Lite mera från Vasaloppsspåret

Det har gått några dagar och det börjar suga i skidtarmen igen. Men det får nog vänta ett tag. Till dess kommer här lite mer eller mindre värdelöst vetande:

• Min Klassiker tog totalt 33 h 7 min 46 sek. Nästa mål kan ev vara att göra en Klassiker på under 24 h. Det är drygt nio timmar bort. Gissar att det tar några år att klara av...
• Jag gjorde av med 10511 kcal i söndags. Inte så konstigt att jag var trött och hade svårt att hålla värmen på slutet... Men nu borde jag kunna äta ca 5 pizzor eller 21 semlor utan dåligt samvete :-)
• Jag tog 46916 steg i söndags. Gissar att det även inkluderar staktag, men det är nog ett ansenligt antal muskler som fått jobba för detta.
• Jag fick inga skavsår överhuvudtaget, dock en stor blåsa på vänster stortå, som infann sig ganska tidigt. Gjorde det ganska smärtsamt att trycka ifrån ordentligt i diagonalåkningen.
• Jag drack ca 4-6 dl vätska på varje station (varierande blåbärssoppa, buljong och vatten) och ca 1,5-3 dl mellan stationerna. Det blir minst 3,2 dl vätska. Dessutom drack jag ca 1,5 liter vatten på vägen hem i bussen, och ca 3-4 liter per dag under uppladdningen. Trots det var jag supertörstig när jag kom hem i går morse. Det säger en del om hur mycket vätska man gör av med... Även om jag faktiskt var tvungen att gå på toa under loppet, det har inte hänt under tidigare skidlopp.
• Efter Engelbrektsloppet fick jag ont i vänster knä, överansträngning skulle jag tro. Har sedan dess haft ont av och till och var lite orolig för om det skulle stoppa mig i söndags. Hade rejält ont i söndags morse när jag gick i pjäxorna, och tvivlade starkt på att jag skulle kunna fullföra under de första kilometrarna. Sedan försvann smärtan och har knappt kommit tillbaka. Ganska märkligt.
• De senaste veckorna har jag haft "vinterhosta", kallastma eller vad man nu vill kalla det. Massören och läkaren använder olika begrepp. Den är dock också borta efter ett halvt dygn på skidor...
• De flesta verkar ha åkt Öppet spår i söndags på en tid som var 1-1,5 timme långsammare än vad som för dem är "normalt". Det skulle innebära att jag under optimala förhållanden kunnat åka på runt tio timmar! Det får jag nog vara ganska nöjd med...

Vasaloppsförbannelse

Härmed utfärdas en allmän varning: Om ni tänkt åka något av Vasaloppets lopp så får ni ställa in er på usla förhållanden om ni vet att även jag är anmäld. Förra året var Vasaloppets värsta förhållanden på 25 år. Jag stod på startlinjen. I år var värsta förhållandena någonsin på Öppet spår. Det snöade en decimeter på en halvtimme och totalt 3 decimeter och för att citera en av veteranerna i spåret: Inte nog med att spåren nästan är borta, de som finns är fientliga och motarbetar en! Gissa vem som stod på startlinjen? Jag förstås! Så om ni tänkt åka Öppet spår nästa år och ser att jag är anmäld en av dagarna; välj för guds skull en annan dag!

Nu är min Klassiker klar "på riktigt", även om avslutningen blev väldigt slitig och jag är missnöjd med tiden: 11.32.40. Vet dock egentligen inte varför. Målet var att åka under 11 timmar, och alla de som åkt tidigare åkte mycket långsammare än vad de brukar, vissa upp till två timmar långsammare. De första i mål var en timme långsammare. Så under "rätt" förhållanden hade jag nog klarat mitt mål, men nu gjorde jag det inte...

Vallaservicen som vallade åt mig var samma som förra året och jag tror att de inte kan valla något annat fäste än blått. Det funkade dock bättre i -4 som det var i år än i nollgradigt som det var i fjol... Fick ändå valla om i Mångsbodarna och då lyckades de lägga på fäste för långt bak så mitt fantastiska glid försvann. Bara att stanna och skrapa lite... Hade dock hyfsat fäste upp till Risberg. Fram till dess var loppet också ganska angenämt. Jag var inte särskilt trött, spåren var OK, det hade inte börjat snöa så väldans. Sedan gick det utför. Spåren var som bortblåsta. Eller rättare sagt, de fanns där, såg lite ut som spår, men var bara sladder som gjorde att man fick stå och parera hela tiden. Jag hade sett fram emot lite vila i utförsbackarna från Evertsberg, men de var jättejobbiga eftersom fötterna fick jobba så dant för att parera. Mjölksyran i fotmusklerna var total och jag var tvungen att diagonalåka ett tag bara för att få lyfta lite på fötterna! Fästet försvann sedan igen så jag kladdade på lite själv, som sedan fram emot Hökberg bara frös fast och det var bara att skrapa av igen.

Av och till var det rätt så kallt och jag var glad att jag valt ullunderstället, däremot frös jag inte så mycket om händerna. Förrän ca 1,5 km före mål. Då var det som att fingrarna befann sig på Nordpolen och de försvann därmed. Särskilt tummarna, som jag inte kunde röra alls, vilket gjorde det aningen svårt att kontrollera stavtekniken! Det var nog bristen på energi i kroppen som gjorde att de stackars fingrarna inte kunde hålla värmen. Vid det laget var jag dessutom så trött att jag inte visste hur jag skulle ta mig i mål. Ca 5 km från mål slog tröttheten till på riktigt. Kroppen sade tvärstopp och ville trots vitargo-kaka och sportdryck inte röra sig längre. Jag tvingade den i någon kilometer, men sedan ville den absolut pinka och vägrade lyda min vilja att inte göra det... Bara att stanna igen alltså. Ca 3 km från mål stod Intersport med sportdryck, vilket jag trodde skulle bli sista kicken, men nej. Kroppen sade bara "jag somnar nu, eller svimmar, välj själv vilket, jag lägger mig här i snön och sover, tänker inte åka längre". Men jag tvingade den ändå, fick fylla på med sista vitargo-kakbiten ca 1 km från mål och lyckades sedan stappla in över mållinjen.

Vid skidinlämningen lyckades jag på nåt viss få på mig mina torra vantar och försökte få igång mina händer, men jag ångrade nästan att jag gjorde det. För AJ, VAD ONT DET GJORDE när de kom igång igen. Smärtan var nästan outhärdlig och jag var helt gråtfärdig, tjöt nog till och med en skvätt. Vid väsk- och överdragsutlämningen fick den snälla funktionären sätta på mig min extra mössa och jacka som jag hade i överdragspåsen, eftersom jag inte hade någon finmotorik i händerna! Men väl inne i Mora simhall och efter en varm dusch började jag känna mig som människa igen. Lite Vitargo Protein bar gjorde också susen, även om riktig lagad mat hade varit ännu bättre. Sådant serveras dock bara Vasalopps-åkare, i Öppet spår får man förse sig med mat på egen hand...

Så om man ska summera då, hur gick det? Både bra och dåligt. Efter 3 mil var jag fortfarande inte särskilt trött, och jag började inte få ont i korsryggen förrän efter ca 5 mil, så träningen har nog gett lite resultat i allafall. Dock vet jag inte riktigt hur man ska träna fötter och ben för att hantera underlaget en dag som igår. Tips någon? Förhållande var ju inte särskilt roliga, men det gör ju faktiskt prestationen lite större att ha klarat loppet under de förhållandena. Tiden var kass, men utan alla vallningsstopp och de många stoppen sista fem kilometrarna så hade jag nog klarat min mål-tid i allafall. Får satsa på att göra det nästa år istället. Så varning alla ni som tänkt åka Öppet spår nästa år, se till att anmäla er till den dag jag inte ska åka :-)

Matladdning

På jobbet pratas det mycket skidåkning just nu. Vi är några stycken som ska åka på söndag och det är många som vet om det och gärna pikar, tråkar, kommenterar, peppar. Lite beroende på person. Många ställer frågor också, idag fick jag följande fråga: Har du matladdat klart ännu då?

Jag svarade att Nä, det börjar jag inte med förrän onsdag kväll. Frågeställaren svarade förvånat: Jaså, ska man inte göra det i två veckor eller så?

Puha.... Tänk om det varit så. Ösa ner kolhydrater i kistan i två veckor! Då hade jag nog inte tagit mig så många mil tror jag. Däremot hade jag nog sannerligen lagt på mig tillräckliga reserver :-)

Ännu mera nojig

Det är ju så nära nu! Vore ju så nesligt att bli sjuk nu! En kollega började snora och nysa idag. Funderar allvarligt på att sätta antingen mig eller honom i karantän :-) Å andra sidan är det ju typ tredje gången sedan nyår som han är förkyld, och jag har hittills inte blivit smittad. Peppar peppar, så ska man inte säga men... Jag antioxiderar, äter min dagliga dos honung, vitlök och c-vitaminer och hoppas på det bästa.

Andningsövningarna har också fått väckas till liv igen, eftersom jag fick lite hosta efter Engelbrektsloppet. Men känner mig annars rätt OK, bortsett från tillfällig hemsk magknip på eftermiddagen idag. Fick pausa träningspasset ett tag och träna med expandern hemma sedan istället, det var helt ogörligt att försöka stå rak!

Nu hoppas jag också att vädergudarna ska le mot mig för en gångs skull, men just nu ser det ut som att det ska snöa på söndag. Fast i vädersammanhang är det ju ännu långt kvar och mycket kan ändras ännu!

Tidigare idag hade jag dåliga vibbar och tänkte att det här kommer inte att gå, men nu är den där känslan av spänd förväntan och längtan till skidspåret tillbaka, så jag hoppas den sitter i hela veckan!! Ska försöka hålla kvar den med mumsig soppa till kvällsmat nu :-)

Aftonbladets fantastiska research...

Det finns en sida som heter www.vasaloppet.se, där finns all möjlig information om Vasaloppet. Aftonbladet skriver idag om Vasaloppet och presenterar en hel del felaktiga fakta och datum i artikeln. Det säger en del om nivån på deras research, eftersom de uppenbarligen inte ens klarat av att läsa informationen på Vasaloppets officiella hemsida...

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4317624.ab

Hur åtgärdar man immande glasögon?

Det funderade jag mycket på i söndags. Hade behövt dem av och till, det var väldigt vitt ute i skogen sådär i gränslandet mellan solsken och mulet. De satt på näsan första 5 km eller så, sedan kom imman när jag blev varm och det inte blev varmare i luften. Så det var bara att förpassa de orangea glasen upp i pannan, på mössan. Funderade över om det verkligen ska behövas ett par sådana där svindyra brillor med "vädringshål" i som jag hittat i diverse webshoper, men har fortfarande inte hittat någon riktigt vettig anledning till att köpa. Något annat vis måste det väl finnas. Om man har tunnare mössa så att mer värme försvinner kanske? Men frågan är om det är värt att riskera att frysa istället... Hmmm...

Just nu säger Yr att det ska bli -5 grader och molnigt nästa söndag. Vore ju fantastiskt om jag för en gångs skull skulle få optimalt före!!

I Engelbrekts bygd för styrka och frihet

Idag är dagen efter. Jag känner mig faktiskt så, lite lätt bakis. Även om det är i princip över nu. Gissar att det är salt- och vätskebrist efter 7,5 timmar på skidor i ganska kuperad terräng. Om jag skulle vilja kan jag kvittera ut mitt klassiker-diplom nu, men det ska jag inte. Först hoppas jag klara av Öppet spår utan sjukdomar, då blir det det som får ingå i diplomet istället!

Hur var det då? Ganska jobbigt faktiskt, även om jag nog faktiskt trodde det skulle vara lite jobbigare. Hade egentligen bara en svacka ungefär mitt i loppet, men så tog jag det ju också ganska lugnt, drack mycket blåbärssoppa. Fast bäst av allt var buljongen som serverades vid näst sista matkontrollen. Ljuvligt salt och varm!!

Efter en väldigt tidig morgon på grund av varning för snöoväder satte pappa och jag oss i bilen strax efter kl 06 igår morse. Far hade ännu inte bestämt sig för om han skulle spendera dagen i Norberg eller ej och jag var på ett minst sagt uselt humör på grund av tävlingsnerver och våldsamt intag av kolhydrater. Varför blir man så grinig och får huvudvärk av dem?? Snön fullkomligt vräkte ner och det var strax under nollan, superföre med andra ord. Det gick långsamt på de oplogade vägarna men vi var ändå framme i god tid. Medan jag gick och hämtade nummerlapp hann bilen bli nästan översnöad, så mycket snöande var det! Toan besöktes flitigt, och tur var väl det, för i toakön råkade jag höra det viskas om att starten flyttats fram en halvtimme. Fick det bekräftat, men det var absolut ingen information som spreds aktivt av sekretariat eller tävlingsledning, vilket nog kan sägas karakterisera hela tillställningen: Dålig information... I folkvimlet vid nummerlappsutlämningen sprang också Gunde Svan förbi och det visade sig att han agerade hare åt sin gamle vallare som ska åka Vasaloppet och nu åkte Engelbrektsloppet som träning.

Väl på starten undrade jag om jag överhuvudtaget skulle få se några spår under dagen, torget i Norberg bestod av ca två decimeter nysnömodd. Men det utlovades spår längre fram och allteftersom folkmassan segade sig fram efter starten började man faktiskt ana spår. Massan rörde sig långsamt, de första 5 km tog nära 50 min... Lätt uppvärmning alltså! Därefter började det bli bättre och snöfallet började också lätta, för att släppa fram solen under någon timme innan det mulnade på ordentligt. Vissa (oftast medelålders gråhåriga män med väldigt yvig åkstil) försökte fortfarande tränga sig fram mellan spåren, vilket skapade irritation. En av dem fick sig en känga av en annan:

"Det finns två spår, åk i ett av dem så vi andra slipper få dina stavar i ögonen"
Svar:
"Men jag åker ju mycket fortare än er och måste ju ta mig fram"
Nytt svar:
"Om du nu åker så j-a fort så skulle du väl startat i tävlingsklassen längst fram"
Tystnad och slut på åkningen mellan spåren...

Ungefär vid första 5km-skylten skulle jag ta lite medhavd dricka för första gången. Men flaskan var nästan tom. Vad f-n!! Det visade sig att jag som tagit en slurk precis innan starten hade glömt att stänga till korken (en sån där sportflaska i miniformat) så innehållet hade runnit ut i midjeväskan, blött ner min extra tur-mössa (egentligen pojkvännens) samt även min numera ganska vältränade bak. Plaskvåt var jag! F-n! Hur kan man vara så dum! Försökte vrida ur grejerna så gott det gick och ull-underkläderna höll mig trots vätan ganska varm. Konstigt att jag inte märkte när det började läcka måste jag säga dock. Hoppades på att det skulle finnas lite papper på någon station, men det är inget det finns behov av där tydligen... Så jag åkte hela loppet med blöta byxor, det måste jag nog nästan få en extrapoäng för! Om jag inte åker på nån urinvägsinfektion förstås... Då blir det nog avdrag...

På det stora hela då? Faktiskt var det mycket fler platta partier än jag trott, även om en del backar var jobbiga. Särskilt den största backen, uppför Håberget. Tack och lov kom den bara en gång, så när den var avklarat visste man att det värsta var gjort. Därefter hakade jag på ett par tjejer som startat sina Klassiker med Engelbrektsloppet, eftersom skidåkning enligt dem var det värsta man kan göra. De tyckte jag var knäpp som skulle åka Öppet spår OCKSÅ! De höll ett ganska bra tempo och bjöd mig även på nötter vid en station. Jag åkte ifrån dem i nerförsbackarna (hade fantastiskt glid, måste ge mig själv beröm! Snabbglid har hittills aldrig slagit fel) medan de hade bättre flås i uppförsbackarna.

Vid fyra-tiden började jag för andra gången undra hur de skulle lösa mörkrets intåg, eftersom jag inte sett elljusslingor någonstans längs spåret på första varvet. Ryktet sa att det är mörkt sista biten. Livsfarligt, tänkte jag, särskilt med tanke på de branta uppkörda nerförsbackarna ner mot Klackberg! Och mycket riktigt blev det mörkt, väldigt mörkt! Särskilt i de där nerförsbackarna! Många tog av sig skidorna och gick ner. I den brantaste delen som också svängde tvärt åt höger stog förvisso en funktionär med skoter och reflexväst för att ta hand om eventuella skadade. Han hade dock inte tänkt på att sätta på lysena på sin skoter för att underlätta för åkare...

Vid sista kontrollen kändes det som att man i princip redan var framme eftersom det bara var fyra kilometer planåkning kvar. Jag blev övertalad av en funktionär att dricka lite kaffe: Du ska se hur pigg du kommer bli, du kommer inte att tro't. Du kommer flyga fram till mål!
Okejdå, tänkte jag, en liten skvätt då. Brände mig på tungan, men det fick sannerligen igång livsandarna och jag åkte ifrån flera stycken på vägen till mål. Oftast var jag dock ensam i det beckmörka spåret. Efter nån kilometer kom månen fram och det var riktigt trolsk. Ensam i vinterskogen med snötyngda granar i ett skidspår endast upplyst av månsken. Nästan så man blev lite lyrisk! Marschaller här och där vid några vägkorsningar fanns det också, även om några stod så nära spåret så det var risk att man fick en marschall med sig på staven!

Målrakan närmade sig fantastiskt snabbt, och jag stakade som aldrig förr. "Här kommer Malin Eklund som ser ut som hon har kraft kvar i armarna" sade speakern och offentliggjorde även min sluttid. Därefter medaljutlämning av en skäggig dalkarl som sade att det var hans bästa dag på året - att få stå och få krama damer hela dagen helt gratis! Skidade tillbaka till bilen med en väl påbylsad far som spenderat dagen i Norberg och Klackberg. Vid bilen upptäcktes nästa missöde: Jag hade glömt lämna tillbaka mitt tidtagningschip! Skit, det kostar ju 300 kr! Raskt tog pappa hand om det och gick tillbaka till målområdet medan jag strippade i mörkret vid bilen och fick på mig torra kläder och försökte få liv i mina stelfrusna fingrar. Vid de andra klassikerloppen brukar de vara rätt snabba på att komma fram och rycka av en det där chipet, men de hade nog blivit lite trötta kontrollanterna också....

Återhämtningsdryck i bilen, ost- och bacon-korv på Shellmack i Avesta och sedan hemfärd. Betydligt mindre snö på vägen än på morgonen, men många vådliga omkörningar i mörkret. Hemma i värmen vid 20.30-tiden var nästan pappa tröttare än jag såg det ut som, och det är faktiskt först i dag som jag på riktigt känner av tröttheten. I stort sett ingen träningsvärk (stretchade såklart inte) men trött som tusan i kroppen och var till och med tvungen att köpa kaffe på stationen i Västerås. Satt nästan hela vägen och tittade på det fantastiska vintervädret med klarblå himmel, snötäckta träd och frostiga kvistar. Tills tåget passerade Östergötlands länsgräns såklart, då var det slut på både den klarblå himlen och snön... Jag har bosatt mig på fel ställe!

Men ikväll blir det hämtmat och film - Into the wild - med Åsa, det får bli belöningen för att jag numera kan titulera mig En Svensk Klassiker om jag vill.

Jag laddar

Pasta pasta vitargo gröt pasta banan vitargo müsli yoghurt vitargo ris pasta... Så ser dagarna ut just nu, jag laddar ju! Engelbrektsloppet på söndag hägrar, verkar dock vara lite dåligt med info om vissa saker så de ska nog få påringning imorgon. Övernattar hos päronen och får skjuts till Norberg som är the place to be på söndag. Och då vill man ju inte riskera att komma försent eller så, vore ju snopet!

Har vallaångest eftersom vädret ter sig högst osäkert... Budgeten säger ju att jag får valla själv den här gången så jag kan ju inte direkt skylla på någon annan om det inte skulle bli bra... Därför bäst att tänka igenom ordentligt. Men eftersom det ska snöa imorgon och ev på söndag också så gissar jag att man slipper klistret i allafall. Dock slåss röd och lila om förstaplatsen än så länge, grundet är redan lagt. Resten får bli imorgon.

Igår var jag superladdad för loppet och nästan hoppade av energi. Idag är nivån inte lika hög, men jag är fortfarande laddad! 7,31 km/h är snitthastigheten man måste hålla för att inte komma försent i mål. Och det ska jag väl klara, även om det nog blir lite trångt i början även här, över 1000 anmälda ju!! Nervös!

Svårt att hinna...

Bloggen blir lite lidande lite väl ofta känner jag... Sitter ibland på bussen hem från jobbet och kommer på saker som måste offentliggöras, men sedan kommer en massa annat emellan. Framförallt träning och födointag, men även andra mer eller mindre viktiga saker... Bloggen är tyvärr inte prio ett i min lista just nu, med bara tre veckor kvar till Öppet spår och lite för mycket att gör på jobbet. Och så ska man ju hinna vara lite social också!

Förra helgen var jag dock inte särskilt social. Packade ryggsäcken och skidorna och drog till Mora för ett antal timmar "för mig själv" i Vasaloppsspåret, under ledning av Staffan Larsson. Blev mycket smidigt bussad ut till valfri plats i spåret på morgonen (som längst till Evertsberg) och sedan var det bara att skida tillbaka till Mora där lunch, middag och sömn väntade. Så det blev några välbehövliga mil, även om en ond axel gjorde att jag tog det lite lugnare än tänkt på söndagen. -1 grader och ymnigt snöfall både lördag och söndag gjorde också att det blev ordentlig träning. Trögåkt och snö i ögonen, men fantastiskt vackert i skogarna med några decimeter nysnö och snö på granar och tallar!

Nydragna spår båda dagarna gjorde att det ändå blev ganska angenämt och jag tänkte i mitt stilla sinne att såna spårprivilegier lär det inte vara på Öppet spår. Det fanns dock andra som var av annan uppfattning och ondgjorde sig över att de bara spårade två gånger om dagen så att det var flera millimeter (!) snö i spåren så det gled så dåligt! Stackars krake när hon kommer till Vasaloppet, vilken chock det ska bli!!

I onsdags var jag på en härligt avslappnande helkroppsmassage för en del av födelsedagspengarna. En och en halvtimme Sun, Moon, Earth som gjorde att jag för en gångs skull sov som en stock sedan! Välbehövligt och väldigt skönt. Lurade nog bort det sista av min nackspärr också.

Pulsen har för övrigt börjat ge med sig nu och blivit mer kontrollerbar, så kanske har jag klivit över någon tröskel jag legat och harvat framför ett längre tag. Vore skönt i såfall, för jag behöver verkligen all kondition jag kan få inför 22 februari. Och för den delen även inför 8 februari! Ska nog åka Engelbrektsloppet tror jag. 6 mil träning vore ju inte fel, och dessutom innebär det ju att jag ändå har En Klassiker om influensan skulle komma och ta mig vid något olämpligt tillfälle!

Att jag aldrig lär mig!

Latmasken i mig var framme här i helgen och bestämde att skidorna skulle lämnas in för glidvallning inför Mora-helgen istället för att göra jobbet själv. Enda tillgängliga utförare inne i stan är Intersport. När jag lämnade in dem sade jag att jag ville ha dem glidvallade för ungefär 0 till -3 grader. "Ja, grundvallning", sade killen som jobbar där. Nja, grundvallning OCH glidvallning påpekade jag, och jag vill absolut ha tillbaka mina egna skidhållare (eller vad de kallas). Han tittade på mig som jag var en idiot och sade att det var klart jag skulle få.

Efter att idag precis ha hunnit med 18.22 pendeln och sedan mer eller mindre sprungit till Intersport skulle skidorna hämtas ut. Killen hämtade dem, och mina skidhållare var INTE på... Jag påpekade detta lite syrligt och han skulle gå och leta "eftersom de brukade vara lite dåliga på det där"... Han letade och hittade inget, men när jag följde med in såg jag dem direkt, så återfunna blev de i allafall. Däremot var skidorna INTE glidvallade, däremot dåligt grundvallade. Det hängde paraffinrester både här och var, tror de slipat dem också, för de var väldigt skitiga och dammiga. Inte borstade alls... Ganska purken blev jag, och behövde åtminstone inte betala fullt pris, men ändå. Jag var ju lat för att jag skulle slippa! Nu måste jag ändå göra en hel del själv...

Men jag får skylla mig själv, jag har ju flera gånger tidigare sagt att jag ALDRIG SKA HANDLA PÅ INTERSPORT I GRÄNDEN mer. Nu ska jag VERKLIGEN KOMMA IHÅG DET! För varje gång har det slutat med att de BEVISAT VILKA KLÅPARE DE ÄR! Nu borde jag väl lärt mig snart :-) Och förhoppningsvis finns ordentliga vallaprofiler att använda i Mora så ska det göras lite ordenligt på fredag kväll istället...

Har för övrigt sålt de gamla för korta stavarna på Tradera idag. 276 kr gick de för, köparen gjorde verkligen ett kap måste jag säga!

Förkylningsskräck

Nu börjar det krypa så pass nära inpå Öppet spår att bacillskräcken börjar infinna sig. Tänk om man skulle åka på en redig influensa precis vid fel tillfälle! Ve och fasa! Tror iförsig att jag verkar klara mig hyfsat, eftersom nästan varenda människa på jobbet går och snorar, och har gjort så i flera veckor, men jag har klarat mig undan. Ta i trä...

Den senaste veckans bristande nattsömn gör väl heller inte att oddsen förbättras för att slippa undan, men nu verkar det ha börjat ordna till sig så att sömnen återvänder så sakteliga. Ser faktiskt fram emot skidhelgen ihelgen nu, vilket jag inte gjorde för några dagar sedan.

Körde ett pass på crosstrainern idag och hade för första gången på länge lite svårare att få upp pulsen, så kanske går det åt rätt håll. Eller så betyder det bara att jag är översliten... Får se hur det känns om nån dag eller så. Dagens träning är dock inte avslutad ännu, ska köra lite styrka och expander också, förutom att dammsuga och vika tvätt såklart. Herregud, vad allting tar längre tid när man måste göra precis allt själv :-)

Idag kom min ekologiska mysmüsli från Saltå Kvarn med posten också. Har hämtat den men inte provat den ännu, så det återstår fortfarande att se om den var värd de dyra slantarna.

Nackspärren är för övrigt nästan borta, har slängt halsduken idag och hoppas på att min inbokade massage på torsdag trollar bort det sista som eventuellt är kvar så att jag kan skida obehindrat i Dalaskogarna i helgen!

Oh, my, g....

Känner mig lite som en dum amerikan idag... Föreslog för pojkvännen i USA att jag ju kunde ringa upp honom på hans hotellrum så slapp han betala (han har fortfarande sin svenska mobil). Det visade sig att med vårt Skype till vanliga telefonen på hans hotellrum så kostar det 16,4 öre per minut! Vi pratade i nästan två timmar för 18,53 kr!! Hur korkad är man inte som inte kommit på det tidigare?? Trevligt var det i allafall, så nu hoppas jag bara att han inte hamnar i någon bar-fight under den hetsiga fotbolls-matchen Philadelphia-Phoenix som tydligen är största snackisen.

Fick inte mycket sömn inatt, eftersom nacken gjorde sig påmind så fort jag rörde minsta muskel. Lyckades några gånger hitta liggställningar där den inte gjorde ont, men så fort jag slumrade till så rörde jag ju på mig och då var det kört igen. Vaknade till några gånger av gnyende, grymtande ljud från mig själv... Så idag bestämde jag mig för att försöka bota den stela och minst sagt onda nacken med motion. Blodgenomströmning kan ju inte skada! Tänkte ta det lugnt för säkerhets skull, men det gick rätt bra att springa också (bortsett från att veckans sömnbrist kört flåset i botten). Åtföljt av en lång varm dusch så kändes det rätt bra ett tag och är nu betydligt bättre än igår men fortfarande långt ifrån bra...

Å andra sidan, om det förbättrar sig i samma takt som hittills så borde det i allafall gått över till mitten av veckan så att jag kan stak-träna igen... Kanske får boka in massage under veckan för att inte äventyra skidhelgen i Mora.

Har ju även funderingar på att åka Engelbrektsloppet för att ta det säkra före det osäkra och ha en Klassiker färdig i och med det, om jag skulle gå och bli sjuk till Öppet spår eller nåt sånt dumt. Dock finns ännu ingen snö där, och vädret ser inte ut att lägga upp för det heller. Och jag är inte så sugen på att åka 6 mil på spår i stil med de i Sya för någon vecka sedan... Blåmärkena påminner mig om att det var ganska smärtsamt av och till... Får se hur jag gör. Kanske är bättre att hoppas på det bästa och ta en träningshelg till i Vasaloppsspåret kanske? Beslutsvånda...

Träning inställd...

Det var bokslutsfest på jobbet igår, en tillställning som var så mycket KFIB att jag nästan mådde illa... Hade därför bara planerat ett kortare stakningsstyrkepass idag, men det fick bli inställt. Jag hade nog för stor handväska som jag gick och bar på hela kvällen igår, eller så är det stress eller draget på Steve's där jag käkade lunch med vänner idag. Jordens värsta nackspärr infann sig i allafall vid fyratiden idag när jag stod och provade jeans på SOLO och blev snabbt värre. Jag skyndade hem och smorde så gott jag kunde in den ömma nacken med tigerbalsam och bylsade in den i en stor halsduk, men det gav nog inte så stor effekt. För någon styrketräning är inte aktuell idag, så jag bara hoppas att det gått över så pass till imorgon så att jag åtminstone kan ta en joggingrunda!

Halsduken sitter kvar kring nacken och det känns som att toppen nåtts och rörligheten blivit aningens bättre, men det kanske är önsketänkande?

Hursomhelst hade jag en väldigt trevlig eftermiddag på stan idag. Först letandes en present till inflyttningsfest som vännerna skulle på. Därefter fett och salt i form av kycklingfile med klyftpotatis och dipsåser på Steve's, följd av den största cappuccinon jag någonsin druckit, på Espresso House. Så kaffe-uppehållet är tillfälligt över, magen verkar ännu inte protestera. Men jösses vilken koffein-kick jag fick, så kanske ska jag hålla mig till att bara dricka kaffe varannan vecka, för att verkligen få ut effekten av det när jag behöver det, t ex under ett långlopp eller så...

Förändring

På nyårsafton diskuterades mycket att 2009 skulle bli ett förändringens år. Och kanske blir det så. Ett par förändringar har i allafall redan infunnit sig i mitt liv:

Jag har slutat använda schampo. Äckligt tycker säkert många, men det är inte så att jag inte tvättar håret. Jag har istället börja använda balsammetoden för att göra rent håret och samtidigt skona hår och hårbotten från onödiga och uttorkande kemikalier. Fungerar hittils bra, även om jag inte märker någon större effekt på håret. En bonus som infunnit sig är däremot att mitt psoriasis-eksem runt ena örat helt försvunnit. Me like!

Jag har ändrat mitt träningsprogram till att omfatta fler längre pass och mer grundstyrka. Har ju inte riktigt sett några effekter av det ännu, men det känns bra hittills i allafall. Körde en timme på crosstrainern idag, följt av 15 min styrketräning med min egen kropp som motstånd. Kändes helt OK, förutom att jag insåg att jag glömt raka benen när jag låg där på golvet och sprattlade. De piffade tjejerna som smög omkring och stretchade tyckte säkert det var äckligt...

Jag har slutat dricka kaffe. Förhoppningsvis är detta en mer tillfällig förändring, för även om magen just nu säger nej till allt syraproducerande så har jag svårt att se att jag ska kunna motstå en riktigt god kopp kaffe under någon längre period.

Den största förändringen är såklart att sambon nu befinner sig på andra sidan Atlanten och för fullt försöker rota sig där. Förhoppningsvis innebär detta en förändring även för mig framöver, men det får visa sig. Det är ju såklart en förändring även nu, eftersom jag bor ensam kvar i vår lägenhet, men förhoppningsvis får jag spendera mer tid i landet over there framöver :-)

Det går utför!

Utförsteknik och stakning lärde vi oss sista dagen, faktiskt väldigt nyttigt! Framförallt tror jag att man kan ha väldig nytta av det på Vasaloppet, genom att man inte behöver ploga så mycket (om folk redan plogat bort spåren) för att kontrollera sin framfart längs spåret.

I måndags kväll hade vi en Vasaloppsföreläsning med Jerry och Jenny Hansson, som var väldigt intressant. Jenny måste nog vara en av de personer jag mött som har mest sympatisk framtoning. Lugn, söt och vältränad. Med risk för att låta som jag är lagd åt fel håll ;-)

Lägret avslutades med diplomutdelning a la ungdomsläger, och toppluveutdelning av platschefen i Vålådalen, och eftermiddagen ägnades sedan åt lite sista desperat kilometerjakt i spåret innan taxin tog oss till Undersåker och nattåget. Hade bokat liggvagn och gruvade mig lite med tanke på hur sovvagnen var på vägen upp. Men vagnen var nyrenoverad (verkade det som) med fräsch toa och spacigt blått ljus i korridoren!

Jag sov riktigt gott under turen söderut faktiskt, efter en riktigt god middag i resturangvagnen tillsammans med de mest stockholmiga stockholmstjejer jag träffat, och min rumskamrat.

Smartwool, me like!

Alltså, Smartwool underställ och strumpor måste vara det bästa man kan köpa! Har haft dem varje dag på lägret nu och de känns varken äckliga eller luktar äckligt. Och så värmer de sådär lagom bra så man egentligen inte behöver något mellanlager utan klarar sig med jackan, trots ett antal minusgrader. Me like!

Idag har jag annars åkt den jobbigaste 7,5km-slinga jag nånsin åkt, kroppen börjar bli vääääldigt sliten nu! Fokus på kondition blir det nog ännu mer när jag kommer hem. Desto skönare var det därför med den varma badtunnan utanför bastun innan middagen. Tillräckligt höga kanter för att det skulle vara lä och man inte skulle bli kall om huvudet, men ändå så man kunde andas in den friska kalla luften samtidigt som man blev underbart varm i musklerna. Nice!

Teknikträningen idag omfattade bland annat stakning med frånskjut, vilket jag faktiskt har fått ganska bra kläm på. Jerry sa t o m att jag var riktigt bra på det! Vi fick även staka utan att använda armarna annat än till att sätta i stavarna. Tätt intill kroppen skulle armarna vara. Då fick magen känna på vad den egentligen bör göra vid stakning, och det gick (hör och häpna!) fortare än när man använder armarna "som vanligt". Teknikens under!

Kkkkkaaaaallt...

Temperaturen sjönk rejält igår kväll, och fortsatte att göra så till imorse. Vid frukosten halv åtta var det -32,5 grader! Jag var ute runt nio-tiden för att det var så fint, och för att känna hur det kändes, då såg det ut så här:

Dunjackan blev så kall att den bara prasslade, och ögonfransar och näshår blev ganska snabbt ganska vita. Programmet blev därför lite omkastat, vi fick köra styrka inomhus på förmiddagen och hoppas på att temperaturen steg till eftermiddagen. Det var ganska kallt i sporthallen också, men vi lyckades få upp värmen och fick många nyttiga övningar av Jerry. Jag insåg raskt att jag behöver träna MYCKET mer styrka, och det är ganska fascinerande att se hur stark man KAN vara om man gör det systematiskt. Fast man kanske inte ska jämföra sig med någon som tränar 750 timmar om året, hehe...

Eftermiddagen bjöd på lite varmare väder, bara -18 när vi gick ut. Teknikträning på diagonalåkning stod på schemat och vi delades in i grupper. När det upptäcktes hur hopplösa vi var på tyngdöverföring, höga höfter och avslappnad åkning så kastades stavarna raskt åt sidan och vi fick åka utan. Gjorde faktiskt susen för att förstå hur det ska kännas när man gör rätt. Stavarna kopplades på igen, men det var lätt att falla in i gamla mönster. Efter teknikpasset försökte jag mig på en runda ute i spåret men gav upp efter kortaste rundan. Det gjorde för ont i luftrören av kylan, och det är ju dumt att orsaka frostskador på lungorna!! Kroppen kändes rätt mör ändå, så det fick räcka.

Efter dusch och middag väntade föredrag med H-C Holmberg. Mycket intressant, trots att jag väntat mig en torr teoretiker, doktor i längdskidåkning som han är. Men mycket praktiska tips och exempel som jag faktiskt tror jag kommer ha nytta av, blev det istället.

Trött är man i allafall, hur jag ska orka två dagar till i det här tempot kan jag inte förstå just nu i allafall...

Var är min kondition??

Det snöade rejält när vi kom hit, och hade så gjort hela natten. Dessutom hade pistmaskinen gått sönder, så de spår som fanns att tillgå var bara körda med skoter. Det räckte dock alldeles utmärkt för mina behov. Temperaturen var annars ganska lagom, sisådär -6 grader, så jag behövde inte klä på mig alltför mycket. Vallningen blev inte så där jättelyckad, men det berodde nog mest på nysnön, det är ju lite svårt att få glid då. 12,5 km lyckades jag i allafall samla ihop.

Boendet blev i år i huvudbyggnaden, trots att förhandsinfon sagt att det var de stora rummen i Tipshuset som gällde. Jag delar rum med en tjej som varit spinninginstruktör på Nautilus, hade liksom förträngt att det skulle delas rum, men det ska nog gå bra. Även om jag tror jag kommer sakna TV på rummet...

Oskar Svärd är tydligen sjuk och inte här, Jenny Hansson har åkt Tour de Ski men är nu också sjuk, och kommer kanske i slutet av lägret. Jerry Ahrlin är därför "ensam" ledare, men har ett antal medhjälpare så det ska nog gå bra. Han har ikväll instruerat oss i vallning och verkar ganska pedagogisk, även om han har den mest bonniga jämtlandsdialekt jag nånsin hört!! Svårt att inte börja le när han öppnar munnen, hehe...

Det började bra...

Av någon anledning var jag ganska nervös när jag skulle åka iväg till Vålådalen. Kanske var det prestationsångesten som satte in. Alla skulle säkert vara erfarna och jätteduktiga Vasaloppsåkare... Eller kanske var det en föraning om vad som väntade på tåget, suck! I sista stund kom jag på att jag skulle ta med mig den stora dunjackan, eftersom det ska bli kallt, men jag blev rejält svettig i den när jag kom på tåget. Sambon följde med mig till stationen och till och med ombord på tåget med alla grejer, men väl där visade det sig att min kupé var låst... Vad göra?? Sambon ilade av tåget i sista stund och jag förberedde mig på en dust med tågvärden (höll på att skriva konduktör, men så får man ju inte kalla dem längre!).

Efter en stund öppnades dörren till kupén och det visade sig att det redan låg en tant och sov i min säng! Hon vaknade till och hävdade bestämt att hon "blivit lovad" den sängen. Jag orkade inte bråka med henne utan bestämde mig för att ta det med konduktören, som lös med sin frånvaro. Under tiden jag väntade upptäckte jag att ingen av toaletterna i vagnen fungerade... Härligt! Därefter försökte en man i grannkupén använda handfatet i kupén, vilket resulterade i en vattenläcka i halva korridoren. Han fick sedan en utskällning av konduktören. Ja, vad ska man egentligen ha handfat till om det inte är för att använda??

När konduktören väl kom blev jag förflyttad till en annan vagn och en annan kupé, där bara den ena toaletten var trasig, och där bara hälften av kupéerna var ur funktion! Det kallar jag SJ-kvalitet. Jag var åtminstone ensam i kupén och förblev så hela natten. Trots detta sov jag ganska dåligt, många var de busande barnen i korridoren utanför.

Årets sista (och bästa??) prestation

Igår körde jag ett kort men superjobbigt intervallpass. Stavlöpning så skidlikt som möjligt. Lyckades då med bedriften att (enligt pulsklockan) komma upp i 101% av min maxpuls. Det måste väl ändå anses som en ganska hyfsad prestation på nyårsafton?? Det blir mer och mer lockande med ett maxpulstest faktiskt, undrar hur mycket jag skulle lyckas komma upp i!

Året har annars startat lugnt, i soffan mestadelen av dagen. Med undantag för en härlig promenad i vintersolen med sambon, och några inte lika härliga turer till tvättstugan. Nyåret firades i trevligt sällskap även om värden somnade innan kl 22 pga huvudvärk, och även om jag är lite avundsjuk på de som firade i tält i Stendörrens naturreservat...