Kkkkkaaaaallt...

Temperaturen sjönk rejält igår kväll, och fortsatte att göra så till imorse. Vid frukosten halv åtta var det -32,5 grader! Jag var ute runt nio-tiden för att det var så fint, och för att känna hur det kändes, då såg det ut så här:

Dunjackan blev så kall att den bara prasslade, och ögonfransar och näshår blev ganska snabbt ganska vita. Programmet blev därför lite omkastat, vi fick köra styrka inomhus på förmiddagen och hoppas på att temperaturen steg till eftermiddagen. Det var ganska kallt i sporthallen också, men vi lyckades få upp värmen och fick många nyttiga övningar av Jerry. Jag insåg raskt att jag behöver träna MYCKET mer styrka, och det är ganska fascinerande att se hur stark man KAN vara om man gör det systematiskt. Fast man kanske inte ska jämföra sig med någon som tränar 750 timmar om året, hehe...

Eftermiddagen bjöd på lite varmare väder, bara -18 när vi gick ut. Teknikträning på diagonalåkning stod på schemat och vi delades in i grupper. När det upptäcktes hur hopplösa vi var på tyngdöverföring, höga höfter och avslappnad åkning så kastades stavarna raskt åt sidan och vi fick åka utan. Gjorde faktiskt susen för att förstå hur det ska kännas när man gör rätt. Stavarna kopplades på igen, men det var lätt att falla in i gamla mönster. Efter teknikpasset försökte jag mig på en runda ute i spåret men gav upp efter kortaste rundan. Det gjorde för ont i luftrören av kylan, och det är ju dumt att orsaka frostskador på lungorna!! Kroppen kändes rätt mör ändå, så det fick räcka.

Efter dusch och middag väntade föredrag med H-C Holmberg. Mycket intressant, trots att jag väntat mig en torr teoretiker, doktor i längdskidåkning som han är. Men mycket praktiska tips och exempel som jag faktiskt tror jag kommer ha nytta av, blev det istället.

Trött är man i allafall, hur jag ska orka två dagar till i det här tempot kan jag inte förstå just nu i allafall...