Det går utför!

Utförsteknik och stakning lärde vi oss sista dagen, faktiskt väldigt nyttigt! Framförallt tror jag att man kan ha väldig nytta av det på Vasaloppet, genom att man inte behöver ploga så mycket (om folk redan plogat bort spåren) för att kontrollera sin framfart längs spåret.

I måndags kväll hade vi en Vasaloppsföreläsning med Jerry och Jenny Hansson, som var väldigt intressant. Jenny måste nog vara en av de personer jag mött som har mest sympatisk framtoning. Lugn, söt och vältränad. Med risk för att låta som jag är lagd åt fel håll ;-)

Lägret avslutades med diplomutdelning a la ungdomsläger, och toppluveutdelning av platschefen i Vålådalen, och eftermiddagen ägnades sedan åt lite sista desperat kilometerjakt i spåret innan taxin tog oss till Undersåker och nattåget. Hade bokat liggvagn och gruvade mig lite med tanke på hur sovvagnen var på vägen upp. Men vagnen var nyrenoverad (verkade det som) med fräsch toa och spacigt blått ljus i korridoren!

Jag sov riktigt gott under turen söderut faktiskt, efter en riktigt god middag i resturangvagnen tillsammans med de mest stockholmiga stockholmstjejer jag träffat, och min rumskamrat.

Smartwool, me like!

Alltså, Smartwool underställ och strumpor måste vara det bästa man kan köpa! Har haft dem varje dag på lägret nu och de känns varken äckliga eller luktar äckligt. Och så värmer de sådär lagom bra så man egentligen inte behöver något mellanlager utan klarar sig med jackan, trots ett antal minusgrader. Me like!

Idag har jag annars åkt den jobbigaste 7,5km-slinga jag nånsin åkt, kroppen börjar bli vääääldigt sliten nu! Fokus på kondition blir det nog ännu mer när jag kommer hem. Desto skönare var det därför med den varma badtunnan utanför bastun innan middagen. Tillräckligt höga kanter för att det skulle vara lä och man inte skulle bli kall om huvudet, men ändå så man kunde andas in den friska kalla luften samtidigt som man blev underbart varm i musklerna. Nice!

Teknikträningen idag omfattade bland annat stakning med frånskjut, vilket jag faktiskt har fått ganska bra kläm på. Jerry sa t o m att jag var riktigt bra på det! Vi fick även staka utan att använda armarna annat än till att sätta i stavarna. Tätt intill kroppen skulle armarna vara. Då fick magen känna på vad den egentligen bör göra vid stakning, och det gick (hör och häpna!) fortare än när man använder armarna "som vanligt". Teknikens under!

Kkkkkaaaaallt...

Temperaturen sjönk rejält igår kväll, och fortsatte att göra så till imorse. Vid frukosten halv åtta var det -32,5 grader! Jag var ute runt nio-tiden för att det var så fint, och för att känna hur det kändes, då såg det ut så här:

Dunjackan blev så kall att den bara prasslade, och ögonfransar och näshår blev ganska snabbt ganska vita. Programmet blev därför lite omkastat, vi fick köra styrka inomhus på förmiddagen och hoppas på att temperaturen steg till eftermiddagen. Det var ganska kallt i sporthallen också, men vi lyckades få upp värmen och fick många nyttiga övningar av Jerry. Jag insåg raskt att jag behöver träna MYCKET mer styrka, och det är ganska fascinerande att se hur stark man KAN vara om man gör det systematiskt. Fast man kanske inte ska jämföra sig med någon som tränar 750 timmar om året, hehe...

Eftermiddagen bjöd på lite varmare väder, bara -18 när vi gick ut. Teknikträning på diagonalåkning stod på schemat och vi delades in i grupper. När det upptäcktes hur hopplösa vi var på tyngdöverföring, höga höfter och avslappnad åkning så kastades stavarna raskt åt sidan och vi fick åka utan. Gjorde faktiskt susen för att förstå hur det ska kännas när man gör rätt. Stavarna kopplades på igen, men det var lätt att falla in i gamla mönster. Efter teknikpasset försökte jag mig på en runda ute i spåret men gav upp efter kortaste rundan. Det gjorde för ont i luftrören av kylan, och det är ju dumt att orsaka frostskador på lungorna!! Kroppen kändes rätt mör ändå, så det fick räcka.

Efter dusch och middag väntade föredrag med H-C Holmberg. Mycket intressant, trots att jag väntat mig en torr teoretiker, doktor i längdskidåkning som han är. Men mycket praktiska tips och exempel som jag faktiskt tror jag kommer ha nytta av, blev det istället.

Trött är man i allafall, hur jag ska orka två dagar till i det här tempot kan jag inte förstå just nu i allafall...

Var är min kondition??

Det snöade rejält när vi kom hit, och hade så gjort hela natten. Dessutom hade pistmaskinen gått sönder, så de spår som fanns att tillgå var bara körda med skoter. Det räckte dock alldeles utmärkt för mina behov. Temperaturen var annars ganska lagom, sisådär -6 grader, så jag behövde inte klä på mig alltför mycket. Vallningen blev inte så där jättelyckad, men det berodde nog mest på nysnön, det är ju lite svårt att få glid då. 12,5 km lyckades jag i allafall samla ihop.

Boendet blev i år i huvudbyggnaden, trots att förhandsinfon sagt att det var de stora rummen i Tipshuset som gällde. Jag delar rum med en tjej som varit spinninginstruktör på Nautilus, hade liksom förträngt att det skulle delas rum, men det ska nog gå bra. Även om jag tror jag kommer sakna TV på rummet...

Oskar Svärd är tydligen sjuk och inte här, Jenny Hansson har åkt Tour de Ski men är nu också sjuk, och kommer kanske i slutet av lägret. Jerry Ahrlin är därför "ensam" ledare, men har ett antal medhjälpare så det ska nog gå bra. Han har ikväll instruerat oss i vallning och verkar ganska pedagogisk, även om han har den mest bonniga jämtlandsdialekt jag nånsin hört!! Svårt att inte börja le när han öppnar munnen, hehe...

Det började bra...

Av någon anledning var jag ganska nervös när jag skulle åka iväg till Vålådalen. Kanske var det prestationsångesten som satte in. Alla skulle säkert vara erfarna och jätteduktiga Vasaloppsåkare... Eller kanske var det en föraning om vad som väntade på tåget, suck! I sista stund kom jag på att jag skulle ta med mig den stora dunjackan, eftersom det ska bli kallt, men jag blev rejält svettig i den när jag kom på tåget. Sambon följde med mig till stationen och till och med ombord på tåget med alla grejer, men väl där visade det sig att min kupé var låst... Vad göra?? Sambon ilade av tåget i sista stund och jag förberedde mig på en dust med tågvärden (höll på att skriva konduktör, men så får man ju inte kalla dem längre!).

Efter en stund öppnades dörren till kupén och det visade sig att det redan låg en tant och sov i min säng! Hon vaknade till och hävdade bestämt att hon "blivit lovad" den sängen. Jag orkade inte bråka med henne utan bestämde mig för att ta det med konduktören, som lös med sin frånvaro. Under tiden jag väntade upptäckte jag att ingen av toaletterna i vagnen fungerade... Härligt! Därefter försökte en man i grannkupén använda handfatet i kupén, vilket resulterade i en vattenläcka i halva korridoren. Han fick sedan en utskällning av konduktören. Ja, vad ska man egentligen ha handfat till om det inte är för att använda??

När konduktören väl kom blev jag förflyttad till en annan vagn och en annan kupé, där bara den ena toaletten var trasig, och där bara hälften av kupéerna var ur funktion! Det kallar jag SJ-kvalitet. Jag var åtminstone ensam i kupén och förblev så hela natten. Trots detta sov jag ganska dåligt, många var de busande barnen i korridoren utanför.

Årets sista (och bästa??) prestation

Igår körde jag ett kort men superjobbigt intervallpass. Stavlöpning så skidlikt som möjligt. Lyckades då med bedriften att (enligt pulsklockan) komma upp i 101% av min maxpuls. Det måste väl ändå anses som en ganska hyfsad prestation på nyårsafton?? Det blir mer och mer lockande med ett maxpulstest faktiskt, undrar hur mycket jag skulle lyckas komma upp i!

Året har annars startat lugnt, i soffan mestadelen av dagen. Med undantag för en härlig promenad i vintersolen med sambon, och några inte lika härliga turer till tvättstugan. Nyåret firades i trevligt sällskap även om värden somnade innan kl 22 pga huvudvärk, och även om jag är lite avundsjuk på de som firade i tält i Stendörrens naturreservat...

Inspiration, bitte!?!

Den stackars bloggen har blivit lidande pga min bristande inspiration den senaste tiden. Så har träningen. Men nu känns det bättre igen. Tror det beror på mer sömn och mindre arbete... Tog ett medellångt pass på ca 1,5 timmar idag, i minusgrader och tidvis dimma, med stavarna. Jätteskönt och uppfriskande, och nästan tio minuter snabbare än när jag gjorde samma pass som snabbast tidigare. Nu börjar jag nästan kunna föreställa mig att med mjölksyra i armarna staka längs målrakan i Mora!

Lite inspiration måste jag erkänna att det också har kommit från en bekant till mig. Som bestämt sig att åka Vasaloppet 2009 trots att han aldrig stått på skidor förut, förutom utför. För att bespara honom en dyr skidinvestering erbjöd jag honom att först låna mina gamla skidor (som jag numera är för lätt för) för att testa lite. Han funderade på saken, men det visade sig att han bestämt sig för att slå till på ett par egna direkt. En lördageftermiddag för några veckor sedan ringde han nämligen till sambon: "Hur får man i skidorna i pjäxorna?" Hmm... Ja.... Ni förstår...

Dagen efter berättade han att han ramlat typ sju gånger på de första femtio metrarna men att det sedan gått bättre, i allafall uppför. Om man kan anse att golfbanan i Linköping innehåller uppförsbackar... Trots sin stavlöpning börjar han inse att det nog kan bli svårare än han tänkt sig att åka 90 km på längden. Jag frågade honom om han inte funderat på att ta Öppet spår istället, men fick svaret att det "bara är för amatörer"... Så det så!

Men nu har jag som sagt i allafall fått en ny morot. Kan han så kan jag! Eller snarare, det vore väl själva sjutton om han skulle klara det och inte jag!! Alla morötter är bra morötter, så det så!

Det går dåligt...

Har gjort det en längre tid, jag har tappat sugen rejält när det gäller det mesta, så även bloggen, vilket kanske märks?? Men nu börjar kurvan luta uppåt igen tror jag... Har i allafall börjat sova ordentligt igen, och magkatarren börjar ge sig tror jag.

Fick lite ny energi förra veckan också. Var på kurs i Bergen (eller snarare utanför Bergen) och när det av och till blev lite tråkigt, ja då var det bara att se ut genom panoramafönstren: Klarblå himmel, sol, minusgrader, snöklädda fjäll och en glittrande fjord. Flera dagar i rad till och med! Hur vanligt är det i Bergen?? Kvällarna var inte så mycket sämre: Varm bassäng som gick ut utomhus, snöfall i håret och därefter fullmåne. Följt av lite massagebad, ångbastu och icy pool (9 grader). Å så väldigt trevligt sällskap och god mat, kan det bli bättre???

Jag har även bokat in mig på Vasaloppsläger i början av januari, det ser jag verkligen fram emot. Synd bara att det nu inträffar de sista dagarna sambon är i landet, avresan har ju blivit fördröjd på grund av visumtrubbel. Men jag ska nog kunna roa mig ändå, jag längtar såååå efter en massa riktig snö!

Björnklister!

Ikväll har jag varit på choklad- och vinprovning på Systembolaget. Mycket trevligt! Vi provade bl a Solbacka körsbärsvin. Det luktade precis som barndomens björnklister!! Nostalgi och mandelsug :-)

En helg i en tunnel

I helgen besökte vi skidtunneln i Torsby och chockstartade kroppen lite kan man säga. Första varvet var en plåga! Sista varvet innan hemfärd var dock rätt OK och träningsvärken inte alltför farlig så här i efterhand.

Men det mest minnesvärda var varken skidåkningen eller den låååånga bilturen dit och hem, utan människorna vi träffade på vandrarhemmet. Delar av handikapplandslaget på skidor som var där på träningsläger. Särskilt en kille var härlig. Han pratade oavbrutet på världens bredaste dalmål och det blev att vi blev sittande i tv-rummet och såg Dansbandskampen med honom. Det var enligt honom världens mest spännande program. Allt i hans liv verkade vara kul och spännande, tänk den som hade en sådan inställning till livet! Man får sig allt en tankeställare, hur mycket krånglar man inte till saker och grubblar?? Han förgyllde i allafall min lördagkväll, även om det säkert finns de som inte skulle uppskatta hans sällskap.

Det tragiska i det hela var att två av deras ledare kom och mer eller mindre bad om ursäkt för honom och hans vänner. Jag funderade ett tag på om det var för att de skämdes för dem eller om det baserades på erfarenhet - att folk brukar bli sura och arga när de "tar plats". Tyvärr är det nog det senare...

Det suger i skidtarmen

Haha, undrar hur många som kommer läsa dagens rubrik fel?!?

Satt på ett "prata-ut-möte" för ett projekt på jobbet igår, stundtals ganska tråkigt och väldigt utdraget. Vi fick till och med lov att ta kaffepaus och då passade jag på att prata längdåkning med en kollega, som pratade sig varm om Bruksvallarna. Jag blir mer och mer sugen på att åka dit, eller i allafall till området. Jag har ju hittills varit mer inne på att ha Tänndalen som utgångspunkt, mest med anledning av deras testanläggning. Jag har dock inte kommit fram till om jag verkligen vill ha svart på vitt hur mina syreupptagningsvärden ser ut, det riskerar att bli deprimerande...

Det ligger hursomhelst i planeringen att ta en helgtur till skidtunneln i Torsby om några veckor. Det riktigt sliter och drar i mig efter att åka lite skidor, och helst inte så lite heller. Stod och drog med expandern igårkväll och hade klarblå himmel, nakna fjällbjörkar och gnistrande snö med nydragna spår på näthinnan hela tiden. Det är ju synd faktiskt att man verkligen bor i fel landsände för att på ett mer ekonomiskt och tidseffektivt sätt kunna ägna sig åt längdåkning...

Vet inte riktigt hur jag ska få ihop tillräckligt med mil för att känna mig lite mer bekväm inför nio mils åkning, eller snarare hur mycket pengar och kompledigt det är värt att lägga på det. Jag skulle nog säga ganska mycket, men tyvärr inte tillräckligt...

Månadens MAF-test

Nu pekar kurvan uppåt igen, det är skönt. Ganska mycket dessutom, i allafall jämfört med förra månaden! Sambons kommentar: Men varför springer du inte bara rakt av, så får du bättre kondition??

Men det blir ju så subjektivt då, jag vill ju VETA hur mycket bättre jag blir, och då är ju statistik det optimala. Dock helst inte till överdrift. Åtminstone en gång i veckan lämnar jag pulsmätaren hemma och "bara springer" på känsla i kroppen just då. När jag däremot står i crosstrainern på gymmet är det ju lite av ett underhållningsmoment att hålla koll på pulsen och köra lite snabbstatistik i huvudet. Något måste man ju sysselsätta sig med när man inte har någon varierande omgivning att titta på!

Nästa månad är det nog dags att knäcka nästa minutgräns tror jag!

Otroliga höstfärger!

Har inte höstfärgerna varit lite höstigare i år? Hållit i sig väldigt länge och varit särdeles intensiva? Jag har förundrats i flera veckor och gör det fortfarande varje dag på väg hem från jobbet.

I barndomsstaden såg det t ex ut så här:

Nojig i överkant??

Dagen har präglats av SJ. P g a signalfel blev det stadsbuss upp till huvudstaden, vilket resulterade i kopiös träsmak!

Efter några timmar hos föräldrarna vändes näsan hemåt igen, och rent logistikmässigt gick det bättre. Däremot fick jag en ganska otrevlig upplevelse i form av en skum man som klev på tåget, jag minns inte var. Han stod länge och gjorde ansats att sätta sig bredvid mig, men eftersom vagnen var i princip tom flyttade jag inte min väska och till slut satte han sig mittemot. Han satt och stirrade på mig väldigt intensivt så jag höll mig upptagen med mobilspel, men tittade lite på klockan ett tag varpå han genast frågade vad klockan var och vad nästa station var.

Tyvärr var nästa station slutstationen och det var dags för tågbyte för mig. Vid stationshuset stod han och tittade på avgångar så jag försökte "smyga förbi" och ställa mig långt borta på perrongen bland mycket annat folk. Men ganska snart vankade han av och an med ca 10 meters radie bakom mig. Ringde sambon för att verka upptagen.

När så tåget äntligen kom (med bokade platser den här gången) gick han på i andra änden av vagnen. Tack och lov satt en tjej på platsen bredvid mig och jag såg inte till så mycket mer av mannen. Satt vid tågvärdarnas bås, och värdarna visade sig vara två unga tjejer som hade problem med en aggressiv man längre bak i vagnen som inte hade biljett och tyckte det var för dyrt att betala. Var det samme man måntro??

När jag var framme och klev av beslutade jag att ta det säkra före det osäkra och ta taxi hem. 55 kr, det var det värt!!

Övernojig eller vad??

(Antagligen, men hur ska man veta?? Som sambon sade: Man hade ju ångrat sig rejält om man övertalat dig att gå och det hade hänt något...)

One of those days

Idag förhandlade jag läääänge med mig själv om huruvida jag skulle träna eller ej. Kände mig rätt hängig och trött efter jobbet och var dessutom tvungen att fixa lite på stan (hann dock inte allt jag skulle, suck...). Dessutom har jag lätt träningsvärk efter passet med expandern igår!

Satt i soffan en stund och filosoferade, men så kom jag fram till att det dåliga samvetet för att inte träna skulle överträffa det sköna i att slappa. Så crosstrainern fick sig en omgång (jag var nästan själv på gymmet!), men kroppen kändes väldigt seg. Lite magont, vilket hypokondrikern i mig genast surfade rätt på att det nog är äggledarinflammation... Pulsen sprang i väg ordentligt i början men stabiliserade sig efter 20 min ungefär. Lagom tills jag var färdig alltså, eftersom jag kompromissade med mig själv och bara gjorde ett halvtimmespass.

Tror jag behöver få sova en hel natt och äta lite bättre för att det ska gå bättre. Så det är snart läggdags faktiskt, natta!!

Chokladälskande brownie!

Är det en slump att jag föll ut som en brownie i testen "What dessert are you"???

You Are a Brownie

Decadent and intense, you aren't for the weakhearted. Those who can deal with your strong flavor find out how sweet you really are.

What Dessert Are You Most Like?

Tänk på att "Kärlek kommer och går, men choklad varar för evigt"!

Gräsänkan passar på att träna

Sambon åkte till Dalarna idag, är borta till måndag. Så nu har jag hur mycket tid som helst att träna. Yeah right! Men har i allafall crosstrainat och expandrat idag som jag lovat mig själv, och armarna var inte riktigt med på noterna. Men någonstans ska man väl börja.

Åt makrill med tomatsås till middag (bl a), eftersom jag fick ett omega-3-ryck. Läste om det idag på jobbet och tänkte att det var länge sedan jag åt fisk. Bestämde mig även för att börja föra kostdagbok på Wellnesscoach igen eftersom vågen återigen börjat peka neråt. Men usch vad omständigt det är! Det måste väl för guds skull finnas ett lättare sätt att hålla koll på att man äter tillräckligt och nyttigt! Kan inte någon bara ge mig en personlig kostrådgivare som säger nåt mer matnyttigt än "ät en sund blandning av kolhydrater, fett och proteiner"???

Mental träning med en äventyrare

Dagens träning har bestått i att lyssna på ett föredrag med Renata Chlumska på Nationernas Hus. Mycket engagerande. Dessutom gav den ju lite dåligt samvete på sätt och viss. För vem kan komma undan med en ursäkt om att det är "för regnigt" för att springa en halvmil eller så, när det finns sådana som Renata, som trotsar vädret i 4 mil kajak/gång eller 12 mil cykel om dagen??

Mycket tänkvärda och roliga saker sade hon i allafall och det var en liten energikick inför den långa träningshöst som komma skall.

Imorgon väntar crosstrainern igen, antagligen med några hundra drag på expandern efteråt också. Bäst att skriva om det här så att jag inte hittar på några ursäkter :-)

De nya Fem Fingrarna är testade

Träningen har verkligen blivit lidande i helgen som var... Disputationsfest (med 170 personer!) i fredags, varefter jag knappt sov en blund på hela natten. Upp i ottan för att laga mat hela dagen till 30-årsfesten (trots att sambon trodde han skulle hinna utan hjälp, vilket var tur, för vi blev INTE klara i tid...). Sedan fest till halv tre på natten... Inte mycket energi till övers. Men trevligt var det i allafall och god blev maten även om den var sen :-) Fick många mycket trevliga presenter måste jag säga. T ex ett par Fivefingers, som dock var lite små, så jag bytte dem mot ett par större och mer färgglada. För att citera Merethe på Uteliv: "Om man ska ha ett par sådana här ska de faktiskt synas också!" Å visst är de fina??



Testade dem igår på crosstrainern och fick faktiskt lite ont i fötterna, så jag ska nog kunna fixa till lite muskler där också! Nu gäller det dock att ta tag i träningen ordentligt så att det blir ett Vasalopp man sent ska glömma :-)

Redan glömda plågor

Efter Lidingöloppet trodde jag verkligen att "aldrig-mer-känslan" skulle sitta i ett bra tag. Men inte, den är redan borta, även om den satt i liiiite längre än efter de andra loppen. En hel dag faktiskt... Nu är känslan mer att jag måste göra det igen för att göra det på en bra tid också!

Såklart har kommentarerna varit varierande som vanligt, och faktiskt lite förvånande så har de varit positiva från de jag trodde mest skulle se ner på den dåliga tiden. Men i löparkretsar räknas nog Lidingöloppet faktiskt som en bedrift. Däremot har vissa stillasittande personer i bekantskapskretsen kläckt ur sig saker som "Ja, det var ju inte så bra direkt, ska du göra det igen??". Följt av ett hånskratt när jag sa att jag skulle det... Men så är det väl om man själv inte klarar av att ta sig ur soffan på kvällen, då måste man nog se ner på andra för att liksom jämna ut...

Bilderna från Lidingöloppet finns på Photomotions hemsida redan, och som vanligt så finns många snygga bilder på sambon, men bara muppbilder på mig :-) Slutsats? Ja, den får man dra själv, hehe...

Men så till loppet då, och slutsatser/lärdomar om det:

Terränglopp???
Även om Lidingöloppet marknadsförs som terränglopp skulle jag nog säga att den är falsk. Mina trailrunners var alldeles för hårda för underlaget som mest var grus och ibland till och med asfalt. Det känns i benhinnorna fortfarande kan man säga... Tårna mår ju inte heller så bra, så jag vet inte hur jag ska kunna få på mig finskor till disputationsfesten imorgon...

Backigt värre
När vi sprungit i Hackefors har jag tänkt att det kan inte vara så här mycket backar i 30 km. Men det kan det, med undantag för några kilometer den första milen...

Kolhydratladdning??
Vi diskuterade en hel del innan om det verkligen ger något förutom halsbränna att kolhydratladda. Och jag måste säga att jag blir mer och mer osäker, jag märker mer av nackdelarna som "sockerkoma", dålig sömn och halsbränna, än att man har mer energi än när man annars springer. Visst orkar man liiite längre, men det kan lika gärna bero på att det är tävling. Och den här gången resulterade det ju bara i magproblem! Fick övergå till en diet på vatten, saltgurka och vitargo-gel för att överhuvudtaget kunna ta mig fram.

Benstyrka
Har jag inte alls tillräckligt. Som massören sa häromdagen: "Man är ju så dum så man tänker att man ska springa så långt man orkar och sen kan man gå. Men vid det laget har man ju så ont i benen att det gör mer ont att gå än att springa!!" Dock ingen kramp, förutom antydan vid ett tillfälle, men det gick att stretcha bort.

Anekdot
Vi valde att starta ganska långt bak i vårt startled, och det var tur. För den främre halvan sprang fel och tog in på 15km-spåret en bra stund tills några vänliga själar som sprungit förut hojtade lite och fick med sig horden av löpare. Vart var funktionärerna??

Kan även konstatera att jag har väldigt suddiga minnen av loppet, kan inte direkt precisera efter hur många kilometer det var si eller så. Jag har ganska många bilder med vackra Lidingö-vyer i huvudet men skulle inte kunna säga ens om de är från första eller andra halvan... Dock kändes det som att sista milen gick väldigt fort!

Hur som helst, Lidingöloppet är hittills jobbigast av mina genomförda Klassikerlopp. Sambon hävdar att Vasaloppet är jobbigare, så vi får väl se vad slutsatsen blir i februari.