Redan glömda plågor

Efter Lidingöloppet trodde jag verkligen att "aldrig-mer-känslan" skulle sitta i ett bra tag. Men inte, den är redan borta, även om den satt i liiiite längre än efter de andra loppen. En hel dag faktiskt... Nu är känslan mer att jag måste göra det igen för att göra det på en bra tid också!

Såklart har kommentarerna varit varierande som vanligt, och faktiskt lite förvånande så har de varit positiva från de jag trodde mest skulle se ner på den dåliga tiden. Men i löparkretsar räknas nog Lidingöloppet faktiskt som en bedrift. Däremot har vissa stillasittande personer i bekantskapskretsen kläckt ur sig saker som "Ja, det var ju inte så bra direkt, ska du göra det igen??". Följt av ett hånskratt när jag sa att jag skulle det... Men så är det väl om man själv inte klarar av att ta sig ur soffan på kvällen, då måste man nog se ner på andra för att liksom jämna ut...

Bilderna från Lidingöloppet finns på Photomotions hemsida redan, och som vanligt så finns många snygga bilder på sambon, men bara muppbilder på mig :-) Slutsats? Ja, den får man dra själv, hehe...

Men så till loppet då, och slutsatser/lärdomar om det:

Terränglopp???
Även om Lidingöloppet marknadsförs som terränglopp skulle jag nog säga att den är falsk. Mina trailrunners var alldeles för hårda för underlaget som mest var grus och ibland till och med asfalt. Det känns i benhinnorna fortfarande kan man säga... Tårna mår ju inte heller så bra, så jag vet inte hur jag ska kunna få på mig finskor till disputationsfesten imorgon...

Backigt värre
När vi sprungit i Hackefors har jag tänkt att det kan inte vara så här mycket backar i 30 km. Men det kan det, med undantag för några kilometer den första milen...

Kolhydratladdning??
Vi diskuterade en hel del innan om det verkligen ger något förutom halsbränna att kolhydratladda. Och jag måste säga att jag blir mer och mer osäker, jag märker mer av nackdelarna som "sockerkoma", dålig sömn och halsbränna, än att man har mer energi än när man annars springer. Visst orkar man liiite längre, men det kan lika gärna bero på att det är tävling. Och den här gången resulterade det ju bara i magproblem! Fick övergå till en diet på vatten, saltgurka och vitargo-gel för att överhuvudtaget kunna ta mig fram.

Benstyrka
Har jag inte alls tillräckligt. Som massören sa häromdagen: "Man är ju så dum så man tänker att man ska springa så långt man orkar och sen kan man gå. Men vid det laget har man ju så ont i benen att det gör mer ont att gå än att springa!!" Dock ingen kramp, förutom antydan vid ett tillfälle, men det gick att stretcha bort.

Anekdot
Vi valde att starta ganska långt bak i vårt startled, och det var tur. För den främre halvan sprang fel och tog in på 15km-spåret en bra stund tills några vänliga själar som sprungit förut hojtade lite och fick med sig horden av löpare. Vart var funktionärerna??

Kan även konstatera att jag har väldigt suddiga minnen av loppet, kan inte direkt precisera efter hur många kilometer det var si eller så. Jag har ganska många bilder med vackra Lidingö-vyer i huvudet men skulle inte kunna säga ens om de är från första eller andra halvan... Dock kändes det som att sista milen gick väldigt fort!

Hur som helst, Lidingöloppet är hittills jobbigast av mina genomförda Klassikerlopp. Sambon hävdar att Vasaloppet är jobbigare, så vi får väl se vad slutsatsen blir i februari.

Blå små tår

Tårna är nog de som är värst däran efter 30 km på Lidingö... Sambon har en blåsvart, jag har två som är mer åt det blålila hållet. Trivs inte i skor just nu, så det är ju otur att man inte kan gå barfota på jobbet!

Blev ingen topptid direkt, men till nästa gång ska jag försöka träna ordentligt. Nu vet jag i allafall hur det är att ha håll i 21km och sedan vara tvungen att springa sista biten för det gör för ont att gå... Tre fjärdedelar av Klassikern är avklarade, nu börjar Vasaloppsladdningen! Eller, laddningen för Öppet Spår menar jag såklart... Viktigt det där, i allafall för somliga.

Ganska trött är jag just nu också, har faktiskt träningsvärk både i magen och axlarna (deltoidmuskeln) men inte så farligt i benen. Det känns ju, men jag har ju inte stretchat, så det är ju inte så jättefarligt. Sambon stretchade däremot och går som en skitnödig 85-åring ungefär. Ser rätt roligt ut men ganska plågsamt...

Jag utlovar mer betraktelser när orken återfunnit sig lite, godnatt :-)

Lidingöfunderingar

Så här i kolhydratkoman på uppladdningens första dag gör jag inte så mycket annat än att sitta och fundera på sista-minuten-justeringar som kanske "gör stor skillnad". Att uppladdnings-mardrömmarna dessutom infunnit sig redan gör ju att tankarna inte är helt rediga alltid:

Vätska
Ska man ha vätskebälte?? Eller räcker det med vätskekontrollerna var 5-7 km? Kanske ett vätskearmband med bara en liten miniflaska för nödlägen? Fördelen är ju att man har ett förråd om det skulle behöva, nackdelen extra grejer som kan skava och irritera.

Musik
Har i princip bestämt att Ipoden ska få följa med. Men hur ska låtlistan se ut? Och var ska jag stoppa den lilla dyrgripen för att den ska vara minst i vägen och irritera (eller sladdarna snarare).

Gel
Kommer man behöva nödbränsle? Likabra kanske, men då börjar fickan på löpartightsen snart bli fulla av Ipod, telefon (för stegräknarens skull) och en-två gels... Babianrumpa??

Väder
Hur mycket ska man gardera sig? Jag hoppas på väder som tillåter endast en Icebreaker-tröja och inte kräver jacka, det blir så plastpåsigt om det skulle bli liiite varmare under loppet. Men hur snabbt kan man få tag på torra grejer efteråt så man inte börjar tokfrysa? Efter att ha studerat diverse forum har vi nog beslutat att skippa överdragsinlämningen och förlita oss på publikande släktingar.

Vader
Har blivit masserade i förebyggande syfte, men jag fick ju rejäla känningar efter Tjejmilen. Komper de krampa? Ska jag ormsalva dem innan, eller ta tigerbalsam? Eller hoppas på det bästa?

Upplägg
Ska man fega och ta det vääääldigt lugn första halvan för att sedan eventuellt ta ut stegen, eller ska man springa "så långt det går" och sedan börja krokna och få lov att gå mycket. Det finns ju trots allt vissa spärrtider man måste ta sig förbi, och i startled 7 är de faktiskt inte alltför väl tilltagna, om man t ex skulle få problem med krånglande mage eller så (inte för att jag brukar ha det, men man vet ju aldrig...)

Och största frågan av alla: Hur tusan ska det här gå????

Nya lurar!

Inhandlade ett par Creative EP 630 häromdagen och testade dem igår på sista löprundan innan Lidingöloppet. De funkade super! Behövde inte pillas tillbaka in i öronen en enda gång och stängde ut i princip allt deprimerande flåsljud jag brukar ge ifrån mig :-)

Testade även mina Smartwool W's MicroWeight Boy Brief och de var supersköna! Får invänta nästa rea och köpa fler :-) Dock tror jag att Ipoden skulle må bra av att bli inplastad på lördag, i allafall om jag ska ha den i tights-fickan, så den inte blir helt nedsvettad av rumpsvett, hehe....

Måste skaffa GPS!

Igår sprang jag i Vidingsjö, 5km-spåret. Men jag tror inte det var 5 km, för 4,5-skylten kom för nära inpå slutet. Också med tanke på tiden är det inte särskilt troligt att den var 5 km, utan snarare 4,7 eller så. Google Maps är inte tillräckligt detaljerat för att reda ut detta dilemma, nu kan jag ju inte få någon rättvisande kilometertid på passet! Så jag skulle haft en GPS helt enkelt, det bästa hade nog varit en GPS-klocka... Men det får nog faktiskt vänta tills jag kan köpa en rabatterad variant i USA. Inte värt 4000 kr... Eller?

Music is my way of thinking

Jag har en svart t-shirt med guldtryck, med samma text som rubriken på detta inlägg. Och nu tror jag att jag börjar kunna säga att jag lever efter den också.

Testade för första gången att springa med Ipod idag. Jag har undvikit det tidigare för att hörlurarna har en tendens att ramla ur mina öron och det är ju ett störningsmoment. Men de satt rätt hyfsat, åtminstone tills jag började bli ordentligt svettig. Hade satt ihop en spellista som skulle antas passa också, och det var ju helt kanon! Vilken motivationshöjare! Detta måste jag nog använda på Lidingöloppet, iallafall om jag hittar bättre hörlurar eller kommer på någon bättre anordning för att undvika sladdtrassel och hörlurar som trillar ur. Tips på bra modeller mottages tacksamt!

Nu tror jag i allafall att till och med jag skulle kunna klara att springa längre sträckor utan att tappa all motivation och bara tycka det är tråkigt. Måste testas igen på söndag!

För hungrig för att träna

Skulle springa långrundan runt ån idag var det tänkt. Men förbränningen var nog lite för hög under dagen idag, för trots mellanmål var jag så hungrig att magen skrek när jag åkte från jobbet (och chokladautomaten som ibland räddar mig var helt tom!). Inte var det ju bättre när jag kommit till Linkeboda så istället för jogging blev det en sushi-tallrik från Wasabi och sedan en powerwalk i höstmörkret med sambon. Trevligt och lågintensivt, men inte särskilt flåsökande...

Långrundan får bli imorgon istället, har laddat med lite rejälare mellanmål. Sedan är det dags för tårtbakande (levande tårta) till släktingarna som kommer på besök på lördag.

Nedåtgående kurva

Månadens MAF-test gjordes idag, blev flyttat från igår pga jobb... Och det var ingen munter tillställning! Sämre än förra månaden, slå det den som kan. Dock finns ju ett antal faktorer som kan ha inverkat på att pulsen blev högre:

- Luft och temperatur på gymmet var hemsk, man fick andnöd och började svettas bara man kom in bland löparbanden
- Jag sov dåligt i natt och hade en hemsk dag på jobbet, dvs stressnivån var hög
- Jag har precis varit förkyld och inte tränat på över en vecka
- Jag slängde obetänksamt i mig lite godis innan jag gick till gymmet, vilket brukar kunna få upp min puls rejält pga sockerchocken

Så egentligen tror jag inte jag ska dra så mycket slutsatser av det annat än att hoppas på bättre resultat om en månad, då det förmodligen är lite mer balans i tillvaron, Lidingöloppet är överstökat (förhoppningsvis, bara tanken på 30 km om 11 dagar är ju stressande!). Om resultaten däremot är lika nedslående då, så kanske det är dags att göra något åt saken...

För övrigt måste jag säga att jag har svårt att förstå folk som kontinuerligt tränar med pulsklocka, jag tycker att pulsen går upp så fort man tittar på den där rackarns klockan!

På ålderns höst

Ja, 30-årsålderns alltså. Jag har ju precis fyllt 30 och det är höst, alltså ålderns höst :-)

Fast jag känner mig lite som en gamling måste jag säga, i allafall när jag är ute och springer. Förvisso var jag förkyld förra veckan och lite seghet har hängt sig kvar, men ändå... Och förvisso sägs Hackefors-spåret där vi springer inför Lidingöloppet kunna ta knäcken på även erfarna löpare, men ändå... Och förvisso är det ca 8 km att cykla dit, vilket nog får räknas som en redig uppvärmning, men ändå...

8.18 per km är ju ingen höjdartid direkt, och min pipande andhämtning efter de hemska uppförsbackarna låter inte direkt som någon vältranad löpares. Blev bara 2,9-spåret idag, just nu är resonemanget "bättre lite träning och frisk än långa pass och sjuk/övertränad". Det är ju bara två veckor kvar till Lidingöloppet och jag känner mig långt ifrån förberedd. Det är till och med så illa så jag är lite orolig för att riskera att bli stoppad av klockan innan jag ens kommit halvvägs... Å då är det illa! Jag tror helt enkelt inte jag är skapt för att ha löparkondition. Det mesta annat går bra, men löpning är min kropp helt enkelt inte gjord för!!

Vilodag imorgon, sedan MAF-test på måndag, då får jag se hur mycket förkylningen sänkte konditionen egentligen...

Moln igen

Jag måste bara fortsätta på temat snygga moln. Bilden är tagen på väg hem från Göteborg i söndags. Gissa var, den som kan...

Linköpings sämsta kondis

Kanske gör värmen (27 grader), en viss vätskebrist och ganska dålig kosthållning sitt till, men jag måste nog ändå ha Linköpings sämsta kondition. Kanske stress spelar in också i och för sig... Var ute på en kortrunda idag och hade en snittpuls på 173!! Vid några tillfällen var den uppe i 190, och tro mig, jag sprang INTE särskilt fort...

Det var till och med ett fjortisfotbollslag som kom joggandes från sin träning som kom med massa gliringar... Menmen, jag lät mig inte provoceras, det här ska gå i MIN takt nu. Imorgon blir det långpass i lågpulstempo igen. Sedan får vi se hur det blir med träning de kommande dagarna, jag har ju bokat in semestern nu. Gotland blev det till slut, efter att jag slitit mitt hår i ansträngningen att hitta en plats med hyggligt boende där man bara kan göra ingenting och ta hand om sig själv lite...

Och så väntar kajakkursen på Värmdö nästa helg förstås, längtar!!

Recept på lyckad söndag

Grundrecept:

2 st Balder
1 st Flumride
1 st Kållorado (kan med fördel uteslutas eller bytas mot valfri annan vätska)
1 dos Kanonen
1 dos Lisebergbanan
1 st Uppswinget
1 st Flumride
1 st Uppskjutet
1 st Kulingen (kan med fördel bytas ut mot större antal Uppswinget, särskilt för känsliga magar)

Garnering:
Sockervad
French hot dog med vitlöksdressing
Coca Cola
Solsken
Mycket vatten

Avnjutes tillsammans med valfri blandning av partner, syskon eller vänner. Eller alltihop.

Bästa konsert-tröjan?

Helsvart med vit text i "Expressen-typsnitt"

Framsida: IRON WHAT??
Baksida: IRON FUCKING MAIDEN!! THAT'S WHAT!!!

Sett på bussen hem till övernattningslägenheten efter Maiden-konserten på Ullevi. Så här kul hade jag och syster:

30 grader i hobbyrummet

Svettfaktorn är ganska hög i lägenheten måste jag säga... I sovrummet är det "bara" 28 grader. Men det är ju inte sommar så länge, så jag "njuter" :-) Dock är det ju ganska ansträngande att träna i hetta så idag har jag bara kört lite med expandern. Hade tänkt cykla igår, men det blev ett lågpulspass istället (jag har beställt boken nu!). Så jag skulle cykla idag istället, men värmen och sömnbristen har gjort att det är uppskjutet och ändrat till ett tidigt morgonjoggpass imorgon istället innan värmen stiger över 25 grader och bussen till Göteborg avgår. Sedan kanske man kan räkna konsertröj som motion??

Lofoten-semestern är nog förresten avblåst, det blir för dyrt och omständigt. Med lite tur blir det en kajakkurs hos Horisont Kajak istället. Och förhoppningsvis en tur till Gotland. Eftersom jag är ganska sent ute så ser det ut som att tältet får bli mitt boende i så fall, men det får väl gå det också. Jag har i allafall inhandlat ett Sea to Summit-sidenlakan idag för att ha vid ev vandrarhemsvistelser. 260 gram väger det, och är rostrött, väldigt fint :-)

Lägger in min fina bild från Storvätteshågnas topp också, så att semester- och vildmarkskänslan stannar kvar.

Har ni förresten tänkt på hur totalt folk (inklusive jag själv tror jag) förlorar allt vad stil och smak heter när det blir så här varmt? Hmm...

Kostdagboken

Ha, jag har hittat den! Wellnesscoach hette den ju, kostdagboken jag letade efter. Skaffade mig ett litet abonnemang och började registrera mat igår. Låg då på ungefär vad den sade att jag skulle, men det var ju träningsfri dag igår, så jag gissar att jag får anstränga mig lite mer för att få i mig tillräckligt de dagar jag tränar. Förvånansvärt nog så påstår den också att jag får i mig tillräckligt av alla vitaminer och mineraler utom järn, det trodde jag inte... Men det är ju såklart bara baserat på en dag, så vi får väl se hur det ser ut efter en vecka eller så. Har ju tänkt att jag ska äta som vanligt och bara använda den där tjänsten för att se hur jag ligger till, om bristfällig kost är orsaken till att jag går ner i vikt och känner mig lite hängig titt som tätt...

På väg hem från jobbet igår såg jag två älgar, det är inte varje dag! Mitt i en havreåker stog de och mumsade på skörden. En hona med årskalv såg det ut som. Lite vildmarkskänsla i vardagen, hehe...

Lågpulsträning

Som jag misstänkte blev hastigheten minst sagt medioker om pulsen skulle hållas på kring 145. 7,2 km/h, dvs powerwalk-hastighet. Men om det funkar är jag beredd att testa, för tänk om det innebär att jag kommer kunna springa med den pulsen och det kommer känns lika lätt som det gör att gå! Halleluja!

Dock får det nog bara bli en eller två av veckans träningspass som ägnas åt detta, eftersom jag nog behöver lite hårdare träning än det för att klara Lidingöloppet. Men till Öppet spår kanske jag hinner träna upp lågpulshastigheten så att det inte blir så jobbigt... Vitsen med det är ju bl a att kroppen vid lågpulsträning använder fett och inte kolhydrater som bränsle och att energin därför inte tar slut särskilt fort. Skulle ju göra att ens kolhydratladdning räckte längre t ex...

För övrigt vägde jag bara 73 kg idag. Har gått ner 6 kg senaste två månaderna utan att ens försöka, gissar att det är en kombination av träning, stress och för lite av rätt slags mat. Funderar dock på att börja använda en kostdagbok ett tag, för att se om jag får i mig någorlunda tillräckligt. Undrar just vad den där hette som jag använde förut... Via Amelia var det ju, men jag kan inte komma på vad den hette... Får googla lite :-)

Kan även berätta att spenderarbyxorna varit på i helgen, lite reafynd på Carlings och andra fynd på MQ. Mycket nöjd är jag, särskilt med den vita koftan från 365 Sunshine.

Inte så illa

Var ute och sprang idag igen, lite längre än förra gången och tydligen lite snabbare också. Hållen låg och lurade på högersidan i stort sett hela rundan men gjorde sig aldrig hörd på riktigt. Har ju bestämt mig för att skynda långsamt nu, sedan om det innebär att jag blir tvungen att gå delar av Lidingöloppet så får det bli så. Inga knän ska förstöras här inte! Det kändes rätt OK idag, ingen större smärta om jag höll mig undan asfalten.

Har surfat en del i löptrådar och annat och konstaterat att det vore kul att testa lågpulsträning, är ju egentligen det man kanske borde ägna sig åt för att kunna klara långlopp. Problemet är väl bara att det tar väldigt lång tid att få upp hastigheten... I samband med detta stöter man på en del annat relaterat, löparknän och sådant. Vilket fick mig att fundera på om jag kanske ändå skulle försöka få en sjukgymnast att hjälpa till. Tydligen kan onda knän bero på både dåliga höftmuskler (!) och baksida lår etc. Gissar att det kanske skulle vara det som behövs: anpassad styrketräning, för att få bukt med det. Hur som helst, boken "Träna för livet" av Phil Maffetone kanske skulle vara något att införskaffa, till min redan dignande träning- och livsstilsdel av bokhyllan...

Har även funderat så smått på att övergå till en mer vegetarisk kost igen. Problemet är bara att jag har svårt att komma på bra och goda "vardagsrätter" av vegetarisk art som kan tänkas gå hem även hos mitt köttmonster till sambo ;-) Tips mottages tacksamt från vegetarianerna i mitt umgänge, ni vet vilka ni är, hehe...

Moln!

Riktiga regnmoln måste vara bland det mest storslagna som finns. De är liksom så vilda och vackra på något vis. Ska helst upplevas i fjällen så att inramningen blir lika vild och vacker :-)

Kom bara att tänka på det på bussen hem från jobbet igår, då var det riktigt snygga moln!

Trööööött...

Har jobbat fyra dagar efter semestern snart och är totalt uttröttad. Min kropp är inte van vid att gå upp fem på morgonen längre. Eller, framförallt kommer jag inte i säng förrän 23-23.30 trots att jag måste gå upp 5-5.30... Blir lite för lite sömn kan man säga...

Igår var jag i valet och kvalet om jag skulle ta en lång tur med cykeln i det fina vädret eller hålla mig till planen och gå till crosstrainern på gymet. Det blev crosstrainern i ca 50 min. Inte särskilt jobbigt, men jag låg på en högre hastighet än förra gången såg jag när jag jämförde. Har dock kommit fram till att det nog behövs ett knäskydd för att jag ska kunna träna så pass mycket löpning att jag kan springa hela Lidingöloppet. Och då är ju frågan: Rehband eller Vulkan? Tidigare har jag haft Vulkan, men man kan ju ändra sig, det var ju nästan tio år sedan jag köpte det, är lite gammalt och torrt nu kan man säga.

Målfotona från Vansbrosimningen har kommit nu också. Mig kan man beskåda på Photomics hemsida. Sambon däremot får man leta efter genom att söka på alla med vit simmössa. Undrar just hur de lyckats se mitt startnummer på den bilden :-) Och nu är ju också frågan om jag ska beställa bilden eller ej. Jag tror det, har ju tänkt mig att ha min egen Hall of Fame på väggen hemma med Klassikerbilder när jag blivit klar, om jag nu lyckas med det, hehe...

Bloggen registrerad på Bloggportalen

Jajamensan, nu börjar jag bli kommersiell här. Måste ju testa om det genererar några fler besökare till min lilla hörna av cyberspace. Men inser att jag nog är för ointressant för gemene bloggläsare, som enligt Bloggportalens statistik helst läser om sexnoveller, sex, blondinbella och mode...

Nu ska jag leta efter lokaler till en eventuell 30-årsfest, så kanske det åtminstone finns en chans att det blir något. Eller så får jag åka till Philadelphia istället, dags för mig att rekognocera kanske?

Dagens citat kommer för övrigt från Ernst Kirchsteiger: "Att gråta är att duscha inombords"
Isåfall blir jag nog renare och renare med åren tror jag, tycker bara man blir blödigare ju längre tiden går :-)

Alltid får man håll!

Var ute och joggade idag, det är ju dags att bita i det sura äpplet nu, med 73 dagar kvar till Lidingöloppet och ca en månad mindre till Tjejmilen. Varför ska det vara så tråkigt att springa? Man får ju bara ont i knäna... Men nu ska det göras i allafall och jag började lätt idag med korta 2x1-intervaller (dvs 2 min löpning varvat med 1 min snabb gång). Det gick bra i ca 20 min, sedan kom hållen från h-et! Stod tre minuter med armarna i vädret innan det släppte... Dock var det inte särskilt jobbigt (om man bortser från det) så lite kondition har jag väl skaffat mig sedan sist jag sprang i allafall... Fast om det ska bli i närheten av kul att springa så behöver jag nog en Garmin Forerunner 405 med massa spexiga funktioner. Eller vad tror ni?

Har ju utmanat tre andra tjejer att gå/springa Tjejmilen med mig så jag måste ju anstränga mig lite för den skull också, tävlingsmänniska som man är. Har även utmanat dem att tävla mot mig på träningsdagboken Piggelino som jag flitigt använder, vi får se om de nappar.

På Vansbrosimningen var det en äldre kvinna som klarat sin Klassiker på 23.59,58, dvs med 2 sek marginal klarade sig under ett dygn! Under 24 timmar får bli mitt nästa mål tror jag, för hittills har min Klassiker tagit 17.14,03 så jag tror det blir liiiite svårt att klara 24 timmar den här gången... Funderar dock på att anmäla mig till Vasaloppet också, så att jag har två chanser att klara sista delen, om man nu skulle bli sjuk eller vädret skulle vara helt kajko så man misslyckas igen. Sambon hävdar att man kan klara att åka Öppet Spår och sedan toppa med Vasaloppet veckan efter, men jag vet inte, jag... Kanske kan använda Öppet Spår för att seeda upp mig?? Så att jag får åka i samma startgrupp som Gunde Svan menar jag, vi är ju i samma klass ;-) Eller var det bara i simning kanske??

Nästan i klass med Gunde Svan

Så var Vansbrosimningen avklarad och hälften av loppen, eller 303 av 423 km i Klassikern är avklarade. Tiden blev 1.19,03, vilket var 33 sekunder snabbare än sambon. För en gångs skull var det jag som hade övertaget och fick vänta in för att vi skulle hålla ihop. Sås-tempo var det, det tyckte sambon också. Men målet var ju att klara det hela, inte tiden (den här gången...!).

Vanån var ett trevligt ställe. Hyfsat varmt i vattnet, bra ström som man fick fart av och gott om plats att ta ut simtagen på. Trots det minst sagt makliga tempot gick det ganska fort och bollarna som visade hur långt man hade kvar svischade förbi. När min rapklocka (jag börjar alltid rapa efter att ha simmat typ 15-20 min) satte igång hade vi kommit betydligt längre än vad jag normalt gör i bassäng. Det var bra prattempo och sambon började tidigt prata om hamburgare och diverse andra maträtter... Stämningen var god och personerna i följebåtarna kom med vitsiga kommentarer. Några räknade antal kallsupar hos deltagarna, andra bjöd på kaffe (!) och visade med centimeter-noggrannhet hur långt det var till mål. Känslan att bara glida fram i Vanån utan någon ansträngning alls och allt bara kändes behagligt var det skönaste med Vansbrosimningen. Jag skulle gärna göra om loppet med siktet inställt på att verkligen ge järnet, inte bara safea för att klara det. Tror jag skulle kunna förbättra tiden avsevärt faktiskt.

Västerdalälven däremot var mindre trevlig. Svinkall (i jämförelse med Vanån) och alldeles för trång. Man kom ingenstans kändes det som, det var folk ivägen överallt, även om de många kontrollanterna längs stranden till gjorde sitt för att försöka "styra trafiken". Trängseln och den lägre temperaturen innebar också att jag började frysa, och blev irriterad för att det gick så långsamt. Ca 400 meter före mål försvann känseln under fötterna och ca 200 meter från mål försvann lillfingrarna. Ryktet säger också att jag var rejält blå om läppar och haka när jag kom i mål.

I Västerdalälven uppenbarades också det mest irriterande med simningen: Alla de hänsynslösa typer som tror sig kunna crawla men egentligen inte kan det utan bara stänker ner, sparkar och drar ner sina medsimmare. Ni vet, de där semi-simmarna som överskattar sin förmåga otroligt mycket. De som däremot kan simma på riktigt glider ju bara smidigt förbi en, och om de inte får plats säger de "Ursäkta, får jag köra om?" Och tackar sedan för utrymmet när de blivit förbisläppta. Det här fenomenet känner jag igen från bl a Orsa Skimarathon, dvs det är nog samma sak i alla tävlingar med motionsklasser: Riktiga motionärer och riktigt duktiga idrottare har inga problem att samsas om spår eller plats. De som bara är wannabees däremot och egentligen är sämre än, eller på sin höjd lika duktiga som motionärer, de är inte tillräckligt bra för att kunna parera för medtävlande utan tar sig fram med knuffar, sparkar och armbågar. Undrar om de känner sig nöjda på slutet? I Vansbrosimningen borde nog dessa få en egen startgrupp typ "Motionärer frisim", så att de kan crawla på varandra istället för på oss andra...

I år simmade för övrigt Gunde Svan Vansbro Halvsim. Han avverkade de 1500 metrarna på 36.26. Med lite räkning kommer man då fram till att jag hade en tid per 1500 meter som bara var 3 min sämre än Gunde, på dubbla sträckan. Så då kan man väl dra slutsatsen att jag nästan är i klass med Gunde Svan. Eller?? ;-)

Först för dagen på Storvätteshågna

Idag gav vi oss av från Grövelsjön. Vi insåg att det inte skulle bli något tältande av rädsla för förkylningar inför söndag, och så många fler dagsturer där kunde vi inte komma på. Så vi bestämde oss hastigt och lustigt för att besöka mamma och pappa i Glöte istället. Snarvägen dit över Idre och Sörvattnet var nog den sämsta riksväg jag någonsin kört på. Flera mil med en liten halvdassig grusväg! Skärpning, Vägverket!

Innan vi drog från Dalarnas norra hörn beslutade vi oss dock för att gå upp på det högsta fjället i Dalarna, Storvätteshågna, 1203 möh. För att planera när vi skulle kunna vara tillbaka frågade vi den snorkiga damen i receptionen hur lång tid det skulle ta och hon funderade länge innan hon menade att det skulle ta minst 4 timmar enkel väg, eftersom stigningen på slutet var ganska rejäl. Lät väldigt länge för nio kilometer tyckte jag, men hon borde väl veta, och stigningen var ju som sagt ganska rejäl.

Vi tog det ganska lugnt, hade snackspauser på ca tio min en gång i timmen och en rejäl lunchpaus med blåbärssoppa på en halvtimme drygt. Då tog det totalt 5 timmar och en kvart. Tur och retur! Så det måste ha varit med rullstol den snorkiga damen angav tiden!! Återigen visade sig dalmasarnas avståndsbedömning vara lite kajko:

Vid ledens början: "Jakobshöjden 3 km, Storvätteshågna 9 km"
En bit upp i backen där stigen delade sig: "Jakobshöjden 2 km, Storvätteshågna 9 km"
Nästa skylt (inom siktavstånd från den förra): "Storvätteshågna 7,5 km"

Vad sägs om det? Avståndet minskar till en destination men inte till en annan... Och plötsligt är 50 meter lika med 1,5 km... Hmm...

Turen var i allafall fin och vi hade hyfsad tur med vädret, det var över tio grader och började inte regna förrän vi var på grusstigen (!) på väg tillbaka. Eftersom vi startade tidigt var vi ensamma hela vägen upp och nästan halva vägen ner, vilket gav åtminstone lite fjällkänsla faktiskt.

För att kompensera för den hutlöst dyra våfflan idag åt vi efter turen Sveriges billigaste smörgås i Grövelsjöns restaurang innan vi åkte: 3,50 kr!

Imorgon blir det förhoppningsvis lite sim/köldträning i Glötesjön om vi inte helt plötsligt blir badkrukor.

De har svårt med avstånd i Grövelsjön!

Vädret är lite bättre idag, kvicksilvret kröp nog upp mot +9 grader när det var som bäst... Imorse tog vi båten över Grövelsjön, dock inte den vanliga M/S Syløra (den hade gått sönder) utan privatbåt med gubben som äger Sjöstugan. Så idag har vi varit inne i Norge en stund, och sett ett störtat bombplan från andra världskriget som ligger kvar i norra (norska) änden av sjön som påminnelse av kriget. Med i båten var även ett par i 40-årsåldern och två gamla gubbar (som visade sig vara över 80 år!). Alla skulle gå samma sträcka som vi, och för en stund sedan när vi satt och drack kaffe i restaurangen på fjällstationen hörde vi gubbarna prata om att de ändå höll sig i hyfsat form genom att gå promenader på ca två mil om dagen. Sån ska jag också bli när jag blir gammal :-)

Leden vi gick kallas Linnéstigen och sägs på fjällstationen vara 12 km lång, det såg ut som ca 11 på kartan. När vi kom tillbaka till Sjöstugan fanns dock en skylt där det stod 9 km till norrändan. Hur är det egentligen med dalmasar och avståndsbedömning? Det var hur som helst en fin och lättvandrad tur med ca 250 meters stigning, dock grusad väg på den svenska sidan, vilket förtog charmen en del!

Efter Sveriges dyraste våffla (42 kr inkl sylt och grädde) fortsatte vi vår provning av frystorkad mat. Dagen bjöd på Chicken Korma från Mountain House, vilket faktiskt var rena gourmet-middagen jämfört med den Cashew Satay från Adventure Foods som vi åt igår. Den fick vi ju skölja ner med knäckebröd med ädelostmjukost och Highland Park för att det överhuvudtaget skulle passera matstrupen! Har ju fått en del tips om amerikansk frystorkad också, kanske det är bättre, och värt att prova till nästa tur?

Värre än vinter

Igår när vi kom till Grövelsjön var det fantastiskt väder och vi såg verkligen fram emot vandring i några dagar. Det där varslet om skitväder trodde vi inte så mycket på...

Idag när vi vaknade var det +5 grader och spöregn, man såg knappt ner till sjön... Det är faktiskt sämre väder än större delen av vintern bjöd på i Linköping. Och nu är det mitt i sommaren! Inte så sugen på att kasta mig i Grövelsjön för att träna inför Vansbrosimningen direkt! För vi måste ju faktiskt klara av att hålla oss friska i en vecka till också! Jag har ju faktiskt inte varit förkyld sedan slutet på april, och det är rekord för mig det senaste året!

På eftermiddagen tog vi oss i allafall en liten tur bara för att känna på terrängen. Grövelsjön är lättvandrat kom vi fram till. Två timmar var vi ute, och tog oss nästan upp till Jakobshöjden, ca 1100 möh, och tillbaka.

Vi hoppas på en förbättring till imorgon, då planen är att ta sig med båt över Grövelsjön och sedan gå tillbaka, ca 12 km enligt utsago.

Är det hippies som driver Kolarbyn?

Igår började sambons och min gemensamma semester, med en "romantisk" övernattning i Kolarbyn utanför Skinnskatteberg. Vi hade avtalat att vi skulle vara där kl 18, men Eniro lurade oss lite på vägen dit så vi fick en omväg via Arboga eftersom vägbeskrivningen (som vanligt) var fel.

Kanonväder var det i allafall när vi kom fram, vilket gjorde det ganska idylliskt. Kolarkojan vi skulle sova i var inget för en klaustrofobiker men ganska mysig faktiskt. Mygg och knott fanns det gott om så Wilmas Nordic Summer (supermyggmedlet från Uteliv i Linköping) kom väl till pass. Efter en inte så delikat middag på stormköket (Kolarbyn är ju Sveriges mest primitiva vandrarhem) gick vi en tur längs sjön och satt och myste lite innan vi blev alldeles för uppätna av myggen och gav upp och gick till sängs.

Guiden som visade oss runt var nog en av få kvarvarande hippies i Sverige (eller, hon var nog ungefär lika gammal som jag så hon måste ha ärvt det...). Hon och de andra som drev stället bodde i ett hus tillsammans med tio vuxna och fyra barn... Och hon berättade på fullaste allvar om vättar och fe-er och annat som härskade i skogen, menade att sjön var en källa i sig så att man kunde dricka vattnet från bäcken som rann ut från den. Jag skulle dock inte gjort det, temperaturen och hastigheten på vattnet var nog lite för låg för att jag skulle känna mig säker...

Våt våtdräkt väger mycket

Testade att simma med våtdräkten idag, i Tinnis badsjö. Inte särskilt kallt men mer sjölikt än bassängen. En våtdräkt fyllt med vatten blir ganska tung kan jag säga, även om det till viss del kompenseras av att man får bättre flytläge i vattnet. Simmade ca 1 km med åbäket och fick varken "snuskiga skavsår i armhålorna" som det skrivs om i Klassiker-boken, eller andra åkommor. Dock har jag insett att jag kommer få ett annat problem: Jag blir ju jämt så kissnödig av att simma! Och hur ska man lösa det?? Tre kilometer lär ju ta typ 1,5 timmar för oss, och jag brukar vara rejält nödig efter en halvtimme! Inte dricka på hela dagen innan och vara dehydrerad redan från start?? Känns inte som den optimala lösningen direkt... Men man kan ju inte direkt stanna och kissa längs vägen... Innan Vätternrundan gick jag ju och kissade typ fyra gånger på en halvtimme av ren nervositetsblåsa. Inte bra, inte bra...

Värme...

Vår lägenhet måste vara stans sämst isolerade. Igår gick utetemperaturen upp till över 20 grader, idag snarare 25. Direkt är det närmare 30 grader härinne, pust... Men jag ska inte klaga, i allafall inte när jag har semester och kan cykla ut till Berg och svalka mig när jag vill. Dock var vattnet ganska äckligt och fullt av fjortisar, så jag nöjde mig med att bli svalkad av vindpustarna.

Idag kan nog räknas som den första "riktiga" semesterdagen. Ingenting inbokat. Spenderade hela förmiddagen och timmarna i Berg med att sträckläsa "Små citroner gula" av Kajsa Ingemarsson. Rätt OK men ganska förutsägbar bok. Var ju tvungen att sträckläsa den bara för att se om jag hade rätt om hur den slutade. Och ja, det hade jag...

Har för övrigt hittat en ny favorit på kex-sidan: Icas ekologiska sesamkakor ifrån serien "I love eco"

Tror också att jag mutat sambon med Ben&Jerry-glass om han kommer hem innan kl. 21, vi får se om det funkar. Nåt måste man ju försöka med för att säkerställa hälsan på kraken ;-) Hans förkylning verkar dock inte bli så hemsk som först fruktat och än så länge har jag inte känt av några tendenser att överta den. Kanske blir det vandring nästa vecka i allafall??

Thoracal mobilisering nr 2

Var på Bergqvists idag och fick behandling nummer två med Lotorpsmetoden. Han som knådade mig idag var betydligt mer hårdhänt än hon som knådade förra gången. Men å andra sidan kände jag ju mer också, om det nu är bra... Och så ska man visst göra andningsövningarna två gånger per dag! Den infon fick man minsann inte förra gången...

Tydligen är det så att 75% av kroppens slaggprodukter ska ut genom lungorna, så då är det ju inte konstigt att man får lite slem i dem om man inte andas ordentligt. Det kan ta några år innan man börjar få problem sade han. Och när man andas ut riktigt ordentligt och det väser, så är det den riktigt sura luften i botten av lungorna som kommer ut, vilket är superbra.

Eventuellt blir det en simtur idag, ljumsken känns bra igen. Dock har sambon lyckats bli förkyld så jag funderar starkt på att fly fältet för att inte riskera att bli smittad och missa Vansbrosimningen!! Vi får se...

Kort simtur och omplanerad vandring

Nu har jag semester minsann, även om jag inte märkt av det så mycket ännu. Igår var en händelserik dag med mycket prylsnack och även en 30-årsfest. Sambon var på väg hem från USA men blev mer och mer försenad för varje mellanlandning och kom inte hem förrän vid midnatt... Det resulterade i en sovmorgon och trögstartad dag idag, men det var skönt faktiskt. Kan inte minnas när jag sov till 9.30 sist! Jag som tyckte jag hade sovmorgon igår när jag sov till kl. 8!!

Var dags för en simtur idag igen, men eftersom det var simtävlingar i utebassängen fick man gå omvägen över en grusväg och simma i den lilla 25-meters bassängen inomhus. En vass sten letade sig in i min häl och orsakade blåmärken... Dock var det gratis, eftersom simhallen (eller simsällskapet eller vad det var) firade 70 år i helgen. Hann ungefär enochenhalv längd innan det stack till i ljumsken. Lite uppvärmningsont trodde jag och stretchade lite och försökte simma vidare, men det gick inte över så det blev bara 500 meter idag. Bättre att ta det lugnt än orsaka något dumt. Känns som en lättare sträckning eller något så Ormsalvan har fått arbeta.

Med erfarenheterna från förra året har vi planerat om årets semestervandring lite. Vi har ju trots allt semester och ska inte slita ut oss. Vi måste ju orka simma i Vansbro efteråt också! Så nu skippar vi Rogen och håller oss mer eller mindre runt Grövelsjön och Hävlingen, med en topptur till Storvätteshågna och en "vilodag" efteråt för att simma in våtdräkterna i Grövelsjöns vatten.

Hmmm... Ta det lugnt... Vara förståndig... Njuta istället för prestera... Känns väldigt vuxet idag på något sätt...

Våtdräktsvånda

Jag börjar tro att det vilar en förbannelse över den här Klassikern, så mycket strul jag har haft med utrustning, väder och sjukdom. Nu har det nämligen varit dags igen. Eftersom vi var lite sent ute så var alla våtdräkter som gick att hyra redan uthyrda till Vansbrosimningen. Bara att krypa till korset och köpa helt enkelt. Men det visade sig inte vara så "bara":

1. Köpet skulle betalas med förskottsfaktura, viktigt att ange ordernummer stod det på hemsidan.

2. MEN - när fakturan kom fanns inget ordernummer på den. Så jag blev lite skeptisk (anade stora ugglor i mossen faktiskt), men betalade efter övertygande "det strular inte, sluta oroa dig" från sambon.

3. Väntade så på en snabb leverans för att kunna träningssimma lite med våtdräkterna. Och den var ganska snabb.

4. MEN - när avin kom visade det sig att paketet skickats med postförskott, så vi skulle alltså behöva betala samma summa som vi redan betalat EN GÅNG TILL för att hämta ut våtdräkterna.

5. Kontaktade W-Dykskola i Vansbro via Nummerupplysningen (hade inget internet och jag gillar kommentaren från tjejen som svarade på Nummerupplysningen: Var tusan dyker man i Vansbro???), som i sin tur skulle kontakta Posten och fråga vad som hänt och hur det kunde lösas (gissar att Posten klantat sig som vanligt, det skulle ju inte direkt vara första gången...).

6. Svaret från Posten: Dykskolan måste ta tillbaka paketet och skicka det igen för att jag skulle kunna hämta ut det utan att betala, en lösning med fullmakt eller liknande var ABSOLUT OMÖJLIG.

7. Så lösningen fick bli att dykskolan förde tillbaka pengarna till vårt konto (gillar inte att lämna ut kontonumret till okända, men vad ska man göra??) och att jag sedan hämtade ut paketet.

8. Sagt och gjort, fick kopia på överföringen (och hoppas det stämmer när den går igenom på måndag) och gick till Lucullus för att hämta paketet.

9. Det tar dock en stund innan expediten hittar det, eftersom DET ÄR HELT SÖNDERRIVET OCH ENDAST SITTER IHOP MED TVÅ GUMMISNODDAR!!! Själva plastpåsarna runt våtdräkterna var dock intakta, dock har jag inte provat våtdräkten ännu, måste helt enkelt visa paketet för sambon när han kommer hem!

Dock måste jag säga: Stort tack till Patrik på W-Dykskola som verkligen gjorde sitt bästa för att lösa det hela snabbt!

I övrigt kan jag konstatera att jag får mångfalt mer träningsvärk av att simma 1,5 km än av att cykla 300 km... Och att jag är en förtappat prylgalning när det gäller sport- och friluftsgrejor, har haft väldigt intressanta tält, sko och jack-diskussioner på mail den här veckan, hehe...

Och annat intressant att notera: Hörde om en forskarstudie om amerikaners gudstro på radion imorse. Visste ni att 1 av 5 amerikaner som säger sig vara ateister tror på gud? Och att 6 av 10 ber till gud varje dag, men att bara hälften av dem blir bönhörda inom en månad?? Undrar om syftet med studien EGENTLIGEN var att visa hur dumma amerikaner är???

Placering ca 12838

Blev det i Vätternrundan. De har ju ingen officiell resultatlista men man kan få tag på det ungefärliga ändå. Ca 2300 placeringar bättre än sista plats kan man väl säga då. Lite bättre får jag nog satsa på nästa gång. Ser ju inte ens särskilt trött ut på målfotot!



Var på massage idag och det var lite stelare än vanligt i nacken sade hon, det är väl de enda men jag fått efter rundan. Mupphanden har nästan återhämtat sig och blev lite bättre efter massagen också.

Den här veckan har vi haft besök från våra kollegor i USA som skulle lämna över ett projekt så det har inte blivit något tränat direkt. Får väl se det som en återhämtningsvecka kanske. Har verkligen varit trött och somnat innan jag lagt huvudet på kudden nästan, men nu börjar det krypa i kroppen igen så jag får väl ta hojen en sväng imorgon eller så. Först ska det handlas och städas inför midsommar... Förresten, man kanske kan säga att man sportat lite om man tittat på sport?? Var ju med amerikanerna på EM-festen i Norrköping igår...

I övrigt? Veckans stora fråga: Hur kan man klippa av sig ca 2 decimeter av sitt hår utan att någon ser någon skillnad?? Endast en person på jobbet och sambon har sett det...

Och jo, jag ska skriva ett inlägg om Vättern snart, men inte nu...

En fjärdedels klassiker avklarad

Japp, så var man tillbaka hemma då. Vätternrundan avklarad utan större missöden förutom att tiden blev sämre än beräknat (jo, för mig spelar det roll, känns som ett litet misslyckande i lyckandet).

Eftersom jag saknar finmotorik i högerhanden (den försvann ungefär i Gränna) så blir det inte så långt inlägg idag, mest lite "hard facts", större utläggning får vänta tills målfotot kommit och handen återhämtat sig.

Starttid: 03.08
Sluttid:19.03

Ont i röven? Nej, inte alls faktiskt

Ont nån annanstans? Ja. Höger vad/knä, höger hand, höft och axel. Dock förvånansvärt fräsch i kroppen i övrigt *ta i trä*

Trött? Ja, lite. Igårkväll orkade jag knappt äta upp hamburgaren innan jag somnade kl. 22 och sov till 9 imorse

Vad var värst? Känslan i backarna mellan Gränna och Jönköping att "fy fan, det här blir tungt" och att försöka få tillbaka kämpainstinkten från Jönköping och en halvtimme framåt. Samt den krånglande höften/ryggslutet som gjorde att vi var tvungna att stanna många fler gånger än planerat. Samt de stelfrusna fötterna (ingen känsel alls) de första tio milen. Samt halvtimmen innan start då jag höll på att kräkas och var gråtfärdig av nervositet för att ramla och slå mig igen.

Vad var bäst? Känslan de första ca 6-8 milen när allt bara kändes lätt och som en härlig sommarmorgon i härlig svensk sommarnatur. Samt saltgurkan i Boviken ;-) Utsikten generellt kan man också säga. Och att vi inte såg några hemska vurpor, är visst några som ligger med skallskador och grejor. Såg dock en skada i stil med den jag hade för några veckor sedan, fast från övre delen av låret ner till fotknölen på killen...

2 veckor senare... 4 dagar kvar och en sjö avklarad

Ärr i underläppen, några sårskorpor och blåmärken är allt som är kvar efter kraschen för två veckor sedan. Har sedan dess cyklat ca 20 mil och stött på flertalet omarkerade kablar över cykelvägar. Men däremot en del överdrivet markerade "hinder" på bilvägar. Är det så att materiella skador (som uppstår om bilen kör i ett för stort gupp) är viktigare att undvika än personskador (som uppstår vid cykelkrascher)??? Jag bara undrar...

Sista BLC är avklarad också, och jag klarade mig från att bli sjuk den här gången. Tror det var den nattliga mojiton som avgjorde det ;-) Eller kanske morgonvitaminerna...

Juni inleddes med en cykeltur runt Roxen med mycket backar upp och ner. Ganska jobbigt psykiskt eftersom det var första turen efter vurpan. Blev en del bromsande när farten blev för hög. Och så får man ju INTE göra enligt de självutnämnda tävlingspoliserna på motionsloppet Vätternrundan! Men hörni alla tävlingsmänniskor, håll er då till RIKTIGA tävlingar om det är så viktigt med snabba tider att ni slutar visa hänsyn och acceptera att folk bara cyklar för att utmana sig själva. Låt mig bromsa i nerförsbacken utan att vara livrädd för att bli påkörd bakifrån. Låt mig dricka ur min vattenflaska trots att det innebär att jag tappar fart och kanske vinglar lite. Låt mig slå av på takten och rulla ibland och vila benen. Låt mig ta det lugnt och slippa behöva tänka på alla galningar som ska förbi och fram till varje pris!

Det är nog kontentan av dagen: Träningsmässigt är jag inte orolig, men när man läser om öppna benbrott och punkterade lungor så blir man ju lite skraj, det går inte att neka till. Så jag hoppas vid mina sönderskrapade armbågar att vår strategi att UNDVIKA klungor kommer att fungera och att vi kan köra enligt vår egen taktik.

Idag kom förresten armvärmarna och goretexstrumporna från Chainreactioncycles, så nu är vi nog rustade. Armvärmarna kan nog även användas som armbågsskydd... *nickar nöjd*

68 planerade km blev bara 37

Nu har jag vurpat första gången med racern. Resultatet kan ni se nedan. Dessutom har jag en jättefin bula på hakan, skrubbsår i handflatan och ett vint framhjul på cykeln. Styret är också helt snett och skrapat, men det går ju att fixa till.

Tack och lov premiärvurpade jag inte i jättehög hastighet (för vi hade ganska hög hastighet i några nerförsbackar idag...) utan på en plan cykelbana i Mjärdevi där någon idiot lagt kabel med kabelskydd (sånt där som blir som en tröskel ungefär) över cykelbanan och satt varningsskyltarna ca 1 m ifrån. Varken sambon eller jag såg skylten, men han klarade guppet utan att ramla.

Man hinner tänka rätt mycket när man ramlar så där måste jag säga: Aj, det kommer göra skitont!! Shit hur ska jag få loss fötterna??? (de lossnade av sig själva...) Bakåt är bättre än framåt! Nej, ajaj, styret i ansiktet!!

Och efter man ramlat och det gör skitont i ansiktet: Är käken hel?? (check: ja, inget känns löst) Sitter tänderna kvar?? (check: ja, det verkar så) Hur mycket har jag bitit sönder?? (ganska mycket) Hur mycket syns utanpå?? (inte så mycket)

Därefter: Var i övrigt har jag skavanker? Oj, jag har visst munnen full av blod! *spott, spott*

Och till sist: Hur gick det med cykeln? (sådär)

Så därför blev rundan inte så lång som tänkt idag, ca 3 mil kortare... Vi tänkte cykla vidare först, tills vi såg hur det stod till med mitt styre... Så lite meka blir det innan vi får ta igen den delen av rundan imorgon eller så...

Stackars lilla misskötta blogg...

Nu är det länge sedan senaste inlägget, inte lätt att skaffa sig trogna läsare då... Vet inte riktigt vad jag ska skylla på heller, tror det mest är ork och inspiration som trutit.

Tränat har jag i allafall gjort en hel del, det har blivit en del mil på racern nu, vilket börjar märkas på benmusklerna. "Kycklingfiléerna" jag har på framsidan av smalbenen (jag har hittills inte hittat någon annan som har så markerade kycklingfiléer som jag!) har blivit stenhårda och jag har t o m fått markerade lårmuskler, det tror jag aldrig att jag haft förut. Rumpan har också vant sig vid sadeln och numera märker den inte alls av en vanlig 3-milarunda.

Jag måste säga att det verkligen är härligt att cykla. Jag har alltid tyckt att Linköping är platt och tråkigt men nu när jag sett tidigare osedda delar av staden och dess "förorter" har jag delvis ändrat uppfattning. Lantlig idyll finns på många sidor om staden minsann!

Men för att återgå till muskler: I måndags sprang jag Vårruset i Norrköping med jobbet. Det var första gången jag sprang sedan knäoperationen i höstas. Fick ordentligt ont i ena hälen och kramp i höfterna. Men det var ingenting mot träningsvärken som följde dagarna efteråt!! Att sätta sig ner på en stol eller gå i trappor var ingen lek minsann!! Däremot gick det bra att cykla trots träningsvärken. Spring- och cykelmusklerna verkar nämligen vara helt separerade från varandra. Förresten så vann jag en cykelhjälm på mitt startnummer på Vårruset. Så nu har jag två. Den nya är från Folksam och väldigt ful, men om någon vill ha den så skänker jag gladeligen bort den!!

På söndag är det dags för en långrunda förhoppningsvis. Då ska jag nog testa att lägga Superfeet i cykelskorna för att se om det hjälper mot domningar...

Hmm.. Vad annars har hänt sedan sist då? Jag har t ex impulsköpt en resväska inför kommande resor overseas och andra ställen. Röd och fin är den!

Nu är det dock snart dags för fest, antagligen den sista med alkoholintag innan Vätternrundan, så hädanefter blir det till att vara full med skit, för att citera Ben Franklin:

~ “In wine there is wisdom, in beer there is freedom, in water there is bacteria” ~

In a number of carefully controlled trials, scientists have demonstrated that if we drink 1 liter of water each day, at the end of the year we would have absorbed more than 1 kilo of Escherichia coli, (E. Coli) - bacteria found in faeces. In other words, we are consuming 1 kilo of poop.

However, we do NOT run that risk when drinking wine & beer (or tequila, rum, whiskey or other liquor) Because alcohol has to go through a purification process of boiling, filtering and/or fermenting.

Remember: Water = Poop Wine = Health

Therefore, it's better to drink wine and talk stupid, than to drink water and be full of shit .

Jodå, det var skönt...

Fick behandling med Lotorpsmetoden idag. Skönt, och släppte lös en del slem i lungorna kan man säga... Fick andningsövningar att göra, för att rensa ur lungorna ordentligt. Får se om det kanske blir fler gånger, de flesta behöver typ tre gånger sägs det. När man löst upp spänningarna i bröstkorgen ordentligt ökar prestationsförmågan och syreupptagningsförmågan rejält sägs det. Och det är ju bra, det kan jag behöva!!

Igår cyklade vi en sväng igen, skönt att komma igång lite igen, men lite jobbigt. 32 km blev det och ganska OK snitthastighet: 22km/h. Testade nya cykelskorna (i storlek 43!) och nya tramporna, men utan SPD funktionen. Så idag har jag träningsvärk på ovansidan av fötterna! Ska nog använda SPD-funktionen nästa gång tror jag...

Har också varit på spaning efter knallrosa pumps idag, som skulle passa så fint till klänningen jag ska ha imorgon. Men i alla affärer var storlek 40 den största de hade så en storfotad själ som jag får vackert leta någon annanstans. Eller hålla tillgodo med "tråkiga" svarta pumps... Jag har ju i allafall mitt Smashy Cerise-nagellack :-)

Biofili, endast för kvinnor, utan bagage

Jag har varit i Tyskland på kurs i veckan. Contract management var ämnet och korvstoppning var ordet. I allafall första dagen, då det var en typ från Legal som stod och pratade mellan 9.30-16.30. Puh... Ganska sömning var jag efter det, även om jag nog lärde mig en del också.

På flyget ner läste jag senaste numret av Utemagasinet: Jag är biofil. Vad är nu detta då? Jo, en person "vars längtan ut till gröna skogar och blåa vatten härrör från den tiden då grönskan och djuren i skogen gav oss näring och vattnet stillade vår törst". Fint va? Det menas alltså att "vår lust att vara ute därmed är en del av vårt biologiska arv". Uttrycket kommer tydligen från biologen Edward O Wilson.

Eftersom det var mässa i Düsseldorf hade alla hotell hutlösa priser, som man dessutom fick betala i förskott. Men till på köpet fick man betala extra för frukost och både Larsa och jag fick rökrum... Super för känsliga luftrör får man säga! Men imorgon ska jag ju till Bergqvists och testa Lotorpsmetoden, så då blir det andra bullar!

I Tyskland blir det inte så mycket tränat, men de har många konstiga saker där. I tisdags eftermiddag var vi med grabbarna från Service på Mediamarkt, de skulle göra några kap. Gissa om det var skoj att se deras miner när de alla tre upptäckte att man bara kunde betala med kontanter där! Så kapen blev kvar i butiken, hihi... Fast lite konstigt är det ju att en sån stor kedja inte tar betalkort... Så därifrån åkte vi in till Duisburg centrum och besökte Galleria Kaufhof (på vägen dit försökte vi utse Duisburgs fulaste hus, men det gick inte; det fanns för många att välja på). I parkeringshuset där var det några som hötte med fingret åt oss. Vi hade nämligen råkat parkera på avdelningen "Nur für Frauen". Ja, just det, speciella parkeringsplatser endast för kvinnor!! Hur sexistiskt är inte det?? Fredriks kommentar: "Jaja, men jag parkerade ju i allafall som en kvinna, kolla hur snett det blev." Hrmpf...

Som vanligt var det kaos på flygplatsen igår. Smarta SAS hade checkat in sisådär 10 personer fler än vad som fick plats i planet. Så vid gaten försökte de locka folk att stanna över natten mot ersättning på 250 €. Inte många nappade, så de slumpade ut namn. Dags för boarding. Nä, vänta, de behövde visst tre personer till som måste stanna kvar.... Vänta... Vänta... Boarding! Minuterna går, det börjar bli tight att hinna med planet till Linköping från Köpenhamn. Så i högtalaren: "Detta är kaptenen som talar, vi är klara för avfärd, vi väntar bara på två personer som ännu inte kommit". What??? Först tar de en halvtimme på sig att neka folk plats, därefter saknas två personer??? Den som säger att SAS är pålitliga har nog aldrig nyttjat dem... I stort sett varenda gång man åker från Düsseldorf är det samma visa: Beklagar, planet är försenat, vi har överbokat, du får åka i morgon eller till Stockholm istället etc etc etc. Och så skyller de på stigande bränslepriser... Få ordning på den egna organisationen först kanske, så kanske kostnaderna sjunker...

Hur som helst: Efter en språngmarsch på Kastrup hann jag med flyget till Linköping och var hemma i tid för en gångs skull. Det var dock inte mitt bagage. Det är fortfarande ute och reser, men kommer förhoppningsvis hem framåt kvällen idag. Eller nån annan dag... Vi får väl se, kanske får jag åka på fest i Uppsala helt utan smink och hårgrejer på lördag. Då lär jag ju i allafall sticka ut från mängden :-)

Vad hände?

Igår hade jag i princip friskförklarat mig själv. Mådde rätt OK, snuvan nästan borta, hostan likaså. Men så hände något. Vi var och åt kycklingspett på Steve's efter jobbet. Näsan började täppa till och det började klia våldsamt i halsen. Världens hostattack, som höll i sig mer eller mindre hela natten. Så om man kan hosta upp lungorna har jag nog gjort det nu.... Kunde inte säga ett enda ord utan att hosta igår kväll. Hade lite feber i morse, tog dunderhostmedicinen och en lång frukost. Sedan var febern borta, hostan lade sig lite och vi drog till cykelaffären. Handlade alldeles för mycket tillbehör och blev lite matt i kroppen. Sedan köptes en klänning till festen nästa helg och så lunch på Mokka. En liten hostattack igen, men botade den med honungsvatten. Känner mig irriterad i halsen (det kliar när man andas) och lite matt. Ska vila i eftermiddag medans sambon jobbar, får se om det hjälper...

Ingen cykeltur idag :-(

Vad är vitsen med Rinexin??

Skulle visst hjälpa mot täppta näsor och öron, men jag tycker snarare det är tvärtom, känns som det sitter en propp någonstans i min vänstra ansiktshalva, och den har ju kommit dit det senaste dygnet, EFTER att jag fick den avsvällande medicinen...

Känner mig ju dock inte särskilt sjuk i övrigt och febern är borta (36,7 när jag kom hem från jobbet) så idag blev det en cykeltur igen. Kortvariant av Ekängsturen, som enligt joggkartan mäter 21,3 km. En timmes tur blev det i härligt vårväder. Men växlarna, dom gillar mig inte, så innan nästa tur blir det en tur till cykelhandlarn igen. Är ju en massa annat som bör inhandlas också, så det är väl lika bra att få det gjort. Trampor och cykelskor. Drickahållare och ringklocka. Ev ett lyse och cykelhandskar. Om de lyckas fixa växlarna förstås...

Hypokondrisk...

Var på vårdcentralen idag, kände mig nöjd efteråt. Nu ska jag minsann sluta oroa mig för sjukdomar hela tiden! Det funkade några timmar. Eller, egentligen oroar jag mig inte, jag bara tänker på det. Fick sånt där migränflimmer för ögonen på bussen hem och hade ingen tablett. Men huvudvärken uteblev när flimret försvann... Så då kan man ju inte låta bli att "sjukdomssurfa" lite på vad det kan vara... Men det är nog fortfarande bara huvudvärkslös migrän :-)

Ingen träning idag heller, förkylningen ska få en dag till på sig. Rinexin gör dock susen mot täppta bihålor kan jag säga!!

BLC = sjuk

Börjar bli en dålig vana det här: Efter BLC-samlingarna blir jag sjuk... BLC=Basic Leadership Course=tre dagar med hjärnskrynkling tillsammans med 23 andra high potentials inom Siemens. Väldigt intensivt, lite jobbigt, mycket utvecklande. Och framförallt jättekul! Kursledaren sade i fredags att det är få av grupperna han har haft som har blivit så tighta som vi har blivit. Det är sällan jag varit med om något liknande faktiskt. Möjligtvis sommaren 2001 i Geiranger, men jag tror inte det heller kommer i närheten.

Hur som helst: i fredags kväll när jag kom hem började halsont och ledvärk och under natten till lördag kom febern. Låg i sängen hela dagen igår och drack säkert 4 liter vatten, så idag känner jag mig lite bättre igen. Snuvig och tjock i halsen fortfarande men febern är nästan borta. Samma sak hände ju förra gången, så jag får se till att bryta mönstret till nästa gång, som är 28-30 maj. Bara två veckor innan Vätternrundan ju, har inte tid att bli sjuk då! Det har jag inte nu heller i och för sig, men vad ska man göra??

Den här BLC-samlingen var lagd till Bautahöj i Danmark (kommentar från taxichaufförerna på Kastrup: "Är ni säkra på att ni ska ända dit? Det är långt ute i ingenstans!") Väldigt fina omgivningar (som ni kan se ovan), otroligt goda luncher och ett fascinerande bar-system. Man satte in en manick som hörde till rumsnyckeln i små avläsare och så var det bara att tappa upp vad man ville ha. Sedan fick man betala för sina synder vid utcheckning :-)

Så den här veckan kan man väl sammanfatta som att den innehållit mer mental träning än fysisk träning... Självledarskap var temat den här gången och man fick verkligen lov att rannsaka sig själv av och till. Prioritering och målsättningar stod i fokus och då kunde det se ut t ex så här:

Lita aldrig på cykelkartor!

I torsdags på den senaste cykelturen (som blev lite längre än beräknat!!) skulle vi följa "Ekängsturen", vilket gick bra en ganska lång bit. Fin miljö längs Roxen och kvällsvädret var härligt vårigt, vi hade precis beräknat att vi skulle komma hem innan mörkret lade sig, eftersom våra lättviktsracrar ännu inte är utrustade med lyse. Men: vi har lärt oss att man inte ska lita på turistkartor! Grusvägen man skulle cykla på ledde nämligen inte alls till Rystad utan tog slut vid en bondgård kallad Åkerstorp. Bara att vända och cykla två km tillbaka, tror inte att racrarna riktigt gillade grus/ler-underlaget... Tillbaka på asfalten fick vi därför ta omvägen om Linghem och gamla E4:an tillbaka hem och mörkret började lägga sig. Som tur var hade sambon ett litet baklyse med sig så att vi i allafall inte blev nermejade bakifrån... Men: lastbilar och personbilar gjorde oss den stora tjänsten att tuta och sätta på hellyset i ansiktet på oss. Vi tackar och bockar...

Senare idag är det dags för veckans sista tur, den är planerad att gå till Vikingstad och tillbaka över Västerlösa och Malmslätt. Starttid: ca 15.00. Längd: ca 39 km. Innan dess ska jag försöka rensa lite i röran här hemma och kanske rentav vara lite ledig och slappa med en bok. Eller ta en tur till söndagsöppna butiker och försöka göra av med lite rabattkuponger :-)

Coopertest

Testa konditionen är ju bra tänkte jag, särskilt när det är på ett sätt där det går att jämföra hur den utvecklas/går tillbaka. Min gissning var att jag skulle få ett ganska nedslående resultat, för trots att det går rätt bra att cykla, så är det ju inte särskilt konditionskrävande. Eftersom jag ska springa Vårruset i Norrköping den 19 maj ville jag därför se hur jag låg till och veta ungefär vilken tid jag ska satsa på (om det är värt att satsa på nån speciell tid överhuvudtaget). Resultatet av testet blev hur som helst "medel" (oavsett om jag räknar mig själv som 29 år eller 30 år, man måste ju ta det som ser bäst ut, hehe...) och alltså inte så dåligt som jag trodde. Men tillräckligt dåligt för att kräva en uppryckning när det gäller löpning! Skönt i allafall att knät inte gav sig tillkänna...

Välbehövliga vilodagar

I måndags kväll kom vi fram till att vi bara ska cykla två gånger den här veckan och istället köra längre pass i stället, eftersom vi var lite slitna i kroppen. Eller rättare sagt, framförallt jag var sliten i kroppen. För första gången någonsin har jag träningsvärk efter yogan i måndags, det säger en hel del! Så, vilodagarna igår och idag är och har varit välbehövliga och jag börjar känna mig som människa igen. Också med tanke på vädret var det nog ett smart drag, det snöade rejält på förmiddagen idag, och blåser en del. Vet inte hur skönt det hade varit att cykla då... I och för sig bör man ju vänja sig vid att cykla i hårt väder, men hur stor är risken att det snöar i juni?? Näe, tror jag hoppar över den övningen...

Har även upptäckt en websida som är utmärkt för kontrollfreak som jag: http://www.jogg.se/ Där kan man med tiotals meters noggrannhet mäta hur lång ens löprunda är (eller i mitt fall cykelrundor). Man måste ju veta hur många mil man kommer upp i innan Vätternrundan! Och vilken snitthastighet man har! Haha...

Veckosummering: 76 km

Nu är jag ganska sliten efter helgens cykelrundor... 28 km igår och 20 km idag. Och Linköping med omnejd har visat sig från sin blåsigaste sida så det har verkligen blivit trampa av också. Läste i en MET (metabolic equivalent)-tabell och konstaterade att jag nog gjort av med i runda slängar 1500 kcal på cykling i helgen. Inte så konstigt att jag är konstant hungrig kanske...

Igår var jag lite social med Sven och Johannes och hade lovat mig själv att det INTE skulle bli sent och att jag INTE skulle låta mig övertalas att supa till. Jag höll det faktisk! Kom hem vid halv elva och för första gången den här veckan så sov jag dryga åtta timmar. Undrar hur det gick för de andra två, om de kom till Harry's eller ej. De gick ut för att "köpa spä" när jag drog mig hemåt...

Har även varit på cykelbyx-jakt idag. Den slutade på Intersport och jag kan än en gång konstatera att de inte är särskilt kunniga där. Från början hade jag inte tänkt gå dit, just därför, men eftersom Stadium inte verkade veta om att det finns något som heter cykelbyxor och Haga Cykel är stängt på söndagar (och jag inte hinner dit innan kl 18 i veckan) så fick de en chans. Hittade ett par bra brallor av märket Craft. De fanns även i en capri-modell, men tyvärr inte i min storlek så jag frågade i kassan om de skulle få in fler. Kassörskan tittade på mig som att hon inte förstod vad jag menade och sade sedan med tvekan: "Öh... Det vet jag faktiskt inte... Men det får vi kanske... Jag vet inte... Säsongen är ju inte riktigt slut än, så det borde vi nog" Hur definieras cykelsäsongen på Intersport egentligen? För mig har cykelsäsongen precis börjat...

Tre kvarts varv på vajern

Så var det fixat, svårare än så var det inte. Nu fungerar racern finfint till helgen (peppar peppar). Jag hann till cykelaffären trots att bussen gick sönder på väg hem idag... Förhoppningsvis hinner jag även till festen, även om jag är gaaaanska trött. Jag sover så dåligt nuförtiden. Men vad gör väl det när det är 15 grader varmt och solsken ute? Jag stod och drömde vid ett rödljus på väg till cykelaffären och såg inte när det blev grönt. Ojojoj, vad det var en gubbe som tutade och viftade ilsket åt mig. Jag skrattade åt honom och sade högt: Lille vän, det är lika rött för dig oavsett om jag går över gatan eller ej. Tänk allt vad folk kan ödsla energi på! Mig gav han bara ett gott skratt, och det verkade han bli ännu argare över, hehe...

Första 28 km på nya racern

Det var vad vi hann med idag. Eller, det var också det vi planerat att köra. Det gick rätt bra, vi tog det lugnt för att vänja oss vid hojarna. Enda kruxet var att växlarna på min cykel inte verkar vara av lysande kvalitet direkt. Det är en av växlarna som inte funkar alls och på de som är lägre än den låter det som att kedjan ligger och skaver emot, vilket ju sliter lite väl mycket på den i onödan. Så imorgon blir det telefonsamtal till Haga Cykel så att de kan titta på den inför helgens turer, jag vill ju inte missa mer träningstid än jag redan gjort: "Du ligger 95 km efter i träningen för Vätternrundan, du bör verkligen komma igång nu" - Jo, gissa om jag vet det?!?

Hur som helst var det en helt fantastiskt härlig tur för det var så fint väder och nästan ingen trafik. Man blir ju lite lycklig av att det är vår faktiskt!

Ajaj, min röv!

Var ute och cyklade i förmiddags. 17 km på "mestadels asfalt" stod det i beskrivningen. Yeah, right! Lera och snö på mer än halva vägen skulle jag säga, skitjobbigt att ta sig fram i, och inte gick det särskilt fort heller! Rundan tog totalt en timme, så jag är ganska nöjd ändå, trots allt. Men det var ju tur att jag inte körde på de smalaste däcken.

När jag kom hem tänkte jag att nu ska jag minsann börja lägga in mina träningsrundor på Vätternrundans hemsida. Sagt och gjort, och så kolla hur man ligger till: "Du ligger 53 km efter denna vecka i din träning till Vätternrundan för att klara dig som Svensson, 123 km efter att klara Anderssons tempo". Tack för det! Här tyckte jag att jag varit duktig men så fick jag bara veta hur långt EFTER jag låg! Jag har ju varit sjuk i två veckor för sjutton gubbar! Jaja, jag får nog bortse från de där kommentarerna i början, de räknar nog inte med att man ska vara sjuk och så...

Jag får helt enkelt trösta mig med att åka till cykelaffären och spana in roliga (och billiga?!?) cykelprylar. Sen blir det lunch på stan. Och ikväll blir det mörkläggning kl. 20 - 21, det är ju Earth Hour-manifestationen för minskade koldioxidutsläpp, klart man hakar på! Gör det ni också! Så kan vi sitta i mörkret och mysa tillsammans :-)

Anmäld till Lidingöloppet 2008

Alla anmälningar fixade, nu finns det ingen återvändo. I Lidingöloppet har man ett speciellt Klassikerled, så där slipper vi i allafall stå längst bak som en förmån enbart för att man försöker sig på Klassikern. Men dit är det ännu långt, löpningen får nog vänta på sig till efter Vätternrundan. Eller... En gång i veckan kanske man borde, så att Vårruset inte blir alltför stor plåga för benhinnorna...

I helgen ska det däremot fixas cykel, men jag velar fortfarande om jag ska uppgradera cykeln jag har (fixa bromsar, ta bort pakethållare, byta trampor och sätta på bar handles på styret) eller köpa en budget-racer... Har spanat lite på Nishiki-cyklar men hittat vääääldigt olika pris på dem! Nåja, går ju att cykla på den gamla så länge bara för att få lite mil i benen... Men ska man ha en cykeldator då? Är det mil som räknas eller timmar i sadeln? Jag räknar nog både och tror jag...

Får fundera på det där till imorgon, för ikväll är det ju decinficering av de sista förkylningsbakterierna med hjälp av vin och fisk med avdelningen på Fiskmagasinet i Norrköping, spanade in menyn för en stund sedan, mmmmm...

Anmäld till Öppet spår 2009

Sådärja, nu är det gjort: Anmälan till Öppet Spår 2009. Gäller att ta det säkra före det osäkra den här gången så jag får ut min klassiker och inte faller på mållinjen. Funderar lite på att anmäla mig även till Vasaloppet och kanske åka bägge, med Öppet Spår som seedningslopp till Vasan men jag vet inte... Man behöver ju inte överanstränga sig på slutet kanske...

För övrigt så känns bihålorna fortfarande lite opålitliga så träningen ligger i träda fortfarande efter helgens feberattack (hehe).

Förkylning eller influensa?

Var går gränsen? Sjuk har jag i allafall varit, det var länge sedan jag var så igenkloggad i huvudet med värkande öron och bihålor. Ca två år sedan när jag tänker efter; när jag var på Cuba... Efter några dagar kom febern smygande också men har nu gett med sig tror jag, ska nog inte ropa hej i förväg den här gången...

En påsk i sängen har det mer eller mindre blivit alltså, och inte mycket till träning den här veckan, annat än mentalt. Har tänkt och tänkt och tänkt, nog lite i överkant faktiskt, det har nästan blivit grubblande av det hela. Vad vill jag? Egentligen? Framtid??

Tror faktiskt att det var simhallen i Södertälje som injicerade mig med dessa hemska virus, i kombination med alldeles för lite sömn veckan före och dagarna efter (kurs och 30-årsfest frestar på) men har ännu inte uteslutit sambons roll i det hela...

Men nu ska det nog bara vara att ta nya tag den här veckan, även om cykelförhållandena just idag inte är så ljusa... En halv decimeter nysnö är väl inte direkt vad jag önskat mig... Men SMHI lovar plusgrader redan imorgon så till dess tror jag att jag ska vila en extra dag för säkerhets skull och hålla tillgodo med inomhuscykling så länge. Och kanske göra lite efterspaningar så länge: När är det EGENTLIGEN som CK Hymer har sina träningar? Och var utgår de EGENTLIGEN ifrån? Deras hemsida verkar inte vara så uppdaterad så direktkontakt är nog bästa lösningen... Kanske förberett med införskaffandet av en CE-godkänd cykelhjälm? Om det nu är någon som har öppet en annandagpåsk när snön faller i lappvantar i Sydsverige...

Till mitt försvar...

Hur kunde jag åka så dåligt i Vasaloppet?? Herr Negativ var tillbaka på jobbet i veckan och kom med den frågan. Här är kanske svaret?:
http://www.vasaloppet.se/wps/VasaCMS/generated/resources.Nyheter/nyheter/se/Telegram/1023.html

Starttid i Vätternrundan klart

Kl. 03.08 på natten/morgonen startar vi i Vätternrundan... Och inte har det blivit många mil alls på cykel ännu. Har kört en del på motionscykel på gymmet men har inte bestämt vilken cykel jag ska köra Vättern på - om jag ska köpa ny eller ej... Har i allafall hämtat en massa cykelkartor med bra rundor på ca 2-4 mil som jag ska börja köra nästa vecka. Den här veckan blir det tyvärr inte mycket träning, är ju på kurs i Stockholm resten av veckan. *stressad*

Får bara hoppas att man kommer igång ordentligt sedan, jag vill inte känna mig lika dåligt förberedd för 30 mil på cykel som jag var för 9 mil på skidor... Idag på bussen hem fick jag höra att det var "pinsamt att inte klara hela Vasan när man väl åkt dit för att åka", av en som aldrig stått på ett par skidor överhuvudtaget. Jaja, mycket ska man höra innan öronen trillar av!

Så var ska man lägga ribban för Vättern då? Ny cykel? Värsta cykelkläderna? Värstinghjälm eller Biltema-varianten? Hmm... Man kan ju lägga hur mycket pengar som helst på det här men jag får nog se till att hålla det på en rimlig nivå, man vill ju inte vara en prylbög som bara gör sig fånig, hehe...

Maximal otur?

Just nu är det -6 grader i Sälen, -2 i Mora och ser ut som att det ska vara minusgrader hela veckan... Samma sak hände när vi åkte Orsa Grönklitt Ski Marathon: Runt noll och snöfall när vi åkte; minusgrader och fint väder hela veckan efter. Hur många gånger på samma säsong kan man ha sån otur med vädret?? Hmm... lite bittert...

Har nu döpt om bloggen till Klassiker 2008-2009, eftersom min klassiker inte kommer att avslutas förrän om ett år...

Nej, jag bröt inte, det var repet som tog mig

Vasaloppet 2008 blev bara 34 km långt för mig, sedan kom repet och tog mig i Risberg. Jag trodde ett tag att det skulle vara kört redan i Smågan, eftersom första backen i Sälen tog 1,5 timme att komma upp för, fanns inte en chans att ta sig fram mycket fortare. Det var folk, skidor och stavar överallt och man trampade på varandra hela tiden. Enda sättet att komma förbi den stora flocken var att ta av sig skidorna och gå upp för backen som ett 30-tal personer gjorde (var fanns spårpoliserna??). En av dem jag såg visade sig sedan att han hade en tid på 53 min i Smågan trots 10e startled. Borde inte en och annan kontrollant ha börjat undra då??

Pratade med några i backen som sade att detta var den värsta kön de upplevt i backen på tio år! Dessutom var det inte många som hade fäste. Vi hade lämnat in skidorna till Vallaservice.se och där sa de "det kan släppa lite på startrakan, men blir bättre och bättre ju längre upp i backen ni kommer". På startrakan kändes det som att de satt glidvalla under fästzonen (även om man ju där klarar sig finfint bara genom att staka) och något fäste överhuvudtaget kände jag aldrig av. Vallade om mitt i backen för att skona armarna lite, men det frös ju såklart lite längre upp, bara att ta bort igen. Lämnade sedan in skidorna i Mångsbodarna och fick påbättrat, det höll ca 2 km... Kletade på lite Röd Silver i backarna upp mot Risberg men det hjälpte inte, skidorna ville nog tillbaka till Sälen tror jag, så mycket som de drog sig bakåt, så det var bara att erkänna sig besegrad av klockan i Risberg.

Benen är rätt möra idag, och framförallt baken! Eftersom det inte fanns några spår (jag såg i allafall aldrig till några) så var man tvungen att parera hela tiden, vilket gjorde att mjölksyran byggdes upp rejält och balansen därför blev ganska dålig eftersom... Knäna slet lite (särskilt i nerförsbackarna efter Mångsbodarna), men inte så mycket som jag befarade, däremot var det värre med ena foten som for ganska illa av alla vridningar i samband med vurpor.... Det skönaste var dock att lungorna inte protesterade överhuvudtaget, fantastisk lättnad!

Så varför gick det som det gick?
Sammanfattning:
Under de rådande förhållandena var jag inte bättre än så här, framförallt tekniskt.

Förhållanden som påverkade:

1. Inget fäste alls - Vad jag hörde var tejpvalla det enda som verkar ha fungerat något sånär
2. Otrolig trängsel i första backen - i kompination med fästet gjorde det att man fick hänga på armarna, vilket tog på krafterna
3. Inga spår att tala om, man kunde aldrig bara ställa sig i ett spår och staka på
4. Omvallning höll sig någon kilometer max
5. Nya skidorna betedde sig inte alls som de gamla, så chansningen att ta dem var kanske inte så lyckad

Positiva saker trots allt:

1. Jag fick se sambon gå imål efter en kämpainsats på 10.46
2. Armarna höll förvånansvärt bra - jag hade lugnt kunnat staka längre om tiden inte runnit ikapp mig pga den dåliga diagonaltekniken i kombination med det dåliga fästet
3. Konditionen är mycket bättre än väntat - det är musklerna som är dåliga
4. Jag fick blodat tand trots allt - nu ska jag visa er nästa år! Har dock inte bestämt om det blir Öppet Spår eller Vasaloppet!

Så vad är nästa steg? Ladda för Vätternrundan såklart! Nu ska det bli cykel, cykel, cykel för hela slanten. Och lite simning såklart. Ska till syster för teknikträning nästa helg, har ju som sagt lärt mig nu att tekniken är viktig :-)

Kolhydratladdar och vilar

Nu är det många kommentarer och goda råd man fått. Alla har sina egna små teorier om hur jag ska klara av att åka Vasaloppet.

Massören igår: Malin, du måste andas ordentligt om du ska åka Vasaloppet. Andas ut med FULL kraft, särskilt om mjölksyran ger sig till känna eller inför en stor uppförsbacke, så du får ut allt skräp och får in syre.
Jobbarkompis 1: Du måste äta minst dubbla portioner spaghetti, annars är du död vid första kontrollen.
Jobbarkompis 2: Laddar du med Vitargo? Det är super, då behöver man inte äta ihjäl sig på spaghetti.
Jobbarkompis 1 (igen): Det är jobbigast efter halva ungefär, då är man trött men vet att man har jääääättelångt kvar. Fast när man ser hur många som ser vältränade ut som går in i bussarna efter att ha brutit i Evertsberg, då får man en kick.
Jobbarkompis 3: Malin, ska du verkligen åka Vasaloppet? HUUUR ska du orka det???

Men åka ska jag, om inget oförutsett som vinterkräken eller nåt sånt inträffar. Imorse ringde jag och bokade vallningshjälp också. Högflourglid blir det och så superfäste får vi hoppas :-) 600 kr för hela kalaset var faktiskt mindre än jag väntat mig! Förhoppningsvis håller det långt också så att man inte behöver valla om för mycket, eller kanske alls?

Flera är kompisarna som klarat öppet spår och nu pikar mig lite grann. En är jobbarkompisen som åkte tjejvasan men nu ligger nyopererad på sjukhus, läskigt! Det är nog det som är mitt största orosmoment (förutom att jag ska få en krånglande mage): att ramla eller bli påkörd av någon så att man skadar sig. Då lär det ju inte bli så mycket av resten av klassikern heller liksom! Hu... Men man får väl se det som så att majoriteten klarar sig fint, om än på längre eller kortare tid.

Min målsättning? Har inte bestämt än om jag ska ha någon tid att försöka klara eller om målet "bara" ska vara att ta sig hela vägen till mål. Men vid idealiska förhållanden vore det ju kul att komma under 10 timmar, så långt kan jag sträcka mig.

Nä, nu är det dags för Vitargo igen, är ganska trött på smaken redan faktiskt, är inte det mest kulinariska jag stoppat i mig!

Nya skidor och lite upprättelse

Igår var vi till Tony Pölders i Nässjö, eftersom sambons skidor gått sönder och skulle reklameras. Han fick köpa nya så länge, eftersom de trasiga skidorna måste skickas till Fischer för utvärdering. Mina skidor fick också åka med, eftersom jag misstänkt länge att fästzonen är helt fel utmätt på mina, och mycket riktigt var det så, väldigt så...

Innan vi åkte därifrån så hade även jag "fått" nya skidor, som inte ska vara alldeles för hårda för tjejer. Madshus denna gången, likadana som sambons fast 5 cm kortare och med Salomonbindning. Som Tony uttryckte det: Det var nog bäst så, du ska väl också ha roligt i skidspåret.

Så nu har jag fått lite upprättelse för vinterns misslyckanden i spåret, bl a i Orsa Ski Marathon där jag inte hade fäste alls och på allvar började misstänka att det inte bara var mig det var fel på utan även skidorna. Har bestämt mig för att chansa och ta de nya skidorna på Vasaloppet, det kan ju knappast bli värre direkt... Stort hål i plånboken men lite lugnare i mig, såg inte fram emot 9 bakhala mil direkt. Förhoppningsvis blir det lite bättre nu. Det visar sig om en vecka, då sitter vi förhoppningsvis och sover i bussen på väg hem från Mora, vääldigt vääldigt trötta men vääldigt vääldigt nöjda!

Dålig teknik, dålig kondis - Vasaloppet om två veckor!

Ja, man kan undra hur detta ska gå... Just nu är det nog den mentala biten som sätter mest hinder för om jag ska klara det eller inte. Det blev ju inget Lidingölopp i höstas så nu är det Vasaloppet som blir första grenen. Och efter en knäoperation i november så har ju förutsättningarna för förberedelser inte varit optimala... Sambon gör sitt bästa för att peppa mig, men hjärnspökena är många, särskilt efter misslyckandet i Orsa Grönklitt Ski Marathon förra helgen och alla otrevliga kommentarer och pikar från jobbarkompisarna.

Men lite bättre känns det faktiskt efter igår. Vi var i Ånnaboda och körde några varv på deras 2,5km konstsnöspår. Försökte fokusera på att analysera min teknik och tror jag kom till några klarheter i allafall, även om det ju är för sent att rent fysiskt göra något åt dem (jag skulle behöva betydligt mer benstyrka). Stakningen kommer förhoppningsvis att bli min räddning samt min envishet... Det är ju viktigt att veta både sina styrkor och svagheter, och jag är nog ganska medveten om bägge delar just nu, känner mest att det skulle behövts mer tid att göra något åt svagheterna och göra styrkorna ännu starkare!

Men fortfarande är det två veckor kvar, och det man kan göra något åt är ju kringförutsättningarna. Ingen alkohol, mycket sömn, bra mat och kanske lite kosttillskott kan ju i allafall inte skada. Och så får vi se till att göra en kolhydratladdning helt enligt skolboken, så att man känner att man iallafall gör det bästa av situationen när man står där på startlinjen om två veckor! Bara jag lyckas hålla nerverna något sånär i schack så jag inte får en sån där adrenalinchock som förra helgen så underlättar det nog också...

Idag är det i allafall vilodag eftersom det finns lite andra saker som också kräver uppmärksamhet just nu. En jobbanalys till ledarskapskursen, massor av smutstvätt och ett skitigt badrum t ex. En stor hög med foton, klädhögar i sovrummet och ett yogapass vill också göra sig hörda men det får bli om det blir tid över.

Lunginflammation

Nu är det jäääättelänge sedan jag skrev men jag ska försöka skärpa mig! Har väl varit borta ungefär lika länge som jag varit sjuk, första tiden utan att veta om det. Har haft lunginflammation i två omgångar, men hann med att fjällvandra däremellan (ska försöka lägga upp en rapport här när andan faller på) innan den kom tillbaka. Nu är jag sjukskriven med mycket starkare antibiotika så vi får hoppas det försvinner!

Tyvärr är ju dock all eventuell kondis jag hade som bortblåst, så det blir till att börja om med grundträning när jag är frisk igen. Menmen, då blir det ju gjort ordentligt i allafall kan man hoppas!

Jag är sååå sugen på att paddla kajak också, och är nog lite bitter för att kajakturen blev ersatt med sjukskrivning, men vad ska man göra? Om man ska se det positiva i det hela har jag ju semesterveckan kvar till någon annan gång, när jag nu ska hinna ta ut den! Men det är faktiskt ganska skönt att inte FÅ göra någonting nyttigt, utan bara ägna sig åt att läsa böcker, se filmer, klistra foton och annat lugnt och stilla. Händer inte så ofta annars måste jag säga!

Vilken miss!

Tror min snurrige doktorandsambo börjar smitta av sig med sin snurrighet på mig! Jag som såg fram emot att testa pilates idag, och så var det inte förrän imorgon det var! Jaja, fick köra 40 min på crosstrainern istället, pulsklockan sade ju att det skulle vara ett 40-min-pass idag. Fast jag tror inte jag höll mig inom pulsintervallet, eftersom snittpulsen var 175!! Antingen håller jag på att bli sjuk, eller så är helt enkelt crosstrainer väldigt effektiv och krävande träning...

Det känns i allafall som det senare, för jag blev ganska trött och skakig i benen. Men så här efteråt är det ju skönt förstås, lite duktig känner man sig allt!

2 mil på cykel och ett bättre knä

Är medicinen för ett ont knä precis som jag trott att träna? Var ute och cyklade två mil igår (som jag var nöjd med ända tills Patricia kom och sade att hon cyklat runt hela Roxen inklusiven en vilse-sväng!) samt var sedan på fest och dansade. Gjorde ganska ont fram till småtimmarna då jag plötsligt kunde dansa utan smärtor, och idag kan jag t o m stå på benet i 90 grader utan att ramla ihop! Trappor är inga problem heller... Men jag ska inte ropa hej ännu, har ju hänt tidigare att det kommit inskjutandes några bra dagar ibland för att lura mig att tro att det äntligen är över... Kanske är det balansplattans förtjänst? Man kan ju alltid hoppas.

Imorgon ska jag nog testa med lite pilates också, när jag för en gångs skull har tid att gå på det! Ska bli skoj faktiskt! Men idag är jag ganska seg måste jag säga, även om dansandet igår verkar ha skrämt bort träningsvärken från senaste styrkepasset! Fest är positivt, hehe...

//M

Yogamorgon och nystart

Härligt att äntligen börja komma i fas igen! Vitamindrink med massa bär och avokado igår kväll, började dagen idag med kundaliniyoga, vatten och energifrukost med linfrön, pumpafrön, nötter och magnesiumberikad juice. Gud vad skönt det är att känna sig lite återhämtad igen. För vilken vecka det varit! Inte ett enda träningspass, alldeles för lite sömn, alldeles för lite näring... Men nu ska det bli ändring. Sambon är i Uppsala i helgen så jag passar verkligen på att bara göra saker som är bra för mig, utan att behöva ta hänsyn till andra, och att få vara ensam!

Ska ta en promenad ut till ikano-huset och shoppa lite nu, och sedan försöka hinna med ett litet styrkepass på gymmet innan de stänger ikväll. Men först en uppfriskande dusch!

//M

Startnummer 18143

Det är det man ska hålla utkik efter i Vasaloppet 2008 om man vill se mig :-) Anmälde mig ca en halvtimme före sambon, han fick startnummer på 10 000 någonting. Kan det ha att göra med att jag är tjej?? För vi startar i samma startled... Än så länge i allafall, tanken är ju att när säsongen kommer ska vi köra några seedningslopp. Man har ju hört hur sörjigt det är där bak i tionde...

Men än så länge är det lååångt dit, framförallt träningsmässigt. Knät strular trots tiodagarskur med inflammationsdämpande. Står i kö till röntgen, men ingen information finns om hur lång denna kö är. Min plan var ju från början att ta det tråkigaste i Klassikern, nämligen Lidingöloppet, först och göra det i år, men det ligger tillsvidare på hyllan. Just nu är målet Vårruset i Norrköping den 15 maj, och till och med det känns långt borta just nu, i allafall med detta knä, och i avseendet bra tid. Om jag fått cykla, simma eller något annat hade det inte varit något problem, men just löpning gör rent ut sagt skitont. Och onda saker skulle jag ju hålla mig ifrån sa doktorn... Dilemma!

Idag har årets första grillning klarats av, riktigt härligt hos vänner i Åtvidaberg med en underhållande två-åring. Kött, grönsaker, potatissallad. Allt man kan önska sig helt enkelt. Till och med halloumiost!

Imorgon är det dags för nästa. Och på måndag nästa, även om den är inomhus och med kunden och nog antagligen inte räknas ;-)

Har även konstaterat idag att jag är ca 3 storlekar för stor för att köpa shorts eller kjolar. Det mesta jag hittade fanns endast kvar i storlek 34 eller möjligen 36, och det kan jag inte ens med vilja pressa ner mig i. Får hoppas på att de får in mer i lager, det är ju trots allt bara början på säsongen ännu. Köpte dock ett par riktigt snygga ljusa randiga shorts, mycket nöjd!

Imorgon blir det nog en cykeltur i vårvädret, förhoppningsvis en ganska lång sådan. För påskgodiset är ju fortfarande inte slut, så jag behöver nog röra på mig för att kompensera lite, hehe.

Anfallen av påskgodis

Ujujuj... Så här mycket godis har jag inte ätit på... Ja, jag vet inte, kan inte komma ihåg när det hände sist. Påskgodiset och påskäggen har formligen anfallit mig och vem kan stå emot? Ett från sambon, ett från kompisarna som var här på middag, chokladaskar från andra kompisar på middag, godis hemma hos mamma och pappa, godis på jobbet, godis, godis, godis, gooooodis.... Så kroppen känns minst sagt däst! Inte blir det bättre av att jag inte hunnit träna på länge heller. Eller, det handlar väl om prioritering, men efter senaste tidens jobbstress då jag faktiskt inte hunnit träna prioriterade jag att vila upp mig lite. Resulterade som vanligt i en förkylning, så nu borde jag nog inte träna på någon dag eller två, tills det halsonda försvunnit åtminstone... 30 dagars-snittet sjunker oroande snabbt!

Påskmiddagen igår resulterade också i att vi har på tok för mycket mat kvar. Förrättsresterna gick åt till lunch dock, och det blev matlåda av oxfilen och halloumiosten. Ha, hur ofta har man oxfilé i matlådan?? Finns dock hur mycket potatissallad som helst kvar, och efterrätt! Den har man liksom inte mäktat med efter allt godis!!

Var ute en sväng och letade jeans idag, men ingen större lycka, var nog inte direkt på humör tror jag, med magen uppblåst av allt godis... Får vänta till senare i veckan eller nästa eller nästa vecka...

Igår diskuterades semesterplaner också. Många olika förslag blev det: Roskildefestivalen, fjällvandring, kajakpaddling, bilsemester, sydeuropa, Skottland, Kuba (fast det blir i höst), Norge enligt tradition. Någon som har fler förslag? Varför nöja sig med dessa när man kan göra beslutsångesten total med fler förslag? Bäst att ta en godis på det! Å jobba lite så här på påskhelgens sista kväll...

Myskoxe eller oxjärpar?

Dagens lunchmonolog (ofta väldigt underhållande att lyssna på) innehöll bl a detta: "vet ni om de fyra stora rovdjuren i Sverige - björn, lo, varg, järv... Apropå det, visst finns det sådana här.... MYKSOSKAR i Sverige, eller vad heter det?? Myyyyskoooxar, det är svårt att säga fort. Kan någon säga det fort? Vet ni, när jag säger myskoxar kommer jag alltid att tänka på oxjärpar, jag blandar alltid ihop dem!!" Vad säger ni om den associationsförmågan??

Idag har jag varit och fått mitt knä undersökt. Läkarna på vårdcentralen är ju fantastiska: Hmm... Är du säker på att du inte ramlat och slagit dig när det här började? Nähä... Ja, det skulle ju kunna vara menisken, låser det sig? Nähä... Jaså, du har haft meniskskada förut och det känns inte så? Hmm.... Brukar det bli svullet? Nähä, inte så mycket.... Gör det ont här då? Inte? Här då? Jaa.... Det verkar ju inte så instabilt... Jag skriver ut inflammationshämmande som du kan hämta direkt på apoteket. Ät det i tio dagar morgon och kväll. Så skickar jag en remiss till röntgen för att se att det inte är några skelettskador.... Och... Om du fortfarande har besvär efter röntgen så får vi nog skicka dig till ortopeden...

Vad som är fel med mitt knä? Har ingen aning faktiskt... Men kanske är det någon slags ledbandsinflammation eller muskelfäste, det har jag haft förut och det känns lite så. Undrar om magen kommer krascha nu av tabletterna, det fanns risk för det sa de på apoteket. Men om jag klarar Voltaren (och det fick jag ju mot höftinflammationen, inga problem) så skulle det nog gå bra. Har köpt lite ProViva utifall att magen behöver få lite hjälp på traven att hålla sig lugn.

Igår körde jag Random Hill på cykeln på gymmet. Samma som jag brukar köra, men guuud vad jobbigt det var, märks att man inte tränat så mycket sista veckan, och sovit för lite, och ätit för onyttigt! Nu blir det skärpning här... Tror jag... Vårruset är det ju inte så långt kvar till heller, hoppas jag kan springa till dess. Får väl cykla upp kondisen och hoppas på det bästa helt enkelt.

För det är ju ingen idé att oroa sig, det har jag ju lärt mig av min Worry Stone som jag köpte i Dublin. Helt underbar liten historia som går ut på att allt om man har gjort en massa synder och kommer hamna i helvetet till slut, så gör det inget, för där kommer man ha så fullt upp med att återse alla gamla kompisar att man inte kommer ha tid att oroa sig *fniss*

Nu har vi bestämt att vi ska måla om i köket också. Kanske till påsk när man är ledig några dagar. Grönt ska det nog bli. Vi är dock inte riktigt överens om vilken grön det ska vara... Men det löser sig nog, vad som helst är egentligen bättre än mörkgrått och sjukhusvitt! Nya möbler ska det också bli, och matta och gardiner. Snart kanske det rent utav ser ut som vi bor här! Om vi inte åker hemåt till påsk förstås. Måste ju godkänna syrrans soon-to-be sambo, hehe... Snabba ryck som vanligt, har inte ens hunnit träffa honom ännu ju.

Jösses, nu blev det visst mål i EM-kvalet tror jag, bäst att göra sambon sällskap!
Tjingeling!

Sschhh.... Säg inget!

Kom på det, att om det är någon som läser den här bloggen (är inte så flitig att skriva ännu, jag vet...) så får ni inte säga något till dem på jobbet ;-) Om att jag ska åka Vasaloppet nästa år alltså. Det blir en sån massa tjat då, och det är det ju redan ändå. Gänget som åkte i år (eller egentligen en av dem) har redan anmält sig igen och pratar vääääldigt ofta om Vasaloppet. Inte värt att ge dem ännu mer att prata om!

Anmäld till Vasan

Nu är det gjort... 1300 kr kostade det, och det ska väl visa sig om ca 11 månader om det är värt det. Det är ju trots allt ganska lång tid att hinna träna upp sig på. Skidklubben har ju dessutom Vasa-träning på lördagar från efter påsk tror jag, får se till att gå på dem så kanske man till och med är tränad på rätt sätt. Just nu ligger dock fokus på konditionen. Eller, fokus och fokus... Efter att vi anmälde oss förra fredagen har jag 1) varit i Dublin över helgen med sambon och firat St Patricks day (mycket fet mat och en del Guiness, åtminstone för sambon) och 2) varit i Wien på affärsresa (mera fet och friterad mat och en del lokalgjort vin).

I och försig gick vi ganska mycket i Dublin, och jag hade ju i allafall med mig baddräkten till Wien. Men det räknas nog inte när man står där i Berga by i mars nästa år... Körde distanspass på gymmet igår, och det känns i knät idag tyvärr. Som tur är ska ju tant doktor titta på knät i nästa vecka, och jag hoppas det bara är något "lättåtgärdat", känns så dumt att bli hindrad av ett knä.

Då är det ju mer jobbet som hindrar mig just nu. För mycket att göra för att hinna träna ordentligt och orka laga ordentlig mat. Vräkte i mig en pizza nu ikväll, till och med på hemkörning. Men vad gör man när man är så trött så man inte ens orkar vara social med sambon och hans kompis som skulle på konsert?? Svaret borde väl vara att träna, för det blir man ju pigg av. Men jag tror jag ska börja med att försöka sova ordentligt i natt. Utan snarkande sambo (han får sova i gästrummet inatt när han festat, första gången faktiskt, tycker inte om att sova isär, men nu dööör jag snart om jag inte får sova). Utan stress (förhoppningsvis). Utan hotellgrannar som vandrar runt med stilettklackar i rummet bredvid. Så hoppas jag att jag är piggare imorgon, det ska ju bli fint väder, så då kan jag kanske träna ute, jeah! Får dock inte springa innan knät är undersökt, så det får bli cykeln. Kanske kan kombineras med lite shopping av bröllopspresenter, vem vet? Fast nej, det är ju lönelördag så jag får nog ta cykeln utanför stan nånstans tror jag, står inte uuuut med alla panikshoppingsträngslande människor på en och samma gång :-)

Natta, natta!

Vinter stanna kvar!

I natt snöade det igen, ganska mycket, och det är så härligt vitt och vintrigt ute! Men det får man väl egentligen inte säga högt så här års? Alla tycks redan längta som bara den till våren, trots att det inte varit vinter alls länge, snön och kylan kom ju så sent i år!

Men jag njuter i allafall så länge det håller i sig. Igår testade jag mina nya längdskidor och fick ganska rejäl träningsvärk i ljumskarna/höfterna, ganska väntat faktiskt. Men jag måste säga att jag inte är så nöjd med tejpvallan som de rekommenderade i sportaffären. Där fick jag för att jag försökte komma enkelt undan. Eller, egentligen har jag ju inget att jämföra med; jag vet ju inte om resultatet hade blivit bättre om jag hållit på och meckat med vallajärn, burkvalla och sjuttielva olika lager av olika sorters fästvalla... Tror faktiskt tejpvallan får duga den här säsongen i allafall, om det blir några mer turer i år, det ska ju töa från imorgon :-(

Men kanske blir det någon tur norrut om man har tur, så kan jag öva lite mer. Känner mig inte direkt som en vasaloppsåkare i dagsläget, och det ska jag ju vara om ett år! Huuu... Hur ska det gå? Undrar om man måste åka rullskidor i sommar som det finns de som säger??

För någon vecka sedan var vi på Fjällmossen en söndag, då var det verkligen härligt vinterväder. -10 grader och klarblå himmel, det ska jag leva länge på tror jag. Kolla bara på bilderna här, man kan inte direkt tro att det är Östergötland faktiskt. Och ska jag vara riktigt ärlig var vi ju faktiskt över i Södermanland i någon halvtimme också ;-)