Vad är vitsen med Rinexin??

Skulle visst hjälpa mot täppta näsor och öron, men jag tycker snarare det är tvärtom, känns som det sitter en propp någonstans i min vänstra ansiktshalva, och den har ju kommit dit det senaste dygnet, EFTER att jag fick den avsvällande medicinen...

Känner mig ju dock inte särskilt sjuk i övrigt och febern är borta (36,7 när jag kom hem från jobbet) så idag blev det en cykeltur igen. Kortvariant av Ekängsturen, som enligt joggkartan mäter 21,3 km. En timmes tur blev det i härligt vårväder. Men växlarna, dom gillar mig inte, så innan nästa tur blir det en tur till cykelhandlarn igen. Är ju en massa annat som bör inhandlas också, så det är väl lika bra att få det gjort. Trampor och cykelskor. Drickahållare och ringklocka. Ev ett lyse och cykelhandskar. Om de lyckas fixa växlarna förstås...

Hypokondrisk...

Var på vårdcentralen idag, kände mig nöjd efteråt. Nu ska jag minsann sluta oroa mig för sjukdomar hela tiden! Det funkade några timmar. Eller, egentligen oroar jag mig inte, jag bara tänker på det. Fick sånt där migränflimmer för ögonen på bussen hem och hade ingen tablett. Men huvudvärken uteblev när flimret försvann... Så då kan man ju inte låta bli att "sjukdomssurfa" lite på vad det kan vara... Men det är nog fortfarande bara huvudvärkslös migrän :-)

Ingen träning idag heller, förkylningen ska få en dag till på sig. Rinexin gör dock susen mot täppta bihålor kan jag säga!!

BLC = sjuk

Börjar bli en dålig vana det här: Efter BLC-samlingarna blir jag sjuk... BLC=Basic Leadership Course=tre dagar med hjärnskrynkling tillsammans med 23 andra high potentials inom Siemens. Väldigt intensivt, lite jobbigt, mycket utvecklande. Och framförallt jättekul! Kursledaren sade i fredags att det är få av grupperna han har haft som har blivit så tighta som vi har blivit. Det är sällan jag varit med om något liknande faktiskt. Möjligtvis sommaren 2001 i Geiranger, men jag tror inte det heller kommer i närheten.

Hur som helst: i fredags kväll när jag kom hem började halsont och ledvärk och under natten till lördag kom febern. Låg i sängen hela dagen igår och drack säkert 4 liter vatten, så idag känner jag mig lite bättre igen. Snuvig och tjock i halsen fortfarande men febern är nästan borta. Samma sak hände ju förra gången, så jag får se till att bryta mönstret till nästa gång, som är 28-30 maj. Bara två veckor innan Vätternrundan ju, har inte tid att bli sjuk då! Det har jag inte nu heller i och för sig, men vad ska man göra??

Den här BLC-samlingen var lagd till Bautahöj i Danmark (kommentar från taxichaufförerna på Kastrup: "Är ni säkra på att ni ska ända dit? Det är långt ute i ingenstans!") Väldigt fina omgivningar (som ni kan se ovan), otroligt goda luncher och ett fascinerande bar-system. Man satte in en manick som hörde till rumsnyckeln i små avläsare och så var det bara att tappa upp vad man ville ha. Sedan fick man betala för sina synder vid utcheckning :-)

Så den här veckan kan man väl sammanfatta som att den innehållit mer mental träning än fysisk träning... Självledarskap var temat den här gången och man fick verkligen lov att rannsaka sig själv av och till. Prioritering och målsättningar stod i fokus och då kunde det se ut t ex så här:

Lita aldrig på cykelkartor!

I torsdags på den senaste cykelturen (som blev lite längre än beräknat!!) skulle vi följa "Ekängsturen", vilket gick bra en ganska lång bit. Fin miljö längs Roxen och kvällsvädret var härligt vårigt, vi hade precis beräknat att vi skulle komma hem innan mörkret lade sig, eftersom våra lättviktsracrar ännu inte är utrustade med lyse. Men: vi har lärt oss att man inte ska lita på turistkartor! Grusvägen man skulle cykla på ledde nämligen inte alls till Rystad utan tog slut vid en bondgård kallad Åkerstorp. Bara att vända och cykla två km tillbaka, tror inte att racrarna riktigt gillade grus/ler-underlaget... Tillbaka på asfalten fick vi därför ta omvägen om Linghem och gamla E4:an tillbaka hem och mörkret började lägga sig. Som tur var hade sambon ett litet baklyse med sig så att vi i allafall inte blev nermejade bakifrån... Men: lastbilar och personbilar gjorde oss den stora tjänsten att tuta och sätta på hellyset i ansiktet på oss. Vi tackar och bockar...

Senare idag är det dags för veckans sista tur, den är planerad att gå till Vikingstad och tillbaka över Västerlösa och Malmslätt. Starttid: ca 15.00. Längd: ca 39 km. Innan dess ska jag försöka rensa lite i röran här hemma och kanske rentav vara lite ledig och slappa med en bok. Eller ta en tur till söndagsöppna butiker och försöka göra av med lite rabattkuponger :-)

Coopertest

Testa konditionen är ju bra tänkte jag, särskilt när det är på ett sätt där det går att jämföra hur den utvecklas/går tillbaka. Min gissning var att jag skulle få ett ganska nedslående resultat, för trots att det går rätt bra att cykla, så är det ju inte särskilt konditionskrävande. Eftersom jag ska springa Vårruset i Norrköping den 19 maj ville jag därför se hur jag låg till och veta ungefär vilken tid jag ska satsa på (om det är värt att satsa på nån speciell tid överhuvudtaget). Resultatet av testet blev hur som helst "medel" (oavsett om jag räknar mig själv som 29 år eller 30 år, man måste ju ta det som ser bäst ut, hehe...) och alltså inte så dåligt som jag trodde. Men tillräckligt dåligt för att kräva en uppryckning när det gäller löpning! Skönt i allafall att knät inte gav sig tillkänna...

Välbehövliga vilodagar

I måndags kväll kom vi fram till att vi bara ska cykla två gånger den här veckan och istället köra längre pass i stället, eftersom vi var lite slitna i kroppen. Eller rättare sagt, framförallt jag var sliten i kroppen. För första gången någonsin har jag träningsvärk efter yogan i måndags, det säger en hel del! Så, vilodagarna igår och idag är och har varit välbehövliga och jag börjar känna mig som människa igen. Också med tanke på vädret var det nog ett smart drag, det snöade rejält på förmiddagen idag, och blåser en del. Vet inte hur skönt det hade varit att cykla då... I och för sig bör man ju vänja sig vid att cykla i hårt väder, men hur stor är risken att det snöar i juni?? Näe, tror jag hoppar över den övningen...

Har även upptäckt en websida som är utmärkt för kontrollfreak som jag: http://www.jogg.se/ Där kan man med tiotals meters noggrannhet mäta hur lång ens löprunda är (eller i mitt fall cykelrundor). Man måste ju veta hur många mil man kommer upp i innan Vätternrundan! Och vilken snitthastighet man har! Haha...

Veckosummering: 76 km

Nu är jag ganska sliten efter helgens cykelrundor... 28 km igår och 20 km idag. Och Linköping med omnejd har visat sig från sin blåsigaste sida så det har verkligen blivit trampa av också. Läste i en MET (metabolic equivalent)-tabell och konstaterade att jag nog gjort av med i runda slängar 1500 kcal på cykling i helgen. Inte så konstigt att jag är konstant hungrig kanske...

Igår var jag lite social med Sven och Johannes och hade lovat mig själv att det INTE skulle bli sent och att jag INTE skulle låta mig övertalas att supa till. Jag höll det faktisk! Kom hem vid halv elva och för första gången den här veckan så sov jag dryga åtta timmar. Undrar hur det gick för de andra två, om de kom till Harry's eller ej. De gick ut för att "köpa spä" när jag drog mig hemåt...

Har även varit på cykelbyx-jakt idag. Den slutade på Intersport och jag kan än en gång konstatera att de inte är särskilt kunniga där. Från början hade jag inte tänkt gå dit, just därför, men eftersom Stadium inte verkade veta om att det finns något som heter cykelbyxor och Haga Cykel är stängt på söndagar (och jag inte hinner dit innan kl 18 i veckan) så fick de en chans. Hittade ett par bra brallor av märket Craft. De fanns även i en capri-modell, men tyvärr inte i min storlek så jag frågade i kassan om de skulle få in fler. Kassörskan tittade på mig som att hon inte förstod vad jag menade och sade sedan med tvekan: "Öh... Det vet jag faktiskt inte... Men det får vi kanske... Jag vet inte... Säsongen är ju inte riktigt slut än, så det borde vi nog" Hur definieras cykelsäsongen på Intersport egentligen? För mig har cykelsäsongen precis börjat...

Tre kvarts varv på vajern

Så var det fixat, svårare än så var det inte. Nu fungerar racern finfint till helgen (peppar peppar). Jag hann till cykelaffären trots att bussen gick sönder på väg hem idag... Förhoppningsvis hinner jag även till festen, även om jag är gaaaanska trött. Jag sover så dåligt nuförtiden. Men vad gör väl det när det är 15 grader varmt och solsken ute? Jag stod och drömde vid ett rödljus på väg till cykelaffären och såg inte när det blev grönt. Ojojoj, vad det var en gubbe som tutade och viftade ilsket åt mig. Jag skrattade åt honom och sade högt: Lille vän, det är lika rött för dig oavsett om jag går över gatan eller ej. Tänk allt vad folk kan ödsla energi på! Mig gav han bara ett gott skratt, och det verkade han bli ännu argare över, hehe...

Första 28 km på nya racern

Det var vad vi hann med idag. Eller, det var också det vi planerat att köra. Det gick rätt bra, vi tog det lugnt för att vänja oss vid hojarna. Enda kruxet var att växlarna på min cykel inte verkar vara av lysande kvalitet direkt. Det är en av växlarna som inte funkar alls och på de som är lägre än den låter det som att kedjan ligger och skaver emot, vilket ju sliter lite väl mycket på den i onödan. Så imorgon blir det telefonsamtal till Haga Cykel så att de kan titta på den inför helgens turer, jag vill ju inte missa mer träningstid än jag redan gjort: "Du ligger 95 km efter i träningen för Vätternrundan, du bör verkligen komma igång nu" - Jo, gissa om jag vet det?!?

Hur som helst var det en helt fantastiskt härlig tur för det var så fint väder och nästan ingen trafik. Man blir ju lite lycklig av att det är vår faktiskt!

Ajaj, min röv!

Var ute och cyklade i förmiddags. 17 km på "mestadels asfalt" stod det i beskrivningen. Yeah, right! Lera och snö på mer än halva vägen skulle jag säga, skitjobbigt att ta sig fram i, och inte gick det särskilt fort heller! Rundan tog totalt en timme, så jag är ganska nöjd ändå, trots allt. Men det var ju tur att jag inte körde på de smalaste däcken.

När jag kom hem tänkte jag att nu ska jag minsann börja lägga in mina träningsrundor på Vätternrundans hemsida. Sagt och gjort, och så kolla hur man ligger till: "Du ligger 53 km efter denna vecka i din träning till Vätternrundan för att klara dig som Svensson, 123 km efter att klara Anderssons tempo". Tack för det! Här tyckte jag att jag varit duktig men så fick jag bara veta hur långt EFTER jag låg! Jag har ju varit sjuk i två veckor för sjutton gubbar! Jaja, jag får nog bortse från de där kommentarerna i början, de räknar nog inte med att man ska vara sjuk och så...

Jag får helt enkelt trösta mig med att åka till cykelaffären och spana in roliga (och billiga?!?) cykelprylar. Sen blir det lunch på stan. Och ikväll blir det mörkläggning kl. 20 - 21, det är ju Earth Hour-manifestationen för minskade koldioxidutsläpp, klart man hakar på! Gör det ni också! Så kan vi sitta i mörkret och mysa tillsammans :-)

Anmäld till Lidingöloppet 2008

Alla anmälningar fixade, nu finns det ingen återvändo. I Lidingöloppet har man ett speciellt Klassikerled, så där slipper vi i allafall stå längst bak som en förmån enbart för att man försöker sig på Klassikern. Men dit är det ännu långt, löpningen får nog vänta på sig till efter Vätternrundan. Eller... En gång i veckan kanske man borde, så att Vårruset inte blir alltför stor plåga för benhinnorna...

I helgen ska det däremot fixas cykel, men jag velar fortfarande om jag ska uppgradera cykeln jag har (fixa bromsar, ta bort pakethållare, byta trampor och sätta på bar handles på styret) eller köpa en budget-racer... Har spanat lite på Nishiki-cyklar men hittat vääääldigt olika pris på dem! Nåja, går ju att cykla på den gamla så länge bara för att få lite mil i benen... Men ska man ha en cykeldator då? Är det mil som räknas eller timmar i sadeln? Jag räknar nog både och tror jag...

Får fundera på det där till imorgon, för ikväll är det ju decinficering av de sista förkylningsbakterierna med hjälp av vin och fisk med avdelningen på Fiskmagasinet i Norrköping, spanade in menyn för en stund sedan, mmmmm...

Anmäld till Öppet spår 2009

Sådärja, nu är det gjort: Anmälan till Öppet Spår 2009. Gäller att ta det säkra före det osäkra den här gången så jag får ut min klassiker och inte faller på mållinjen. Funderar lite på att anmäla mig även till Vasaloppet och kanske åka bägge, med Öppet Spår som seedningslopp till Vasan men jag vet inte... Man behöver ju inte överanstränga sig på slutet kanske...

För övrigt så känns bihålorna fortfarande lite opålitliga så träningen ligger i träda fortfarande efter helgens feberattack (hehe).

Förkylning eller influensa?

Var går gränsen? Sjuk har jag i allafall varit, det var länge sedan jag var så igenkloggad i huvudet med värkande öron och bihålor. Ca två år sedan när jag tänker efter; när jag var på Cuba... Efter några dagar kom febern smygande också men har nu gett med sig tror jag, ska nog inte ropa hej i förväg den här gången...

En påsk i sängen har det mer eller mindre blivit alltså, och inte mycket till träning den här veckan, annat än mentalt. Har tänkt och tänkt och tänkt, nog lite i överkant faktiskt, det har nästan blivit grubblande av det hela. Vad vill jag? Egentligen? Framtid??

Tror faktiskt att det var simhallen i Södertälje som injicerade mig med dessa hemska virus, i kombination med alldeles för lite sömn veckan före och dagarna efter (kurs och 30-årsfest frestar på) men har ännu inte uteslutit sambons roll i det hela...

Men nu ska det nog bara vara att ta nya tag den här veckan, även om cykelförhållandena just idag inte är så ljusa... En halv decimeter nysnö är väl inte direkt vad jag önskat mig... Men SMHI lovar plusgrader redan imorgon så till dess tror jag att jag ska vila en extra dag för säkerhets skull och hålla tillgodo med inomhuscykling så länge. Och kanske göra lite efterspaningar så länge: När är det EGENTLIGEN som CK Hymer har sina träningar? Och var utgår de EGENTLIGEN ifrån? Deras hemsida verkar inte vara så uppdaterad så direktkontakt är nog bästa lösningen... Kanske förberett med införskaffandet av en CE-godkänd cykelhjälm? Om det nu är någon som har öppet en annandagpåsk när snön faller i lappvantar i Sydsverige...

Till mitt försvar...

Hur kunde jag åka så dåligt i Vasaloppet?? Herr Negativ var tillbaka på jobbet i veckan och kom med den frågan. Här är kanske svaret?:
http://www.vasaloppet.se/wps/VasaCMS/generated/resources.Nyheter/nyheter/se/Telegram/1023.html

Starttid i Vätternrundan klart

Kl. 03.08 på natten/morgonen startar vi i Vätternrundan... Och inte har det blivit många mil alls på cykel ännu. Har kört en del på motionscykel på gymmet men har inte bestämt vilken cykel jag ska köra Vättern på - om jag ska köpa ny eller ej... Har i allafall hämtat en massa cykelkartor med bra rundor på ca 2-4 mil som jag ska börja köra nästa vecka. Den här veckan blir det tyvärr inte mycket träning, är ju på kurs i Stockholm resten av veckan. *stressad*

Får bara hoppas att man kommer igång ordentligt sedan, jag vill inte känna mig lika dåligt förberedd för 30 mil på cykel som jag var för 9 mil på skidor... Idag på bussen hem fick jag höra att det var "pinsamt att inte klara hela Vasan när man väl åkt dit för att åka", av en som aldrig stått på ett par skidor överhuvudtaget. Jaja, mycket ska man höra innan öronen trillar av!

Så var ska man lägga ribban för Vättern då? Ny cykel? Värsta cykelkläderna? Värstinghjälm eller Biltema-varianten? Hmm... Man kan ju lägga hur mycket pengar som helst på det här men jag får nog se till att hålla det på en rimlig nivå, man vill ju inte vara en prylbög som bara gör sig fånig, hehe...

Maximal otur?

Just nu är det -6 grader i Sälen, -2 i Mora och ser ut som att det ska vara minusgrader hela veckan... Samma sak hände när vi åkte Orsa Grönklitt Ski Marathon: Runt noll och snöfall när vi åkte; minusgrader och fint väder hela veckan efter. Hur många gånger på samma säsong kan man ha sån otur med vädret?? Hmm... lite bittert...

Har nu döpt om bloggen till Klassiker 2008-2009, eftersom min klassiker inte kommer att avslutas förrän om ett år...

Nej, jag bröt inte, det var repet som tog mig

Vasaloppet 2008 blev bara 34 km långt för mig, sedan kom repet och tog mig i Risberg. Jag trodde ett tag att det skulle vara kört redan i Smågan, eftersom första backen i Sälen tog 1,5 timme att komma upp för, fanns inte en chans att ta sig fram mycket fortare. Det var folk, skidor och stavar överallt och man trampade på varandra hela tiden. Enda sättet att komma förbi den stora flocken var att ta av sig skidorna och gå upp för backen som ett 30-tal personer gjorde (var fanns spårpoliserna??). En av dem jag såg visade sig sedan att han hade en tid på 53 min i Smågan trots 10e startled. Borde inte en och annan kontrollant ha börjat undra då??

Pratade med några i backen som sade att detta var den värsta kön de upplevt i backen på tio år! Dessutom var det inte många som hade fäste. Vi hade lämnat in skidorna till Vallaservice.se och där sa de "det kan släppa lite på startrakan, men blir bättre och bättre ju längre upp i backen ni kommer". På startrakan kändes det som att de satt glidvalla under fästzonen (även om man ju där klarar sig finfint bara genom att staka) och något fäste överhuvudtaget kände jag aldrig av. Vallade om mitt i backen för att skona armarna lite, men det frös ju såklart lite längre upp, bara att ta bort igen. Lämnade sedan in skidorna i Mångsbodarna och fick påbättrat, det höll ca 2 km... Kletade på lite Röd Silver i backarna upp mot Risberg men det hjälpte inte, skidorna ville nog tillbaka till Sälen tror jag, så mycket som de drog sig bakåt, så det var bara att erkänna sig besegrad av klockan i Risberg.

Benen är rätt möra idag, och framförallt baken! Eftersom det inte fanns några spår (jag såg i allafall aldrig till några) så var man tvungen att parera hela tiden, vilket gjorde att mjölksyran byggdes upp rejält och balansen därför blev ganska dålig eftersom... Knäna slet lite (särskilt i nerförsbackarna efter Mångsbodarna), men inte så mycket som jag befarade, däremot var det värre med ena foten som for ganska illa av alla vridningar i samband med vurpor.... Det skönaste var dock att lungorna inte protesterade överhuvudtaget, fantastisk lättnad!

Så varför gick det som det gick?
Sammanfattning:
Under de rådande förhållandena var jag inte bättre än så här, framförallt tekniskt.

Förhållanden som påverkade:

1. Inget fäste alls - Vad jag hörde var tejpvalla det enda som verkar ha fungerat något sånär
2. Otrolig trängsel i första backen - i kompination med fästet gjorde det att man fick hänga på armarna, vilket tog på krafterna
3. Inga spår att tala om, man kunde aldrig bara ställa sig i ett spår och staka på
4. Omvallning höll sig någon kilometer max
5. Nya skidorna betedde sig inte alls som de gamla, så chansningen att ta dem var kanske inte så lyckad

Positiva saker trots allt:

1. Jag fick se sambon gå imål efter en kämpainsats på 10.46
2. Armarna höll förvånansvärt bra - jag hade lugnt kunnat staka längre om tiden inte runnit ikapp mig pga den dåliga diagonaltekniken i kombination med det dåliga fästet
3. Konditionen är mycket bättre än väntat - det är musklerna som är dåliga
4. Jag fick blodat tand trots allt - nu ska jag visa er nästa år! Har dock inte bestämt om det blir Öppet Spår eller Vasaloppet!

Så vad är nästa steg? Ladda för Vätternrundan såklart! Nu ska det bli cykel, cykel, cykel för hela slanten. Och lite simning såklart. Ska till syster för teknikträning nästa helg, har ju som sagt lärt mig nu att tekniken är viktig :-)

Kolhydratladdar och vilar

Nu är det många kommentarer och goda råd man fått. Alla har sina egna små teorier om hur jag ska klara av att åka Vasaloppet.

Massören igår: Malin, du måste andas ordentligt om du ska åka Vasaloppet. Andas ut med FULL kraft, särskilt om mjölksyran ger sig till känna eller inför en stor uppförsbacke, så du får ut allt skräp och får in syre.
Jobbarkompis 1: Du måste äta minst dubbla portioner spaghetti, annars är du död vid första kontrollen.
Jobbarkompis 2: Laddar du med Vitargo? Det är super, då behöver man inte äta ihjäl sig på spaghetti.
Jobbarkompis 1 (igen): Det är jobbigast efter halva ungefär, då är man trött men vet att man har jääääättelångt kvar. Fast när man ser hur många som ser vältränade ut som går in i bussarna efter att ha brutit i Evertsberg, då får man en kick.
Jobbarkompis 3: Malin, ska du verkligen åka Vasaloppet? HUUUR ska du orka det???

Men åka ska jag, om inget oförutsett som vinterkräken eller nåt sånt inträffar. Imorse ringde jag och bokade vallningshjälp också. Högflourglid blir det och så superfäste får vi hoppas :-) 600 kr för hela kalaset var faktiskt mindre än jag väntat mig! Förhoppningsvis håller det långt också så att man inte behöver valla om för mycket, eller kanske alls?

Flera är kompisarna som klarat öppet spår och nu pikar mig lite grann. En är jobbarkompisen som åkte tjejvasan men nu ligger nyopererad på sjukhus, läskigt! Det är nog det som är mitt största orosmoment (förutom att jag ska få en krånglande mage): att ramla eller bli påkörd av någon så att man skadar sig. Då lär det ju inte bli så mycket av resten av klassikern heller liksom! Hu... Men man får väl se det som så att majoriteten klarar sig fint, om än på längre eller kortare tid.

Min målsättning? Har inte bestämt än om jag ska ha någon tid att försöka klara eller om målet "bara" ska vara att ta sig hela vägen till mål. Men vid idealiska förhållanden vore det ju kul att komma under 10 timmar, så långt kan jag sträcka mig.

Nä, nu är det dags för Vitargo igen, är ganska trött på smaken redan faktiskt, är inte det mest kulinariska jag stoppat i mig!

Nya skidor och lite upprättelse

Igår var vi till Tony Pölders i Nässjö, eftersom sambons skidor gått sönder och skulle reklameras. Han fick köpa nya så länge, eftersom de trasiga skidorna måste skickas till Fischer för utvärdering. Mina skidor fick också åka med, eftersom jag misstänkt länge att fästzonen är helt fel utmätt på mina, och mycket riktigt var det så, väldigt så...

Innan vi åkte därifrån så hade även jag "fått" nya skidor, som inte ska vara alldeles för hårda för tjejer. Madshus denna gången, likadana som sambons fast 5 cm kortare och med Salomonbindning. Som Tony uttryckte det: Det var nog bäst så, du ska väl också ha roligt i skidspåret.

Så nu har jag fått lite upprättelse för vinterns misslyckanden i spåret, bl a i Orsa Ski Marathon där jag inte hade fäste alls och på allvar började misstänka att det inte bara var mig det var fel på utan även skidorna. Har bestämt mig för att chansa och ta de nya skidorna på Vasaloppet, det kan ju knappast bli värre direkt... Stort hål i plånboken men lite lugnare i mig, såg inte fram emot 9 bakhala mil direkt. Förhoppningsvis blir det lite bättre nu. Det visar sig om en vecka, då sitter vi förhoppningsvis och sover i bussen på väg hem från Mora, vääldigt vääldigt trötta men vääldigt vääldigt nöjda!

Dålig teknik, dålig kondis - Vasaloppet om två veckor!

Ja, man kan undra hur detta ska gå... Just nu är det nog den mentala biten som sätter mest hinder för om jag ska klara det eller inte. Det blev ju inget Lidingölopp i höstas så nu är det Vasaloppet som blir första grenen. Och efter en knäoperation i november så har ju förutsättningarna för förberedelser inte varit optimala... Sambon gör sitt bästa för att peppa mig, men hjärnspökena är många, särskilt efter misslyckandet i Orsa Grönklitt Ski Marathon förra helgen och alla otrevliga kommentarer och pikar från jobbarkompisarna.

Men lite bättre känns det faktiskt efter igår. Vi var i Ånnaboda och körde några varv på deras 2,5km konstsnöspår. Försökte fokusera på att analysera min teknik och tror jag kom till några klarheter i allafall, även om det ju är för sent att rent fysiskt göra något åt dem (jag skulle behöva betydligt mer benstyrka). Stakningen kommer förhoppningsvis att bli min räddning samt min envishet... Det är ju viktigt att veta både sina styrkor och svagheter, och jag är nog ganska medveten om bägge delar just nu, känner mest att det skulle behövts mer tid att göra något åt svagheterna och göra styrkorna ännu starkare!

Men fortfarande är det två veckor kvar, och det man kan göra något åt är ju kringförutsättningarna. Ingen alkohol, mycket sömn, bra mat och kanske lite kosttillskott kan ju i allafall inte skada. Och så får vi se till att göra en kolhydratladdning helt enligt skolboken, så att man känner att man iallafall gör det bästa av situationen när man står där på startlinjen om två veckor! Bara jag lyckas hålla nerverna något sånär i schack så jag inte får en sån där adrenalinchock som förra helgen så underlättar det nog också...

Idag är det i allafall vilodag eftersom det finns lite andra saker som också kräver uppmärksamhet just nu. En jobbanalys till ledarskapskursen, massor av smutstvätt och ett skitigt badrum t ex. En stor hög med foton, klädhögar i sovrummet och ett yogapass vill också göra sig hörda men det får bli om det blir tid över.