Längtar efter riktig vinter!

Igår kväll började det snöa. Stora härliga flingor som singlade ner från himlen i mörkret. Vinter! Kanske? Törs ju inte riktigt hoppas så här nere i södern... Men imorse när jag vaknade och tittade ut genom fönstret var det fortfarande vitt ute. Sååå härligt!

Tyvärr verkar det vara på väg bort redan, men det rapporteras ju om fler minusgrader till veckan. Jag har sån vinterabstinens så jag hoppas det slår in. Jag vill ha SNÖ! Och MINUSGRADER! Jag vill ÅKA SKIDOR!

Förra helgen var det vinter. Då var jag i Långberget med ett gäng arbetskamrater. Skidade nästan 6 mil så kroppen var sådär härligt slut när helgen var över. När vi åkte hem snöade det fantastiskt mycket och det kändes som en riktig vinteridyll. Mer sånt!

Novembertrött

I år känns november ovanligt mörk, grå och regnig, till och med för mig (som inte brukar påverkas så mycket av vädret). Den här veckan har det varit extra påtagligt (även om gårdagen bjöd på väldigt efterlängtad sol!) eftersom jag har sovit otroligt dåligt också. Återigen skyller jag på pillren jag knaprar för tillfället. Enligt bipacksedeln kan de bl a ge hjärtklappning och pulsen har verkligen speedat den här veckan (även om medicinen kanske inte kan beskyllas för att vara enda orsaken).

Normalt sett brukar jag kunna sova igen en del på helgerna, men inte den här veckan. Idag är jag så trött att jag faktiskt överväger att bara dega i soffan, kanske fixa lite hemma och bara ta det lugnt. Istället för att ta den vanliga sköna långa söndagslöprundan. På nåt vis känns det som att det skulle göra mer skada än nytta att springa idag...

Senaste tiden har min kreativa ådra börjat återfinna sig också, vilket är trevligt. Jag börjar känna igen mitt "gamla" jag. Har t ex ägnat morgonen åt att skapa lite julpynt som kanske kan förgylla lägenheten om nån vecka, förhoppningsvis...

Hur funkar det här med puls egentligen?

Jo, jag vet, hjärtat pumpar runt blodet i kroppen för att man ska fungera... Men jag menar, det sägs ju att formen ska kunna avläsas med hjälp av pulsen. Fast jag undrar jag, känslan borde väl också räknas?

De senaste två veckorna har jag i princip inte tränat alls. Först var det tjänsteresa i land som inte befrämjar offentlig träning för kvinnor (och hotellrummet ger begränsade konditionsmöjligheter), sen en förkylning. Första träningspasset idag, skulle bli ett lugnt sådant för att bara väcka igång kroppen igen. Och det kändes lugnt. Kroppen kändes lätt, andningen var som vanligt och jag kände mig mest som jag smålunkade och filosoferade, i mitt normala tempo (lite snabbare än tänkt).

Fick därför en smärre chock när jag läste av pulsklockan efter passet. Snittpuls 181!! Maxpuls under passet:190. Utan att det var i närheten av jobbigt! Hade jag fått gissa skulle jag sagt att snitt låg på typ 167 eller så... Visst, jag blev lite mer matt i kroppen än jag kanske var precis innan förkylningen, men flåset kändes precis som vanligt.

Så nu är frågan; vad är orsaken? Det finns nog ett antal tänkbara svar:

- Fel på pulsklockan
- Formen försvinner såpass mycket på två veckor att jag inte är bättre än så här
- Det är så kroppen reagerar efter en förkylning (det var ju trots allt mer än ett år sen jag var förkyld sist, så jag har ju liksom "glömt" hur det brukar bli)
- Det beror på den inflammationsdämpande medicinen jag äter just nu (och i så fall: kommer det vara så här i tre veckor till??)
- Det beror på den bristfälliga kosten (läs: skräpmaten) den senaste veckan
- Det är nåt fel på mitt hjärta...

Och så nästa fråga; ska man lita på resultatet och anse att det på något vis är alarmerande och bums krypa till sängs?? Det KÄNNS ju inte så... Men säger mig pulsen något som jag inte själv känner?

Lek och plask!

Den här veckan har det inte blivit mycket träning i bemärkelsen "jag sätter på mig tightsen och tar en löprunda" (och det märks, gud vad stel man blir av stillasittande!). Däremot har det blivit en del smygträning. I slutet av arbetsveckan var vi på konferens på Vildmarkshotellet, där det finns ett rätt nytt äventyrsbad. Så efter middagen i torsdags slängde vi av oss den korrekta arbetsjargongen, tog på oss badkläderna och LEKTE i en dryg timme (sen stängde badet). Två badbollar hade vi till hjälp och vi roade oss kungligt först i utomhusbasängen, sedan i simbassängen inomhus när det blev lite kallt om huvudet. Mycket skratt blev det, så man skulle kunna säga att det blev helkroppsworkout :-) Lägg därtill en tur motströms i strömbassängen och en sväng på dansgolvet efter att badandet var avklarat så får det väl ändå räknas som att man fått ett visst mått träning.

Det bästa med sådana här aktiviteter (förutom att det är så KUL att leka) är att man faktiskt märker att träningen ger resultat. Det som för ett år sedan skulle fått mig att flåsa ganska rejält klarar jag nu utan minsta ansträngning. Saker går lättare helt enkelt. Skön känsla!

Träningsvärk

Den här veckan har jag börjat styrketräna lite smått igen. Med betoning på smått, man vill ju inte överanstränga sig i början ;-) Styrkepassen har legat i träda sedan Öppet spår, mest för att jag ibland tycker att jag har liiite för lätt att bygga muskler och det inte är så snyggt. Men om jag ska orka åka ett Öppet spår till så måste min stackars överkropp tränas. Och just nu är det rätt synd om den. Körde 12 (!) min överkroppsstyrka (läs: armhävningar, ryggresningar, situps och tricepsövningar) i tisdags, och VILKEN TRÄNINGSVÄRK JAG FICK!

Lagom till helgen hade den dock lagt sig hyfsat, så igår tog jag fram Expandern för ett 15-minuters pass. HUH! Träningsvärk igen, denna gång en del i triceps men mest i baksidan av låren, nästan så det var jobbigt att springa idag! Jag säger som Janice i Vänner: OH-MY-GOD!

Tur att det är fyra månader kvar till start...

Senarelagd Klassiker?

I veckan har Vätternrundan 2010 blivit fulltecknad. Utan att jag "hunnit" anmäla mig. Kanske ska jag göra som spånen från förra året och kräva en separat runda för oss som det är sååå synd om för att vi inte hunnit anmäla oss... Eller så inte. Jag får helt enkelt se det som ett tecken att jag inte ska köra fler rundor :-) En hjälp i mitt velande helt enkelt. Skidåkning och löpning kanske får bli min grej. Kanske kan jag då också få tid till att börja dansa igen. Fortsätta cykla bara för att det är skönt att susa fram på en enslig landsväg i sin ensamhet. Börja cykla MTB?

Ett lite lockande alternativ är ju annars Nibberittet i Geiranger. Har varit rätt sugen ända sedan jag jobbade i Geiranger, men det är först nu som jag känner att jag skulle kunna klara av det... Stora frågan är ju dock hur man i Östergötland ska kunna träna ben och flås för att kunna cykla ett halvmaraton från 0 till 1500 meter...

En riktigt härlig höstdag!

Idag har solen skinit (heter det verkligen så?!?) från klarblå himmel, luften har varit klar och kall och höstfärgerna har visat sig från sin bästa sida. En perfekt dag för att springa helt enkelt! I tisdags bestämde jag och en kompis oss för att springa Höstmilen med enda målet att njuta när vi tog oss runt banan. Och som vi njöt! Kanske tack vare vädret och omgivningarna, kanske just för att vi inte hade belagt oss själva med några särskilda tidskrav.

Ryktet sade att det var en väldigt jobbig bana, enligt vissa kanske t o m jobbigare än sista milen på Lidingöloppet. Och har man sprungit 20km innan (vilket man ju har på LL), så kanske den här banan är jobbigare, men den är det definitivt inte när man som nu får starta fräsch och glad i höstsolen. Med en kollega som speaker i starten, bra musik i Ipoden och lite för tjocka kläder på kroppen sprang jag iväg och första halvan gick som en dans. Kompisen och jag hade spekulerat i om att man kanske skulle kunna snitta på 6.30 per km, eller om det var för mycket att hoppas på. Trots två jobbiga kilometer på mitten, där banan steg drygt 80 höjdmeter på knappt 2 km, så klarade vi faktiskt det bägge två, och vi kom båda fram till att vi skulle ha kunnat ta ut oss mer. Men ibland måste det få vara skönt att springa lopp också! Och det var jätteskönt! Särskilt skönt att kunna springa ett lopp med riktiga backar på en snitt-tid som var 10s snabbare per km än vad jag sprang Tjejmilen på för en dryg månad sedan. Revansch! Eller bara utveckling, beroende på hur man ser det :-)

Efter dusch och bastu på Centralbadet i Norrköping firade vi loppet med en långlunch/fika på Fräcka Frökens innan vi tog oss an dagens höjdpunkt nr 2: Filmen Bananas!* En sån där film man blir arg av. Och som man vill uppmana alla att gå och se. Så nu gör jag det: Gå och se Bananas!* Och ät aldrig mer några andra bananer än rättvisemärkta bananer!

Att man inte lär sig...

Kom hem rätt sent igår, orkade inte laga nån ordentlig mat och tog därför en matlåda ur frysen att ha till lunch idag. Pasta med tonfisksås, riktigt god rätt faktiskt. På jobbet visade det sig dock stå en precis likadan låda som jag glömt äta upp veckan före förra. En ganska gammal och antagligen inte särskilt ätbar låda alltså... När jag öppnade kylskåpsdörren och såg detta var min första tanke (som jag borde ha handlat efter): "Jag borde egentligen ställa den nya lådan i den andra kylen eftersom jag annars garanterat kommer att blanda ihop dem och inte tordas äta någon av dem". Men... Varför vara vis av erfarenhet? Lite övermodig tänkte jag nämligen i nästa sekund att "en annan hylla är väl ändå tillräckligt", ställde in lådan och tog mig an dagens sysslor.

När det väl blev lunchdags var jag som vanligt JÄTTEHUNGRIG, och pratade med en kollega samtidigt som jag tog lådan ur kylen och laddade in den i mikron. Man ska inte göra flera saker samtidigt... För det var då tvivlet började: Hade jag tagit rätt låda? Vilken hylla var det nu jag ställde den nya lådan på?? Tittade lite förvirrat i kylen och beslutade mig för att för säkerhets skull avgöra med hjälp av luktsinnet hur det stod till med den kvarvarande lådan. Den både såg och luktade "normalt"... *suck*

Tvivlade vid det här laget ganska mycket, men gjorde samma test på lådan i mikron, det borde ju avgöra saken. Ingen skillnad...

Kollegorna hade börjat undra vad jag gjorde och hade ganska roligt åt min förvirring. De började hinta om att magsjuka ju i allafall kommer fort så jag skulle ju få reda på hur det låg till ganska snart om jag tagit fel... Väldigt uppmuntrande... Jag tänkte att "sååå farligt kan det ju inte vara". Men... Vem vill sitta på bussen hem med matförgiftning??

Efter en kort överläggning med mig själv förpassade jag till slut bägge lådorna till sällare jaktmarker och gick ner till personalmatsalen och köpte en totalt smaklös pastalåda till lunch istället (allt som kommer från det stället smakar nada). När jag kom tillbaka upp till lunchrummet roade sig mina härliga kollegor kungligt på min bekostnad med kommentarer som "går det bra för projektlederskan??", "nu har du ju i allafall nån annan att skylla på om du ÄNDÅ skulle bli magsjuk" etc. Men, jag måste ju erkänna att jag tyckte det var rätt kul själv också, och jag bjöd ju verkligen på det den här gången! Jag menar, att man inte lääääär sig! Nånsin!

LIDingöloppet

Lidingöloppet är överstökat för i år och jag är nöjd! Men det gjorde ONT, ondare än förra året. Mina fötter är nog inte skapta för att springa utför i joggingskor, trots att skorna egentligen är världens skönaste!

Jag nådde mitt mål om att förbättra min tid från förra året med 15%. Trodde ett tag att jag skulle kunna klämma mig under 3.35-strecket, men sista biten var otroligt jobbig och jag var så utmattad att jag höll på att somna några gånger, ganska udda känsla. Men jag klarade mig i allafall under 3.40 tack vare en superspurt sista 3-400 m. Tempot låg då enligt Forerunnern på 3.48/km. Vad krafterna kom från har jag ingen aning om, jag vet bara att det gjorde ruskigt ont och jag höll på att kräkas på kuppen, men det var SÅ HIMLA VÄRT det, känslan efteråt var enorm :-)

Har även hunnit med att anmäla mig till Öppet spår, och upptäckte idag att mitt startnummer är samma som de fyra sista siffrorna i Lidingö-startnumret. Måste ju innebära att jag kommer förbättra mig minst 15% även på de 9 milen mellan Sälen och Mora, hehe... Det skulle i så fall innebära att jag kommer att klara mitt mål på 9.50.00. Härmed är dock varning utfärdad till alla Vasaloppsåkare: Ni kan räkna med riktigt dåligt väder på Öppet Spår söndag 2010, för då ska jag vara med. Och statistiken säger ju att det är DÅLIGT väder när jag deltar :-)

Men nu: Joggingrunda i regnrusket! Härligt ;-)

Nederlag och nya tag

Nästan en månad sedan sist jag skrev... Får ta och skärpa mig tror jag :-) Men det beror mest på att det helt enkelt varit för mycket annat. Annat som i jobb, annat som i vänners bröllop, annat som i möhippor, grillfester och ett gäng nya vänner. Känner mig ganska utsliten för tillfället, med bättring väntas nog från nästa vecka eller så.

Min målsättning på Tjejmilen gick käpprätt åt pipsvängen, trots uppladdning med trevlig middag hos en kompis. Strategin att starta i gruppen "55 -59 min" slog helt fel, det gick såååå långsamt, första tre kilometrarna snittade jag på nästan 7 min/km (pga att det helt enkelt inte gick att ta sig fram snabbare). Ganska kört att ta in det sen då! Särskilt eftersom trängseln återkom vid typ 6 km... Jag tappade humöret totalt, och blev sen ännu argare för att jag inte lyckades målfokusera utan tappade humöret :-) Sprang in på 66.35, sur som en citron. Lite tröst var det ju dock att jag inte var den enda som störts av trängseln, men nu måste man ju bara ha revansch nästa år! Tack också till alla som peppade mig efteråt, det behövdes verkligen!

Efter en tjänsteresa i "östra Turkiet" blev första löprundan efter Tjejmilen inte förrän i måndags. Målet var att springa lugnt, avslappnat och LÅNGSAMT (typ något över mitt tänkta Lidingöloppstempo). Lugnt och avslappnat blev det, men inte så långsamt, snitthastigheten var nämligen högre än på Tjejmilen. Kändes rätt bra att jag inte klarade av att springa så långsamt som jag gjorde då... Så motivationen kom tillbaka lite, vilket är tur, för det är ju snart dags för nästa lopp!

Däremot försvann den lite efter löprundan igår eftermiddag, som var sjukt jobbig. Så jobbig att jag nästan funderade på om jag faktiskt höll på att bli sjuk! Men det verkar inte så, hade nog bara en dålig dag efter för lite sömn och grillfest i onsdags...

Lidingöloppsstartbeviset låg i brevlådan igår, och jag har verkligen ångest! Känner mig inte alls förberedd och fasar lite för en ny Tjejmilen-upplevelse, fast bara tre gånger så lång! Men tidsmålet är ju inte satt så högt, så det borde kunna gå... Det ska gå! Sen är det nya tag och Vasaloppssatsning - har ju blivit inlurad i en satsning med ett gäng kollegor. Eller... Lurad och lurad, jag tycker faktiskt det ska bli riktigt roligt! Skönt att det är fler som är lite nördiga så man inte känner sig så udda som gör knasiga grejer som man bara blir trött av :-)

Och apropå knasiga grejor som man bara blir trött av, så är jag fortfarande lite inne på att göra Fjällräven Classic nästa år. Eller varför inte vara ännu lite knasigare och ge sig på Ö till ö??

Kraftloppet 2009 - fartträning

I torsdags påbörjades en kampanj på jobbet för att få med mig i ett av enhetens fyra lag till Kraftloppet i Finspång. Avhoppen hade börjat ramla in och lagen hade därmed börjat urholkas. Jag har ju medvetet inte anmält mig eftersom det tycks ligga en skade- och sjukdomsförbannelse över det loppet. 2005 var jag anmäld, då gjorde ett trasigt knä att jag fick lov att svika laget. 2007 försökte jag nästa gång, då gjorde lunginflammation att jag inte kunde stå på startlinjen. Men konceptet att hoppa in i sista stund verkar fungera hyfsat. Jag försökte först komma undan genom att åberopa logistiska problem (vem vill egentligen sitta på en buss till Finspång på en lördag??), men lagledaren är lite för mycket av en fixare så i fredags förmiddag var jag övertalad. Jag tänkte i mitt stilla sinne att 3,5 km ska jag väl kunna springa hyfsat snabbt på ren vilja om inte annat, och höll tummarna för att jag inte skulle vakna med feber eller något annat tokigt.

Febern höll sig borta och jag blev upphämtad i Norrköping vid 9-tiden. Då hade febern däremot tagit en annan i laget, som dessutom skulle vara den som skulle hoppa mellan bilar i princip hela dagen och se till att transportmedlen kom till och från olika sträckstarter så logistikern/lagledaren fick det lite svettigt. Det löste sig med en stor laginsats ganska smidigt, även om adrenalinet nog flödade på rätt många i trafikkaoset på de första sträckorna! Fokuset på logistiken gjorde dock att jag inte riktigt hann bli nervös för själva springandet förrän jag började värma upp i en solig skogsdunge vid Kattalakorset... Angiven snitt-tid för min sträcka var 6min/km, och jag hoppades lite att jag skulle kunna göra som de flesta andra i laget gjort dittills: Springa liiite fortare än vad jag sagt. Kollegan på förstasträckan hade dock satt ribban genom att springa 1 min snabbare per km än vad han sagt!

Min sträcka är ju lite av "sprintsträckan", bara 3,5 km. Dessutom på asfalt och i princip helt platt. Däremot är ju snabbhet inte riktigt min styrka. Distans är inget större problem, men att öka hastigheten, även på korta sträckor, verkar inte vara något min kropp gillar. Efter ungefär halva sträckan blev jag omsprungen av en man med fladdrande långt grått hår. Han beklagade sig att han startat alldeles för hårt och nog måste sakta ner lite, och försvann sedan som ett skott med långa steg. Taskigt! ;)

Målet för sträckan kunde ses redan när det var mer än en kilometer kvar, vilket gjorde "spurtandan" lite större. Med ca 500 meter kvar började jag känna mig smått illamående i värmen och hoppades att inget skulle hända innan mål i allafall. Klarade mig fint och lämnade över till den tyske kollegan efter 19.42, 5,38min/km. Mycket nöjd! Får se det som ett fart-träningspass inför Tjejmilen, och börjar nu tro att jag ska kunna springa den på kring en timme.

Illamåendet höll sig i schack, men det visade sig senare på kvällen att andra i laget "hade sprungit och småspytt" på sina sträckor, och i princip alltid gör det när de springer tävling. Jag är imponerad över de som kan ta ut sig så!

I övrigt måste jag nog säga att det trevliga med Kraftloppet är liksom hela arrangemanget runtomkring. Kvällen avslutades med grillfest i ett öltält vid Villa Kullen tillsammans med övriga Siemens-lag och nu har jag visst till nästa år lovat att springa med våra inlånade norska kollegor från Siemens Oil & Gas Offshore, som tyckte det var väldigt skönt att prata med en svensk som faktiskt förstod vad de sa :-)

Stängt för semester...

Bloggen har verkligen inte blivit särskilt väl uppdaterad i sommar, och man skulle nog mest kunna beskriva den som semesterstängd just nu. Beräknad nyöppning blir i mitten på augusti, då jag förhoppningsvis är full av välgörande fjälluft och uppfriskande sömn. Och massa nya upplevelser förstås!

Till dess: Ha en fantastisk sommar! (även om jag hört att den varit väldigt regnig senaste tiden hemma i Sverige)

Hör och häpna!

Var in och kollade om jag fått mitt startnummer till Lidingöloppet ännu. Befarade nämligen att jag trots Klassikerutövande skulle bli nedflyttad en startgrupp pga den dåliga tiden förra året. Men, nejdå. Jag har blivit uppflyttad en startgrupp! Där ser man hur det kan gå...

Semesterplaner

Jag vill vandra i sommar! Funderar starkt på att vandra ensam, om det inte är någon som anmäler sig som resesällskap förstås... ;-) Har insett att mitt största problem kommer bli att få ner vikten på packningen, om jag måste bära allt själv (och kom nu inte och säg att jag ska köpa nytt, hehe...). Förutom att bestämma mig för vad och var det blir förstås. Och så var det det där med säkerhet, är det säkert att som tjej vandra ensam? Jag kan egentligen inte se några problem, så länge man håller sig till hyfsat befolkade leder och vet sina gränser och har dubbelkollat utrustning och sådant i förväg (vilket man ju ska göra ändå). Och så kan det ju bli lite ensamt förstås.

Huvudalternativen för sommarens vandring är just nu två:

Kungsleden Ammarnäs - Hemavan: 6 dagar, kan göras antingen med tält eller som stugvandring. Helst med tält såklart, men om vikten blir för stor är stugor OK. Om det blir solovandring kan det ju vara bra att övernatta nära en stuga också, om man skulle känna sig alltför ensam. Stora nackdelen med denna tur: Det tar LÅNG tid att ta sig dit!

Norra Dalarna/Härjedalen (Grövelsjön-Rogen-Grövelsjön via norska sidan): också ca 6 dagar. Denna rutt planerades till förra sommaren men blev inte av pga förkylningar. Kan också göras i stort sett med stugor om man vill, lite osäker på norska sidan men har för mig att det finns en stuga på bra avstånd där också. Stora nackdelen med denna tur: Tar också lång tid att ta sig dit, men inte lika lång tid. Brukar vara OSTADIGT väder...

Just nu lockar Kungsleden mest, men jag har långt ifrån bestämt mig, om andra passande förslag dyker upp kan jag nog ändra mig flera gånger om :-). Vandringen ska gå av stapeln första veckan i augusti (avresa 2 aug på kvällen, hemresa 8 aug på kväll eller tidigt söndag 9 aug). Om det är någon som är sugen på att hänga med (och hjälpa till att bära tält och kök...), så säg till!

Ett "reservalternativ" är Lofoten, då mer inriktning på kajak och cykel, men gärna innefattande ett tält. Nackdel med detta alternativ: PRISET! Ytterligare alternativ är Skottland eller Island, som också kan bli rätt DYRT har jag en känsla av...

Är också lite inne på att lämna kängorna hemma i år och köra trekkingskor med gore-texstrumpor enligt principen hos Fjäderlätt. Det lockar faktiskt rätt rejält att slippa betongklumpar på fötterna, men då måste nog packvikten minskas rejält också, för att inte överbelasta de stackars fossingarna...

Nu börjas det igen!

Kan inte bestämma mig riktigt om det var dumt eller ej, men nu har jag anmält mig till Vansbrosimningen 2009. Det blir starten på min andra Klassiker. Målet är att klara hela Klassikern på 28 timmar. Egentligen är det ju 24 timmar som är målet, men jag behöver nog ett träningsår först :-)

Ser verkligen fram emot det, förutom kanske Vätternrundan. Cykling är nog annars den träningsform jag gillar mest, det är fart och man kan hålla på i princip hur länge som helst utan att bli sliten, men tanken på att riskera att bli överkörd av galna cyklister är inte riktigt något som lockar! Kanske får gå med i en cykelklubb för att vänja mig...

Botox

Jag trodde fram till för några dagar sedan att botox var sådant som äldre damer sprutade in i ansiktet för att släta ut rynkor. Men ack så fel man kan ha!

Botox har nämligen även blivit populärt bland yngre tjejer, som då låter spruta in det i armhålorna för att slippa svettas!! Vad gör man inte för att vara torr och luktfri, för hu den som visade att kroppen har några funktioner?!?

Försöker bara föreställa mig hur effekten blir. Men har svårt att se varför man överhuvudtaget skulle komma på tanken att spruta nervgift i armhålorna!! Om det inte är av medicinska skäl (googlade lite och såg att det ursprungligen är tänkt för personer med abnorma svettningar).

En dålig idé

Idag stod det cykling i träningsplaneringen. Började dock ana oråd redan när jag framåt morgontimmarna vaknade av att det ösregnade på plåttaket. Regnet var ihållande och pågick fortfarande även när jag gick upp. Vid frukosten i tevesoffan funderade jag på om jag skulle lata mig hela dagen eller kanske gå till simhallen istället (för det regnade verkligen så mycket att jag inte har kläder som det gåde går att cykla racer i och hålla sig torr i). Det lutade åt att lata sig...

Någon timme senare såg dock himlen mer ut som i inledningen till Simpsons och cykeltankarna kom tillbaka. Drog på mig cykeltightsen och (trodde jag) lagom mycket kläder på överkroppen, stoppade en banan i bakfickan på jackan, fyllde flaskan med svag sportdryck och drog iväg. På något sätt tror jag ändå att jag hade på känn att det inte skulle bli en helt lyckad tur, för jag tog med mig punkalagningskittet också...

Fram till Vikingstad såg det dock väldigt lovande ut. Åskmoln och regnmoln såg ut att hålla sig på avstånd, någonstans strax söder om Vikingstad. Och i Vikingstad skulle jag ju svänga av mot Linköping igen, så det skulle nog gå vägen. Ha, trodde jag! Några minuter senare öppnade sig himlen totalt. Som tur var gavs en liten förvarning så jag stannade till under en bro där motorvägen går på ovansidan. Höll mig någorlunda torr tills skyfallet började komma rinnande från båda hållen (vägen jag var på gick ju under motorvägen). Blöta fötter alltså. Så kom blixten och åskan. I princip samtidigt. Dvs åskan var VÄLDIGT nära. Bäst att stå kvar tills det dragit över...

En kvart senare avtog regnandet och jag fortsatte. Några hundra meter senare kom dimman, och det var nog den kallaste dimman jag cyklat i! Det visade sig att där hade en hagelskur dragit förbi, en rejäl sådan! Första gången jag cyklat genom hageldrivor med racern, och det var ingen angenäm upplevels. Här någonstans började känseln i de genomvåta fötterna försvinna.

Fram till Västerlösa såg det ljusare ut igen, men så snart jag kom ut på fälten på vägen mot Linköping började molnen se hotfulla igen. Ny paus i närheten av några hus och konsultation kring farorna att cykla i närheten av åska. Beslutade mig för att det nog bara var regnmoln den här gången och drog upp farten. En liten knall i bakgrunden gjorde att jag tog ytterligare en paus vid en liten stuga, med pulsen högt upp i halsen. Därefter raka vägen hem i spöregn (med ett kort regnuppehåll i Malmslätt), sjöblöt och med avsaknad av känsel i fötterna! De var ganska blå!


Nästan tre timmar och drygt 1500 kcal senare konstaterade jag: Jag skulle ha latat mig istället...

"Träningsläger"

I helgen har jag varit på träningsläger, visade det sig idag. Jag sprang 4 sek snabbare per kilometer än sist och typ tio sek snabbare per km än normalt, trots längre runda än sist, och med lägre puls. Det måste ju innebära att helgens upplägg var framgångsrik och borde provas fler gånger. Upplägget såg ut så här:

Tisdag: Mjukstart med morgonjoggning, därefter bowling och två starköl till fettrika fajitas på kvällen. Ca fem timmars sömn
Onsdag: Vilodag med ytterst sporadisk sömn natten till torsdag
Torsdag: Grillad kycklingfilé med pommes och rejält med dipsås, därefter en timmes promenad, följt av en folköl och sedan en sen kväll på SOF-området
Fredag: Efter endast fyra timmars sömn; en arbetsdag följt av disputationsfest till 23, snabbt ombyte hemma och därefter SOF igen fram till 02-hugget. Sov sedan nästan 6 timmar.
Lördag: Kårtege i solen, chips och kakor från Subway. Därefter hamburgare från Burger King, rejält med kaffe, trerätters sittning med tillhörande vin och snaps och en riktig helkväll på SOF. Kom hem halv fem på morgonen, sov sedan fyra timmar.
Söndag: Återhämtning på en filt i Trädgårdsföreningen några timmar, därefter cykeltur i sakta mak till barnkalas med mycket sötsaker och kaffe. Cykeln rullade hem igen nästan av sig själv, och lägret avslutades med en halv pizza i soffan. Följt av ca 6 timmars sömn.

Någon som kan förklara det geniala i detta upplägg? Känns ruskigt, ruskigt onyttigt (även om det var riktigt, riktigt kul!). Jag vill nog avråda från att sträva efter att göra detta ofta, hehe... Men det har faktiskt diskuterats på jogg.se vad exempelvis alkohol har för inverkan på formen och det finns ett antal personer som hävdar att de slagit pers två dagar efter en rejält blöt kväll. Känns dock lite vågat att ta till ett sånt här upplägg innan viktigare events ;-)

Nytt försök

Imorse gav jag morgonjoggningen en ny chans. Samma tid, samma plats, i princip samma väder. Laddade med lite nötter istället för banan, det gjorde att hållen höll sig undan i stort sett. Eller så var det bara dagsformen...

Vädret var underbart: Klarblå himmel, fyra grader, solen i ögonen och spegelblank Stångå. Man blir ju glad bara av det. Härlig musik i öronen passade bättre än lugn podradio. Stog också en liten liten stund på shaktimattan när jag klev upp, för att vakna till lite mer ordentligt.

Resultat: Det gick helt klart bättre än förra gången. Pulsen var inte lika olidligt hög, det gick LITE fortare, men fortfarande MYCKET långsammare än en normal eftermiddags- eller kvällsrunda. Kanske är det bara tillvänjning som behövs för att kunna dra ordentlig nytta av morgonrundorna...

Mer förbud...

Så nu får man inte äta frukt heller, eftersom det orsakar bukfetma! Som man skulle sagt för 50 år sedan: Det är ju så man baxnar!

Fast det är klart, om tillräckligt många födoämnen är "förbjudna" så borde det ju vara i princip omöjligt att bli fet, eftersom det finns så lite att äta...

Suck... Men jag tränade bort 831 kcal på min cykel igår, så jag kan med gott samvete äta frukt som vanligt. Jag tror dessutom jag blir friskare av det! Så det så! Varför är det så få som skriver om in-ut-balansen? Dvs att så länge man gör av med mer än man intar så kommer man gå ner i vikt. Dvs att avsaknad av motion ofta gör att man går upp i vikt, oavsett vad kaloriintaget består av. Fruktos är nog långt ifrån det skadligaste man kan få i sig...