning eller något så Ormsalvan har fått arbeta.

Med erfarenheterna från förra året har vi planerat om årets semestervandring lite. Vi har ju trots allt semester och ska inte slita ut oss. Vi måste ju orka simma i Vansbro efteråt också! Så nu skippar vi Rogen och håller oss mer eller mindre runt Grövelsjön och Hävlingen, med en topptur till Storvätteshågna och en "vilodag" efteråt för att simma in våtdräkterna i Grövelsjöns vatten.

Hmmm... Ta det lugnt... Vara förståndig... Njuta istället för prestera... Känns väldigt vuxet idag på något sätt...

Våtdräktsvånda

Jag börjar tro att det vilar en förbannelse över den här Klassikern, så mycket strul jag har haft med utrustning, väder och sjukdom. Nu har det nämligen varit dags igen. Eftersom vi var lite sent ute så var alla våtdräkter som gick att hyra redan uthyrda till Vansbrosimningen. Bara att krypa till korset och köpa helt enkelt. Men det visade sig inte vara så "bara":

1. Köpet skulle betalas med förskottsfaktura, viktigt att ange ordernummer stod det på hemsidan.

2. MEN - när fakturan kom fanns inget ordernummer på den. Så jag blev lite skeptisk (anade stora ugglor i mossen faktiskt), men betalade efter övertygande "det strular inte, sluta oroa dig" från sambon.

3. Väntade så på en snabb leverans för att kunna träningssimma lite med våtdräkterna. Och den var ganska snabb.

4. MEN - när avin kom visade det sig att paketet skickats med postförskott, så vi skulle alltså behöva betala samma summa som vi redan betalat EN GÅNG TILL för att hämta ut våtdräkterna.

5. Kontaktade W-Dykskola i Vansbro via Nummerupplysningen (hade inget internet och jag gillar kommentaren från tjejen som svarade på Nummerupplysningen: Var tusan dyker man i Vansbro???), som i sin tur skulle kontakta Posten och fråga vad som hänt och hur det kunde lösas (gissar att Posten klantat sig som vanligt, det skulle ju inte direkt vara första gången...).

6. Svaret från Posten: Dykskolan måste ta tillbaka paketet och skicka det igen för att jag skulle kunna hämta ut det utan att betala, en lösning med fullmakt eller liknande var ABSOLUT OMÖJLIG.

7. Så lösningen fick bli att dykskolan förde tillbaka pengarna till vårt konto (gillar inte att lämna ut kontonumret till okända, men vad ska man göra??) och att jag sedan hämtade ut paketet.

8. Sagt och gjort, fick kopia på överföringen (och hoppas det stämmer när den går igenom på måndag) och gick till Lucullus för att hämta paketet.

9. Det tar dock en stund innan expediten hittar det, eftersom DET ÄR HELT SÖNDERRIVET OCH ENDAST SITTER IHOP MED TVÅ GUMMISNODDAR!!! Själva plastpåsarna runt våtdräkterna var dock intakta, dock har jag inte provat våtdräkten ännu, måste helt enkelt visa paketet för sambon när han kommer hem!

Dock måste jag säga: Stort tack till Patrik på W-Dykskola som verkligen gjorde sitt bästa för att lösa det hela snabbt!

I övrigt kan jag konstatera att jag får mångfalt mer träningsvärk av att simma 1,5 km än av att cykla 300 km... Och att jag är en förtappat prylgalning när det gäller sport- och friluftsgrejor, har haft väldigt intressanta tält, sko och jack-diskussioner på mail den här veckan, hehe...

Och annat intressant att notera: Hörde om en forskarstudie om amerikaners gudstro på radion imorse. Visste ni att 1 av 5 amerikaner som säger sig vara ateister tror på gud? Och att 6 av 10 ber till gud varje dag, men att bara hälften av dem blir bönhörda inom en månad?? Undrar om syftet med studien EGENTLIGEN var att visa hur dumma amerikaner är???

Placering ca 12838

Blev det i Vätternrundan. De har ju ingen officiell resultatlista men man kan få tag på det ungefärliga ändå. Ca 2300 placeringar bättre än sista plats kan man väl säga då. Lite bättre får jag nog satsa på nästa gång. Ser ju inte ens särskilt trött ut på målfotot!



Var på massage idag och det var lite stelare än vanligt i nacken sade hon, det är väl de enda men jag fått efter rundan. Mupphanden har nästan återhämtat sig och blev lite bättre efter massagen också.

Den här veckan har vi haft besök från våra kollegor i USA som skulle lämna över ett projekt så det har inte blivit något tränat direkt. Får väl se det som en återhämtningsvecka kanske. Har verkligen varit trött och somnat innan jag lagt huvudet på kudden nästan, men nu börjar det krypa i kroppen igen så jag får väl ta hojen en sväng imorgon eller så. Först ska det handlas och städas inför midsommar... Förresten, man kanske kan säga att man sportat lite om man tittat på sport?? Var ju med amerikanerna på EM-festen i Norrköping igår...

I övrigt? Veckans stora fråga: Hur kan man klippa av sig ca 2 decimeter av sitt hår utan att någon ser någon skillnad?? Endast en person på jobbet och sambon har sett det...

Och jo, jag ska skriva ett inlägg om Vättern snart, men inte nu...

En fjärdedels klassiker avklarad

Japp, så var man tillbaka hemma då. Vätternrundan avklarad utan större missöden förutom att tiden blev sämre än beräknat (jo, för mig spelar det roll, känns som ett litet misslyckande i lyckandet).

Eftersom jag saknar finmotorik i högerhanden (den försvann ungefär i Gränna) så blir det inte så långt inlägg idag, mest lite "hard facts", större utläggning får vänta tills målfotot kommit och handen återhämtat sig.

Starttid: 03.08
Sluttid:19.03

Ont i röven? Nej, inte alls faktiskt

Ont nån annanstans? Ja. Höger vad/knä, höger hand, höft och axel. Dock förvånansvärt fräsch i kroppen i övrigt *ta i trä*

Trött? Ja, lite. Igårkväll orkade jag knappt äta upp hamburgaren innan jag somnade kl. 22 och sov till 9 imorse

Vad var värst? Känslan i backarna mellan Gränna och Jönköping att "fy fan, det här blir tungt" och att försöka få tillbaka kämpainstinkten från Jönköping och en halvtimme framåt. Samt den krånglande höften/ryggslutet som gjorde att vi var tvungna att stanna många fler gånger än planerat. Samt de stelfrusna fötterna (ingen känsel alls) de första tio milen. Samt halvtimmen innan start då jag höll på att kräkas och var gråtfärdig av nervositet för att ramla och slå mig igen.

Vad var bäst? Känslan de första ca 6-8 milen när allt bara kändes lätt och som en härlig sommarmorgon i härlig svensk sommarnatur. Samt saltgurkan i Boviken ;-) Utsikten generellt kan man också säga. Och att vi inte såg några hemska vurpor, är visst några som ligger med skallskador och grejor. Såg dock en skada i stil med den jag hade för några veckor sedan, fast från övre delen av låret ner till fotknölen på killen...

2 veckor senare... 4 dagar kvar och en sjö avklarad

Ärr i underläppen, några sårskorpor och blåmärken är allt som är kvar efter kraschen för två veckor sedan. Har sedan dess cyklat ca 20 mil och stött på flertalet omarkerade kablar över cykelvägar. Men däremot en del överdrivet markerade "hinder" på bilvägar. Är det så att materiella skador (som uppstår om bilen kör i ett för stort gupp) är viktigare att undvika än personskador (som uppstår vid cykelkrascher)??? Jag bara undrar...

Sista BLC är avklarad också, och jag klarade mig från att bli sjuk den här gången. Tror det var den nattliga mojiton som avgjorde det ;-) Eller kanske morgonvitaminerna...

Juni inleddes med en cykeltur runt Roxen med mycket backar upp och ner. Ganska jobbigt psykiskt eftersom det var första turen efter vurpan. Blev en del bromsande när farten blev för hög. Och så får man ju INTE göra enligt de självutnämnda tävlingspoliserna på motionsloppet Vätternrundan! Men hörni alla tävlingsmänniskor, håll er då till RIKTIGA tävlingar om det är så viktigt med snabba tider att ni slutar visa hänsyn och acceptera att folk bara cyklar för att utmana sig själva. Låt mig bromsa i nerförsbacken utan att vara livrädd för att bli påkörd bakifrån. Låt mig dricka ur min vattenflaska trots att det innebär att jag tappar fart och kanske vinglar lite. Låt mig slå av på takten och rulla ibland och vila benen. Låt mig ta det lugnt och slippa behöva tänka på alla galningar som ska förbi och fram till varje pris!

Det är nog kontentan av dagen: Träningsmässigt är jag inte orolig, men när man läser om öppna benbrott och punkterade lungor så blir man ju lite skraj, det går inte att neka till. Så jag hoppas vid mina sönderskrapade armbågar att vår strategi att UNDVIKA klungor kommer att fungera och att vi kan köra enligt vår egen taktik.

Idag kom förresten armvärmarna och goretexstrumporna från Chainreactioncycles, så nu är vi nog rustade. Armvärmarna kan nog även användas som armbågsskydd... *nickar nöjd*

68 planerade km blev bara 37

Nu har jag vurpat första gången med racern. Resultatet kan ni se nedan. Dessutom har jag en jättefin bula på hakan, skrubbsår i handflatan och ett vint framhjul på cykeln. Styret är också helt snett och skrapat, men det går ju att fixa till.

Tack och lov premiärvurpade jag inte i jättehög hastighet (för vi hade ganska hög hastighet i några nerförsbackar idag...) utan på en plan cykelbana i Mjärdevi där någon idiot lagt kabel med kabelskydd (sånt där som blir som en tröskel ungefär) över cykelbanan och satt varningsskyltarna ca 1 m ifrån. Varken sambon eller jag såg skylten, men han klarade guppet utan att ramla.

Man hinner tänka rätt mycket när man ramlar så där måste jag säga: Aj, det kommer göra skitont!! Shit hur ska jag få loss fötterna??? (de lossnade av sig själva...) Bakåt är bättre än framåt! Nej, ajaj, styret i ansiktet!!

Och efter man ramlat och det gör skitont i ansiktet: Är käken hel?? (check: ja, inget känns löst) Sitter tänderna kvar?? (check: ja, det verkar så) Hur mycket har jag bitit sönder?? (ganska mycket) Hur mycket syns utanpå?? (inte så mycket)

Därefter: Var i övrigt har jag skavanker? Oj, jag har visst munnen full av blod! *spott, spott*

Och till sist: Hur gick det med cykeln? (sådär)

Så därför blev rundan inte så lång som tänkt idag, ca 3 mil kortare... Vi tänkte cykla vidare först, tills vi såg hur det stod till med mitt styre... Så lite meka blir det innan vi får ta igen den delen av rundan imorgon eller så...

Stackars lilla misskötta blogg...

Nu är det länge sedan senaste inlägget, inte lätt att skaffa sig trogna läsare då... Vet inte riktigt vad jag ska skylla på heller, tror det mest är ork och inspiration som trutit.

Tränat har jag i allafall gjort en hel del, det har blivit en del mil på racern nu, vilket börjar märkas på benmusklerna. "Kycklingfiléerna" jag har på framsidan av smalbenen (jag har hittills inte hittat någon annan som har så markerade kycklingfiléer som jag!) har blivit stenhårda och jag har t o m fått markerade lårmuskler, det tror jag aldrig att jag haft förut. Rumpan har också vant sig vid sadeln och numera märker den inte alls av en vanlig 3-milarunda.

Jag måste säga att det verkligen är härligt att cykla. Jag har alltid tyckt att Linköping är platt och tråkigt men nu när jag sett tidigare osedda delar av staden och dess "förorter" har jag delvis ändrat uppfattning. Lantlig idyll finns på många sidor om staden minsann!

Men för att återgå till muskler: I måndags sprang jag Vårruset i Norrköping med jobbet. Det var första gången jag sprang sedan knäoperationen i höstas. Fick ordentligt ont i ena hälen och kramp i höfterna. Men det var ingenting mot träningsvärken som följde dagarna efteråt!! Att sätta sig ner på en stol eller gå i trappor var ingen lek minsann!! Däremot gick det bra att cykla trots träningsvärken. Spring- och cykelmusklerna verkar nämligen vara helt separerade från varandra. Förresten så vann jag en cykelhjälm på mitt startnummer på Vårruset. Så nu har jag två. Den nya är från Folksam och väldigt ful, men om någon vill ha den så skänker jag gladeligen bort den!!

På söndag är det dags för en långrunda förhoppningsvis. Då ska jag nog testa att lägga Superfeet i cykelskorna för att se om det hjälper mot domningar...

Hmm.. Vad annars har hänt sedan sist då? Jag har t ex impulsköpt en resväska inför kommande resor overseas och andra ställen. Röd och fin är den!

Nu är det dock snart dags för fest, antagligen den sista med alkoholintag innan Vätternrundan, så hädanefter blir det till att vara full med skit, för att citera Ben Franklin:

~ “In wine there is wisdom, in beer there is freedom, in water there is bacteria” ~

In a number of carefully controlled trials, scientists have demonstrated that if we drink 1 liter of water each day, at the end of the year we would have absorbed more than 1 kilo of Escherichia coli, (E. Coli) - bacteria found in faeces. In other words, we are consuming 1 kilo of poop.

However, we do NOT run that risk when drinking wine & beer (or tequila, rum, whiskey or other liquor) Because alcohol has to go through a purification process of boiling, filtering and/or fermenting.

Remember: Water = Poop Wine = Health

Therefore, it's better to drink wine and talk stupid, than to drink water and be full of shit .

Jodå, det var skönt...

Fick behandling med Lotorpsmetoden idag. Skönt, och släppte lös en del slem i lungorna kan man säga... Fick andningsövningar att göra, för att rensa ur lungorna ordentligt. Får se om det kanske blir fler gånger, de flesta behöver typ tre gånger sägs det. När man löst upp spänningarna i bröstkorgen ordentligt ökar prestationsförmågan och syreupptagningsförmågan rejält sägs det. Och det är ju bra, det kan jag behöva!!

Igår cyklade vi en sväng igen, skönt att komma igång lite igen, men lite jobbigt. 32 km blev det och ganska OK snitthastighet: 22km/h. Testade nya cykelskorna (i storlek 43!) och nya tramporna, men utan SPD funktionen. Så idag har jag träningsvärk på ovansidan av fötterna! Ska nog använda SPD-funktionen nästa gång tror jag...

Har också varit på spaning efter knallrosa pumps idag, som skulle passa så fint till klänningen jag ska ha imorgon. Men i alla affärer var storlek 40 den största de hade så en storfotad själ som jag får vackert leta någon annanstans. Eller hålla tillgodo med "tråkiga" svarta pumps... Jag har ju i allafall mitt Smashy Cerise-nagellack :-)

Biofili, endast för kvinnor, utan bagage

Jag har varit i Tyskland på kurs i veckan. Contract management var ämnet och korvstoppning var ordet. I allafall första dagen, då det var en typ från Legal som stod och pratade mellan 9.30-16.30. Puh... Ganska sömning var jag efter det, även om jag nog lärde mig en del också.

På flyget ner läste jag senaste numret av Utemagasinet: Jag är biofil. Vad är nu detta då? Jo, en person "vars längtan ut till gröna skogar och blåa vatten härrör från den tiden då grönskan och djuren i skogen gav oss näring och vattnet stillade vår törst". Fint va? Det menas alltså att "vår lust att vara ute därmed är en del av vårt biologiska arv". Uttrycket kommer tydligen från biologen Edward O Wilson.

Eftersom det var mässa i Düsseldorf hade alla hotell hutlösa priser, som man dessutom fick betala i förskott. Men till på köpet fick man betala extra för frukost och både Larsa och jag fick rökrum... Super för känsliga luftrör får man säga! Men imorgon ska jag ju till Bergqvists och testa Lotorpsmetoden, så då blir det andra bullar!

I Tyskland blir det inte så mycket tränat, men de har många konstiga saker där. I tisdags eftermiddag var vi med grabbarna från Service på Mediamarkt, de skulle göra några kap. Gissa om det var skoj att se deras miner när de alla tre upptäckte att man bara kunde betala med kontanter där! Så kapen blev kvar i butiken, hihi... Fast lite konstigt är det ju att en sån stor kedja inte tar betalkort... Så därifrån åkte vi in till Duisburg centrum och besökte Galleria Kaufhof (på vägen dit försökte vi utse Duisburgs fulaste hus, men det gick inte; det fanns för många att välja på). I parkeringshuset där var det några som hötte med fingret åt oss. Vi hade nämligen råkat parkera på avdelningen "Nur für Frauen". Ja, just det, speciella parkeringsplatser endast för kvinnor!! Hur sexistiskt är inte det?? Fredriks kommentar: "Jaja, men jag parkerade ju i allafall som en kvinna, kolla hur snett det blev." Hrmpf...

Som vanligt var det kaos på flygplatsen igår. Smarta SAS hade checkat in sisådär 10 personer fler än vad som fick plats i planet. Så vid gaten försökte de locka folk att stanna över natten mot ersättning på 250 €. Inte många nappade, så de slumpade ut namn. Dags för boarding. Nä, vänta, de behövde visst tre personer till som måste stanna kvar.... Vänta... Vänta... Boarding! Minuterna går, det börjar bli tight att hinna med planet till Linköping från Köpenhamn. Så i högtalaren: "Detta är kaptenen som talar, vi är klara för avfärd, vi väntar bara på två personer som ännu inte kommit". What??? Först tar de en halvtimme på sig att neka folk plats, därefter saknas två personer??? Den som säger att SAS är pålitliga har nog aldrig nyttjat dem... I stort sett varenda gång man åker från Düsseldorf är det samma visa: Beklagar, planet är försenat, vi har överbokat, du får åka i morgon eller till Stockholm istället etc etc etc. Och så skyller de på stigande bränslepriser... Få ordning på den egna organisationen först kanske, så kanske kostnaderna sjunker...

Hur som helst: Efter en språngmarsch på Kastrup hann jag med flyget till Linköping och var hemma i tid för en gångs skull. Det var dock inte mitt bagage. Det är fortfarande ute och reser, men kommer förhoppningsvis hem framåt kvällen idag. Eller nån annan dag... Vi får väl se, kanske får jag åka på fest i Uppsala helt utan smink och hårgrejer på lördag. Då lär jag ju i allafall sticka ut från mängden :-)