Längtar efter riktig vinter!

Igår kväll började det snöa. Stora härliga flingor som singlade ner från himlen i mörkret. Vinter! Kanske? Törs ju inte riktigt hoppas så här nere i södern... Men imorse när jag vaknade och tittade ut genom fönstret var det fortfarande vitt ute. Sååå härligt!

Tyvärr verkar det vara på väg bort redan, men det rapporteras ju om fler minusgrader till veckan. Jag har sån vinterabstinens så jag hoppas det slår in. Jag vill ha SNÖ! Och MINUSGRADER! Jag vill ÅKA SKIDOR!

Förra helgen var det vinter. Då var jag i Långberget med ett gäng arbetskamrater. Skidade nästan 6 mil så kroppen var sådär härligt slut när helgen var över. När vi åkte hem snöade det fantastiskt mycket och det kändes som en riktig vinteridyll. Mer sånt!

Novembertrött

I år känns november ovanligt mörk, grå och regnig, till och med för mig (som inte brukar påverkas så mycket av vädret). Den här veckan har det varit extra påtagligt (även om gårdagen bjöd på väldigt efterlängtad sol!) eftersom jag har sovit otroligt dåligt också. Återigen skyller jag på pillren jag knaprar för tillfället. Enligt bipacksedeln kan de bl a ge hjärtklappning och pulsen har verkligen speedat den här veckan (även om medicinen kanske inte kan beskyllas för att vara enda orsaken).

Normalt sett brukar jag kunna sova igen en del på helgerna, men inte den här veckan. Idag är jag så trött att jag faktiskt överväger att bara dega i soffan, kanske fixa lite hemma och bara ta det lugnt. Istället för att ta den vanliga sköna långa söndagslöprundan. På nåt vis känns det som att det skulle göra mer skada än nytta att springa idag...

Senaste tiden har min kreativa ådra börjat återfinna sig också, vilket är trevligt. Jag börjar känna igen mitt "gamla" jag. Har t ex ägnat morgonen åt att skapa lite julpynt som kanske kan förgylla lägenheten om nån vecka, förhoppningsvis...

Hur funkar det här med puls egentligen?

Jo, jag vet, hjärtat pumpar runt blodet i kroppen för att man ska fungera... Men jag menar, det sägs ju att formen ska kunna avläsas med hjälp av pulsen. Fast jag undrar jag, känslan borde väl också räknas?

De senaste två veckorna har jag i princip inte tränat alls. Först var det tjänsteresa i land som inte befrämjar offentlig träning för kvinnor (och hotellrummet ger begränsade konditionsmöjligheter), sen en förkylning. Första träningspasset idag, skulle bli ett lugnt sådant för att bara väcka igång kroppen igen. Och det kändes lugnt. Kroppen kändes lätt, andningen var som vanligt och jag kände mig mest som jag smålunkade och filosoferade, i mitt normala tempo (lite snabbare än tänkt).

Fick därför en smärre chock när jag läste av pulsklockan efter passet. Snittpuls 181!! Maxpuls under passet:190. Utan att det var i närheten av jobbigt! Hade jag fått gissa skulle jag sagt att snitt låg på typ 167 eller så... Visst, jag blev lite mer matt i kroppen än jag kanske var precis innan förkylningen, men flåset kändes precis som vanligt.

Så nu är frågan; vad är orsaken? Det finns nog ett antal tänkbara svar:

- Fel på pulsklockan
- Formen försvinner såpass mycket på två veckor att jag inte är bättre än så här
- Det är så kroppen reagerar efter en förkylning (det var ju trots allt mer än ett år sen jag var förkyld sist, så jag har ju liksom "glömt" hur det brukar bli)
- Det beror på den inflammationsdämpande medicinen jag äter just nu (och i så fall: kommer det vara så här i tre veckor till??)
- Det beror på den bristfälliga kosten (läs: skräpmaten) den senaste veckan
- Det är nåt fel på mitt hjärta...

Och så nästa fråga; ska man lita på resultatet och anse att det på något vis är alarmerande och bums krypa till sängs?? Det KÄNNS ju inte så... Men säger mig pulsen något som jag inte själv känner?

Lek och plask!

Den här veckan har det inte blivit mycket träning i bemärkelsen "jag sätter på mig tightsen och tar en löprunda" (och det märks, gud vad stel man blir av stillasittande!). Däremot har det blivit en del smygträning. I slutet av arbetsveckan var vi på konferens på Vildmarkshotellet, där det finns ett rätt nytt äventyrsbad. Så efter middagen i torsdags slängde vi av oss den korrekta arbetsjargongen, tog på oss badkläderna och LEKTE i en dryg timme (sen stängde badet). Två badbollar hade vi till hjälp och vi roade oss kungligt först i utomhusbasängen, sedan i simbassängen inomhus när det blev lite kallt om huvudet. Mycket skratt blev det, så man skulle kunna säga att det blev helkroppsworkout :-) Lägg därtill en tur motströms i strömbassängen och en sväng på dansgolvet efter att badandet var avklarat så får det väl ändå räknas som att man fått ett visst mått träning.

Det bästa med sådana här aktiviteter (förutom att det är så KUL att leka) är att man faktiskt märker att träningen ger resultat. Det som för ett år sedan skulle fått mig att flåsa ganska rejält klarar jag nu utan minsta ansträngning. Saker går lättare helt enkelt. Skön känsla!

Träningsvärk

Den här veckan har jag börjat styrketräna lite smått igen. Med betoning på smått, man vill ju inte överanstränga sig i början ;-) Styrkepassen har legat i träda sedan Öppet spår, mest för att jag ibland tycker att jag har liiite för lätt att bygga muskler och det inte är så snyggt. Men om jag ska orka åka ett Öppet spår till så måste min stackars överkropp tränas. Och just nu är det rätt synd om den. Körde 12 (!) min överkroppsstyrka (läs: armhävningar, ryggresningar, situps och tricepsövningar) i tisdags, och VILKEN TRÄNINGSVÄRK JAG FICK!

Lagom till helgen hade den dock lagt sig hyfsat, så igår tog jag fram Expandern för ett 15-minuters pass. HUH! Träningsvärk igen, denna gång en del i triceps men mest i baksidan av låren, nästan så det var jobbigt att springa idag! Jag säger som Janice i Vänner: OH-MY-GOD!

Tur att det är fyra månader kvar till start...

Senarelagd Klassiker?

I veckan har Vätternrundan 2010 blivit fulltecknad. Utan att jag "hunnit" anmäla mig. Kanske ska jag göra som spånen från förra året och kräva en separat runda för oss som det är sååå synd om för att vi inte hunnit anmäla oss... Eller så inte. Jag får helt enkelt se det som ett tecken att jag inte ska köra fler rundor :-) En hjälp i mitt velande helt enkelt. Skidåkning och löpning kanske får bli min grej. Kanske kan jag då också få tid till att börja dansa igen. Fortsätta cykla bara för att det är skönt att susa fram på en enslig landsväg i sin ensamhet. Börja cykla MTB?

Ett lite lockande alternativ är ju annars Nibberittet i Geiranger. Har varit rätt sugen ända sedan jag jobbade i Geiranger, men det är först nu som jag känner att jag skulle kunna klara av det... Stora frågan är ju dock hur man i Östergötland ska kunna träna ben och flås för att kunna cykla ett halvmaraton från 0 till 1500 meter...

En riktigt härlig höstdag!

Idag har solen skinit (heter det verkligen så?!?) från klarblå himmel, luften har varit klar och kall och höstfärgerna har visat sig från sin bästa sida. En perfekt dag för att springa helt enkelt! I tisdags bestämde jag och en kompis oss för att springa Höstmilen med enda målet att njuta när vi tog oss runt banan. Och som vi njöt! Kanske tack vare vädret och omgivningarna, kanske just för att vi inte hade belagt oss själva med några särskilda tidskrav.

Ryktet sade att det var en väldigt jobbig bana, enligt vissa kanske t o m jobbigare än sista milen på Lidingöloppet. Och har man sprungit 20km innan (vilket man ju har på LL), så kanske den här banan är jobbigare, men den är det definitivt inte när man som nu får starta fräsch och glad i höstsolen. Med en kollega som speaker i starten, bra musik i Ipoden och lite för tjocka kläder på kroppen sprang jag iväg och första halvan gick som en dans. Kompisen och jag hade spekulerat i om att man kanske skulle kunna snitta på 6.30 per km, eller om det var för mycket att hoppas på. Trots två jobbiga kilometer på mitten, där banan steg drygt 80 höjdmeter på knappt 2 km, så klarade vi faktiskt det bägge två, och vi kom båda fram till att vi skulle ha kunnat ta ut oss mer. Men ibland måste det få vara skönt att springa lopp också! Och det var jätteskönt! Särskilt skönt att kunna springa ett lopp med riktiga backar på en snitt-tid som var 10s snabbare per km än vad jag sprang Tjejmilen på för en dryg månad sedan. Revansch! Eller bara utveckling, beroende på hur man ser det :-)

Efter dusch och bastu på Centralbadet i Norrköping firade vi loppet med en långlunch/fika på Fräcka Frökens innan vi tog oss an dagens höjdpunkt nr 2: Filmen Bananas!* En sån där film man blir arg av. Och som man vill uppmana alla att gå och se. Så nu gör jag det: Gå och se Bananas!* Och ät aldrig mer några andra bananer än rättvisemärkta bananer!

Att man inte lär sig...

Kom hem rätt sent igår, orkade inte laga nån ordentlig mat och tog därför en matlåda ur frysen att ha till lunch idag. Pasta med tonfisksås, riktigt god rätt faktiskt. På jobbet visade det sig dock stå en precis likadan låda som jag glömt äta upp veckan före förra. En ganska gammal och antagligen inte särskilt ätbar låda alltså... När jag öppnade kylskåpsdörren och såg detta var min första tanke (som jag borde ha handlat efter): "Jag borde egentligen ställa den nya lådan i den andra kylen eftersom jag annars garanterat kommer att blanda ihop dem och inte tordas äta någon av dem". Men... Varför vara vis av erfarenhet? Lite övermodig tänkte jag nämligen i nästa sekund att "en annan hylla är väl ändå tillräckligt", ställde in lådan och tog mig an dagens sysslor.

När det väl blev lunchdags var jag som vanligt JÄTTEHUNGRIG, och pratade med en kollega samtidigt som jag tog lådan ur kylen och laddade in den i mikron. Man ska inte göra flera saker samtidigt... För det var då tvivlet började: Hade jag tagit rätt låda? Vilken hylla var det nu jag ställde den nya lådan på?? Tittade lite förvirrat i kylen och beslutade mig för att för säkerhets skull avgöra med hjälp av luktsinnet hur det stod till med den kvarvarande lådan. Den både såg och luktade "normalt"... *suck*

Tvivlade vid det här laget ganska mycket, men gjorde samma test på lådan i mikron, det borde ju avgöra saken. Ingen skillnad...

Kollegorna hade börjat undra vad jag gjorde och hade ganska roligt åt min förvirring. De började hinta om att magsjuka ju i allafall kommer fort så jag skulle ju få reda på hur det låg till ganska snart om jag tagit fel... Väldigt uppmuntrande... Jag tänkte att "sååå farligt kan det ju inte vara". Men... Vem vill sitta på bussen hem med matförgiftning??

Efter en kort överläggning med mig själv förpassade jag till slut bägge lådorna till sällare jaktmarker och gick ner till personalmatsalen och köpte en totalt smaklös pastalåda till lunch istället (allt som kommer från det stället smakar nada). När jag kom tillbaka upp till lunchrummet roade sig mina härliga kollegor kungligt på min bekostnad med kommentarer som "går det bra för projektlederskan??", "nu har du ju i allafall nån annan att skylla på om du ÄNDÅ skulle bli magsjuk" etc. Men, jag måste ju erkänna att jag tyckte det var rätt kul själv också, och jag bjöd ju verkligen på det den här gången! Jag menar, att man inte lääääär sig! Nånsin!

LIDingöloppet

Lidingöloppet är överstökat för i år och jag är nöjd! Men det gjorde ONT, ondare än förra året. Mina fötter är nog inte skapta för att springa utför i joggingskor, trots att skorna egentligen är världens skönaste!

Jag nådde mitt mål om att förbättra min tid från förra året med 15%. Trodde ett tag att jag skulle kunna klämma mig under 3.35-strecket, men sista biten var otroligt jobbig och jag var så utmattad att jag höll på att somna några gånger, ganska udda känsla. Men jag klarade mig i allafall under 3.40 tack vare en superspurt sista 3-400 m. Tempot låg då enligt Forerunnern på 3.48/km. Vad krafterna kom från har jag ingen aning om, jag vet bara att det gjorde ruskigt ont och jag höll på att kräkas på kuppen, men det var SÅ HIMLA VÄRT det, känslan efteråt var enorm :-)

Har även hunnit med att anmäla mig till Öppet spår, och upptäckte idag att mitt startnummer är samma som de fyra sista siffrorna i Lidingö-startnumret. Måste ju innebära att jag kommer förbättra mig minst 15% även på de 9 milen mellan Sälen och Mora, hehe... Det skulle i så fall innebära att jag kommer att klara mitt mål på 9.50.00. Härmed är dock varning utfärdad till alla Vasaloppsåkare: Ni kan räkna med riktigt dåligt väder på Öppet Spår söndag 2010, för då ska jag vara med. Och statistiken säger ju att det är DÅLIGT väder när jag deltar :-)

Men nu: Joggingrunda i regnrusket! Härligt ;-)

Nederlag och nya tag

Nästan en månad sedan sist jag skrev... Får ta och skärpa mig tror jag :-) Men det beror mest på att det helt enkelt varit för mycket annat. Annat som i jobb, annat som i vänners bröllop, annat som i möhippor, grillfester och ett gäng nya vänner. Känner mig ganska utsliten för tillfället, med bättring väntas nog från nästa vecka eller så.

Min målsättning på Tjejmilen gick käpprätt åt pipsvängen, trots uppladdning med trevlig middag hos en kompis. Strategin att starta i gruppen "55 -59 min" slog helt fel, det gick såååå långsamt, första tre kilometrarna snittade jag på nästan 7 min/km (pga att det helt enkelt inte gick att ta sig fram snabbare). Ganska kört att ta in det sen då! Särskilt eftersom trängseln återkom vid typ 6 km... Jag tappade humöret totalt, och blev sen ännu argare för att jag inte lyckades målfokusera utan tappade humöret :-) Sprang in på 66.35, sur som en citron. Lite tröst var det ju dock att jag inte var den enda som störts av trängseln, men nu måste man ju bara ha revansch nästa år! Tack också till alla som peppade mig efteråt, det behövdes verkligen!

Efter en tjänsteresa i "östra Turkiet" blev första löprundan efter Tjejmilen inte förrän i måndags. Målet var att springa lugnt, avslappnat och LÅNGSAMT (typ något över mitt tänkta Lidingöloppstempo). Lugnt och avslappnat blev det, men inte så långsamt, snitthastigheten var nämligen högre än på Tjejmilen. Kändes rätt bra att jag inte klarade av att springa så långsamt som jag gjorde då... Så motivationen kom tillbaka lite, vilket är tur, för det är ju snart dags för nästa lopp!

Däremot försvann den lite efter löprundan igår eftermiddag, som var sjukt jobbig. Så jobbig att jag nästan funderade på om jag faktiskt höll på att bli sjuk! Men det verkar inte så, hade nog bara en dålig dag efter för lite sömn och grillfest i onsdags...

Lidingöloppsstartbeviset låg i brevlådan igår, och jag har verkligen ångest! Känner mig inte alls förberedd och fasar lite för en ny Tjejmilen-upplevelse, fast bara tre gånger så lång! Men tidsmålet är ju inte satt så högt, så det borde kunna gå... Det ska gå! Sen är det nya tag och Vasaloppssatsning - har ju blivit inlurad i en satsning med ett gäng kollegor. Eller... Lurad och lurad, jag tycker faktiskt det ska bli riktigt roligt! Skönt att det är fler som är lite nördiga så man inte känner sig så udda som gör knasiga grejer som man bara blir trött av :-)

Och apropå knasiga grejor som man bara blir trött av, så är jag fortfarande lite inne på att göra Fjällräven Classic nästa år. Eller varför inte vara ännu lite knasigare och ge sig på Ö till ö??

Kraftloppet 2009 - fartträning

I torsdags påbörjades en kampanj på jobbet för att få med mig i ett av enhetens fyra lag till Kraftloppet i Finspång. Avhoppen hade börjat ramla in och lagen hade därmed börjat urholkas. Jag har ju medvetet inte anmält mig eftersom det tycks ligga en skade- och sjukdomsförbannelse över det loppet. 2005 var jag anmäld, då gjorde ett trasigt knä att jag fick lov att svika laget. 2007 försökte jag nästa gång, då gjorde lunginflammation att jag inte kunde stå på startlinjen. Men konceptet att hoppa in i sista stund verkar fungera hyfsat. Jag försökte först komma undan genom att åberopa logistiska problem (vem vill egentligen sitta på en buss till Finspång på en lördag??), men lagledaren är lite för mycket av en fixare så i fredags förmiddag var jag övertalad. Jag tänkte i mitt stilla sinne att 3,5 km ska jag väl kunna springa hyfsat snabbt på ren vilja om inte annat, och höll tummarna för att jag inte skulle vakna med feber eller något annat tokigt.

Febern höll sig borta och jag blev upphämtad i Norrköping vid 9-tiden. Då hade febern däremot tagit en annan i laget, som dessutom skulle vara den som skulle hoppa mellan bilar i princip hela dagen och se till att transportmedlen kom till och från olika sträckstarter så logistikern/lagledaren fick det lite svettigt. Det löste sig med en stor laginsats ganska smidigt, även om adrenalinet nog flödade på rätt många i trafikkaoset på de första sträckorna! Fokuset på logistiken gjorde dock att jag inte riktigt hann bli nervös för själva springandet förrän jag började värma upp i en solig skogsdunge vid Kattalakorset... Angiven snitt-tid för min sträcka var 6min/km, och jag hoppades lite att jag skulle kunna göra som de flesta andra i laget gjort dittills: Springa liiite fortare än vad jag sagt. Kollegan på förstasträckan hade dock satt ribban genom att springa 1 min snabbare per km än vad han sagt!

Min sträcka är ju lite av "sprintsträckan", bara 3,5 km. Dessutom på asfalt och i princip helt platt. Däremot är ju snabbhet inte riktigt min styrka. Distans är inget större problem, men att öka hastigheten, även på korta sträckor, verkar inte vara något min kropp gillar. Efter ungefär halva sträckan blev jag omsprungen av en man med fladdrande långt grått hår. Han beklagade sig att han startat alldeles för hårt och nog måste sakta ner lite, och försvann sedan som ett skott med långa steg. Taskigt! ;)

Målet för sträckan kunde ses redan när det var mer än en kilometer kvar, vilket gjorde "spurtandan" lite större. Med ca 500 meter kvar började jag känna mig smått illamående i värmen och hoppades att inget skulle hända innan mål i allafall. Klarade mig fint och lämnade över till den tyske kollegan efter 19.42, 5,38min/km. Mycket nöjd! Får se det som ett fart-träningspass inför Tjejmilen, och börjar nu tro att jag ska kunna springa den på kring en timme.

Illamåendet höll sig i schack, men det visade sig senare på kvällen att andra i laget "hade sprungit och småspytt" på sina sträckor, och i princip alltid gör det när de springer tävling. Jag är imponerad över de som kan ta ut sig så!

I övrigt måste jag nog säga att det trevliga med Kraftloppet är liksom hela arrangemanget runtomkring. Kvällen avslutades med grillfest i ett öltält vid Villa Kullen tillsammans med övriga Siemens-lag och nu har jag visst till nästa år lovat att springa med våra inlånade norska kollegor från Siemens Oil & Gas Offshore, som tyckte det var väldigt skönt att prata med en svensk som faktiskt förstod vad de sa :-)

Stängt för semester...

Bloggen har verkligen inte blivit särskilt väl uppdaterad i sommar, och man skulle nog mest kunna beskriva den som semesterstängd just nu. Beräknad nyöppning blir i mitten på augusti, då jag förhoppningsvis är full av välgörande fjälluft och uppfriskande sömn. Och massa nya upplevelser förstås!

Till dess: Ha en fantastisk sommar! (även om jag hört att den varit väldigt regnig senaste tiden hemma i Sverige)

Hör och häpna!

Var in och kollade om jag fått mitt startnummer till Lidingöloppet ännu. Befarade nämligen att jag trots Klassikerutövande skulle bli nedflyttad en startgrupp pga den dåliga tiden förra året. Men, nejdå. Jag har blivit uppflyttad en startgrupp! Där ser man hur det kan gå...

Semesterplaner

Jag vill vandra i sommar! Funderar starkt på att vandra ensam, om det inte är någon som anmäler sig som resesällskap förstås... ;-) Har insett att mitt största problem kommer bli att få ner vikten på packningen, om jag måste bära allt själv (och kom nu inte och säg att jag ska köpa nytt, hehe...). Förutom att bestämma mig för vad och var det blir förstås. Och så var det det där med säkerhet, är det säkert att som tjej vandra ensam? Jag kan egentligen inte se några problem, så länge man håller sig till hyfsat befolkade leder och vet sina gränser och har dubbelkollat utrustning och sådant i förväg (vilket man ju ska göra ändå). Och så kan det ju bli lite ensamt förstås.

Huvudalternativen för sommarens vandring är just nu två:

Kungsleden Ammarnäs - Hemavan: 6 dagar, kan göras antingen med tält eller som stugvandring. Helst med tält såklart, men om vikten blir för stor är stugor OK. Om det blir solovandring kan det ju vara bra att övernatta nära en stuga också, om man skulle känna sig alltför ensam. Stora nackdelen med denna tur: Det tar LÅNG tid att ta sig dit!

Norra Dalarna/Härjedalen (Grövelsjön-Rogen-Grövelsjön via norska sidan): också ca 6 dagar. Denna rutt planerades till förra sommaren men blev inte av pga förkylningar. Kan också göras i stort sett med stugor om man vill, lite osäker på norska sidan men har för mig att det finns en stuga på bra avstånd där också. Stora nackdelen med denna tur: Tar också lång tid att ta sig dit, men inte lika lång tid. Brukar vara OSTADIGT väder...

Just nu lockar Kungsleden mest, men jag har långt ifrån bestämt mig, om andra passande förslag dyker upp kan jag nog ändra mig flera gånger om :-). Vandringen ska gå av stapeln första veckan i augusti (avresa 2 aug på kvällen, hemresa 8 aug på kväll eller tidigt söndag 9 aug). Om det är någon som är sugen på att hänga med (och hjälpa till att bära tält och kök...), så säg till!

Ett "reservalternativ" är Lofoten, då mer inriktning på kajak och cykel, men gärna innefattande ett tält. Nackdel med detta alternativ: PRISET! Ytterligare alternativ är Skottland eller Island, som också kan bli rätt DYRT har jag en känsla av...

Är också lite inne på att lämna kängorna hemma i år och köra trekkingskor med gore-texstrumpor enligt principen hos Fjäderlätt. Det lockar faktiskt rätt rejält att slippa betongklumpar på fötterna, men då måste nog packvikten minskas rejält också, för att inte överbelasta de stackars fossingarna...

Nu börjas det igen!

Kan inte bestämma mig riktigt om det var dumt eller ej, men nu har jag anmält mig till Vansbrosimningen 2009. Det blir starten på min andra Klassiker. Målet är att klara hela Klassikern på 28 timmar. Egentligen är det ju 24 timmar som är målet, men jag behöver nog ett träningsår först :-)

Ser verkligen fram emot det, förutom kanske Vätternrundan. Cykling är nog annars den träningsform jag gillar mest, det är fart och man kan hålla på i princip hur länge som helst utan att bli sliten, men tanken på att riskera att bli överkörd av galna cyklister är inte riktigt något som lockar! Kanske får gå med i en cykelklubb för att vänja mig...

Botox

Jag trodde fram till för några dagar sedan att botox var sådant som äldre damer sprutade in i ansiktet för att släta ut rynkor. Men ack så fel man kan ha!

Botox har nämligen även blivit populärt bland yngre tjejer, som då låter spruta in det i armhålorna för att slippa svettas!! Vad gör man inte för att vara torr och luktfri, för hu den som visade att kroppen har några funktioner?!?

Försöker bara föreställa mig hur effekten blir. Men har svårt att se varför man överhuvudtaget skulle komma på tanken att spruta nervgift i armhålorna!! Om det inte är av medicinska skäl (googlade lite och såg att det ursprungligen är tänkt för personer med abnorma svettningar).

En dålig idé

Idag stod det cykling i träningsplaneringen. Började dock ana oråd redan när jag framåt morgontimmarna vaknade av att det ösregnade på plåttaket. Regnet var ihållande och pågick fortfarande även när jag gick upp. Vid frukosten i tevesoffan funderade jag på om jag skulle lata mig hela dagen eller kanske gå till simhallen istället (för det regnade verkligen så mycket att jag inte har kläder som det gåde går att cykla racer i och hålla sig torr i). Det lutade åt att lata sig...

Någon timme senare såg dock himlen mer ut som i inledningen till Simpsons och cykeltankarna kom tillbaka. Drog på mig cykeltightsen och (trodde jag) lagom mycket kläder på överkroppen, stoppade en banan i bakfickan på jackan, fyllde flaskan med svag sportdryck och drog iväg. På något sätt tror jag ändå att jag hade på känn att det inte skulle bli en helt lyckad tur, för jag tog med mig punkalagningskittet också...

Fram till Vikingstad såg det dock väldigt lovande ut. Åskmoln och regnmoln såg ut att hålla sig på avstånd, någonstans strax söder om Vikingstad. Och i Vikingstad skulle jag ju svänga av mot Linköping igen, så det skulle nog gå vägen. Ha, trodde jag! Några minuter senare öppnade sig himlen totalt. Som tur var gavs en liten förvarning så jag stannade till under en bro där motorvägen går på ovansidan. Höll mig någorlunda torr tills skyfallet började komma rinnande från båda hållen (vägen jag var på gick ju under motorvägen). Blöta fötter alltså. Så kom blixten och åskan. I princip samtidigt. Dvs åskan var VÄLDIGT nära. Bäst att stå kvar tills det dragit över...

En kvart senare avtog regnandet och jag fortsatte. Några hundra meter senare kom dimman, och det var nog den kallaste dimman jag cyklat i! Det visade sig att där hade en hagelskur dragit förbi, en rejäl sådan! Första gången jag cyklat genom hageldrivor med racern, och det var ingen angenäm upplevels. Här någonstans började känseln i de genomvåta fötterna försvinna.

Fram till Västerlösa såg det ljusare ut igen, men så snart jag kom ut på fälten på vägen mot Linköping började molnen se hotfulla igen. Ny paus i närheten av några hus och konsultation kring farorna att cykla i närheten av åska. Beslutade mig för att det nog bara var regnmoln den här gången och drog upp farten. En liten knall i bakgrunden gjorde att jag tog ytterligare en paus vid en liten stuga, med pulsen högt upp i halsen. Därefter raka vägen hem i spöregn (med ett kort regnuppehåll i Malmslätt), sjöblöt och med avsaknad av känsel i fötterna! De var ganska blå!


Nästan tre timmar och drygt 1500 kcal senare konstaterade jag: Jag skulle ha latat mig istället...

"Träningsläger"

I helgen har jag varit på träningsläger, visade det sig idag. Jag sprang 4 sek snabbare per kilometer än sist och typ tio sek snabbare per km än normalt, trots längre runda än sist, och med lägre puls. Det måste ju innebära att helgens upplägg var framgångsrik och borde provas fler gånger. Upplägget såg ut så här:

Tisdag: Mjukstart med morgonjoggning, därefter bowling och två starköl till fettrika fajitas på kvällen. Ca fem timmars sömn
Onsdag: Vilodag med ytterst sporadisk sömn natten till torsdag
Torsdag: Grillad kycklingfilé med pommes och rejält med dipsås, därefter en timmes promenad, följt av en folköl och sedan en sen kväll på SOF-området
Fredag: Efter endast fyra timmars sömn; en arbetsdag följt av disputationsfest till 23, snabbt ombyte hemma och därefter SOF igen fram till 02-hugget. Sov sedan nästan 6 timmar.
Lördag: Kårtege i solen, chips och kakor från Subway. Därefter hamburgare från Burger King, rejält med kaffe, trerätters sittning med tillhörande vin och snaps och en riktig helkväll på SOF. Kom hem halv fem på morgonen, sov sedan fyra timmar.
Söndag: Återhämtning på en filt i Trädgårdsföreningen några timmar, därefter cykeltur i sakta mak till barnkalas med mycket sötsaker och kaffe. Cykeln rullade hem igen nästan av sig själv, och lägret avslutades med en halv pizza i soffan. Följt av ca 6 timmars sömn.

Någon som kan förklara det geniala i detta upplägg? Känns ruskigt, ruskigt onyttigt (även om det var riktigt, riktigt kul!). Jag vill nog avråda från att sträva efter att göra detta ofta, hehe... Men det har faktiskt diskuterats på jogg.se vad exempelvis alkohol har för inverkan på formen och det finns ett antal personer som hävdar att de slagit pers två dagar efter en rejält blöt kväll. Känns dock lite vågat att ta till ett sånt här upplägg innan viktigare events ;-)

Nytt försök

Imorse gav jag morgonjoggningen en ny chans. Samma tid, samma plats, i princip samma väder. Laddade med lite nötter istället för banan, det gjorde att hållen höll sig undan i stort sett. Eller så var det bara dagsformen...

Vädret var underbart: Klarblå himmel, fyra grader, solen i ögonen och spegelblank Stångå. Man blir ju glad bara av det. Härlig musik i öronen passade bättre än lugn podradio. Stog också en liten liten stund på shaktimattan när jag klev upp, för att vakna till lite mer ordentligt.

Resultat: Det gick helt klart bättre än förra gången. Pulsen var inte lika olidligt hög, det gick LITE fortare, men fortfarande MYCKET långsammare än en normal eftermiddags- eller kvällsrunda. Kanske är det bara tillvänjning som behövs för att kunna dra ordentlig nytta av morgonrundorna...

Mer förbud...

Så nu får man inte äta frukt heller, eftersom det orsakar bukfetma! Som man skulle sagt för 50 år sedan: Det är ju så man baxnar!

Fast det är klart, om tillräckligt många födoämnen är "förbjudna" så borde det ju vara i princip omöjligt att bli fet, eftersom det finns så lite att äta...

Suck... Men jag tränade bort 831 kcal på min cykel igår, så jag kan med gott samvete äta frukt som vanligt. Jag tror dessutom jag blir friskare av det! Så det så! Varför är det så få som skriver om in-ut-balansen? Dvs att så länge man gör av med mer än man intar så kommer man gå ner i vikt. Dvs att avsaknad av motion ofta gör att man går upp i vikt, oavsett vad kaloriintaget består av. Fruktos är nog långt ifrån det skadligaste man kan få i sig...

Morgonjogging

Konceptet att springa innan frukost verkar otroligt smidigt. Man har träningen avklarad innan man går till jobbet och det är fräsch och härlig luft. Kände att jag ville testa och igår morse blev det av. Eftersom sista expressbussen till jobbet går 07.40 var jag tvungen att vara uppe och ute ganska tidigt. Efter en halv banan och ett halvt glas vatten klev jag ut genom dörren 05.50.

Krispig luft och klarblå himmel fick mig på bra humör och jag kände hur härligt det skulle bli! Men... min kropp är inte van att springa på morgonen. Den kändes tung och pulsen steg till oanade höjder (183) efter några kilometers rätt långsam jogging. Lite håll infann sig och det var inte alls så skönt som jag tänkt mig, även om det var härligt att vara ute när bara morgonpigga människor med hundar hunnit leta sig ut. Pust, pust! Krävs nog rejäl tillvänjning för att detta ska börja räknas som skönt.

Humöret var ovanligt bra resten av dagen efter en rejäl morgongenomkörare och jag kände mig ovanligt pigg. Men, också ovanligt hungrig! Trots den rejäla frukosten och det vanliga mellanmålet var jag tokhungrig redan halv elva! Och lunchen hade redan försvunnit ur magen vid två-hugget. Helt klart håller förbränningen igång hela dagen efter en sån morgontur! Frågan är bara om det är positivt eller negativt...

Konstigt nog kände jag nästan för att ta en träningsrunda även på kvällen, så kanske är morgonträning ett fullt realistiskt alternativ för att hinna med fler träningspass i veckan utan att låsa upp fler av veckans kvällar? Hmm... tål att tänkas på!

Paddelpremiär

Förra helgen var riktigt härlig! Paddlade i två dagar, sov i tält i min gosiga sovsäck, och självklart hade vi MASSOR av mat med oss, och drack vin :-)


Jag kom fram till att paddling måste vara den ultimata bålstabilitetsträningen. Jag hade rejäl träningsvärk i ryggen efteråt, och lite i magen. Men jag har ju tidigare undrat hur jag ska träna ikapp ryggen jämfört med magen, och nu har jag nog svaret. Om det dessutom kombineras med vackert väder och natur, god mat och trevligt sällskap så är jag inte den som säger nej!

Min kropp verkar ha blivit ganska bra på att återhämta sig också, träningsvärken var som bortblåst redan efter 1,5 dagar, rätt skönt faktiskt!

Som vanligt när jag ägnar mig åt friluftsliv blir jag lite prylgalen. Testade neoprenvantar som verkade väldigt praktiska för mina lättkylda fingrar. Vill även ha en ny kamera, gärna ett gaskök, lite Houdiniprylar och en pannlampa. Förutom en kajak förstås :-) Men kajaken är nog inte ekonomiskt försvarbar. Fast drömma får man ju ändå!

Fler bilder från den härliga turen finns på Flickr

Vad får man äta?

Media gör det ju inte lätt för folk att äta "rätt":

• I kyckling riskerar det att finnas glas - kan vara lite hälsofarligt att äta!
• Nötkött orsakar stora koldioxidutsläpp vid "framställningen" - inte bra ur miljösynpunkt att äta...
• Odlad lax förvärrar utfiskningen i havet eftersom det för varje kilo odlad lax krävs 2,5 kg foderfisk (enligt Uppdrag granskning) - ekobalansen blir kajko
• Sojaprodukter är enligt vissa mer eller mindre giftiga - "Glöm inte att soja kommer från en böna, och fundera sedan hur den kan bli till yoghurt, sås osv.... Inte sker det på naturlig väg iaf."

Så vad tusan "får" man äta för att få i sig protein?? Enbart fläskfile kanske?? För skinka är ju knappast rent kött, bacon och sådan innehåller massa tillsatser och socker och grejer...

Nä, det är ju fortfarande så att äta bör man, annars dör man. Det är ju säkert, frågan är bara om och i såfall hur det man stoppar i sig gör att man dör fortare eller inte... Har annars spanat lite på Middagsfrid, min lathet när det gäller att laga mat gör att jag tilltalas av konceptet. Däremot vet jag inte, få maten packad i Stockholm för att åka till Linköping?? Nja...

Löparflyt

Det har känts riktigt skönt att springa den senaste tiden (förutom lite ont i ena foten/smalbenet). Så himla skönt är det! Tänk att det kanske ska kunna bli en löpare av mig också! Fast det går ju inte direkt fort än, men det viktiga är ju att det går!! Det svåra nu är faktiskt att inte överanstränga sig och springa för mycket innan leder och ligament anpassar sig. Kör därför efter ett träningsprogram på marathon.se och kompletterar med cykling, simning och crosstrainern däremellan för att slippa gå ner i träningstid. Hoppas det fungerar!

Nu måste jag dock snart köpa ny pulsklocka, den visade alltifrån 42 till 208 under den lugna sköna rundan igårkväll, utan några egentligen förklarliga anledningar. Måste vara ett tecken på att den vill pensioneras :-)

Prylgalen?

Funderar på att köpa mountainbike, vill kunna cykla på oasfalterat och i skogen.
Köpte ett par nya löpartights häromdagen, grymt sköna Nike Fit med ROSA infällningar.
Impulsköpte ett Marmot Nyx igår, det var nersatt med 1000 kr. Bra att ha vid kajakturer t ex, eller andra aktiviteter när man behöver tält som går lätt att sätta upp själv och inte nödvändigtvis behöver fästas i marken.

Frågan är bara: När ska jag få användning för alla prylar? Drömmer om fjällvandring i sommar. Men, med vem??? Drömmer om härliga kajakturer i skärgården, men är för oerfaren och säkerhetsinriktad för att ge mig ut själv. Drömmer om cykelturer i lummiga lövskogar och mossgröna barrskogar, men vill ju gärna ha någon med mig om jag (min vana trogen) skulle ramla och slå mig, och för att det såklart är trevligare!

Jag behöver helt enkelt en (eller flera) friluftskompis(ar) nu när det naturliga valet har emigrerat för ett tag och övriga fanatiker redan hittat sin partner. Mållgan??

Social eller nyttig?

Varför är man tråkig och snål om man har matlåda? Det händer rätt ofta att jag har matlåda med mig till jobbet men sedan följer med kollegor ut och äter ändå. Byn erbjuder inte särskilt varierande kost. Det är ofta överkokt, överfett och översaltat. Inte särskilt gott eller inspirerande, ofta rent ut sagt dåligt. Men kollegorna är ju trevliga och roliga. Så vad är viktigast? Och varför kan inte kollegorna också ha matlåda, så skulle man ju kunna optimera. Nyttigare mat OCH trevligare sällskap. Därmed inte sagt att de som återfinns i matlådsrummet inte är trevliga, men matlådekulturen verkar även innebära att man ska läsa en eller annan tidning när man äter. Inte så socialt.

Idag hade jag med mig ungsbakad lax med fetaosttäcke, guacamole och en stor sallad. Gott så det förslår, men stod fortfarande kvar i kylskåpet på eftermiddagen. Fick stå tillbaka för nån slags överlagad och superfet blandning av potatisgratäng, fläskfile, pizza och stekta grönsaker. Efterföljt av glassbuffé. Inte gott nånstans! Men ändå valde jag det sociala framför det goda och nyttiga! Förvisso behövs både och. Frågan är bara vilket som behövs mest...

Stenålder

Funderar på att testa stenålderskost ett tag, eller paleodiet som det också kallas. Vet dock inte hur jag ska vänja mig av med framförallt bröd och choklad på bästa sätt. Och om det ens är värt det... Gillar ju tanken på att begränsa antalet "giftiga" och konstgjorda ämnen man stoppar i och på kroppen. Men är lite skeptisk till om man får i sig tillräckligt mycket energi och näring för att orka träna. Å andra sidan, man behöver ju inte köra det strikt, utan bara "åt det hållet" kanske. Enligt Jonas Coltings filosofi. Eller nåt...

Det vänder?

Nu har jag kommit till en punkt där jag faktiskt längtar efter att få komma ut i den friska luften och röra på mig. Idag var jag egentligen väldigt hungrig och det började bli sent (typ 19-tiden) men jag var såå sugen på att komma ut och andas lite fräsch luft. Och det var såååå skönt! Sprang för första gången på väldigt länge över 5 km utan att pausa och gå emellan. Inte går det fort, men är väl bättre att ta det långsamt och kunna hålla ut längre! Hoppas det håller i sig!

Nu är det officiellt

Jag fick mitt klassikerdiplom idag. Så nu är jag verkligen en Klassiker på riktigt! Klassiker nr 5601 i ordningen (av kvinnor som gjort En Svensk Klassiker) närmare bestämt. Undrar var jag ska hänga upp det någonstans så det ser riktigt skrytigt och fint ut ;-)

Shopping

Som sig bör när man är på semester har jag shoppat lite också. Insåg idag när jag skulle börja packa att det i princip bara var träningsgrejer. Ganska tråkigt kanske, inga fancy fashion clothes :) Resultatet finns i allafall här. Dock är jag fortfarande väldigt sugen på att köpa en Garmin Forerunner 405 också, de kostar 350 dollar här, ca 20% mindre än hemma alltså. Men det får vänta ett tag tror jag. Kanske dollarn sjunker lite till nu när den väl börjat sjunka igen?

Amerikaner och vapen...

Hälsade på pojkvännen på jobbet idag för en äkta amerikansk matlåde-lunch. Amerikanerna hade tänkt att de skulle visa upp sig med sin goda sida för mig men kom efter en stund på sig med att prata om polygami och slutade för en (väldigt) kort stund att prata, tills de förstod att de inte chockat mig särskilt svårt (!). Därefter följde dock en väldigt intressant diskussion om vapen och huruvida en amerikan behöver ett välfyllt vapenskåp eller inte. Jag är glad att jag inte gav mig in i diskussionen, för den var tidvis ganska hetsig, mest var det den ena vapenförespråkaren som hetsade upp sig själv! Intressant också att notera att de som var vapenmotståndare hade en mycket lugnare framtoning och en mycket mer accepterande inställning till förespråkarna än tvärtom...

Mycket av tiden på dagarna har jag spenderat med att gå runt på Phillys gator (snitt 15000 steg per dag, det känns i fötterna!) och man ser många intressanta saker, ett axplock nedan:

• I USA ser parkeringsautomaterna ut att vara från antiken eller så, men så är det ju enligt pojkvännen ett "o-land" (mittemellan i- och u-land!) också!
  
  


• En steak är inte som man skulle kunna tro en saftig köttbit, utan en macka med köttslamsor! Se kycklingvarianten med ost (såklart!)
  
  


• Det är väldigt lätt att bli "lurad" av amerikanska butikssäljare, eftersom dessa är mycket mer tränade i att prata (amerikaner har ju speech på schemat i skolan)


• I USA kan man sätta sig att läsa böckerna i en bokaffär, det verkar rätt vedertaget. Alla bokaffärer verkar också ha ett Starbucks inlemmat i sig, så man kan sitta länge. Jag har testat detta, men tog för säkerhets skull med min egen bok :)


• Amerikaner ber om ursäkt för ALLT, i de mest oväntade situationer. Mötte tex en löpare på en ganska bred trottoar häromdagen, han sade "Excuse me" och log generat när han sprang förbi. Vid ett övergångsställe lite senare gick en kvinna mot rött och höll på att bli överkörd. Hon hoppade tillbaka upp på trottoaren och skrek åt bussen: You fucking moron!! Damn you! Varpå hon vände sig till oss som också stod och väntade och sade med ett leende: I'm sorry


• Skyltdockorna här är anpassade efter de rådande idealen. Det innebär att de är pinnsmala, precis som hemma, men har silikonliknande gigantiska tuttar som står rakt ut!!


• Det regnar väldigt lite här, idag är första dagen sedan jag kom hit! Kanske är det orsaken till att träden aldrig slår ut, trots att det enligt svenska mått varit full vår hela tiden här. Dock börjar det komma små knoppar här och var nu.

Har utnyttjat gymmet som finns i huset där pojkvännen bor, några gånger i allafall. Men man blir nästan knasig i huvudet av det, eftersom allting är i miles när man springer, cyklar eller crosstrainar. Crosstrainern är dessutom högst instabil och gjort för personer med betydligt längre armar än mig (det säger inte lite!). Dessutom får man bara köra max 25 min på crosstrainern innan den automatiskt går ner i cool down-läge. Den går dock att starta om manuellt. Kanske är det en säkerhetsfunktion som behövs i USA, för att tillverkaren inte ska bli stämd om någon kör för länge och får hjärtattack...

Fusk-klassiker!

Idag kom ett nyhetsbrev från En Svensk Klassiker. Det har tydligen beslutats att eftersom det är så många som kommer att få sin Klassiker "förstörd" för att de inte "hunnit" anmäla sig till Vätternrundan innan det blev fullt, så kommer en särskild runda att ordnas för 200 personer den 30 maj. Ja, stackars, stackars dem som inte på ett helt år hittat en enda stund då de kunnat anmäla sig till det riktiga loppet!! För det kom väl som en blixt från klar himmel att de skulle göra en Klassiker och var tvungna att ANMÄLA sig till loppen??

Om man väljer detta alternativ (som jag inte förstår varför det ens erbjuds), så borde man bara få kalla sig fusk-klassiker. Man behöver inte trängas med alla andra cyklister, det finns inga stopptider, man behöver inte ens ha klarat att skicka in en anmälan, de kommer ha följebil hela tiden, som servar dem och där man får ha en egen ryggsäck med grejer. HELT andra förutsättningar än på den riktiga rundan! Dessutom går man ju miste om hela upplevelsen som Vätternrundan faktiskt är!

Nä, inga gräddfils-lopp tack! Kanske kan man utnyttja det på Vasaloppet nästa år om man inte vill stå i första backen och trängas med 15 000 andra utan hellre vill vara själv i spåren, som då inte riskerar att åkas sönder. Bara att klaga på att man inte "hann" anmäla sig... Smidigt!

Det luktar u-land…

När jag ankom Philadelphia International I fredags hade jag förberett mig på en lång och plågsam kö till Immigration. Men där var öde och efter endast fem minuter var jag igenom kontrollen, hade hämtat min väska och passerat tullen. Dessutom varit på toaletten! Pojkvännen (och tydligen även hans arbetskamrater) blev mäkta förvånad, något sådant hade de aldrig hört talas om. Nybörjartur??

Det första som slog mig när jag kom ut i Philly-verkligheten var att det luktade u-land! Jag kunde dock inte riktigt placera lukten, eller varför jag associerade det med u-land. Ju mer vi rörde oss på Phillys gator, desto påtagligare blev också associationen och den störde mig mer och mer. Till slut kom jag också på vad det var. Det luktar precis som på Kuba här! Och eftersom husen här är byggda lite i samma stil blev associationen mer påtaglig. Jag kände mig förflyttad till ett Havanna där byggnaderna renoverades senast för ett antal decennier sedan och där diverse konstiga lukter blandas på gatorna. Eftersom lukten även här är så påtaglig har jag lite svårt att känna mig som att jag är i “det mest utvecklade landet i världen”.

Tröttheten tog mig väldigt tidigt i fredags kväll, och jag lyckades knappt hålla mig vaken tills middagen var färdigäten. Innan dess hade jag fått se delar av Phillys centrum, delvis för att en kudde skulle inhandlas till mig. Den möblerade lägenheten där pojkvännen bor är ganska spartanskt utrustad… Innan vi rörde oss mot centrum tog vi en fika på Mugshot, ett kafe alldeles i närheten av där vi bor. Jag intog en fantastisk Peanut butter bomb tillsammans med pepparmintte serverat i den största tepåsen jag sett!

Gårdagen inleddes med pannkaksfrukost på Darlings kafe, som fått priser för sina cheesecakes, som finns i ett otal varianter. Har ännu inte prövat någon av dem, men tror jag kanske ska göra det i eftermiddag. Därefter började sightseeing i Phillys centrala delar, och för att tillryggalägga detta krävs mååånga steg, närmare 20000 per dag har det blivit. Så även om träningen hittills blivit lidande har det blivit motion på annat vis. Amerikanerna har hittills inte imponerat på mig med sin kokkonst, några exempel finns på flickr, t ex den Chicken barbeque-pizza som jag åt i lördags. Inte särskilt delikat…

Känner mig dock lite som en lantis här, blir fascinerad av alla höga hus och stora saker. Bilar som kör som de vill, eftersom trafikljus tydligen bara är vägledande och inte något att egentligen bry sig om. Bilarna har för övrigt inte någon registreringskylt fram och ser därför allmänt skumma ut. Alla bakverk är också stora, ungefär tre gånger så stora som hemma. Kanske också därför amerikanerna är typ tre gånger så stora som hemma. Pojkvännen hävdar dock att det är jag som framkallar de feta amerikanerna, eftersom han tidigare inte sett så många av dem som nu när jag kommit hit… Eller så är det solskenet (det har varit ca 20 grader varmt i helgen) som fått dem att komma ut och bränna fett, som han sa…

Fick mig en tur på pojkvännens jobb igår, och därefter spenderades en del tid i en riktigt gigantisk amerikansk bokhandel (i USA är det helt OK att läsa böckerna i affären), där det fanns många intressanta böcker. T ex en bilderbok för vuxna om hur man handlar mat. På vänstersidan visades vad man INTE skulle handla (för att det var fett eller med mycket kalorier), på högersidan visades vad man skulle köpa. Med bilder såklar, så man bara behövde ha med boken och leta efter dess like i affären…

Experiment

Testade ett nytt recept idag:

2 ägg
3 msk honung
1/2 tsk bikarbonat
2-3 droppar rosmarinolja

Därefter 2 liter vatten, 2 msk äppelcidervinäger

Gissa vad det var, den som kan!

Hur funkar det?

Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen: Min kropp kan inte vara skapt för löpning. Jag har klarat av att cykla 30 mil, åka skidor 9 mil utan problem med håll. Däremot Lidingöloppet var en håll-plåga utan dess like. Idag strålar solen och det är en härlig vinterdag, som upplagt för en löprunda tänkte jag. Nu när jag känt att formen varit på uppåtgående en längre tid menar jag. Var full av tillförsikt, men den nedrans hållen infann sig onödigt fort. Pulsen steg för högt och det kändes som jag skulle gå av på mitten. Hur går det till? Varför kan jag inte springa utan håll? Varför känns kroppen så tung när jag springer men inte vid andra idrotter? Jag börjar få svårt att hitta förklaringar...

Men å andra sidan så vore det väl själva sjutton också om jag inte skulle kunna lära min kropp att springa och att tycka om att springa! Det SKA gå!! Funderar på att börja med ett sånt där nybörjarlöparprogram bara för att slippa känna att det går dåligt hela tiden. Men då blir det nästan för lite träning jämfört med vad jag är van vid...

Jaja, snart kommer syster på besök, det ska bli mysigt. Innan dess Inför-Vasaloppet-intervju på tv med Jerry Ahrlin och Jenny Hansson. Hoppas verkligen Jerry lyckas vinna i år, han är verkligen värd det! Han har ju trots allt lärt även mig att åka skidor hyfsat, även om det nog inte var den lättaste uppgiften :-)

Bildbevis

Nu har bilderna från i söndags lagts ut. Förstår inte hur jag lyckades se så pigg ut!

Tillbaka i vardagen

Körde igenom första riktiga träningspasset efter i söndags idag. Kändes riktigt bra och formen är nog fortfarande på uppåtgående, trots gårdagens släng av nån slags odefinierbart men väldigt plågsamt magont.

Funderar lite på vad jag ska göra med den här bloggen nu. Klassikern 2008-2009 är ju genomförd och även om jag nog ska göra minst en Klassiker till, så är ju rubriken numera lite missvisande. Vet inte heller hur motiverad jag är att skriva om det... Kanske bredda den lite och ta med andra mer eller mindre konstiga funderingar... Kanske avsluta denna och starta en ny? Kanske fortsätta under nytt namn? Eller helt enkelt begrava bloggen när dess syfte är uppnått.... Får fundera lite mer tror jag.

Inte bara jag...

Tackar Motionären för följande betraktelse från i söndags, beskriver väldigt målande och underhållande hur det var i spåret!

Lite mera från Vasaloppsspåret

Det har gått några dagar och det börjar suga i skidtarmen igen. Men det får nog vänta ett tag. Till dess kommer här lite mer eller mindre värdelöst vetande:

• Min Klassiker tog totalt 33 h 7 min 46 sek. Nästa mål kan ev vara att göra en Klassiker på under 24 h. Det är drygt nio timmar bort. Gissar att det tar några år att klara av...
• Jag gjorde av med 10511 kcal i söndags. Inte så konstigt att jag var trött och hade svårt att hålla värmen på slutet... Men nu borde jag kunna äta ca 5 pizzor eller 21 semlor utan dåligt samvete :-)
• Jag tog 46916 steg i söndags. Gissar att det även inkluderar staktag, men det är nog ett ansenligt antal muskler som fått jobba för detta.
• Jag fick inga skavsår överhuvudtaget, dock en stor blåsa på vänster stortå, som infann sig ganska tidigt. Gjorde det ganska smärtsamt att trycka ifrån ordentligt i diagonalåkningen.
• Jag drack ca 4-6 dl vätska på varje station (varierande blåbärssoppa, buljong och vatten) och ca 1,5-3 dl mellan stationerna. Det blir minst 3,2 dl vätska. Dessutom drack jag ca 1,5 liter vatten på vägen hem i bussen, och ca 3-4 liter per dag under uppladdningen. Trots det var jag supertörstig när jag kom hem i går morse. Det säger en del om hur mycket vätska man gör av med... Även om jag faktiskt var tvungen att gå på toa under loppet, det har inte hänt under tidigare skidlopp.
• Efter Engelbrektsloppet fick jag ont i vänster knä, överansträngning skulle jag tro. Har sedan dess haft ont av och till och var lite orolig för om det skulle stoppa mig i söndags. Hade rejält ont i söndags morse när jag gick i pjäxorna, och tvivlade starkt på att jag skulle kunna fullföra under de första kilometrarna. Sedan försvann smärtan och har knappt kommit tillbaka. Ganska märkligt.
• De senaste veckorna har jag haft "vinterhosta", kallastma eller vad man nu vill kalla det. Massören och läkaren använder olika begrepp. Den är dock också borta efter ett halvt dygn på skidor...
• De flesta verkar ha åkt Öppet spår i söndags på en tid som var 1-1,5 timme långsammare än vad som för dem är "normalt". Det skulle innebära att jag under optimala förhållanden kunnat åka på runt tio timmar! Det får jag nog vara ganska nöjd med...

Vasaloppsförbannelse

Härmed utfärdas en allmän varning: Om ni tänkt åka något av Vasaloppets lopp så får ni ställa in er på usla förhållanden om ni vet att även jag är anmäld. Förra året var Vasaloppets värsta förhållanden på 25 år. Jag stod på startlinjen. I år var värsta förhållandena någonsin på Öppet spår. Det snöade en decimeter på en halvtimme och totalt 3 decimeter och för att citera en av veteranerna i spåret: Inte nog med att spåren nästan är borta, de som finns är fientliga och motarbetar en! Gissa vem som stod på startlinjen? Jag förstås! Så om ni tänkt åka Öppet spår nästa år och ser att jag är anmäld en av dagarna; välj för guds skull en annan dag!

Nu är min Klassiker klar "på riktigt", även om avslutningen blev väldigt slitig och jag är missnöjd med tiden: 11.32.40. Vet dock egentligen inte varför. Målet var att åka under 11 timmar, och alla de som åkt tidigare åkte mycket långsammare än vad de brukar, vissa upp till två timmar långsammare. De första i mål var en timme långsammare. Så under "rätt" förhållanden hade jag nog klarat mitt mål, men nu gjorde jag det inte...

Vallaservicen som vallade åt mig var samma som förra året och jag tror att de inte kan valla något annat fäste än blått. Det funkade dock bättre i -4 som det var i år än i nollgradigt som det var i fjol... Fick ändå valla om i Mångsbodarna och då lyckades de lägga på fäste för långt bak så mitt fantastiska glid försvann. Bara att stanna och skrapa lite... Hade dock hyfsat fäste upp till Risberg. Fram till dess var loppet också ganska angenämt. Jag var inte särskilt trött, spåren var OK, det hade inte börjat snöa så väldans. Sedan gick det utför. Spåren var som bortblåsta. Eller rättare sagt, de fanns där, såg lite ut som spår, men var bara sladder som gjorde att man fick stå och parera hela tiden. Jag hade sett fram emot lite vila i utförsbackarna från Evertsberg, men de var jättejobbiga eftersom fötterna fick jobba så dant för att parera. Mjölksyran i fotmusklerna var total och jag var tvungen att diagonalåka ett tag bara för att få lyfta lite på fötterna! Fästet försvann sedan igen så jag kladdade på lite själv, som sedan fram emot Hökberg bara frös fast och det var bara att skrapa av igen.

Av och till var det rätt så kallt och jag var glad att jag valt ullunderstället, däremot frös jag inte så mycket om händerna. Förrän ca 1,5 km före mål. Då var det som att fingrarna befann sig på Nordpolen och de försvann därmed. Särskilt tummarna, som jag inte kunde röra alls, vilket gjorde det aningen svårt att kontrollera stavtekniken! Det var nog bristen på energi i kroppen som gjorde att de stackars fingrarna inte kunde hålla värmen. Vid det laget var jag dessutom så trött att jag inte visste hur jag skulle ta mig i mål. Ca 5 km från mål slog tröttheten till på riktigt. Kroppen sade tvärstopp och ville trots vitargo-kaka och sportdryck inte röra sig längre. Jag tvingade den i någon kilometer, men sedan ville den absolut pinka och vägrade lyda min vilja att inte göra det... Bara att stanna igen alltså. Ca 3 km från mål stod Intersport med sportdryck, vilket jag trodde skulle bli sista kicken, men nej. Kroppen sade bara "jag somnar nu, eller svimmar, välj själv vilket, jag lägger mig här i snön och sover, tänker inte åka längre". Men jag tvingade den ändå, fick fylla på med sista vitargo-kakbiten ca 1 km från mål och lyckades sedan stappla in över mållinjen.

Vid skidinlämningen lyckades jag på nåt viss få på mig mina torra vantar och försökte få igång mina händer, men jag ångrade nästan att jag gjorde det. För AJ, VAD ONT DET GJORDE när de kom igång igen. Smärtan var nästan outhärdlig och jag var helt gråtfärdig, tjöt nog till och med en skvätt. Vid väsk- och överdragsutlämningen fick den snälla funktionären sätta på mig min extra mössa och jacka som jag hade i överdragspåsen, eftersom jag inte hade någon finmotorik i händerna! Men väl inne i Mora simhall och efter en varm dusch började jag känna mig som människa igen. Lite Vitargo Protein bar gjorde också susen, även om riktig lagad mat hade varit ännu bättre. Sådant serveras dock bara Vasalopps-åkare, i Öppet spår får man förse sig med mat på egen hand...

Så om man ska summera då, hur gick det? Både bra och dåligt. Efter 3 mil var jag fortfarande inte särskilt trött, och jag började inte få ont i korsryggen förrän efter ca 5 mil, så träningen har nog gett lite resultat i allafall. Dock vet jag inte riktigt hur man ska träna fötter och ben för att hantera underlaget en dag som igår. Tips någon? Förhållande var ju inte särskilt roliga, men det gör ju faktiskt prestationen lite större att ha klarat loppet under de förhållandena. Tiden var kass, men utan alla vallningsstopp och de många stoppen sista fem kilometrarna så hade jag nog klarat min mål-tid i allafall. Får satsa på att göra det nästa år istället. Så varning alla ni som tänkt åka Öppet spår nästa år, se till att anmäla er till den dag jag inte ska åka :-)

Matladdning

På jobbet pratas det mycket skidåkning just nu. Vi är några stycken som ska åka på söndag och det är många som vet om det och gärna pikar, tråkar, kommenterar, peppar. Lite beroende på person. Många ställer frågor också, idag fick jag följande fråga: Har du matladdat klart ännu då?

Jag svarade att Nä, det börjar jag inte med förrän onsdag kväll. Frågeställaren svarade förvånat: Jaså, ska man inte göra det i två veckor eller så?

Puha.... Tänk om det varit så. Ösa ner kolhydrater i kistan i två veckor! Då hade jag nog inte tagit mig så många mil tror jag. Däremot hade jag nog sannerligen lagt på mig tillräckliga reserver :-)

Ännu mera nojig

Det är ju så nära nu! Vore ju så nesligt att bli sjuk nu! En kollega började snora och nysa idag. Funderar allvarligt på att sätta antingen mig eller honom i karantän :-) Å andra sidan är det ju typ tredje gången sedan nyår som han är förkyld, och jag har hittills inte blivit smittad. Peppar peppar, så ska man inte säga men... Jag antioxiderar, äter min dagliga dos honung, vitlök och c-vitaminer och hoppas på det bästa.

Andningsövningarna har också fått väckas till liv igen, eftersom jag fick lite hosta efter Engelbrektsloppet. Men känner mig annars rätt OK, bortsett från tillfällig hemsk magknip på eftermiddagen idag. Fick pausa träningspasset ett tag och träna med expandern hemma sedan istället, det var helt ogörligt att försöka stå rak!

Nu hoppas jag också att vädergudarna ska le mot mig för en gångs skull, men just nu ser det ut som att det ska snöa på söndag. Fast i vädersammanhang är det ju ännu långt kvar och mycket kan ändras ännu!

Tidigare idag hade jag dåliga vibbar och tänkte att det här kommer inte att gå, men nu är den där känslan av spänd förväntan och längtan till skidspåret tillbaka, så jag hoppas den sitter i hela veckan!! Ska försöka hålla kvar den med mumsig soppa till kvällsmat nu :-)

Aftonbladets fantastiska research...

Det finns en sida som heter www.vasaloppet.se, där finns all möjlig information om Vasaloppet. Aftonbladet skriver idag om Vasaloppet och presenterar en hel del felaktiga fakta och datum i artikeln. Det säger en del om nivån på deras research, eftersom de uppenbarligen inte ens klarat av att läsa informationen på Vasaloppets officiella hemsida...

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4317624.ab

Hur åtgärdar man immande glasögon?

Det funderade jag mycket på i söndags. Hade behövt dem av och till, det var väldigt vitt ute i skogen sådär i gränslandet mellan solsken och mulet. De satt på näsan första 5 km eller så, sedan kom imman när jag blev varm och det inte blev varmare i luften. Så det var bara att förpassa de orangea glasen upp i pannan, på mössan. Funderade över om det verkligen ska behövas ett par sådana där svindyra brillor med "vädringshål" i som jag hittat i diverse webshoper, men har fortfarande inte hittat någon riktigt vettig anledning till att köpa. Något annat vis måste det väl finnas. Om man har tunnare mössa så att mer värme försvinner kanske? Men frågan är om det är värt att riskera att frysa istället... Hmmm...

Just nu säger Yr att det ska bli -5 grader och molnigt nästa söndag. Vore ju fantastiskt om jag för en gångs skull skulle få optimalt före!!

I Engelbrekts bygd för styrka och frihet

Idag är dagen efter. Jag känner mig faktiskt så, lite lätt bakis. Även om det är i princip över nu. Gissar att det är salt- och vätskebrist efter 7,5 timmar på skidor i ganska kuperad terräng. Om jag skulle vilja kan jag kvittera ut mitt klassiker-diplom nu, men det ska jag inte. Först hoppas jag klara av Öppet spår utan sjukdomar, då blir det det som får ingå i diplomet istället!

Hur var det då? Ganska jobbigt faktiskt, även om jag nog faktiskt trodde det skulle vara lite jobbigare. Hade egentligen bara en svacka ungefär mitt i loppet, men så tog jag det ju också ganska lugnt, drack mycket blåbärssoppa. Fast bäst av allt var buljongen som serverades vid näst sista matkontrollen. Ljuvligt salt och varm!!

Efter en väldigt tidig morgon på grund av varning för snöoväder satte pappa och jag oss i bilen strax efter kl 06 igår morse. Far hade ännu inte bestämt sig för om han skulle spendera dagen i Norberg eller ej och jag var på ett minst sagt uselt humör på grund av tävlingsnerver och våldsamt intag av kolhydrater. Varför blir man så grinig och får huvudvärk av dem?? Snön fullkomligt vräkte ner och det var strax under nollan, superföre med andra ord. Det gick långsamt på de oplogade vägarna men vi var ändå framme i god tid. Medan jag gick och hämtade nummerlapp hann bilen bli nästan översnöad, så mycket snöande var det! Toan besöktes flitigt, och tur var väl det, för i toakön råkade jag höra det viskas om att starten flyttats fram en halvtimme. Fick det bekräftat, men det var absolut ingen information som spreds aktivt av sekretariat eller tävlingsledning, vilket nog kan sägas karakterisera hela tillställningen: Dålig information... I folkvimlet vid nummerlappsutlämningen sprang också Gunde Svan förbi och det visade sig att han agerade hare åt sin gamle vallare som ska åka Vasaloppet och nu åkte Engelbrektsloppet som träning.

Väl på starten undrade jag om jag överhuvudtaget skulle få se några spår under dagen, torget i Norberg bestod av ca två decimeter nysnömodd. Men det utlovades spår längre fram och allteftersom folkmassan segade sig fram efter starten började man faktiskt ana spår. Massan rörde sig långsamt, de första 5 km tog nära 50 min... Lätt uppvärmning alltså! Därefter började det bli bättre och snöfallet började också lätta, för att släppa fram solen under någon timme innan det mulnade på ordentligt. Vissa (oftast medelålders gråhåriga män med väldigt yvig åkstil) försökte fortfarande tränga sig fram mellan spåren, vilket skapade irritation. En av dem fick sig en känga av en annan:

"Det finns två spår, åk i ett av dem så vi andra slipper få dina stavar i ögonen"
Svar:
"Men jag åker ju mycket fortare än er och måste ju ta mig fram"
Nytt svar:
"Om du nu åker så j-a fort så skulle du väl startat i tävlingsklassen längst fram"
Tystnad och slut på åkningen mellan spåren...

Ungefär vid första 5km-skylten skulle jag ta lite medhavd dricka för första gången. Men flaskan var nästan tom. Vad f-n!! Det visade sig att jag som tagit en slurk precis innan starten hade glömt att stänga till korken (en sån där sportflaska i miniformat) så innehållet hade runnit ut i midjeväskan, blött ner min extra tur-mössa (egentligen pojkvännens) samt även min numera ganska vältränade bak. Plaskvåt var jag! F-n! Hur kan man vara så dum! Försökte vrida ur grejerna så gott det gick och ull-underkläderna höll mig trots vätan ganska varm. Konstigt att jag inte märkte när det började läcka måste jag säga dock. Hoppades på att det skulle finnas lite papper på någon station, men det är inget det finns behov av där tydligen... Så jag åkte hela loppet med blöta byxor, det måste jag nog nästan få en extrapoäng för! Om jag inte åker på nån urinvägsinfektion förstås... Då blir det nog avdrag...

På det stora hela då? Faktiskt var det mycket fler platta partier än jag trott, även om en del backar var jobbiga. Särskilt den största backen, uppför Håberget. Tack och lov kom den bara en gång, så när den var avklarat visste man att det värsta var gjort. Därefter hakade jag på ett par tjejer som startat sina Klassiker med Engelbrektsloppet, eftersom skidåkning enligt dem var det värsta man kan göra. De tyckte jag var knäpp som skulle åka Öppet spår OCKSÅ! De höll ett ganska bra tempo och bjöd mig även på nötter vid en station. Jag åkte ifrån dem i nerförsbackarna (hade fantastiskt glid, måste ge mig själv beröm! Snabbglid har hittills aldrig slagit fel) medan de hade bättre flås i uppförsbackarna.

Vid fyra-tiden började jag för andra gången undra hur de skulle lösa mörkrets intåg, eftersom jag inte sett elljusslingor någonstans längs spåret på första varvet. Ryktet sa att det är mörkt sista biten. Livsfarligt, tänkte jag, särskilt med tanke på de branta uppkörda nerförsbackarna ner mot Klackberg! Och mycket riktigt blev det mörkt, väldigt mörkt! Särskilt i de där nerförsbackarna! Många tog av sig skidorna och gick ner. I den brantaste delen som också svängde tvärt åt höger stog förvisso en funktionär med skoter och reflexväst för att ta hand om eventuella skadade. Han hade dock inte tänkt på att sätta på lysena på sin skoter för att underlätta för åkare...

Vid sista kontrollen kändes det som att man i princip redan var framme eftersom det bara var fyra kilometer planåkning kvar. Jag blev övertalad av en funktionär att dricka lite kaffe: Du ska se hur pigg du kommer bli, du kommer inte att tro't. Du kommer flyga fram till mål!
Okejdå, tänkte jag, en liten skvätt då. Brände mig på tungan, men det fick sannerligen igång livsandarna och jag åkte ifrån flera stycken på vägen till mål. Oftast var jag dock ensam i det beckmörka spåret. Efter nån kilometer kom månen fram och det var riktigt trolsk. Ensam i vinterskogen med snötyngda granar i ett skidspår endast upplyst av månsken. Nästan så man blev lite lyrisk! Marschaller här och där vid några vägkorsningar fanns det också, även om några stod så nära spåret så det var risk att man fick en marschall med sig på staven!

Målrakan närmade sig fantastiskt snabbt, och jag stakade som aldrig förr. "Här kommer Malin Eklund som ser ut som hon har kraft kvar i armarna" sade speakern och offentliggjorde även min sluttid. Därefter medaljutlämning av en skäggig dalkarl som sade att det var hans bästa dag på året - att få stå och få krama damer hela dagen helt gratis! Skidade tillbaka till bilen med en väl påbylsad far som spenderat dagen i Norberg och Klackberg. Vid bilen upptäcktes nästa missöde: Jag hade glömt lämna tillbaka mitt tidtagningschip! Skit, det kostar ju 300 kr! Raskt tog pappa hand om det och gick tillbaka till målområdet medan jag strippade i mörkret vid bilen och fick på mig torra kläder och försökte få liv i mina stelfrusna fingrar. Vid de andra klassikerloppen brukar de vara rätt snabba på att komma fram och rycka av en det där chipet, men de hade nog blivit lite trötta kontrollanterna också....

Återhämtningsdryck i bilen, ost- och bacon-korv på Shellmack i Avesta och sedan hemfärd. Betydligt mindre snö på vägen än på morgonen, men många vådliga omkörningar i mörkret. Hemma i värmen vid 20.30-tiden var nästan pappa tröttare än jag såg det ut som, och det är faktiskt först i dag som jag på riktigt känner av tröttheten. I stort sett ingen träningsvärk (stretchade såklart inte) men trött som tusan i kroppen och var till och med tvungen att köpa kaffe på stationen i Västerås. Satt nästan hela vägen och tittade på det fantastiska vintervädret med klarblå himmel, snötäckta träd och frostiga kvistar. Tills tåget passerade Östergötlands länsgräns såklart, då var det slut på både den klarblå himlen och snön... Jag har bosatt mig på fel ställe!

Men ikväll blir det hämtmat och film - Into the wild - med Åsa, det får bli belöningen för att jag numera kan titulera mig En Svensk Klassiker om jag vill.

Jag laddar

Pasta pasta vitargo gröt pasta banan vitargo müsli yoghurt vitargo ris pasta... Så ser dagarna ut just nu, jag laddar ju! Engelbrektsloppet på söndag hägrar, verkar dock vara lite dåligt med info om vissa saker så de ska nog få påringning imorgon. Övernattar hos päronen och får skjuts till Norberg som är the place to be på söndag. Och då vill man ju inte riskera att komma försent eller så, vore ju snopet!

Har vallaångest eftersom vädret ter sig högst osäkert... Budgeten säger ju att jag får valla själv den här gången så jag kan ju inte direkt skylla på någon annan om det inte skulle bli bra... Därför bäst att tänka igenom ordentligt. Men eftersom det ska snöa imorgon och ev på söndag också så gissar jag att man slipper klistret i allafall. Dock slåss röd och lila om förstaplatsen än så länge, grundet är redan lagt. Resten får bli imorgon.

Igår var jag superladdad för loppet och nästan hoppade av energi. Idag är nivån inte lika hög, men jag är fortfarande laddad! 7,31 km/h är snitthastigheten man måste hålla för att inte komma försent i mål. Och det ska jag väl klara, även om det nog blir lite trångt i början även här, över 1000 anmälda ju!! Nervös!

Svårt att hinna...

Bloggen blir lite lidande lite väl ofta känner jag... Sitter ibland på bussen hem från jobbet och kommer på saker som måste offentliggöras, men sedan kommer en massa annat emellan. Framförallt träning och födointag, men även andra mer eller mindre viktiga saker... Bloggen är tyvärr inte prio ett i min lista just nu, med bara tre veckor kvar till Öppet spår och lite för mycket att gör på jobbet. Och så ska man ju hinna vara lite social också!

Förra helgen var jag dock inte särskilt social. Packade ryggsäcken och skidorna och drog till Mora för ett antal timmar "för mig själv" i Vasaloppsspåret, under ledning av Staffan Larsson. Blev mycket smidigt bussad ut till valfri plats i spåret på morgonen (som längst till Evertsberg) och sedan var det bara att skida tillbaka till Mora där lunch, middag och sömn väntade. Så det blev några välbehövliga mil, även om en ond axel gjorde att jag tog det lite lugnare än tänkt på söndagen. -1 grader och ymnigt snöfall både lördag och söndag gjorde också att det blev ordentlig träning. Trögåkt och snö i ögonen, men fantastiskt vackert i skogarna med några decimeter nysnö och snö på granar och tallar!

Nydragna spår båda dagarna gjorde att det ändå blev ganska angenämt och jag tänkte i mitt stilla sinne att såna spårprivilegier lär det inte vara på Öppet spår. Det fanns dock andra som var av annan uppfattning och ondgjorde sig över att de bara spårade två gånger om dagen så att det var flera millimeter (!) snö i spåren så det gled så dåligt! Stackars krake när hon kommer till Vasaloppet, vilken chock det ska bli!!

I onsdags var jag på en härligt avslappnande helkroppsmassage för en del av födelsedagspengarna. En och en halvtimme Sun, Moon, Earth som gjorde att jag för en gångs skull sov som en stock sedan! Välbehövligt och väldigt skönt. Lurade nog bort det sista av min nackspärr också.

Pulsen har för övrigt börjat ge med sig nu och blivit mer kontrollerbar, så kanske har jag klivit över någon tröskel jag legat och harvat framför ett längre tag. Vore skönt i såfall, för jag behöver verkligen all kondition jag kan få inför 22 februari. Och för den delen även inför 8 februari! Ska nog åka Engelbrektsloppet tror jag. 6 mil träning vore ju inte fel, och dessutom innebär det ju att jag ändå har En Klassiker om influensan skulle komma och ta mig vid något olämpligt tillfälle!

Att jag aldrig lär mig!

Latmasken i mig var framme här i helgen och bestämde att skidorna skulle lämnas in för glidvallning inför Mora-helgen istället för att göra jobbet själv. Enda tillgängliga utförare inne i stan är Intersport. När jag lämnade in dem sade jag att jag ville ha dem glidvallade för ungefär 0 till -3 grader. "Ja, grundvallning", sade killen som jobbar där. Nja, grundvallning OCH glidvallning påpekade jag, och jag vill absolut ha tillbaka mina egna skidhållare (eller vad de kallas). Han tittade på mig som jag var en idiot och sade att det var klart jag skulle få.

Efter att idag precis ha hunnit med 18.22 pendeln och sedan mer eller mindre sprungit till Intersport skulle skidorna hämtas ut. Killen hämtade dem, och mina skidhållare var INTE på... Jag påpekade detta lite syrligt och han skulle gå och leta "eftersom de brukade vara lite dåliga på det där"... Han letade och hittade inget, men när jag följde med in såg jag dem direkt, så återfunna blev de i allafall. Däremot var skidorna INTE glidvallade, däremot dåligt grundvallade. Det hängde paraffinrester både här och var, tror de slipat dem också, för de var väldigt skitiga och dammiga. Inte borstade alls... Ganska purken blev jag, och behövde åtminstone inte betala fullt pris, men ändå. Jag var ju lat för att jag skulle slippa! Nu måste jag ändå göra en hel del själv...

Men jag får skylla mig själv, jag har ju flera gånger tidigare sagt att jag ALDRIG SKA HANDLA PÅ INTERSPORT I GRÄNDEN mer. Nu ska jag VERKLIGEN KOMMA IHÅG DET! För varje gång har det slutat med att de BEVISAT VILKA KLÅPARE DE ÄR! Nu borde jag väl lärt mig snart :-) Och förhoppningsvis finns ordentliga vallaprofiler att använda i Mora så ska det göras lite ordenligt på fredag kväll istället...

Har för övrigt sålt de gamla för korta stavarna på Tradera idag. 276 kr gick de för, köparen gjorde verkligen ett kap måste jag säga!

Förkylningsskräck

Nu börjar det krypa så pass nära inpå Öppet spår att bacillskräcken börjar infinna sig. Tänk om man skulle åka på en redig influensa precis vid fel tillfälle! Ve och fasa! Tror iförsig att jag verkar klara mig hyfsat, eftersom nästan varenda människa på jobbet går och snorar, och har gjort så i flera veckor, men jag har klarat mig undan. Ta i trä...

Den senaste veckans bristande nattsömn gör väl heller inte att oddsen förbättras för att slippa undan, men nu verkar det ha börjat ordna till sig så att sömnen återvänder så sakteliga. Ser faktiskt fram emot skidhelgen ihelgen nu, vilket jag inte gjorde för några dagar sedan.

Körde ett pass på crosstrainern idag och hade för första gången på länge lite svårare att få upp pulsen, så kanske går det åt rätt håll. Eller så betyder det bara att jag är översliten... Får se hur det känns om nån dag eller så. Dagens träning är dock inte avslutad ännu, ska köra lite styrka och expander också, förutom att dammsuga och vika tvätt såklart. Herregud, vad allting tar längre tid när man måste göra precis allt själv :-)

Idag kom min ekologiska mysmüsli från Saltå Kvarn med posten också. Har hämtat den men inte provat den ännu, så det återstår fortfarande att se om den var värd de dyra slantarna.

Nackspärren är för övrigt nästan borta, har slängt halsduken idag och hoppas på att min inbokade massage på torsdag trollar bort det sista som eventuellt är kvar så att jag kan skida obehindrat i Dalaskogarna i helgen!

Oh, my, g....

Känner mig lite som en dum amerikan idag... Föreslog för pojkvännen i USA att jag ju kunde ringa upp honom på hans hotellrum så slapp han betala (han har fortfarande sin svenska mobil). Det visade sig att med vårt Skype till vanliga telefonen på hans hotellrum så kostar det 16,4 öre per minut! Vi pratade i nästan två timmar för 18,53 kr!! Hur korkad är man inte som inte kommit på det tidigare?? Trevligt var det i allafall, så nu hoppas jag bara att han inte hamnar i någon bar-fight under den hetsiga fotbolls-matchen Philadelphia-Phoenix som tydligen är största snackisen.

Fick inte mycket sömn inatt, eftersom nacken gjorde sig påmind så fort jag rörde minsta muskel. Lyckades några gånger hitta liggställningar där den inte gjorde ont, men så fort jag slumrade till så rörde jag ju på mig och då var det kört igen. Vaknade till några gånger av gnyende, grymtande ljud från mig själv... Så idag bestämde jag mig för att försöka bota den stela och minst sagt onda nacken med motion. Blodgenomströmning kan ju inte skada! Tänkte ta det lugnt för säkerhets skull, men det gick rätt bra att springa också (bortsett från att veckans sömnbrist kört flåset i botten). Åtföljt av en lång varm dusch så kändes det rätt bra ett tag och är nu betydligt bättre än igår men fortfarande långt ifrån bra...

Å andra sidan, om det förbättrar sig i samma takt som hittills så borde det i allafall gått över till mitten av veckan så att jag kan stak-träna igen... Kanske får boka in massage under veckan för att inte äventyra skidhelgen i Mora.

Har ju även funderingar på att åka Engelbrektsloppet för att ta det säkra före det osäkra och ha en Klassiker färdig i och med det, om jag skulle gå och bli sjuk till Öppet spår eller nåt sånt dumt. Dock finns ännu ingen snö där, och vädret ser inte ut att lägga upp för det heller. Och jag är inte så sugen på att åka 6 mil på spår i stil med de i Sya för någon vecka sedan... Blåmärkena påminner mig om att det var ganska smärtsamt av och till... Får se hur jag gör. Kanske är bättre att hoppas på det bästa och ta en träningshelg till i Vasaloppsspåret kanske? Beslutsvånda...

Träning inställd...

Det var bokslutsfest på jobbet igår, en tillställning som var så mycket KFIB att jag nästan mådde illa... Hade därför bara planerat ett kortare stakningsstyrkepass idag, men det fick bli inställt. Jag hade nog för stor handväska som jag gick och bar på hela kvällen igår, eller så är det stress eller draget på Steve's där jag käkade lunch med vänner idag. Jordens värsta nackspärr infann sig i allafall vid fyratiden idag när jag stod och provade jeans på SOLO och blev snabbt värre. Jag skyndade hem och smorde så gott jag kunde in den ömma nacken med tigerbalsam och bylsade in den i en stor halsduk, men det gav nog inte så stor effekt. För någon styrketräning är inte aktuell idag, så jag bara hoppas att det gått över så pass till imorgon så att jag åtminstone kan ta en joggingrunda!

Halsduken sitter kvar kring nacken och det känns som att toppen nåtts och rörligheten blivit aningens bättre, men det kanske är önsketänkande?

Hursomhelst hade jag en väldigt trevlig eftermiddag på stan idag. Först letandes en present till inflyttningsfest som vännerna skulle på. Därefter fett och salt i form av kycklingfile med klyftpotatis och dipsåser på Steve's, följd av den största cappuccinon jag någonsin druckit, på Espresso House. Så kaffe-uppehållet är tillfälligt över, magen verkar ännu inte protestera. Men jösses vilken koffein-kick jag fick, så kanske ska jag hålla mig till att bara dricka kaffe varannan vecka, för att verkligen få ut effekten av det när jag behöver det, t ex under ett långlopp eller så...

Förändring

På nyårsafton diskuterades mycket att 2009 skulle bli ett förändringens år. Och kanske blir det så. Ett par förändringar har i allafall redan infunnit sig i mitt liv:

Jag har slutat använda schampo. Äckligt tycker säkert många, men det är inte så att jag inte tvättar håret. Jag har istället börja använda balsammetoden för att göra rent håret och samtidigt skona hår och hårbotten från onödiga och uttorkande kemikalier. Fungerar hittils bra, även om jag inte märker någon större effekt på håret. En bonus som infunnit sig är däremot att mitt psoriasis-eksem runt ena örat helt försvunnit. Me like!

Jag har ändrat mitt träningsprogram till att omfatta fler längre pass och mer grundstyrka. Har ju inte riktigt sett några effekter av det ännu, men det känns bra hittills i allafall. Körde en timme på crosstrainern idag, följt av 15 min styrketräning med min egen kropp som motstånd. Kändes helt OK, förutom att jag insåg att jag glömt raka benen när jag låg där på golvet och sprattlade. De piffade tjejerna som smög omkring och stretchade tyckte säkert det var äckligt...

Jag har slutat dricka kaffe. Förhoppningsvis är detta en mer tillfällig förändring, för även om magen just nu säger nej till allt syraproducerande så har jag svårt att se att jag ska kunna motstå en riktigt god kopp kaffe under någon längre period.

Den största förändringen är såklart att sambon nu befinner sig på andra sidan Atlanten och för fullt försöker rota sig där. Förhoppningsvis innebär detta en förändring även för mig framöver, men det får visa sig. Det är ju såklart en förändring även nu, eftersom jag bor ensam kvar i vår lägenhet, men förhoppningsvis får jag spendera mer tid i landet over there framöver :-)

Det går utför!

Utförsteknik och stakning lärde vi oss sista dagen, faktiskt väldigt nyttigt! Framförallt tror jag att man kan ha väldig nytta av det på Vasaloppet, genom att man inte behöver ploga så mycket (om folk redan plogat bort spåren) för att kontrollera sin framfart längs spåret.

I måndags kväll hade vi en Vasaloppsföreläsning med Jerry och Jenny Hansson, som var väldigt intressant. Jenny måste nog vara en av de personer jag mött som har mest sympatisk framtoning. Lugn, söt och vältränad. Med risk för att låta som jag är lagd åt fel håll ;-)

Lägret avslutades med diplomutdelning a la ungdomsläger, och toppluveutdelning av platschefen i Vålådalen, och eftermiddagen ägnades sedan åt lite sista desperat kilometerjakt i spåret innan taxin tog oss till Undersåker och nattåget. Hade bokat liggvagn och gruvade mig lite med tanke på hur sovvagnen var på vägen upp. Men vagnen var nyrenoverad (verkade det som) med fräsch toa och spacigt blått ljus i korridoren!

Jag sov riktigt gott under turen söderut faktiskt, efter en riktigt god middag i resturangvagnen tillsammans med de mest stockholmiga stockholmstjejer jag träffat, och min rumskamrat.

Smartwool, me like!

Alltså, Smartwool underställ och strumpor måste vara det bästa man kan köpa! Har haft dem varje dag på lägret nu och de känns varken äckliga eller luktar äckligt. Och så värmer de sådär lagom bra så man egentligen inte behöver något mellanlager utan klarar sig med jackan, trots ett antal minusgrader. Me like!

Idag har jag annars åkt den jobbigaste 7,5km-slinga jag nånsin åkt, kroppen börjar bli vääääldigt sliten nu! Fokus på kondition blir det nog ännu mer när jag kommer hem. Desto skönare var det därför med den varma badtunnan utanför bastun innan middagen. Tillräckligt höga kanter för att det skulle vara lä och man inte skulle bli kall om huvudet, men ändå så man kunde andas in den friska kalla luften samtidigt som man blev underbart varm i musklerna. Nice!

Teknikträningen idag omfattade bland annat stakning med frånskjut, vilket jag faktiskt har fått ganska bra kläm på. Jerry sa t o m att jag var riktigt bra på det! Vi fick även staka utan att använda armarna annat än till att sätta i stavarna. Tätt intill kroppen skulle armarna vara. Då fick magen känna på vad den egentligen bör göra vid stakning, och det gick (hör och häpna!) fortare än när man använder armarna "som vanligt". Teknikens under!

Kkkkkaaaaallt...

Temperaturen sjönk rejält igår kväll, och fortsatte att göra så till imorse. Vid frukosten halv åtta var det -32,5 grader! Jag var ute runt nio-tiden för att det var så fint, och för att känna hur det kändes, då såg det ut så här:

Dunjackan blev så kall att den bara prasslade, och ögonfransar och näshår blev ganska snabbt ganska vita. Programmet blev därför lite omkastat, vi fick köra styrka inomhus på förmiddagen och hoppas på att temperaturen steg till eftermiddagen. Det var ganska kallt i sporthallen också, men vi lyckades få upp värmen och fick många nyttiga övningar av Jerry. Jag insåg raskt att jag behöver träna MYCKET mer styrka, och det är ganska fascinerande att se hur stark man KAN vara om man gör det systematiskt. Fast man kanske inte ska jämföra sig med någon som tränar 750 timmar om året, hehe...

Eftermiddagen bjöd på lite varmare väder, bara -18 när vi gick ut. Teknikträning på diagonalåkning stod på schemat och vi delades in i grupper. När det upptäcktes hur hopplösa vi var på tyngdöverföring, höga höfter och avslappnad åkning så kastades stavarna raskt åt sidan och vi fick åka utan. Gjorde faktiskt susen för att förstå hur det ska kännas när man gör rätt. Stavarna kopplades på igen, men det var lätt att falla in i gamla mönster. Efter teknikpasset försökte jag mig på en runda ute i spåret men gav upp efter kortaste rundan. Det gjorde för ont i luftrören av kylan, och det är ju dumt att orsaka frostskador på lungorna!! Kroppen kändes rätt mör ändå, så det fick räcka.

Efter dusch och middag väntade föredrag med H-C Holmberg. Mycket intressant, trots att jag väntat mig en torr teoretiker, doktor i längdskidåkning som han är. Men mycket praktiska tips och exempel som jag faktiskt tror jag kommer ha nytta av, blev det istället.

Trött är man i allafall, hur jag ska orka två dagar till i det här tempot kan jag inte förstå just nu i allafall...

Var är min kondition??

Det snöade rejält när vi kom hit, och hade så gjort hela natten. Dessutom hade pistmaskinen gått sönder, så de spår som fanns att tillgå var bara körda med skoter. Det räckte dock alldeles utmärkt för mina behov. Temperaturen var annars ganska lagom, sisådär -6 grader, så jag behövde inte klä på mig alltför mycket. Vallningen blev inte så där jättelyckad, men det berodde nog mest på nysnön, det är ju lite svårt att få glid då. 12,5 km lyckades jag i allafall samla ihop.

Boendet blev i år i huvudbyggnaden, trots att förhandsinfon sagt att det var de stora rummen i Tipshuset som gällde. Jag delar rum med en tjej som varit spinninginstruktör på Nautilus, hade liksom förträngt att det skulle delas rum, men det ska nog gå bra. Även om jag tror jag kommer sakna TV på rummet...

Oskar Svärd är tydligen sjuk och inte här, Jenny Hansson har åkt Tour de Ski men är nu också sjuk, och kommer kanske i slutet av lägret. Jerry Ahrlin är därför "ensam" ledare, men har ett antal medhjälpare så det ska nog gå bra. Han har ikväll instruerat oss i vallning och verkar ganska pedagogisk, även om han har den mest bonniga jämtlandsdialekt jag nånsin hört!! Svårt att inte börja le när han öppnar munnen, hehe...

Det började bra...

Av någon anledning var jag ganska nervös när jag skulle åka iväg till Vålådalen. Kanske var det prestationsångesten som satte in. Alla skulle säkert vara erfarna och jätteduktiga Vasaloppsåkare... Eller kanske var det en föraning om vad som väntade på tåget, suck! I sista stund kom jag på att jag skulle ta med mig den stora dunjackan, eftersom det ska bli kallt, men jag blev rejält svettig i den när jag kom på tåget. Sambon följde med mig till stationen och till och med ombord på tåget med alla grejer, men väl där visade det sig att min kupé var låst... Vad göra?? Sambon ilade av tåget i sista stund och jag förberedde mig på en dust med tågvärden (höll på att skriva konduktör, men så får man ju inte kalla dem längre!).

Efter en stund öppnades dörren till kupén och det visade sig att det redan låg en tant och sov i min säng! Hon vaknade till och hävdade bestämt att hon "blivit lovad" den sängen. Jag orkade inte bråka med henne utan bestämde mig för att ta det med konduktören, som lös med sin frånvaro. Under tiden jag väntade upptäckte jag att ingen av toaletterna i vagnen fungerade... Härligt! Därefter försökte en man i grannkupén använda handfatet i kupén, vilket resulterade i en vattenläcka i halva korridoren. Han fick sedan en utskällning av konduktören. Ja, vad ska man egentligen ha handfat till om det inte är för att använda??

När konduktören väl kom blev jag förflyttad till en annan vagn och en annan kupé, där bara den ena toaletten var trasig, och där bara hälften av kupéerna var ur funktion! Det kallar jag SJ-kvalitet. Jag var åtminstone ensam i kupén och förblev så hela natten. Trots detta sov jag ganska dåligt, många var de busande barnen i korridoren utanför.

Årets sista (och bästa??) prestation

Igår körde jag ett kort men superjobbigt intervallpass. Stavlöpning så skidlikt som möjligt. Lyckades då med bedriften att (enligt pulsklockan) komma upp i 101% av min maxpuls. Det måste väl ändå anses som en ganska hyfsad prestation på nyårsafton?? Det blir mer och mer lockande med ett maxpulstest faktiskt, undrar hur mycket jag skulle lyckas komma upp i!

Året har annars startat lugnt, i soffan mestadelen av dagen. Med undantag för en härlig promenad i vintersolen med sambon, och några inte lika härliga turer till tvättstugan. Nyåret firades i trevligt sällskap även om värden somnade innan kl 22 pga huvudvärk, och även om jag är lite avundsjuk på de som firade i tält i Stendörrens naturreservat...