Paddelpremiär

Förra helgen var riktigt härlig! Paddlade i två dagar, sov i tält i min gosiga sovsäck, och självklart hade vi MASSOR av mat med oss, och drack vin :-)


Jag kom fram till att paddling måste vara den ultimata bålstabilitetsträningen. Jag hade rejäl träningsvärk i ryggen efteråt, och lite i magen. Men jag har ju tidigare undrat hur jag ska träna ikapp ryggen jämfört med magen, och nu har jag nog svaret. Om det dessutom kombineras med vackert väder och natur, god mat och trevligt sällskap så är jag inte den som säger nej!

Min kropp verkar ha blivit ganska bra på att återhämta sig också, träningsvärken var som bortblåst redan efter 1,5 dagar, rätt skönt faktiskt!

Som vanligt när jag ägnar mig åt friluftsliv blir jag lite prylgalen. Testade neoprenvantar som verkade väldigt praktiska för mina lättkylda fingrar. Vill även ha en ny kamera, gärna ett gaskök, lite Houdiniprylar och en pannlampa. Förutom en kajak förstås :-) Men kajaken är nog inte ekonomiskt försvarbar. Fast drömma får man ju ändå!

Fler bilder från den härliga turen finns på Flickr

Vad får man äta?

Media gör det ju inte lätt för folk att äta "rätt":

• I kyckling riskerar det att finnas glas - kan vara lite hälsofarligt att äta!
• Nötkött orsakar stora koldioxidutsläpp vid "framställningen" - inte bra ur miljösynpunkt att äta...
• Odlad lax förvärrar utfiskningen i havet eftersom det för varje kilo odlad lax krävs 2,5 kg foderfisk (enligt Uppdrag granskning) - ekobalansen blir kajko
• Sojaprodukter är enligt vissa mer eller mindre giftiga - "Glöm inte att soja kommer från en böna, och fundera sedan hur den kan bli till yoghurt, sås osv.... Inte sker det på naturlig väg iaf."

Så vad tusan "får" man äta för att få i sig protein?? Enbart fläskfile kanske?? För skinka är ju knappast rent kött, bacon och sådan innehåller massa tillsatser och socker och grejer...

Nä, det är ju fortfarande så att äta bör man, annars dör man. Det är ju säkert, frågan är bara om och i såfall hur det man stoppar i sig gör att man dör fortare eller inte... Har annars spanat lite på Middagsfrid, min lathet när det gäller att laga mat gör att jag tilltalas av konceptet. Däremot vet jag inte, få maten packad i Stockholm för att åka till Linköping?? Nja...

Löparflyt

Det har känts riktigt skönt att springa den senaste tiden (förutom lite ont i ena foten/smalbenet). Så himla skönt är det! Tänk att det kanske ska kunna bli en löpare av mig också! Fast det går ju inte direkt fort än, men det viktiga är ju att det går!! Det svåra nu är faktiskt att inte överanstränga sig och springa för mycket innan leder och ligament anpassar sig. Kör därför efter ett träningsprogram på marathon.se och kompletterar med cykling, simning och crosstrainern däremellan för att slippa gå ner i träningstid. Hoppas det fungerar!

Nu måste jag dock snart köpa ny pulsklocka, den visade alltifrån 42 till 208 under den lugna sköna rundan igårkväll, utan några egentligen förklarliga anledningar. Måste vara ett tecken på att den vill pensioneras :-)

Prylgalen?

Funderar på att köpa mountainbike, vill kunna cykla på oasfalterat och i skogen.
Köpte ett par nya löpartights häromdagen, grymt sköna Nike Fit med ROSA infällningar.
Impulsköpte ett Marmot Nyx igår, det var nersatt med 1000 kr. Bra att ha vid kajakturer t ex, eller andra aktiviteter när man behöver tält som går lätt att sätta upp själv och inte nödvändigtvis behöver fästas i marken.

Frågan är bara: När ska jag få användning för alla prylar? Drömmer om fjällvandring i sommar. Men, med vem??? Drömmer om härliga kajakturer i skärgården, men är för oerfaren och säkerhetsinriktad för att ge mig ut själv. Drömmer om cykelturer i lummiga lövskogar och mossgröna barrskogar, men vill ju gärna ha någon med mig om jag (min vana trogen) skulle ramla och slå mig, och för att det såklart är trevligare!

Jag behöver helt enkelt en (eller flera) friluftskompis(ar) nu när det naturliga valet har emigrerat för ett tag och övriga fanatiker redan hittat sin partner. Mållgan??

Social eller nyttig?

Varför är man tråkig och snål om man har matlåda? Det händer rätt ofta att jag har matlåda med mig till jobbet men sedan följer med kollegor ut och äter ändå. Byn erbjuder inte särskilt varierande kost. Det är ofta överkokt, överfett och översaltat. Inte särskilt gott eller inspirerande, ofta rent ut sagt dåligt. Men kollegorna är ju trevliga och roliga. Så vad är viktigast? Och varför kan inte kollegorna också ha matlåda, så skulle man ju kunna optimera. Nyttigare mat OCH trevligare sällskap. Därmed inte sagt att de som återfinns i matlådsrummet inte är trevliga, men matlådekulturen verkar även innebära att man ska läsa en eller annan tidning när man äter. Inte så socialt.

Idag hade jag med mig ungsbakad lax med fetaosttäcke, guacamole och en stor sallad. Gott så det förslår, men stod fortfarande kvar i kylskåpet på eftermiddagen. Fick stå tillbaka för nån slags överlagad och superfet blandning av potatisgratäng, fläskfile, pizza och stekta grönsaker. Efterföljt av glassbuffé. Inte gott nånstans! Men ändå valde jag det sociala framför det goda och nyttiga! Förvisso behövs både och. Frågan är bara vilket som behövs mest...

Stenålder

Funderar på att testa stenålderskost ett tag, eller paleodiet som det också kallas. Vet dock inte hur jag ska vänja mig av med framförallt bröd och choklad på bästa sätt. Och om det ens är värt det... Gillar ju tanken på att begränsa antalet "giftiga" och konstgjorda ämnen man stoppar i och på kroppen. Men är lite skeptisk till om man får i sig tillräckligt mycket energi och näring för att orka träna. Å andra sidan, man behöver ju inte köra det strikt, utan bara "åt det hållet" kanske. Enligt Jonas Coltings filosofi. Eller nåt...

Det vänder?

Nu har jag kommit till en punkt där jag faktiskt längtar efter att få komma ut i den friska luften och röra på mig. Idag var jag egentligen väldigt hungrig och det började bli sent (typ 19-tiden) men jag var såå sugen på att komma ut och andas lite fräsch luft. Och det var såååå skönt! Sprang för första gången på väldigt länge över 5 km utan att pausa och gå emellan. Inte går det fort, men är väl bättre att ta det långsamt och kunna hålla ut längre! Hoppas det håller i sig!

Nu är det officiellt

Jag fick mitt klassikerdiplom idag. Så nu är jag verkligen en Klassiker på riktigt! Klassiker nr 5601 i ordningen (av kvinnor som gjort En Svensk Klassiker) närmare bestämt. Undrar var jag ska hänga upp det någonstans så det ser riktigt skrytigt och fint ut ;-)

Shopping

Som sig bör när man är på semester har jag shoppat lite också. Insåg idag när jag skulle börja packa att det i princip bara var träningsgrejer. Ganska tråkigt kanske, inga fancy fashion clothes :) Resultatet finns i allafall här. Dock är jag fortfarande väldigt sugen på att köpa en Garmin Forerunner 405 också, de kostar 350 dollar här, ca 20% mindre än hemma alltså. Men det får vänta ett tag tror jag. Kanske dollarn sjunker lite till nu när den väl börjat sjunka igen?

Amerikaner och vapen...

Hälsade på pojkvännen på jobbet idag för en äkta amerikansk matlåde-lunch. Amerikanerna hade tänkt att de skulle visa upp sig med sin goda sida för mig men kom efter en stund på sig med att prata om polygami och slutade för en (väldigt) kort stund att prata, tills de förstod att de inte chockat mig särskilt svårt (!). Därefter följde dock en väldigt intressant diskussion om vapen och huruvida en amerikan behöver ett välfyllt vapenskåp eller inte. Jag är glad att jag inte gav mig in i diskussionen, för den var tidvis ganska hetsig, mest var det den ena vapenförespråkaren som hetsade upp sig själv! Intressant också att notera att de som var vapenmotståndare hade en mycket lugnare framtoning och en mycket mer accepterande inställning till förespråkarna än tvärtom...

Mycket av tiden på dagarna har jag spenderat med att gå runt på Phillys gator (snitt 15000 steg per dag, det känns i fötterna!) och man ser många intressanta saker, ett axplock nedan:

• I USA ser parkeringsautomaterna ut att vara från antiken eller så, men så är det ju enligt pojkvännen ett "o-land" (mittemellan i- och u-land!) också!
  
  


• En steak är inte som man skulle kunna tro en saftig köttbit, utan en macka med köttslamsor! Se kycklingvarianten med ost (såklart!)
  
  


• Det är väldigt lätt att bli "lurad" av amerikanska butikssäljare, eftersom dessa är mycket mer tränade i att prata (amerikaner har ju speech på schemat i skolan)


• I USA kan man sätta sig att läsa böckerna i en bokaffär, det verkar rätt vedertaget. Alla bokaffärer verkar också ha ett Starbucks inlemmat i sig, så man kan sitta länge. Jag har testat detta, men tog för säkerhets skull med min egen bok :)


• Amerikaner ber om ursäkt för ALLT, i de mest oväntade situationer. Mötte tex en löpare på en ganska bred trottoar häromdagen, han sade "Excuse me" och log generat när han sprang förbi. Vid ett övergångsställe lite senare gick en kvinna mot rött och höll på att bli överkörd. Hon hoppade tillbaka upp på trottoaren och skrek åt bussen: You fucking moron!! Damn you! Varpå hon vände sig till oss som också stod och väntade och sade med ett leende: I'm sorry


• Skyltdockorna här är anpassade efter de rådande idealen. Det innebär att de är pinnsmala, precis som hemma, men har silikonliknande gigantiska tuttar som står rakt ut!!


• Det regnar väldigt lite här, idag är första dagen sedan jag kom hit! Kanske är det orsaken till att träden aldrig slår ut, trots att det enligt svenska mått varit full vår hela tiden här. Dock börjar det komma små knoppar här och var nu.

Har utnyttjat gymmet som finns i huset där pojkvännen bor, några gånger i allafall. Men man blir nästan knasig i huvudet av det, eftersom allting är i miles när man springer, cyklar eller crosstrainar. Crosstrainern är dessutom högst instabil och gjort för personer med betydligt längre armar än mig (det säger inte lite!). Dessutom får man bara köra max 25 min på crosstrainern innan den automatiskt går ner i cool down-läge. Den går dock att starta om manuellt. Kanske är det en säkerhetsfunktion som behövs i USA, för att tillverkaren inte ska bli stämd om någon kör för länge och får hjärtattack...

Fusk-klassiker!

Idag kom ett nyhetsbrev från En Svensk Klassiker. Det har tydligen beslutats att eftersom det är så många som kommer att få sin Klassiker "förstörd" för att de inte "hunnit" anmäla sig till Vätternrundan innan det blev fullt, så kommer en särskild runda att ordnas för 200 personer den 30 maj. Ja, stackars, stackars dem som inte på ett helt år hittat en enda stund då de kunnat anmäla sig till det riktiga loppet!! För det kom väl som en blixt från klar himmel att de skulle göra en Klassiker och var tvungna att ANMÄLA sig till loppen??

Om man väljer detta alternativ (som jag inte förstår varför det ens erbjuds), så borde man bara få kalla sig fusk-klassiker. Man behöver inte trängas med alla andra cyklister, det finns inga stopptider, man behöver inte ens ha klarat att skicka in en anmälan, de kommer ha följebil hela tiden, som servar dem och där man får ha en egen ryggsäck med grejer. HELT andra förutsättningar än på den riktiga rundan! Dessutom går man ju miste om hela upplevelsen som Vätternrundan faktiskt är!

Nä, inga gräddfils-lopp tack! Kanske kan man utnyttja det på Vasaloppet nästa år om man inte vill stå i första backen och trängas med 15 000 andra utan hellre vill vara själv i spåren, som då inte riskerar att åkas sönder. Bara att klaga på att man inte "hann" anmäla sig... Smidigt!

Det luktar u-land…

När jag ankom Philadelphia International I fredags hade jag förberett mig på en lång och plågsam kö till Immigration. Men där var öde och efter endast fem minuter var jag igenom kontrollen, hade hämtat min väska och passerat tullen. Dessutom varit på toaletten! Pojkvännen (och tydligen även hans arbetskamrater) blev mäkta förvånad, något sådant hade de aldrig hört talas om. Nybörjartur??

Det första som slog mig när jag kom ut i Philly-verkligheten var att det luktade u-land! Jag kunde dock inte riktigt placera lukten, eller varför jag associerade det med u-land. Ju mer vi rörde oss på Phillys gator, desto påtagligare blev också associationen och den störde mig mer och mer. Till slut kom jag också på vad det var. Det luktar precis som på Kuba här! Och eftersom husen här är byggda lite i samma stil blev associationen mer påtaglig. Jag kände mig förflyttad till ett Havanna där byggnaderna renoverades senast för ett antal decennier sedan och där diverse konstiga lukter blandas på gatorna. Eftersom lukten även här är så påtaglig har jag lite svårt att känna mig som att jag är i “det mest utvecklade landet i världen”.

Tröttheten tog mig väldigt tidigt i fredags kväll, och jag lyckades knappt hålla mig vaken tills middagen var färdigäten. Innan dess hade jag fått se delar av Phillys centrum, delvis för att en kudde skulle inhandlas till mig. Den möblerade lägenheten där pojkvännen bor är ganska spartanskt utrustad… Innan vi rörde oss mot centrum tog vi en fika på Mugshot, ett kafe alldeles i närheten av där vi bor. Jag intog en fantastisk Peanut butter bomb tillsammans med pepparmintte serverat i den största tepåsen jag sett!

Gårdagen inleddes med pannkaksfrukost på Darlings kafe, som fått priser för sina cheesecakes, som finns i ett otal varianter. Har ännu inte prövat någon av dem, men tror jag kanske ska göra det i eftermiddag. Därefter började sightseeing i Phillys centrala delar, och för att tillryggalägga detta krävs mååånga steg, närmare 20000 per dag har det blivit. Så även om träningen hittills blivit lidande har det blivit motion på annat vis. Amerikanerna har hittills inte imponerat på mig med sin kokkonst, några exempel finns på flickr, t ex den Chicken barbeque-pizza som jag åt i lördags. Inte särskilt delikat…

Känner mig dock lite som en lantis här, blir fascinerad av alla höga hus och stora saker. Bilar som kör som de vill, eftersom trafikljus tydligen bara är vägledande och inte något att egentligen bry sig om. Bilarna har för övrigt inte någon registreringskylt fram och ser därför allmänt skumma ut. Alla bakverk är också stora, ungefär tre gånger så stora som hemma. Kanske också därför amerikanerna är typ tre gånger så stora som hemma. Pojkvännen hävdar dock att det är jag som framkallar de feta amerikanerna, eftersom han tidigare inte sett så många av dem som nu när jag kommit hit… Eller så är det solskenet (det har varit ca 20 grader varmt i helgen) som fått dem att komma ut och bränna fett, som han sa…

Fick mig en tur på pojkvännens jobb igår, och därefter spenderades en del tid i en riktigt gigantisk amerikansk bokhandel (i USA är det helt OK att läsa böckerna i affären), där det fanns många intressanta böcker. T ex en bilderbok för vuxna om hur man handlar mat. På vänstersidan visades vad man INTE skulle handla (för att det var fett eller med mycket kalorier), på högersidan visades vad man skulle köpa. Med bilder såklar, så man bara behövde ha med boken och leta efter dess like i affären…

Experiment

Testade ett nytt recept idag:

2 ägg
3 msk honung
1/2 tsk bikarbonat
2-3 droppar rosmarinolja

Därefter 2 liter vatten, 2 msk äppelcidervinäger

Gissa vad det var, den som kan!

Hur funkar det?

Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen: Min kropp kan inte vara skapt för löpning. Jag har klarat av att cykla 30 mil, åka skidor 9 mil utan problem med håll. Däremot Lidingöloppet var en håll-plåga utan dess like. Idag strålar solen och det är en härlig vinterdag, som upplagt för en löprunda tänkte jag. Nu när jag känt att formen varit på uppåtgående en längre tid menar jag. Var full av tillförsikt, men den nedrans hållen infann sig onödigt fort. Pulsen steg för högt och det kändes som jag skulle gå av på mitten. Hur går det till? Varför kan jag inte springa utan håll? Varför känns kroppen så tung när jag springer men inte vid andra idrotter? Jag börjar få svårt att hitta förklaringar...

Men å andra sidan så vore det väl själva sjutton också om jag inte skulle kunna lära min kropp att springa och att tycka om att springa! Det SKA gå!! Funderar på att börja med ett sånt där nybörjarlöparprogram bara för att slippa känna att det går dåligt hela tiden. Men då blir det nästan för lite träning jämfört med vad jag är van vid...

Jaja, snart kommer syster på besök, det ska bli mysigt. Innan dess Inför-Vasaloppet-intervju på tv med Jerry Ahrlin och Jenny Hansson. Hoppas verkligen Jerry lyckas vinna i år, han är verkligen värd det! Han har ju trots allt lärt även mig att åka skidor hyfsat, även om det nog inte var den lättaste uppgiften :-)

Bildbevis

Nu har bilderna från i söndags lagts ut. Förstår inte hur jag lyckades se så pigg ut!

Tillbaka i vardagen

Körde igenom första riktiga träningspasset efter i söndags idag. Kändes riktigt bra och formen är nog fortfarande på uppåtgående, trots gårdagens släng av nån slags odefinierbart men väldigt plågsamt magont.

Funderar lite på vad jag ska göra med den här bloggen nu. Klassikern 2008-2009 är ju genomförd och även om jag nog ska göra minst en Klassiker till, så är ju rubriken numera lite missvisande. Vet inte heller hur motiverad jag är att skriva om det... Kanske bredda den lite och ta med andra mer eller mindre konstiga funderingar... Kanske avsluta denna och starta en ny? Kanske fortsätta under nytt namn? Eller helt enkelt begrava bloggen när dess syfte är uppnått.... Får fundera lite mer tror jag.

Inte bara jag...

Tackar Motionären för följande betraktelse från i söndags, beskriver väldigt målande och underhållande hur det var i spåret!

Lite mera från Vasaloppsspåret

Det har gått några dagar och det börjar suga i skidtarmen igen. Men det får nog vänta ett tag. Till dess kommer här lite mer eller mindre värdelöst vetande:

• Min Klassiker tog totalt 33 h 7 min 46 sek. Nästa mål kan ev vara att göra en Klassiker på under 24 h. Det är drygt nio timmar bort. Gissar att det tar några år att klara av...
• Jag gjorde av med 10511 kcal i söndags. Inte så konstigt att jag var trött och hade svårt att hålla värmen på slutet... Men nu borde jag kunna äta ca 5 pizzor eller 21 semlor utan dåligt samvete :-)
• Jag tog 46916 steg i söndags. Gissar att det även inkluderar staktag, men det är nog ett ansenligt antal muskler som fått jobba för detta.
• Jag fick inga skavsår överhuvudtaget, dock en stor blåsa på vänster stortå, som infann sig ganska tidigt. Gjorde det ganska smärtsamt att trycka ifrån ordentligt i diagonalåkningen.
• Jag drack ca 4-6 dl vätska på varje station (varierande blåbärssoppa, buljong och vatten) och ca 1,5-3 dl mellan stationerna. Det blir minst 3,2 dl vätska. Dessutom drack jag ca 1,5 liter vatten på vägen hem i bussen, och ca 3-4 liter per dag under uppladdningen. Trots det var jag supertörstig när jag kom hem i går morse. Det säger en del om hur mycket vätska man gör av med... Även om jag faktiskt var tvungen att gå på toa under loppet, det har inte hänt under tidigare skidlopp.
• Efter Engelbrektsloppet fick jag ont i vänster knä, överansträngning skulle jag tro. Har sedan dess haft ont av och till och var lite orolig för om det skulle stoppa mig i söndags. Hade rejält ont i söndags morse när jag gick i pjäxorna, och tvivlade starkt på att jag skulle kunna fullföra under de första kilometrarna. Sedan försvann smärtan och har knappt kommit tillbaka. Ganska märkligt.
• De senaste veckorna har jag haft "vinterhosta", kallastma eller vad man nu vill kalla det. Massören och läkaren använder olika begrepp. Den är dock också borta efter ett halvt dygn på skidor...
• De flesta verkar ha åkt Öppet spår i söndags på en tid som var 1-1,5 timme långsammare än vad som för dem är "normalt". Det skulle innebära att jag under optimala förhållanden kunnat åka på runt tio timmar! Det får jag nog vara ganska nöjd med...

Vasaloppsförbannelse

Härmed utfärdas en allmän varning: Om ni tänkt åka något av Vasaloppets lopp så får ni ställa in er på usla förhållanden om ni vet att även jag är anmäld. Förra året var Vasaloppets värsta förhållanden på 25 år. Jag stod på startlinjen. I år var värsta förhållandena någonsin på Öppet spår. Det snöade en decimeter på en halvtimme och totalt 3 decimeter och för att citera en av veteranerna i spåret: Inte nog med att spåren nästan är borta, de som finns är fientliga och motarbetar en! Gissa vem som stod på startlinjen? Jag förstås! Så om ni tänkt åka Öppet spår nästa år och ser att jag är anmäld en av dagarna; välj för guds skull en annan dag!

Nu är min Klassiker klar "på riktigt", även om avslutningen blev väldigt slitig och jag är missnöjd med tiden: 11.32.40. Vet dock egentligen inte varför. Målet var att åka under 11 timmar, och alla de som åkt tidigare åkte mycket långsammare än vad de brukar, vissa upp till två timmar långsammare. De första i mål var en timme långsammare. Så under "rätt" förhållanden hade jag nog klarat mitt mål, men nu gjorde jag det inte...

Vallaservicen som vallade åt mig var samma som förra året och jag tror att de inte kan valla något annat fäste än blått. Det funkade dock bättre i -4 som det var i år än i nollgradigt som det var i fjol... Fick ändå valla om i Mångsbodarna och då lyckades de lägga på fäste för långt bak så mitt fantastiska glid försvann. Bara att stanna och skrapa lite... Hade dock hyfsat fäste upp till Risberg. Fram till dess var loppet också ganska angenämt. Jag var inte särskilt trött, spåren var OK, det hade inte börjat snöa så väldans. Sedan gick det utför. Spåren var som bortblåsta. Eller rättare sagt, de fanns där, såg lite ut som spår, men var bara sladder som gjorde att man fick stå och parera hela tiden. Jag hade sett fram emot lite vila i utförsbackarna från Evertsberg, men de var jättejobbiga eftersom fötterna fick jobba så dant för att parera. Mjölksyran i fotmusklerna var total och jag var tvungen att diagonalåka ett tag bara för att få lyfta lite på fötterna! Fästet försvann sedan igen så jag kladdade på lite själv, som sedan fram emot Hökberg bara frös fast och det var bara att skrapa av igen.

Av och till var det rätt så kallt och jag var glad att jag valt ullunderstället, däremot frös jag inte så mycket om händerna. Förrän ca 1,5 km före mål. Då var det som att fingrarna befann sig på Nordpolen och de försvann därmed. Särskilt tummarna, som jag inte kunde röra alls, vilket gjorde det aningen svårt att kontrollera stavtekniken! Det var nog bristen på energi i kroppen som gjorde att de stackars fingrarna inte kunde hålla värmen. Vid det laget var jag dessutom så trött att jag inte visste hur jag skulle ta mig i mål. Ca 5 km från mål slog tröttheten till på riktigt. Kroppen sade tvärstopp och ville trots vitargo-kaka och sportdryck inte röra sig längre. Jag tvingade den i någon kilometer, men sedan ville den absolut pinka och vägrade lyda min vilja att inte göra det... Bara att stanna igen alltså. Ca 3 km från mål stod Intersport med sportdryck, vilket jag trodde skulle bli sista kicken, men nej. Kroppen sade bara "jag somnar nu, eller svimmar, välj själv vilket, jag lägger mig här i snön och sover, tänker inte åka längre". Men jag tvingade den ändå, fick fylla på med sista vitargo-kakbiten ca 1 km från mål och lyckades sedan stappla in över mållinjen.

Vid skidinlämningen lyckades jag på nåt viss få på mig mina torra vantar och försökte få igång mina händer, men jag ångrade nästan att jag gjorde det. För AJ, VAD ONT DET GJORDE när de kom igång igen. Smärtan var nästan outhärdlig och jag var helt gråtfärdig, tjöt nog till och med en skvätt. Vid väsk- och överdragsutlämningen fick den snälla funktionären sätta på mig min extra mössa och jacka som jag hade i överdragspåsen, eftersom jag inte hade någon finmotorik i händerna! Men väl inne i Mora simhall och efter en varm dusch började jag känna mig som människa igen. Lite Vitargo Protein bar gjorde också susen, även om riktig lagad mat hade varit ännu bättre. Sådant serveras dock bara Vasalopps-åkare, i Öppet spår får man förse sig med mat på egen hand...

Så om man ska summera då, hur gick det? Både bra och dåligt. Efter 3 mil var jag fortfarande inte särskilt trött, och jag började inte få ont i korsryggen förrän efter ca 5 mil, så träningen har nog gett lite resultat i allafall. Dock vet jag inte riktigt hur man ska träna fötter och ben för att hantera underlaget en dag som igår. Tips någon? Förhållande var ju inte särskilt roliga, men det gör ju faktiskt prestationen lite större att ha klarat loppet under de förhållandena. Tiden var kass, men utan alla vallningsstopp och de många stoppen sista fem kilometrarna så hade jag nog klarat min mål-tid i allafall. Får satsa på att göra det nästa år istället. Så varning alla ni som tänkt åka Öppet spår nästa år, se till att anmäla er till den dag jag inte ska åka :-)

Matladdning

På jobbet pratas det mycket skidåkning just nu. Vi är några stycken som ska åka på söndag och det är många som vet om det och gärna pikar, tråkar, kommenterar, peppar. Lite beroende på person. Många ställer frågor också, idag fick jag följande fråga: Har du matladdat klart ännu då?

Jag svarade att Nä, det börjar jag inte med förrän onsdag kväll. Frågeställaren svarade förvånat: Jaså, ska man inte göra det i två veckor eller så?

Puha.... Tänk om det varit så. Ösa ner kolhydrater i kistan i två veckor! Då hade jag nog inte tagit mig så många mil tror jag. Däremot hade jag nog sannerligen lagt på mig tillräckliga reserver :-)