Det suger i skidtarmen

Haha, undrar hur många som kommer läsa dagens rubrik fel?!?

Satt på ett "prata-ut-möte" för ett projekt på jobbet igår, stundtals ganska tråkigt och väldigt utdraget. Vi fick till och med lov att ta kaffepaus och då passade jag på att prata längdåkning med en kollega, som pratade sig varm om Bruksvallarna. Jag blir mer och mer sugen på att åka dit, eller i allafall till området. Jag har ju hittills varit mer inne på att ha Tänndalen som utgångspunkt, mest med anledning av deras testanläggning. Jag har dock inte kommit fram till om jag verkligen vill ha svart på vitt hur mina syreupptagningsvärden ser ut, det riskerar att bli deprimerande...

Det ligger hursomhelst i planeringen att ta en helgtur till skidtunneln i Torsby om några veckor. Det riktigt sliter och drar i mig efter att åka lite skidor, och helst inte så lite heller. Stod och drog med expandern igårkväll och hade klarblå himmel, nakna fjällbjörkar och gnistrande snö med nydragna spår på näthinnan hela tiden. Det är ju synd faktiskt att man verkligen bor i fel landsände för att på ett mer ekonomiskt och tidseffektivt sätt kunna ägna sig åt längdåkning...

Vet inte riktigt hur jag ska få ihop tillräckligt med mil för att känna mig lite mer bekväm inför nio mils åkning, eller snarare hur mycket pengar och kompledigt det är värt att lägga på det. Jag skulle nog säga ganska mycket, men tyvärr inte tillräckligt...

Månadens MAF-test

Nu pekar kurvan uppåt igen, det är skönt. Ganska mycket dessutom, i allafall jämfört med förra månaden! Sambons kommentar: Men varför springer du inte bara rakt av, så får du bättre kondition??

Men det blir ju så subjektivt då, jag vill ju VETA hur mycket bättre jag blir, och då är ju statistik det optimala. Dock helst inte till överdrift. Åtminstone en gång i veckan lämnar jag pulsmätaren hemma och "bara springer" på känsla i kroppen just då. När jag däremot står i crosstrainern på gymmet är det ju lite av ett underhållningsmoment att hålla koll på pulsen och köra lite snabbstatistik i huvudet. Något måste man ju sysselsätta sig med när man inte har någon varierande omgivning att titta på!

Nästa månad är det nog dags att knäcka nästa minutgräns tror jag!

Otroliga höstfärger!

Har inte höstfärgerna varit lite höstigare i år? Hållit i sig väldigt länge och varit särdeles intensiva? Jag har förundrats i flera veckor och gör det fortfarande varje dag på väg hem från jobbet.

I barndomsstaden såg det t ex ut så här:

Nojig i överkant??

Dagen har präglats av SJ. P g a signalfel blev det stadsbuss upp till huvudstaden, vilket resulterade i kopiös träsmak!

Efter några timmar hos föräldrarna vändes näsan hemåt igen, och rent logistikmässigt gick det bättre. Däremot fick jag en ganska otrevlig upplevelse i form av en skum man som klev på tåget, jag minns inte var. Han stod länge och gjorde ansats att sätta sig bredvid mig, men eftersom vagnen var i princip tom flyttade jag inte min väska och till slut satte han sig mittemot. Han satt och stirrade på mig väldigt intensivt så jag höll mig upptagen med mobilspel, men tittade lite på klockan ett tag varpå han genast frågade vad klockan var och vad nästa station var.

Tyvärr var nästa station slutstationen och det var dags för tågbyte för mig. Vid stationshuset stod han och tittade på avgångar så jag försökte "smyga förbi" och ställa mig långt borta på perrongen bland mycket annat folk. Men ganska snart vankade han av och an med ca 10 meters radie bakom mig. Ringde sambon för att verka upptagen.

När så tåget äntligen kom (med bokade platser den här gången) gick han på i andra änden av vagnen. Tack och lov satt en tjej på platsen bredvid mig och jag såg inte till så mycket mer av mannen. Satt vid tågvärdarnas bås, och värdarna visade sig vara två unga tjejer som hade problem med en aggressiv man längre bak i vagnen som inte hade biljett och tyckte det var för dyrt att betala. Var det samme man måntro??

När jag var framme och klev av beslutade jag att ta det säkra före det osäkra och ta taxi hem. 55 kr, det var det värt!!

Övernojig eller vad??

(Antagligen, men hur ska man veta?? Som sambon sade: Man hade ju ångrat sig rejält om man övertalat dig att gå och det hade hänt något...)

One of those days

Idag förhandlade jag läääänge med mig själv om huruvida jag skulle träna eller ej. Kände mig rätt hängig och trött efter jobbet och var dessutom tvungen att fixa lite på stan (hann dock inte allt jag skulle, suck...). Dessutom har jag lätt träningsvärk efter passet med expandern igår!

Satt i soffan en stund och filosoferade, men så kom jag fram till att det dåliga samvetet för att inte träna skulle överträffa det sköna i att slappa. Så crosstrainern fick sig en omgång (jag var nästan själv på gymmet!), men kroppen kändes väldigt seg. Lite magont, vilket hypokondrikern i mig genast surfade rätt på att det nog är äggledarinflammation... Pulsen sprang i väg ordentligt i början men stabiliserade sig efter 20 min ungefär. Lagom tills jag var färdig alltså, eftersom jag kompromissade med mig själv och bara gjorde ett halvtimmespass.

Tror jag behöver få sova en hel natt och äta lite bättre för att det ska gå bättre. Så det är snart läggdags faktiskt, natta!!

Chokladälskande brownie!

Är det en slump att jag föll ut som en brownie i testen "What dessert are you"???

You Are a Brownie

Decadent and intense, you aren't for the weakhearted. Those who can deal with your strong flavor find out how sweet you really are.

What Dessert Are You Most Like?

Tänk på att "Kärlek kommer och går, men choklad varar för evigt"!

Gräsänkan passar på att träna

Sambon åkte till Dalarna idag, är borta till måndag. Så nu har jag hur mycket tid som helst att träna. Yeah right! Men har i allafall crosstrainat och expandrat idag som jag lovat mig själv, och armarna var inte riktigt med på noterna. Men någonstans ska man väl börja.

Åt makrill med tomatsås till middag (bl a), eftersom jag fick ett omega-3-ryck. Läste om det idag på jobbet och tänkte att det var länge sedan jag åt fisk. Bestämde mig även för att börja föra kostdagbok på Wellnesscoach igen eftersom vågen återigen börjat peka neråt. Men usch vad omständigt det är! Det måste väl för guds skull finnas ett lättare sätt att hålla koll på att man äter tillräckligt och nyttigt! Kan inte någon bara ge mig en personlig kostrådgivare som säger nåt mer matnyttigt än "ät en sund blandning av kolhydrater, fett och proteiner"???

Mental träning med en äventyrare

Dagens träning har bestått i att lyssna på ett föredrag med Renata Chlumska på Nationernas Hus. Mycket engagerande. Dessutom gav den ju lite dåligt samvete på sätt och viss. För vem kan komma undan med en ursäkt om att det är "för regnigt" för att springa en halvmil eller så, när det finns sådana som Renata, som trotsar vädret i 4 mil kajak/gång eller 12 mil cykel om dagen??

Mycket tänkvärda och roliga saker sade hon i allafall och det var en liten energikick inför den långa träningshöst som komma skall.

Imorgon väntar crosstrainern igen, antagligen med några hundra drag på expandern efteråt också. Bäst att skriva om det här så att jag inte hittar på några ursäkter :-)

De nya Fem Fingrarna är testade

Träningen har verkligen blivit lidande i helgen som var... Disputationsfest (med 170 personer!) i fredags, varefter jag knappt sov en blund på hela natten. Upp i ottan för att laga mat hela dagen till 30-årsfesten (trots att sambon trodde han skulle hinna utan hjälp, vilket var tur, för vi blev INTE klara i tid...). Sedan fest till halv tre på natten... Inte mycket energi till övers. Men trevligt var det i allafall och god blev maten även om den var sen :-) Fick många mycket trevliga presenter måste jag säga. T ex ett par Fivefingers, som dock var lite små, så jag bytte dem mot ett par större och mer färgglada. För att citera Merethe på Uteliv: "Om man ska ha ett par sådana här ska de faktiskt synas också!" Å visst är de fina??



Testade dem igår på crosstrainern och fick faktiskt lite ont i fötterna, så jag ska nog kunna fixa till lite muskler där också! Nu gäller det dock att ta tag i träningen ordentligt så att det blir ett Vasalopp man sent ska glömma :-)

Redan glömda plågor

Efter Lidingöloppet trodde jag verkligen att "aldrig-mer-känslan" skulle sitta i ett bra tag. Men inte, den är redan borta, även om den satt i liiiite längre än efter de andra loppen. En hel dag faktiskt... Nu är känslan mer att jag måste göra det igen för att göra det på en bra tid också!

Såklart har kommentarerna varit varierande som vanligt, och faktiskt lite förvånande så har de varit positiva från de jag trodde mest skulle se ner på den dåliga tiden. Men i löparkretsar räknas nog Lidingöloppet faktiskt som en bedrift. Däremot har vissa stillasittande personer i bekantskapskretsen kläckt ur sig saker som "Ja, det var ju inte så bra direkt, ska du göra det igen??". Följt av ett hånskratt när jag sa att jag skulle det... Men så är det väl om man själv inte klarar av att ta sig ur soffan på kvällen, då måste man nog se ner på andra för att liksom jämna ut...

Bilderna från Lidingöloppet finns på Photomotions hemsida redan, och som vanligt så finns många snygga bilder på sambon, men bara muppbilder på mig :-) Slutsats? Ja, den får man dra själv, hehe...

Men så till loppet då, och slutsatser/lärdomar om det:

Terränglopp???
Även om Lidingöloppet marknadsförs som terränglopp skulle jag nog säga att den är falsk. Mina trailrunners var alldeles för hårda för underlaget som mest var grus och ibland till och med asfalt. Det känns i benhinnorna fortfarande kan man säga... Tårna mår ju inte heller så bra, så jag vet inte hur jag ska kunna få på mig finskor till disputationsfesten imorgon...

Backigt värre
När vi sprungit i Hackefors har jag tänkt att det kan inte vara så här mycket backar i 30 km. Men det kan det, med undantag för några kilometer den första milen...

Kolhydratladdning??
Vi diskuterade en hel del innan om det verkligen ger något förutom halsbränna att kolhydratladda. Och jag måste säga att jag blir mer och mer osäker, jag märker mer av nackdelarna som "sockerkoma", dålig sömn och halsbränna, än att man har mer energi än när man annars springer. Visst orkar man liiite längre, men det kan lika gärna bero på att det är tävling. Och den här gången resulterade det ju bara i magproblem! Fick övergå till en diet på vatten, saltgurka och vitargo-gel för att överhuvudtaget kunna ta mig fram.

Benstyrka
Har jag inte alls tillräckligt. Som massören sa häromdagen: "Man är ju så dum så man tänker att man ska springa så långt man orkar och sen kan man gå. Men vid det laget har man ju så ont i benen att det gör mer ont att gå än att springa!!" Dock ingen kramp, förutom antydan vid ett tillfälle, men det gick att stretcha bort.

Anekdot
Vi valde att starta ganska långt bak i vårt startled, och det var tur. För den främre halvan sprang fel och tog in på 15km-spåret en bra stund tills några vänliga själar som sprungit förut hojtade lite och fick med sig horden av löpare. Vart var funktionärerna??

Kan även konstatera att jag har väldigt suddiga minnen av loppet, kan inte direkt precisera efter hur många kilometer det var si eller så. Jag har ganska många bilder med vackra Lidingö-vyer i huvudet men skulle inte kunna säga ens om de är från första eller andra halvan... Dock kändes det som att sista milen gick väldigt fort!

Hur som helst, Lidingöloppet är hittills jobbigast av mina genomförda Klassikerlopp. Sambon hävdar att Vasaloppet är jobbigare, så vi får väl se vad slutsatsen blir i februari.