Det luktar u-land…

När jag ankom Philadelphia International I fredags hade jag förberett mig på en lång och plågsam kö till Immigration. Men där var öde och efter endast fem minuter var jag igenom kontrollen, hade hämtat min väska och passerat tullen. Dessutom varit på toaletten! Pojkvännen (och tydligen även hans arbetskamrater) blev mäkta förvånad, något sådant hade de aldrig hört talas om. Nybörjartur??

Det första som slog mig när jag kom ut i Philly-verkligheten var att det luktade u-land! Jag kunde dock inte riktigt placera lukten, eller varför jag associerade det med u-land. Ju mer vi rörde oss på Phillys gator, desto påtagligare blev också associationen och den störde mig mer och mer. Till slut kom jag också på vad det var. Det luktar precis som på Kuba här! Och eftersom husen här är byggda lite i samma stil blev associationen mer påtaglig. Jag kände mig förflyttad till ett Havanna där byggnaderna renoverades senast för ett antal decennier sedan och där diverse konstiga lukter blandas på gatorna. Eftersom lukten även här är så påtaglig har jag lite svårt att känna mig som att jag är i “det mest utvecklade landet i världen”.

Tröttheten tog mig väldigt tidigt i fredags kväll, och jag lyckades knappt hålla mig vaken tills middagen var färdigäten. Innan dess hade jag fått se delar av Phillys centrum, delvis för att en kudde skulle inhandlas till mig. Den möblerade lägenheten där pojkvännen bor är ganska spartanskt utrustad… Innan vi rörde oss mot centrum tog vi en fika på Mugshot, ett kafe alldeles i närheten av där vi bor. Jag intog en fantastisk Peanut butter bomb tillsammans med pepparmintte serverat i den största tepåsen jag sett!

Gårdagen inleddes med pannkaksfrukost på Darlings kafe, som fått priser för sina cheesecakes, som finns i ett otal varianter. Har ännu inte prövat någon av dem, men tror jag kanske ska göra det i eftermiddag. Därefter började sightseeing i Phillys centrala delar, och för att tillryggalägga detta krävs mååånga steg, närmare 20000 per dag har det blivit. Så även om träningen hittills blivit lidande har det blivit motion på annat vis. Amerikanerna har hittills inte imponerat på mig med sin kokkonst, några exempel finns på flickr, t ex den Chicken barbeque-pizza som jag åt i lördags. Inte särskilt delikat…

Känner mig dock lite som en lantis här, blir fascinerad av alla höga hus och stora saker. Bilar som kör som de vill, eftersom trafikljus tydligen bara är vägledande och inte något att egentligen bry sig om. Bilarna har för övrigt inte någon registreringskylt fram och ser därför allmänt skumma ut. Alla bakverk är också stora, ungefär tre gånger så stora som hemma. Kanske också därför amerikanerna är typ tre gånger så stora som hemma. Pojkvännen hävdar dock att det är jag som framkallar de feta amerikanerna, eftersom han tidigare inte sett så många av dem som nu när jag kommit hit… Eller så är det solskenet (det har varit ca 20 grader varmt i helgen) som fått dem att komma ut och bränna fett, som han sa…

Fick mig en tur på pojkvännens jobb igår, och därefter spenderades en del tid i en riktigt gigantisk amerikansk bokhandel (i USA är det helt OK att läsa böckerna i affären), där det fanns många intressanta böcker. T ex en bilderbok för vuxna om hur man handlar mat. På vänstersidan visades vad man INTE skulle handla (för att det var fett eller med mycket kalorier), på högersidan visades vad man skulle köpa. Med bilder såklar, så man bara behövde ha med boken och leta efter dess like i affären…

Experiment

Testade ett nytt recept idag:

2 ägg
3 msk honung
1/2 tsk bikarbonat
2-3 droppar rosmarinolja

Därefter 2 liter vatten, 2 msk äppelcidervinäger

Gissa vad det var, den som kan!

Hur funkar det?

Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen: Min kropp kan inte vara skapt för löpning. Jag har klarat av att cykla 30 mil, åka skidor 9 mil utan problem med håll. Däremot Lidingöloppet var en håll-plåga utan dess like. Idag strålar solen och det är en härlig vinterdag, som upplagt för en löprunda tänkte jag. Nu när jag känt att formen varit på uppåtgående en längre tid menar jag. Var full av tillförsikt, men den nedrans hållen infann sig onödigt fort. Pulsen steg för högt och det kändes som jag skulle gå av på mitten. Hur går det till? Varför kan jag inte springa utan håll? Varför känns kroppen så tung när jag springer men inte vid andra idrotter? Jag börjar få svårt att hitta förklaringar...

Men å andra sidan så vore det väl själva sjutton också om jag inte skulle kunna lära min kropp att springa och att tycka om att springa! Det SKA gå!! Funderar på att börja med ett sånt där nybörjarlöparprogram bara för att slippa känna att det går dåligt hela tiden. Men då blir det nästan för lite träning jämfört med vad jag är van vid...

Jaja, snart kommer syster på besök, det ska bli mysigt. Innan dess Inför-Vasaloppet-intervju på tv med Jerry Ahrlin och Jenny Hansson. Hoppas verkligen Jerry lyckas vinna i år, han är verkligen värd det! Han har ju trots allt lärt även mig att åka skidor hyfsat, även om det nog inte var den lättaste uppgiften :-)

Bildbevis

Nu har bilderna från i söndags lagts ut. Förstår inte hur jag lyckades se så pigg ut!

Tillbaka i vardagen

Körde igenom första riktiga träningspasset efter i söndags idag. Kändes riktigt bra och formen är nog fortfarande på uppåtgående, trots gårdagens släng av nån slags odefinierbart men väldigt plågsamt magont.

Funderar lite på vad jag ska göra med den här bloggen nu. Klassikern 2008-2009 är ju genomförd och även om jag nog ska göra minst en Klassiker till, så är ju rubriken numera lite missvisande. Vet inte heller hur motiverad jag är att skriva om det... Kanske bredda den lite och ta med andra mer eller mindre konstiga funderingar... Kanske avsluta denna och starta en ny? Kanske fortsätta under nytt namn? Eller helt enkelt begrava bloggen när dess syfte är uppnått.... Får fundera lite mer tror jag.

Inte bara jag...

Tackar Motionären för följande betraktelse från i söndags, beskriver väldigt målande och underhållande hur det var i spåret!

Lite mera från Vasaloppsspåret

Det har gått några dagar och det börjar suga i skidtarmen igen. Men det får nog vänta ett tag. Till dess kommer här lite mer eller mindre värdelöst vetande:

• Min Klassiker tog totalt 33 h 7 min 46 sek. Nästa mål kan ev vara att göra en Klassiker på under 24 h. Det är drygt nio timmar bort. Gissar att det tar några år att klara av...
• Jag gjorde av med 10511 kcal i söndags. Inte så konstigt att jag var trött och hade svårt att hålla värmen på slutet... Men nu borde jag kunna äta ca 5 pizzor eller 21 semlor utan dåligt samvete :-)
• Jag tog 46916 steg i söndags. Gissar att det även inkluderar staktag, men det är nog ett ansenligt antal muskler som fått jobba för detta.
• Jag fick inga skavsår överhuvudtaget, dock en stor blåsa på vänster stortå, som infann sig ganska tidigt. Gjorde det ganska smärtsamt att trycka ifrån ordentligt i diagonalåkningen.
• Jag drack ca 4-6 dl vätska på varje station (varierande blåbärssoppa, buljong och vatten) och ca 1,5-3 dl mellan stationerna. Det blir minst 3,2 dl vätska. Dessutom drack jag ca 1,5 liter vatten på vägen hem i bussen, och ca 3-4 liter per dag under uppladdningen. Trots det var jag supertörstig när jag kom hem i går morse. Det säger en del om hur mycket vätska man gör av med... Även om jag faktiskt var tvungen att gå på toa under loppet, det har inte hänt under tidigare skidlopp.
• Efter Engelbrektsloppet fick jag ont i vänster knä, överansträngning skulle jag tro. Har sedan dess haft ont av och till och var lite orolig för om det skulle stoppa mig i söndags. Hade rejält ont i söndags morse när jag gick i pjäxorna, och tvivlade starkt på att jag skulle kunna fullföra under de första kilometrarna. Sedan försvann smärtan och har knappt kommit tillbaka. Ganska märkligt.
• De senaste veckorna har jag haft "vinterhosta", kallastma eller vad man nu vill kalla det. Massören och läkaren använder olika begrepp. Den är dock också borta efter ett halvt dygn på skidor...
• De flesta verkar ha åkt Öppet spår i söndags på en tid som var 1-1,5 timme långsammare än vad som för dem är "normalt". Det skulle innebära att jag under optimala förhållanden kunnat åka på runt tio timmar! Det får jag nog vara ganska nöjd med...

Vasaloppsförbannelse

Härmed utfärdas en allmän varning: Om ni tänkt åka något av Vasaloppets lopp så får ni ställa in er på usla förhållanden om ni vet att även jag är anmäld. Förra året var Vasaloppets värsta förhållanden på 25 år. Jag stod på startlinjen. I år var värsta förhållandena någonsin på Öppet spår. Det snöade en decimeter på en halvtimme och totalt 3 decimeter och för att citera en av veteranerna i spåret: Inte nog med att spåren nästan är borta, de som finns är fientliga och motarbetar en! Gissa vem som stod på startlinjen? Jag förstås! Så om ni tänkt åka Öppet spår nästa år och ser att jag är anmäld en av dagarna; välj för guds skull en annan dag!

Nu är min Klassiker klar "på riktigt", även om avslutningen blev väldigt slitig och jag är missnöjd med tiden: 11.32.40. Vet dock egentligen inte varför. Målet var att åka under 11 timmar, och alla de som åkt tidigare åkte mycket långsammare än vad de brukar, vissa upp till två timmar långsammare. De första i mål var en timme långsammare. Så under "rätt" förhållanden hade jag nog klarat mitt mål, men nu gjorde jag det inte...

Vallaservicen som vallade åt mig var samma som förra året och jag tror att de inte kan valla något annat fäste än blått. Det funkade dock bättre i -4 som det var i år än i nollgradigt som det var i fjol... Fick ändå valla om i Mångsbodarna och då lyckades de lägga på fäste för långt bak så mitt fantastiska glid försvann. Bara att stanna och skrapa lite... Hade dock hyfsat fäste upp till Risberg. Fram till dess var loppet också ganska angenämt. Jag var inte särskilt trött, spåren var OK, det hade inte börjat snöa så väldans. Sedan gick det utför. Spåren var som bortblåsta. Eller rättare sagt, de fanns där, såg lite ut som spår, men var bara sladder som gjorde att man fick stå och parera hela tiden. Jag hade sett fram emot lite vila i utförsbackarna från Evertsberg, men de var jättejobbiga eftersom fötterna fick jobba så dant för att parera. Mjölksyran i fotmusklerna var total och jag var tvungen att diagonalåka ett tag bara för att få lyfta lite på fötterna! Fästet försvann sedan igen så jag kladdade på lite själv, som sedan fram emot Hökberg bara frös fast och det var bara att skrapa av igen.

Av och till var det rätt så kallt och jag var glad att jag valt ullunderstället, däremot frös jag inte så mycket om händerna. Förrän ca 1,5 km före mål. Då var det som att fingrarna befann sig på Nordpolen och de försvann därmed. Särskilt tummarna, som jag inte kunde röra alls, vilket gjorde det aningen svårt att kontrollera stavtekniken! Det var nog bristen på energi i kroppen som gjorde att de stackars fingrarna inte kunde hålla värmen. Vid det laget var jag dessutom så trött att jag inte visste hur jag skulle ta mig i mål. Ca 5 km från mål slog tröttheten till på riktigt. Kroppen sade tvärstopp och ville trots vitargo-kaka och sportdryck inte röra sig längre. Jag tvingade den i någon kilometer, men sedan ville den absolut pinka och vägrade lyda min vilja att inte göra det... Bara att stanna igen alltså. Ca 3 km från mål stod Intersport med sportdryck, vilket jag trodde skulle bli sista kicken, men nej. Kroppen sade bara "jag somnar nu, eller svimmar, välj själv vilket, jag lägger mig här i snön och sover, tänker inte åka längre". Men jag tvingade den ändå, fick fylla på med sista vitargo-kakbiten ca 1 km från mål och lyckades sedan stappla in över mållinjen.

Vid skidinlämningen lyckades jag på nåt viss få på mig mina torra vantar och försökte få igång mina händer, men jag ångrade nästan att jag gjorde det. För AJ, VAD ONT DET GJORDE när de kom igång igen. Smärtan var nästan outhärdlig och jag var helt gråtfärdig, tjöt nog till och med en skvätt. Vid väsk- och överdragsutlämningen fick den snälla funktionären sätta på mig min extra mössa och jacka som jag hade i överdragspåsen, eftersom jag inte hade någon finmotorik i händerna! Men väl inne i Mora simhall och efter en varm dusch började jag känna mig som människa igen. Lite Vitargo Protein bar gjorde också susen, även om riktig lagad mat hade varit ännu bättre. Sådant serveras dock bara Vasalopps-åkare, i Öppet spår får man förse sig med mat på egen hand...

Så om man ska summera då, hur gick det? Både bra och dåligt. Efter 3 mil var jag fortfarande inte särskilt trött, och jag började inte få ont i korsryggen förrän efter ca 5 mil, så träningen har nog gett lite resultat i allafall. Dock vet jag inte riktigt hur man ska träna fötter och ben för att hantera underlaget en dag som igår. Tips någon? Förhållande var ju inte särskilt roliga, men det gör ju faktiskt prestationen lite större att ha klarat loppet under de förhållandena. Tiden var kass, men utan alla vallningsstopp och de många stoppen sista fem kilometrarna så hade jag nog klarat min mål-tid i allafall. Får satsa på att göra det nästa år istället. Så varning alla ni som tänkt åka Öppet spår nästa år, se till att anmäla er till den dag jag inte ska åka :-)

Matladdning

På jobbet pratas det mycket skidåkning just nu. Vi är några stycken som ska åka på söndag och det är många som vet om det och gärna pikar, tråkar, kommenterar, peppar. Lite beroende på person. Många ställer frågor också, idag fick jag följande fråga: Har du matladdat klart ännu då?

Jag svarade att Nä, det börjar jag inte med förrän onsdag kväll. Frågeställaren svarade förvånat: Jaså, ska man inte göra det i två veckor eller så?

Puha.... Tänk om det varit så. Ösa ner kolhydrater i kistan i två veckor! Då hade jag nog inte tagit mig så många mil tror jag. Däremot hade jag nog sannerligen lagt på mig tillräckliga reserver :-)

Ännu mera nojig

Det är ju så nära nu! Vore ju så nesligt att bli sjuk nu! En kollega började snora och nysa idag. Funderar allvarligt på att sätta antingen mig eller honom i karantän :-) Å andra sidan är det ju typ tredje gången sedan nyår som han är förkyld, och jag har hittills inte blivit smittad. Peppar peppar, så ska man inte säga men... Jag antioxiderar, äter min dagliga dos honung, vitlök och c-vitaminer och hoppas på det bästa.

Andningsövningarna har också fått väckas till liv igen, eftersom jag fick lite hosta efter Engelbrektsloppet. Men känner mig annars rätt OK, bortsett från tillfällig hemsk magknip på eftermiddagen idag. Fick pausa träningspasset ett tag och träna med expandern hemma sedan istället, det var helt ogörligt att försöka stå rak!

Nu hoppas jag också att vädergudarna ska le mot mig för en gångs skull, men just nu ser det ut som att det ska snöa på söndag. Fast i vädersammanhang är det ju ännu långt kvar och mycket kan ändras ännu!

Tidigare idag hade jag dåliga vibbar och tänkte att det här kommer inte att gå, men nu är den där känslan av spänd förväntan och längtan till skidspåret tillbaka, så jag hoppas den sitter i hela veckan!! Ska försöka hålla kvar den med mumsig soppa till kvällsmat nu :-)

Aftonbladets fantastiska research...

Det finns en sida som heter www.vasaloppet.se, där finns all möjlig information om Vasaloppet. Aftonbladet skriver idag om Vasaloppet och presenterar en hel del felaktiga fakta och datum i artikeln. Det säger en del om nivån på deras research, eftersom de uppenbarligen inte ens klarat av att läsa informationen på Vasaloppets officiella hemsida...

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4317624.ab

Hur åtgärdar man immande glasögon?

Det funderade jag mycket på i söndags. Hade behövt dem av och till, det var väldigt vitt ute i skogen sådär i gränslandet mellan solsken och mulet. De satt på näsan första 5 km eller så, sedan kom imman när jag blev varm och det inte blev varmare i luften. Så det var bara att förpassa de orangea glasen upp i pannan, på mössan. Funderade över om det verkligen ska behövas ett par sådana där svindyra brillor med "vädringshål" i som jag hittat i diverse webshoper, men har fortfarande inte hittat någon riktigt vettig anledning till att köpa. Något annat vis måste det väl finnas. Om man har tunnare mössa så att mer värme försvinner kanske? Men frågan är om det är värt att riskera att frysa istället... Hmmm...

Just nu säger Yr att det ska bli -5 grader och molnigt nästa söndag. Vore ju fantastiskt om jag för en gångs skull skulle få optimalt före!!

I Engelbrekts bygd för styrka och frihet

Idag är dagen efter. Jag känner mig faktiskt så, lite lätt bakis. Även om det är i princip över nu. Gissar att det är salt- och vätskebrist efter 7,5 timmar på skidor i ganska kuperad terräng. Om jag skulle vilja kan jag kvittera ut mitt klassiker-diplom nu, men det ska jag inte. Först hoppas jag klara av Öppet spår utan sjukdomar, då blir det det som får ingå i diplomet istället!

Hur var det då? Ganska jobbigt faktiskt, även om jag nog faktiskt trodde det skulle vara lite jobbigare. Hade egentligen bara en svacka ungefär mitt i loppet, men så tog jag det ju också ganska lugnt, drack mycket blåbärssoppa. Fast bäst av allt var buljongen som serverades vid näst sista matkontrollen. Ljuvligt salt och varm!!

Efter en väldigt tidig morgon på grund av varning för snöoväder satte pappa och jag oss i bilen strax efter kl 06 igår morse. Far hade ännu inte bestämt sig för om han skulle spendera dagen i Norberg eller ej och jag var på ett minst sagt uselt humör på grund av tävlingsnerver och våldsamt intag av kolhydrater. Varför blir man så grinig och får huvudvärk av dem?? Snön fullkomligt vräkte ner och det var strax under nollan, superföre med andra ord. Det gick långsamt på de oplogade vägarna men vi var ändå framme i god tid. Medan jag gick och hämtade nummerlapp hann bilen bli nästan översnöad, så mycket snöande var det! Toan besöktes flitigt, och tur var väl det, för i toakön råkade jag höra det viskas om att starten flyttats fram en halvtimme. Fick det bekräftat, men det var absolut ingen information som spreds aktivt av sekretariat eller tävlingsledning, vilket nog kan sägas karakterisera hela tillställningen: Dålig information... I folkvimlet vid nummerlappsutlämningen sprang också Gunde Svan förbi och det visade sig att han agerade hare åt sin gamle vallare som ska åka Vasaloppet och nu åkte Engelbrektsloppet som träning.

Väl på starten undrade jag om jag överhuvudtaget skulle få se några spår under dagen, torget i Norberg bestod av ca två decimeter nysnömodd. Men det utlovades spår längre fram och allteftersom folkmassan segade sig fram efter starten började man faktiskt ana spår. Massan rörde sig långsamt, de första 5 km tog nära 50 min... Lätt uppvärmning alltså! Därefter började det bli bättre och snöfallet började också lätta, för att släppa fram solen under någon timme innan det mulnade på ordentligt. Vissa (oftast medelålders gråhåriga män med väldigt yvig åkstil) försökte fortfarande tränga sig fram mellan spåren, vilket skapade irritation. En av dem fick sig en känga av en annan:

"Det finns två spår, åk i ett av dem så vi andra slipper få dina stavar i ögonen"
Svar:
"Men jag åker ju mycket fortare än er och måste ju ta mig fram"
Nytt svar:
"Om du nu åker så j-a fort så skulle du väl startat i tävlingsklassen längst fram"
Tystnad och slut på åkningen mellan spåren...

Ungefär vid första 5km-skylten skulle jag ta lite medhavd dricka för första gången. Men flaskan var nästan tom. Vad f-n!! Det visade sig att jag som tagit en slurk precis innan starten hade glömt att stänga till korken (en sån där sportflaska i miniformat) så innehållet hade runnit ut i midjeväskan, blött ner min extra tur-mössa (egentligen pojkvännens) samt även min numera ganska vältränade bak. Plaskvåt var jag! F-n! Hur kan man vara så dum! Försökte vrida ur grejerna så gott det gick och ull-underkläderna höll mig trots vätan ganska varm. Konstigt att jag inte märkte när det började läcka måste jag säga dock. Hoppades på att det skulle finnas lite papper på någon station, men det är inget det finns behov av där tydligen... Så jag åkte hela loppet med blöta byxor, det måste jag nog nästan få en extrapoäng för! Om jag inte åker på nån urinvägsinfektion förstås... Då blir det nog avdrag...

På det stora hela då? Faktiskt var det mycket fler platta partier än jag trott, även om en del backar var jobbiga. Särskilt den största backen, uppför Håberget. Tack och lov kom den bara en gång, så när den var avklarat visste man att det värsta var gjort. Därefter hakade jag på ett par tjejer som startat sina Klassiker med Engelbrektsloppet, eftersom skidåkning enligt dem var det värsta man kan göra. De tyckte jag var knäpp som skulle åka Öppet spår OCKSÅ! De höll ett ganska bra tempo och bjöd mig även på nötter vid en station. Jag åkte ifrån dem i nerförsbackarna (hade fantastiskt glid, måste ge mig själv beröm! Snabbglid har hittills aldrig slagit fel) medan de hade bättre flås i uppförsbackarna.

Vid fyra-tiden började jag för andra gången undra hur de skulle lösa mörkrets intåg, eftersom jag inte sett elljusslingor någonstans längs spåret på första varvet. Ryktet sa att det är mörkt sista biten. Livsfarligt, tänkte jag, särskilt med tanke på de branta uppkörda nerförsbackarna ner mot Klackberg! Och mycket riktigt blev det mörkt, väldigt mörkt! Särskilt i de där nerförsbackarna! Många tog av sig skidorna och gick ner. I den brantaste delen som också svängde tvärt åt höger stog förvisso en funktionär med skoter och reflexväst för att ta hand om eventuella skadade. Han hade dock inte tänkt på att sätta på lysena på sin skoter för att underlätta för åkare...

Vid sista kontrollen kändes det som att man i princip redan var framme eftersom det bara var fyra kilometer planåkning kvar. Jag blev övertalad av en funktionär att dricka lite kaffe: Du ska se hur pigg du kommer bli, du kommer inte att tro't. Du kommer flyga fram till mål!
Okejdå, tänkte jag, en liten skvätt då. Brände mig på tungan, men det fick sannerligen igång livsandarna och jag åkte ifrån flera stycken på vägen till mål. Oftast var jag dock ensam i det beckmörka spåret. Efter nån kilometer kom månen fram och det var riktigt trolsk. Ensam i vinterskogen med snötyngda granar i ett skidspår endast upplyst av månsken. Nästan så man blev lite lyrisk! Marschaller här och där vid några vägkorsningar fanns det också, även om några stod så nära spåret så det var risk att man fick en marschall med sig på staven!

Målrakan närmade sig fantastiskt snabbt, och jag stakade som aldrig förr. "Här kommer Malin Eklund som ser ut som hon har kraft kvar i armarna" sade speakern och offentliggjorde även min sluttid. Därefter medaljutlämning av en skäggig dalkarl som sade att det var hans bästa dag på året - att få stå och få krama damer hela dagen helt gratis! Skidade tillbaka till bilen med en väl påbylsad far som spenderat dagen i Norberg och Klackberg. Vid bilen upptäcktes nästa missöde: Jag hade glömt lämna tillbaka mitt tidtagningschip! Skit, det kostar ju 300 kr! Raskt tog pappa hand om det och gick tillbaka till målområdet medan jag strippade i mörkret vid bilen och fick på mig torra kläder och försökte få liv i mina stelfrusna fingrar. Vid de andra klassikerloppen brukar de vara rätt snabba på att komma fram och rycka av en det där chipet, men de hade nog blivit lite trötta kontrollanterna också....

Återhämtningsdryck i bilen, ost- och bacon-korv på Shellmack i Avesta och sedan hemfärd. Betydligt mindre snö på vägen än på morgonen, men många vådliga omkörningar i mörkret. Hemma i värmen vid 20.30-tiden var nästan pappa tröttare än jag såg det ut som, och det är faktiskt först i dag som jag på riktigt känner av tröttheten. I stort sett ingen träningsvärk (stretchade såklart inte) men trött som tusan i kroppen och var till och med tvungen att köpa kaffe på stationen i Västerås. Satt nästan hela vägen och tittade på det fantastiska vintervädret med klarblå himmel, snötäckta träd och frostiga kvistar. Tills tåget passerade Östergötlands länsgräns såklart, då var det slut på både den klarblå himlen och snön... Jag har bosatt mig på fel ställe!

Men ikväll blir det hämtmat och film - Into the wild - med Åsa, det får bli belöningen för att jag numera kan titulera mig En Svensk Klassiker om jag vill.

Jag laddar

Pasta pasta vitargo gröt pasta banan vitargo müsli yoghurt vitargo ris pasta... Så ser dagarna ut just nu, jag laddar ju! Engelbrektsloppet på söndag hägrar, verkar dock vara lite dåligt med info om vissa saker så de ska nog få påringning imorgon. Övernattar hos päronen och får skjuts till Norberg som är the place to be på söndag. Och då vill man ju inte riskera att komma försent eller så, vore ju snopet!

Har vallaångest eftersom vädret ter sig högst osäkert... Budgeten säger ju att jag får valla själv den här gången så jag kan ju inte direkt skylla på någon annan om det inte skulle bli bra... Därför bäst att tänka igenom ordentligt. Men eftersom det ska snöa imorgon och ev på söndag också så gissar jag att man slipper klistret i allafall. Dock slåss röd och lila om förstaplatsen än så länge, grundet är redan lagt. Resten får bli imorgon.

Igår var jag superladdad för loppet och nästan hoppade av energi. Idag är nivån inte lika hög, men jag är fortfarande laddad! 7,31 km/h är snitthastigheten man måste hålla för att inte komma försent i mål. Och det ska jag väl klara, även om det nog blir lite trångt i början även här, över 1000 anmälda ju!! Nervös!

Svårt att hinna...

Bloggen blir lite lidande lite väl ofta känner jag... Sitter ibland på bussen hem från jobbet och kommer på saker som måste offentliggöras, men sedan kommer en massa annat emellan. Framförallt träning och födointag, men även andra mer eller mindre viktiga saker... Bloggen är tyvärr inte prio ett i min lista just nu, med bara tre veckor kvar till Öppet spår och lite för mycket att gör på jobbet. Och så ska man ju hinna vara lite social också!

Förra helgen var jag dock inte särskilt social. Packade ryggsäcken och skidorna och drog till Mora för ett antal timmar "för mig själv" i Vasaloppsspåret, under ledning av Staffan Larsson. Blev mycket smidigt bussad ut till valfri plats i spåret på morgonen (som längst till Evertsberg) och sedan var det bara att skida tillbaka till Mora där lunch, middag och sömn väntade. Så det blev några välbehövliga mil, även om en ond axel gjorde att jag tog det lite lugnare än tänkt på söndagen. -1 grader och ymnigt snöfall både lördag och söndag gjorde också att det blev ordentlig träning. Trögåkt och snö i ögonen, men fantastiskt vackert i skogarna med några decimeter nysnö och snö på granar och tallar!

Nydragna spår båda dagarna gjorde att det ändå blev ganska angenämt och jag tänkte i mitt stilla sinne att såna spårprivilegier lär det inte vara på Öppet spår. Det fanns dock andra som var av annan uppfattning och ondgjorde sig över att de bara spårade två gånger om dagen så att det var flera millimeter (!) snö i spåren så det gled så dåligt! Stackars krake när hon kommer till Vasaloppet, vilken chock det ska bli!!

I onsdags var jag på en härligt avslappnande helkroppsmassage för en del av födelsedagspengarna. En och en halvtimme Sun, Moon, Earth som gjorde att jag för en gångs skull sov som en stock sedan! Välbehövligt och väldigt skönt. Lurade nog bort det sista av min nackspärr också.

Pulsen har för övrigt börjat ge med sig nu och blivit mer kontrollerbar, så kanske har jag klivit över någon tröskel jag legat och harvat framför ett längre tag. Vore skönt i såfall, för jag behöver verkligen all kondition jag kan få inför 22 februari. Och för den delen även inför 8 februari! Ska nog åka Engelbrektsloppet tror jag. 6 mil träning vore ju inte fel, och dessutom innebär det ju att jag ändå har En Klassiker om influensan skulle komma och ta mig vid något olämpligt tillfälle!

Att jag aldrig lär mig!

Latmasken i mig var framme här i helgen och bestämde att skidorna skulle lämnas in för glidvallning inför Mora-helgen istället för att göra jobbet själv. Enda tillgängliga utförare inne i stan är Intersport. När jag lämnade in dem sade jag att jag ville ha dem glidvallade för ungefär 0 till -3 grader. "Ja, grundvallning", sade killen som jobbar där. Nja, grundvallning OCH glidvallning påpekade jag, och jag vill absolut ha tillbaka mina egna skidhållare (eller vad de kallas). Han tittade på mig som jag var en idiot och sade att det var klart jag skulle få.

Efter att idag precis ha hunnit med 18.22 pendeln och sedan mer eller mindre sprungit till Intersport skulle skidorna hämtas ut. Killen hämtade dem, och mina skidhållare var INTE på... Jag påpekade detta lite syrligt och han skulle gå och leta "eftersom de brukade vara lite dåliga på det där"... Han letade och hittade inget, men när jag följde med in såg jag dem direkt, så återfunna blev de i allafall. Däremot var skidorna INTE glidvallade, däremot dåligt grundvallade. Det hängde paraffinrester både här och var, tror de slipat dem också, för de var väldigt skitiga och dammiga. Inte borstade alls... Ganska purken blev jag, och behövde åtminstone inte betala fullt pris, men ändå. Jag var ju lat för att jag skulle slippa! Nu måste jag ändå göra en hel del själv...

Men jag får skylla mig själv, jag har ju flera gånger tidigare sagt att jag ALDRIG SKA HANDLA PÅ INTERSPORT I GRÄNDEN mer. Nu ska jag VERKLIGEN KOMMA IHÅG DET! För varje gång har det slutat med att de BEVISAT VILKA KLÅPARE DE ÄR! Nu borde jag väl lärt mig snart :-) Och förhoppningsvis finns ordentliga vallaprofiler att använda i Mora så ska det göras lite ordenligt på fredag kväll istället...

Har för övrigt sålt de gamla för korta stavarna på Tradera idag. 276 kr gick de för, köparen gjorde verkligen ett kap måste jag säga!

Förkylningsskräck

Nu börjar det krypa så pass nära inpå Öppet spår att bacillskräcken börjar infinna sig. Tänk om man skulle åka på en redig influensa precis vid fel tillfälle! Ve och fasa! Tror iförsig att jag verkar klara mig hyfsat, eftersom nästan varenda människa på jobbet går och snorar, och har gjort så i flera veckor, men jag har klarat mig undan. Ta i trä...

Den senaste veckans bristande nattsömn gör väl heller inte att oddsen förbättras för att slippa undan, men nu verkar det ha börjat ordna till sig så att sömnen återvänder så sakteliga. Ser faktiskt fram emot skidhelgen ihelgen nu, vilket jag inte gjorde för några dagar sedan.

Körde ett pass på crosstrainern idag och hade för första gången på länge lite svårare att få upp pulsen, så kanske går det åt rätt håll. Eller så betyder det bara att jag är översliten... Får se hur det känns om nån dag eller så. Dagens träning är dock inte avslutad ännu, ska köra lite styrka och expander också, förutom att dammsuga och vika tvätt såklart. Herregud, vad allting tar längre tid när man måste göra precis allt själv :-)

Idag kom min ekologiska mysmüsli från Saltå Kvarn med posten också. Har hämtat den men inte provat den ännu, så det återstår fortfarande att se om den var värd de dyra slantarna.

Nackspärren är för övrigt nästan borta, har slängt halsduken idag och hoppas på att min inbokade massage på torsdag trollar bort det sista som eventuellt är kvar så att jag kan skida obehindrat i Dalaskogarna i helgen!

Oh, my, g....

Känner mig lite som en dum amerikan idag... Föreslog för pojkvännen i USA att jag ju kunde ringa upp honom på hans hotellrum så slapp han betala (han har fortfarande sin svenska mobil). Det visade sig att med vårt Skype till vanliga telefonen på hans hotellrum så kostar det 16,4 öre per minut! Vi pratade i nästan två timmar för 18,53 kr!! Hur korkad är man inte som inte kommit på det tidigare?? Trevligt var det i allafall, så nu hoppas jag bara att han inte hamnar i någon bar-fight under den hetsiga fotbolls-matchen Philadelphia-Phoenix som tydligen är största snackisen.

Fick inte mycket sömn inatt, eftersom nacken gjorde sig påmind så fort jag rörde minsta muskel. Lyckades några gånger hitta liggställningar där den inte gjorde ont, men så fort jag slumrade till så rörde jag ju på mig och då var det kört igen. Vaknade till några gånger av gnyende, grymtande ljud från mig själv... Så idag bestämde jag mig för att försöka bota den stela och minst sagt onda nacken med motion. Blodgenomströmning kan ju inte skada! Tänkte ta det lugnt för säkerhets skull, men det gick rätt bra att springa också (bortsett från att veckans sömnbrist kört flåset i botten). Åtföljt av en lång varm dusch så kändes det rätt bra ett tag och är nu betydligt bättre än igår men fortfarande långt ifrån bra...

Å andra sidan, om det förbättrar sig i samma takt som hittills så borde det i allafall gått över till mitten av veckan så att jag kan stak-träna igen... Kanske får boka in massage under veckan för att inte äventyra skidhelgen i Mora.

Har ju även funderingar på att åka Engelbrektsloppet för att ta det säkra före det osäkra och ha en Klassiker färdig i och med det, om jag skulle gå och bli sjuk till Öppet spår eller nåt sånt dumt. Dock finns ännu ingen snö där, och vädret ser inte ut att lägga upp för det heller. Och jag är inte så sugen på att åka 6 mil på spår i stil med de i Sya för någon vecka sedan... Blåmärkena påminner mig om att det var ganska smärtsamt av och till... Får se hur jag gör. Kanske är bättre att hoppas på det bästa och ta en träningshelg till i Vasaloppsspåret kanske? Beslutsvånda...

Träning inställd...

Det var bokslutsfest på jobbet igår, en tillställning som var så mycket KFIB att jag nästan mådde illa... Hade därför bara planerat ett kortare stakningsstyrkepass idag, men det fick bli inställt. Jag hade nog för stor handväska som jag gick och bar på hela kvällen igår, eller så är det stress eller draget på Steve's där jag käkade lunch med vänner idag. Jordens värsta nackspärr infann sig i allafall vid fyratiden idag när jag stod och provade jeans på SOLO och blev snabbt värre. Jag skyndade hem och smorde så gott jag kunde in den ömma nacken med tigerbalsam och bylsade in den i en stor halsduk, men det gav nog inte så stor effekt. För någon styrketräning är inte aktuell idag, så jag bara hoppas att det gått över så pass till imorgon så att jag åtminstone kan ta en joggingrunda!

Halsduken sitter kvar kring nacken och det känns som att toppen nåtts och rörligheten blivit aningens bättre, men det kanske är önsketänkande?

Hursomhelst hade jag en väldigt trevlig eftermiddag på stan idag. Först letandes en present till inflyttningsfest som vännerna skulle på. Därefter fett och salt i form av kycklingfile med klyftpotatis och dipsåser på Steve's, följd av den största cappuccinon jag någonsin druckit, på Espresso House. Så kaffe-uppehållet är tillfälligt över, magen verkar ännu inte protestera. Men jösses vilken koffein-kick jag fick, så kanske ska jag hålla mig till att bara dricka kaffe varannan vecka, för att verkligen få ut effekten av det när jag behöver det, t ex under ett långlopp eller så...

Förändring

På nyårsafton diskuterades mycket att 2009 skulle bli ett förändringens år. Och kanske blir det så. Ett par förändringar har i allafall redan infunnit sig i mitt liv:

Jag har slutat använda schampo. Äckligt tycker säkert många, men det är inte så att jag inte tvättar håret. Jag har istället börja använda balsammetoden för att göra rent håret och samtidigt skona hår och hårbotten från onödiga och uttorkande kemikalier. Fungerar hittils bra, även om jag inte märker någon större effekt på håret. En bonus som infunnit sig är däremot att mitt psoriasis-eksem runt ena örat helt försvunnit. Me like!

Jag har ändrat mitt träningsprogram till att omfatta fler längre pass och mer grundstyrka. Har ju inte riktigt sett några effekter av det ännu, men det känns bra hittills i allafall. Körde en timme på crosstrainern idag, följt av 15 min styrketräning med min egen kropp som motstånd. Kändes helt OK, förutom att jag insåg att jag glömt raka benen när jag låg där på golvet och sprattlade. De piffade tjejerna som smög omkring och stretchade tyckte säkert det var äckligt...

Jag har slutat dricka kaffe. Förhoppningsvis är detta en mer tillfällig förändring, för även om magen just nu säger nej till allt syraproducerande så har jag svårt att se att jag ska kunna motstå en riktigt god kopp kaffe under någon längre period.

Den största förändringen är såklart att sambon nu befinner sig på andra sidan Atlanten och för fullt försöker rota sig där. Förhoppningsvis innebär detta en förändring även för mig framöver, men det får visa sig. Det är ju såklart en förändring även nu, eftersom jag bor ensam kvar i vår lägenhet, men förhoppningsvis får jag spendera mer tid i landet over there framöver :-)

Det går utför!

Utförsteknik och stakning lärde vi oss sista dagen, faktiskt väldigt nyttigt! Framförallt tror jag att man kan ha väldig nytta av det på Vasaloppet, genom att man inte behöver ploga så mycket (om folk redan plogat bort spåren) för att kontrollera sin framfart längs spåret.

I måndags kväll hade vi en Vasaloppsföreläsning med Jerry och Jenny Hansson, som var väldigt intressant. Jenny måste nog vara en av de personer jag mött som har mest sympatisk framtoning. Lugn, söt och vältränad. Med risk för att låta som jag är lagd åt fel håll ;-)

Lägret avslutades med diplomutdelning a la ungdomsläger, och toppluveutdelning av platschefen i Vålådalen, och eftermiddagen ägnades sedan åt lite sista desperat kilometerjakt i spåret innan taxin tog oss till Undersåker och nattåget. Hade bokat liggvagn och gruvade mig lite med tanke på hur sovvagnen var på vägen upp. Men vagnen var nyrenoverad (verkade det som) med fräsch toa och spacigt blått ljus i korridoren!

Jag sov riktigt gott under turen söderut faktiskt, efter en riktigt god middag i resturangvagnen tillsammans med de mest stockholmiga stockholmstjejer jag träffat, och min rumskamrat.

Smartwool, me like!

Alltså, Smartwool underställ och strumpor måste vara det bästa man kan köpa! Har haft dem varje dag på lägret nu och de känns varken äckliga eller luktar äckligt. Och så värmer de sådär lagom bra så man egentligen inte behöver något mellanlager utan klarar sig med jackan, trots ett antal minusgrader. Me like!

Idag har jag annars åkt den jobbigaste 7,5km-slinga jag nånsin åkt, kroppen börjar bli vääääldigt sliten nu! Fokus på kondition blir det nog ännu mer när jag kommer hem. Desto skönare var det därför med den varma badtunnan utanför bastun innan middagen. Tillräckligt höga kanter för att det skulle vara lä och man inte skulle bli kall om huvudet, men ändå så man kunde andas in den friska kalla luften samtidigt som man blev underbart varm i musklerna. Nice!

Teknikträningen idag omfattade bland annat stakning med frånskjut, vilket jag faktiskt har fått ganska bra kläm på. Jerry sa t o m att jag var riktigt bra på det! Vi fick även staka utan att använda armarna annat än till att sätta i stavarna. Tätt intill kroppen skulle armarna vara. Då fick magen känna på vad den egentligen bör göra vid stakning, och det gick (hör och häpna!) fortare än när man använder armarna "som vanligt". Teknikens under!

Kkkkkaaaaallt...

Temperaturen sjönk rejält igår kväll, och fortsatte att göra så till imorse. Vid frukosten halv åtta var det -32,5 grader! Jag var ute runt nio-tiden för att det var så fint, och för att känna hur det kändes, då såg det ut så här:

Dunjackan blev så kall att den bara prasslade, och ögonfransar och näshår blev ganska snabbt ganska vita. Programmet blev därför lite omkastat, vi fick köra styrka inomhus på förmiddagen och hoppas på att temperaturen steg till eftermiddagen. Det var ganska kallt i sporthallen också, men vi lyckades få upp värmen och fick många nyttiga övningar av Jerry. Jag insåg raskt att jag behöver träna MYCKET mer styrka, och det är ganska fascinerande att se hur stark man KAN vara om man gör det systematiskt. Fast man kanske inte ska jämföra sig med någon som tränar 750 timmar om året, hehe...

Eftermiddagen bjöd på lite varmare väder, bara -18 när vi gick ut. Teknikträning på diagonalåkning stod på schemat och vi delades in i grupper. När det upptäcktes hur hopplösa vi var på tyngdöverföring, höga höfter och avslappnad åkning så kastades stavarna raskt åt sidan och vi fick åka utan. Gjorde faktiskt susen för att förstå hur det ska kännas när man gör rätt. Stavarna kopplades på igen, men det var lätt att falla in i gamla mönster. Efter teknikpasset försökte jag mig på en runda ute i spåret men gav upp efter kortaste rundan. Det gjorde för ont i luftrören av kylan, och det är ju dumt att orsaka frostskador på lungorna!! Kroppen kändes rätt mör ändå, så det fick räcka.

Efter dusch och middag väntade föredrag med H-C Holmberg. Mycket intressant, trots att jag väntat mig en torr teoretiker, doktor i längdskidåkning som han är. Men mycket praktiska tips och exempel som jag faktiskt tror jag kommer ha nytta av, blev det istället.

Trött är man i allafall, hur jag ska orka två dagar till i det här tempot kan jag inte förstå just nu i allafall...

Var är min kondition??

Det snöade rejält när vi kom hit, och hade så gjort hela natten. Dessutom hade pistmaskinen gått sönder, så de spår som fanns att tillgå var bara körda med skoter. Det räckte dock alldeles utmärkt för mina behov. Temperaturen var annars ganska lagom, sisådär -6 grader, så jag behövde inte klä på mig alltför mycket. Vallningen blev inte så där jättelyckad, men det berodde nog mest på nysnön, det är ju lite svårt att få glid då. 12,5 km lyckades jag i allafall samla ihop.

Boendet blev i år i huvudbyggnaden, trots att förhandsinfon sagt att det var de stora rummen i Tipshuset som gällde. Jag delar rum med en tjej som varit spinninginstruktör på Nautilus, hade liksom förträngt att det skulle delas rum, men det ska nog gå bra. Även om jag tror jag kommer sakna TV på rummet...

Oskar Svärd är tydligen sjuk och inte här, Jenny Hansson har åkt Tour de Ski men är nu också sjuk, och kommer kanske i slutet av lägret. Jerry Ahrlin är därför "ensam" ledare, men har ett antal medhjälpare så det ska nog gå bra. Han har ikväll instruerat oss i vallning och verkar ganska pedagogisk, även om han har den mest bonniga jämtlandsdialekt jag nånsin hört!! Svårt att inte börja le när han öppnar munnen, hehe...

Det började bra...

Av någon anledning var jag ganska nervös när jag skulle åka iväg till Vålådalen. Kanske var det prestationsångesten som satte in. Alla skulle säkert vara erfarna och jätteduktiga Vasaloppsåkare... Eller kanske var det en föraning om vad som väntade på tåget, suck! I sista stund kom jag på att jag skulle ta med mig den stora dunjackan, eftersom det ska bli kallt, men jag blev rejält svettig i den när jag kom på tåget. Sambon följde med mig till stationen och till och med ombord på tåget med alla grejer, men väl där visade det sig att min kupé var låst... Vad göra?? Sambon ilade av tåget i sista stund och jag förberedde mig på en dust med tågvärden (höll på att skriva konduktör, men så får man ju inte kalla dem längre!).

Efter en stund öppnades dörren till kupén och det visade sig att det redan låg en tant och sov i min säng! Hon vaknade till och hävdade bestämt att hon "blivit lovad" den sängen. Jag orkade inte bråka med henne utan bestämde mig för att ta det med konduktören, som lös med sin frånvaro. Under tiden jag väntade upptäckte jag att ingen av toaletterna i vagnen fungerade... Härligt! Därefter försökte en man i grannkupén använda handfatet i kupén, vilket resulterade i en vattenläcka i halva korridoren. Han fick sedan en utskällning av konduktören. Ja, vad ska man egentligen ha handfat till om det inte är för att använda??

När konduktören väl kom blev jag förflyttad till en annan vagn och en annan kupé, där bara den ena toaletten var trasig, och där bara hälften av kupéerna var ur funktion! Det kallar jag SJ-kvalitet. Jag var åtminstone ensam i kupén och förblev så hela natten. Trots detta sov jag ganska dåligt, många var de busande barnen i korridoren utanför.

Årets sista (och bästa??) prestation

Igår körde jag ett kort men superjobbigt intervallpass. Stavlöpning så skidlikt som möjligt. Lyckades då med bedriften att (enligt pulsklockan) komma upp i 101% av min maxpuls. Det måste väl ändå anses som en ganska hyfsad prestation på nyårsafton?? Det blir mer och mer lockande med ett maxpulstest faktiskt, undrar hur mycket jag skulle lyckas komma upp i!

Året har annars startat lugnt, i soffan mestadelen av dagen. Med undantag för en härlig promenad i vintersolen med sambon, och några inte lika härliga turer till tvättstugan. Nyåret firades i trevligt sällskap även om värden somnade innan kl 22 pga huvudvärk, och även om jag är lite avundsjuk på de som firade i tält i Stendörrens naturreservat...

Inspiration, bitte!?!

Den stackars bloggen har blivit lidande pga min bristande inspiration den senaste tiden. Så har träningen. Men nu känns det bättre igen. Tror det beror på mer sömn och mindre arbete... Tog ett medellångt pass på ca 1,5 timmar idag, i minusgrader och tidvis dimma, med stavarna. Jätteskönt och uppfriskande, och nästan tio minuter snabbare än när jag gjorde samma pass som snabbast tidigare. Nu börjar jag nästan kunna föreställa mig att med mjölksyra i armarna staka längs målrakan i Mora!

Lite inspiration måste jag erkänna att det också har kommit från en bekant till mig. Som bestämt sig att åka Vasaloppet 2009 trots att han aldrig stått på skidor förut, förutom utför. För att bespara honom en dyr skidinvestering erbjöd jag honom att först låna mina gamla skidor (som jag numera är för lätt för) för att testa lite. Han funderade på saken, men det visade sig att han bestämt sig för att slå till på ett par egna direkt. En lördageftermiddag för några veckor sedan ringde han nämligen till sambon: "Hur får man i skidorna i pjäxorna?" Hmm... Ja.... Ni förstår...

Dagen efter berättade han att han ramlat typ sju gånger på de första femtio metrarna men att det sedan gått bättre, i allafall uppför. Om man kan anse att golfbanan i Linköping innehåller uppförsbackar... Trots sin stavlöpning börjar han inse att det nog kan bli svårare än han tänkt sig att åka 90 km på längden. Jag frågade honom om han inte funderat på att ta Öppet spår istället, men fick svaret att det "bara är för amatörer"... Så det så!

Men nu har jag som sagt i allafall fått en ny morot. Kan han så kan jag! Eller snarare, det vore väl själva sjutton om han skulle klara det och inte jag!! Alla morötter är bra morötter, så det så!

Det går dåligt...

Har gjort det en längre tid, jag har tappat sugen rejält när det gäller det mesta, så även bloggen, vilket kanske märks?? Men nu börjar kurvan luta uppåt igen tror jag... Har i allafall börjat sova ordentligt igen, och magkatarren börjar ge sig tror jag.

Fick lite ny energi förra veckan också. Var på kurs i Bergen (eller snarare utanför Bergen) och när det av och till blev lite tråkigt, ja då var det bara att se ut genom panoramafönstren: Klarblå himmel, sol, minusgrader, snöklädda fjäll och en glittrande fjord. Flera dagar i rad till och med! Hur vanligt är det i Bergen?? Kvällarna var inte så mycket sämre: Varm bassäng som gick ut utomhus, snöfall i håret och därefter fullmåne. Följt av lite massagebad, ångbastu och icy pool (9 grader). Å så väldigt trevligt sällskap och god mat, kan det bli bättre???

Jag har även bokat in mig på Vasaloppsläger i början av januari, det ser jag verkligen fram emot. Synd bara att det nu inträffar de sista dagarna sambon är i landet, avresan har ju blivit fördröjd på grund av visumtrubbel. Men jag ska nog kunna roa mig ändå, jag längtar såååå efter en massa riktig snö!

Björnklister!

Ikväll har jag varit på choklad- och vinprovning på Systembolaget. Mycket trevligt! Vi provade bl a Solbacka körsbärsvin. Det luktade precis som barndomens björnklister!! Nostalgi och mandelsug :-)

En helg i en tunnel

I helgen besökte vi skidtunneln i Torsby och chockstartade kroppen lite kan man säga. Första varvet var en plåga! Sista varvet innan hemfärd var dock rätt OK och träningsvärken inte alltför farlig så här i efterhand.

Men det mest minnesvärda var varken skidåkningen eller den låååånga bilturen dit och hem, utan människorna vi träffade på vandrarhemmet. Delar av handikapplandslaget på skidor som var där på träningsläger. Särskilt en kille var härlig. Han pratade oavbrutet på världens bredaste dalmål och det blev att vi blev sittande i tv-rummet och såg Dansbandskampen med honom. Det var enligt honom världens mest spännande program. Allt i hans liv verkade vara kul och spännande, tänk den som hade en sådan inställning till livet! Man får sig allt en tankeställare, hur mycket krånglar man inte till saker och grubblar?? Han förgyllde i allafall min lördagkväll, även om det säkert finns de som inte skulle uppskatta hans sällskap.

Det tragiska i det hela var att två av deras ledare kom och mer eller mindre bad om ursäkt för honom och hans vänner. Jag funderade ett tag på om det var för att de skämdes för dem eller om det baserades på erfarenhet - att folk brukar bli sura och arga när de "tar plats". Tyvärr är det nog det senare...

Det suger i skidtarmen

Haha, undrar hur många som kommer läsa dagens rubrik fel?!?

Satt på ett "prata-ut-möte" för ett projekt på jobbet igår, stundtals ganska tråkigt och väldigt utdraget. Vi fick till och med lov att ta kaffepaus och då passade jag på att prata längdåkning med en kollega, som pratade sig varm om Bruksvallarna. Jag blir mer och mer sugen på att åka dit, eller i allafall till området. Jag har ju hittills varit mer inne på att ha Tänndalen som utgångspunkt, mest med anledning av deras testanläggning. Jag har dock inte kommit fram till om jag verkligen vill ha svart på vitt hur mina syreupptagningsvärden ser ut, det riskerar att bli deprimerande...

Det ligger hursomhelst i planeringen att ta en helgtur till skidtunneln i Torsby om några veckor. Det riktigt sliter och drar i mig efter att åka lite skidor, och helst inte så lite heller. Stod och drog med expandern igårkväll och hade klarblå himmel, nakna fjällbjörkar och gnistrande snö med nydragna spår på näthinnan hela tiden. Det är ju synd faktiskt att man verkligen bor i fel landsände för att på ett mer ekonomiskt och tidseffektivt sätt kunna ägna sig åt längdåkning...

Vet inte riktigt hur jag ska få ihop tillräckligt med mil för att känna mig lite mer bekväm inför nio mils åkning, eller snarare hur mycket pengar och kompledigt det är värt att lägga på det. Jag skulle nog säga ganska mycket, men tyvärr inte tillräckligt...

Månadens MAF-test

Nu pekar kurvan uppåt igen, det är skönt. Ganska mycket dessutom, i allafall jämfört med förra månaden! Sambons kommentar: Men varför springer du inte bara rakt av, så får du bättre kondition??

Men det blir ju så subjektivt då, jag vill ju VETA hur mycket bättre jag blir, och då är ju statistik det optimala. Dock helst inte till överdrift. Åtminstone en gång i veckan lämnar jag pulsmätaren hemma och "bara springer" på känsla i kroppen just då. När jag däremot står i crosstrainern på gymmet är det ju lite av ett underhållningsmoment att hålla koll på pulsen och köra lite snabbstatistik i huvudet. Något måste man ju sysselsätta sig med när man inte har någon varierande omgivning att titta på!

Nästa månad är det nog dags att knäcka nästa minutgräns tror jag!

Otroliga höstfärger!

Har inte höstfärgerna varit lite höstigare i år? Hållit i sig väldigt länge och varit särdeles intensiva? Jag har förundrats i flera veckor och gör det fortfarande varje dag på väg hem från jobbet.

I barndomsstaden såg det t ex ut så här:

Nojig i överkant??

Dagen har präglats av SJ. P g a signalfel blev det stadsbuss upp till huvudstaden, vilket resulterade i kopiös träsmak!

Efter några timmar hos föräldrarna vändes näsan hemåt igen, och rent logistikmässigt gick det bättre. Däremot fick jag en ganska otrevlig upplevelse i form av en skum man som klev på tåget, jag minns inte var. Han stod länge och gjorde ansats att sätta sig bredvid mig, men eftersom vagnen var i princip tom flyttade jag inte min väska och till slut satte han sig mittemot. Han satt och stirrade på mig väldigt intensivt så jag höll mig upptagen med mobilspel, men tittade lite på klockan ett tag varpå han genast frågade vad klockan var och vad nästa station var.

Tyvärr var nästa station slutstationen och det var dags för tågbyte för mig. Vid stationshuset stod han och tittade på avgångar så jag försökte "smyga förbi" och ställa mig långt borta på perrongen bland mycket annat folk. Men ganska snart vankade han av och an med ca 10 meters radie bakom mig. Ringde sambon för att verka upptagen.

När så tåget äntligen kom (med bokade platser den här gången) gick han på i andra änden av vagnen. Tack och lov satt en tjej på platsen bredvid mig och jag såg inte till så mycket mer av mannen. Satt vid tågvärdarnas bås, och värdarna visade sig vara två unga tjejer som hade problem med en aggressiv man längre bak i vagnen som inte hade biljett och tyckte det var för dyrt att betala. Var det samme man måntro??

När jag var framme och klev av beslutade jag att ta det säkra före det osäkra och ta taxi hem. 55 kr, det var det värt!!

Övernojig eller vad??

(Antagligen, men hur ska man veta?? Som sambon sade: Man hade ju ångrat sig rejält om man övertalat dig att gå och det hade hänt något...)

One of those days

Idag förhandlade jag läääänge med mig själv om huruvida jag skulle träna eller ej. Kände mig rätt hängig och trött efter jobbet och var dessutom tvungen att fixa lite på stan (hann dock inte allt jag skulle, suck...). Dessutom har jag lätt träningsvärk efter passet med expandern igår!

Satt i soffan en stund och filosoferade, men så kom jag fram till att det dåliga samvetet för att inte träna skulle överträffa det sköna i att slappa. Så crosstrainern fick sig en omgång (jag var nästan själv på gymmet!), men kroppen kändes väldigt seg. Lite magont, vilket hypokondrikern i mig genast surfade rätt på att det nog är äggledarinflammation... Pulsen sprang i väg ordentligt i början men stabiliserade sig efter 20 min ungefär. Lagom tills jag var färdig alltså, eftersom jag kompromissade med mig själv och bara gjorde ett halvtimmespass.

Tror jag behöver få sova en hel natt och äta lite bättre för att det ska gå bättre. Så det är snart läggdags faktiskt, natta!!

Chokladälskande brownie!

Är det en slump att jag föll ut som en brownie i testen "What dessert are you"???

You Are a Brownie

Decadent and intense, you aren't for the weakhearted. Those who can deal with your strong flavor find out how sweet you really are.

What Dessert Are You Most Like?

Tänk på att "Kärlek kommer och går, men choklad varar för evigt"!

Gräsänkan passar på att träna

Sambon åkte till Dalarna idag, är borta till måndag. Så nu har jag hur mycket tid som helst att träna. Yeah right! Men har i allafall crosstrainat och expandrat idag som jag lovat mig själv, och armarna var inte riktigt med på noterna. Men någonstans ska man väl börja.

Åt makrill med tomatsås till middag (bl a), eftersom jag fick ett omega-3-ryck. Läste om det idag på jobbet och tänkte att det var länge sedan jag åt fisk. Bestämde mig även för att börja föra kostdagbok på Wellnesscoach igen eftersom vågen återigen börjat peka neråt. Men usch vad omständigt det är! Det måste väl för guds skull finnas ett lättare sätt att hålla koll på att man äter tillräckligt och nyttigt! Kan inte någon bara ge mig en personlig kostrådgivare som säger nåt mer matnyttigt än "ät en sund blandning av kolhydrater, fett och proteiner"???

Mental träning med en äventyrare

Dagens träning har bestått i att lyssna på ett föredrag med Renata Chlumska på Nationernas Hus. Mycket engagerande. Dessutom gav den ju lite dåligt samvete på sätt och viss. För vem kan komma undan med en ursäkt om att det är "för regnigt" för att springa en halvmil eller så, när det finns sådana som Renata, som trotsar vädret i 4 mil kajak/gång eller 12 mil cykel om dagen??

Mycket tänkvärda och roliga saker sade hon i allafall och det var en liten energikick inför den långa träningshöst som komma skall.

Imorgon väntar crosstrainern igen, antagligen med några hundra drag på expandern efteråt också. Bäst att skriva om det här så att jag inte hittar på några ursäkter :-)

De nya Fem Fingrarna är testade

Träningen har verkligen blivit lidande i helgen som var... Disputationsfest (med 170 personer!) i fredags, varefter jag knappt sov en blund på hela natten. Upp i ottan för att laga mat hela dagen till 30-årsfesten (trots att sambon trodde han skulle hinna utan hjälp, vilket var tur, för vi blev INTE klara i tid...). Sedan fest till halv tre på natten... Inte mycket energi till övers. Men trevligt var det i allafall och god blev maten även om den var sen :-) Fick många mycket trevliga presenter måste jag säga. T ex ett par Fivefingers, som dock var lite små, så jag bytte dem mot ett par större och mer färgglada. För att citera Merethe på Uteliv: "Om man ska ha ett par sådana här ska de faktiskt synas också!" Å visst är de fina??



Testade dem igår på crosstrainern och fick faktiskt lite ont i fötterna, så jag ska nog kunna fixa till lite muskler där också! Nu gäller det dock att ta tag i träningen ordentligt så att det blir ett Vasalopp man sent ska glömma :-)

Redan glömda plågor

Efter Lidingöloppet trodde jag verkligen att "aldrig-mer-känslan" skulle sitta i ett bra tag. Men inte, den är redan borta, även om den satt i liiiite längre än efter de andra loppen. En hel dag faktiskt... Nu är känslan mer att jag måste göra det igen för att göra det på en bra tid också!

Såklart har kommentarerna varit varierande som vanligt, och faktiskt lite förvånande så har de varit positiva från de jag trodde mest skulle se ner på den dåliga tiden. Men i löparkretsar räknas nog Lidingöloppet faktiskt som en bedrift. Däremot har vissa stillasittande personer i bekantskapskretsen kläckt ur sig saker som "Ja, det var ju inte så bra direkt, ska du göra det igen??". Följt av ett hånskratt när jag sa att jag skulle det... Men så är det väl om man själv inte klarar av att ta sig ur soffan på kvällen, då måste man nog se ner på andra för att liksom jämna ut...

Bilderna från Lidingöloppet finns på Photomotions hemsida redan, och som vanligt så finns många snygga bilder på sambon, men bara muppbilder på mig :-) Slutsats? Ja, den får man dra själv, hehe...

Men så till loppet då, och slutsatser/lärdomar om det:

Terränglopp???
Även om Lidingöloppet marknadsförs som terränglopp skulle jag nog säga att den är falsk. Mina trailrunners var alldeles för hårda för underlaget som mest var grus och ibland till och med asfalt. Det känns i benhinnorna fortfarande kan man säga... Tårna mår ju inte heller så bra, så jag vet inte hur jag ska kunna få på mig finskor till disputationsfesten imorgon...

Backigt värre
När vi sprungit i Hackefors har jag tänkt att det kan inte vara så här mycket backar i 30 km. Men det kan det, med undantag för några kilometer den första milen...

Kolhydratladdning??
Vi diskuterade en hel del innan om det verkligen ger något förutom halsbränna att kolhydratladda. Och jag måste säga att jag blir mer och mer osäker, jag märker mer av nackdelarna som "sockerkoma", dålig sömn och halsbränna, än att man har mer energi än när man annars springer. Visst orkar man liiite längre, men det kan lika gärna bero på att det är tävling. Och den här gången resulterade det ju bara i magproblem! Fick övergå till en diet på vatten, saltgurka och vitargo-gel för att överhuvudtaget kunna ta mig fram.

Benstyrka
Har jag inte alls tillräckligt. Som massören sa häromdagen: "Man är ju så dum så man tänker att man ska springa så långt man orkar och sen kan man gå. Men vid det laget har man ju så ont i benen att det gör mer ont att gå än att springa!!" Dock ingen kramp, förutom antydan vid ett tillfälle, men det gick att stretcha bort.

Anekdot
Vi valde att starta ganska långt bak i vårt startled, och det var tur. För den främre halvan sprang fel och tog in på 15km-spåret en bra stund tills några vänliga själar som sprungit förut hojtade lite och fick med sig horden av löpare. Vart var funktionärerna??

Kan även konstatera att jag har väldigt suddiga minnen av loppet, kan inte direkt precisera efter hur många kilometer det var si eller så. Jag har ganska många bilder med vackra Lidingö-vyer i huvudet men skulle inte kunna säga ens om de är från första eller andra halvan... Dock kändes det som att sista milen gick väldigt fort!

Hur som helst, Lidingöloppet är hittills jobbigast av mina genomförda Klassikerlopp. Sambon hävdar att Vasaloppet är jobbigare, så vi får väl se vad slutsatsen blir i februari.

Blå små tår

Tårna är nog de som är värst däran efter 30 km på Lidingö... Sambon har en blåsvart, jag har två som är mer åt det blålila hållet. Trivs inte i skor just nu, så det är ju otur att man inte kan gå barfota på jobbet!

Blev ingen topptid direkt, men till nästa gång ska jag försöka träna ordentligt. Nu vet jag i allafall hur det är att ha håll i 21km och sedan vara tvungen att springa sista biten för det gör för ont att gå... Tre fjärdedelar av Klassikern är avklarade, nu börjar Vasaloppsladdningen! Eller, laddningen för Öppet Spår menar jag såklart... Viktigt det där, i allafall för somliga.

Ganska trött är jag just nu också, har faktiskt träningsvärk både i magen och axlarna (deltoidmuskeln) men inte så farligt i benen. Det känns ju, men jag har ju inte stretchat, så det är ju inte så jättefarligt. Sambon stretchade däremot och går som en skitnödig 85-åring ungefär. Ser rätt roligt ut men ganska plågsamt...

Jag utlovar mer betraktelser när orken återfunnit sig lite, godnatt :-)

Lidingöfunderingar

Så här i kolhydratkoman på uppladdningens första dag gör jag inte så mycket annat än att sitta och fundera på sista-minuten-justeringar som kanske "gör stor skillnad". Att uppladdnings-mardrömmarna dessutom infunnit sig redan gör ju att tankarna inte är helt rediga alltid:

Vätska
Ska man ha vätskebälte?? Eller räcker det med vätskekontrollerna var 5-7 km? Kanske ett vätskearmband med bara en liten miniflaska för nödlägen? Fördelen är ju att man har ett förråd om det skulle behöva, nackdelen extra grejer som kan skava och irritera.

Musik
Har i princip bestämt att Ipoden ska få följa med. Men hur ska låtlistan se ut? Och var ska jag stoppa den lilla dyrgripen för att den ska vara minst i vägen och irritera (eller sladdarna snarare).

Gel
Kommer man behöva nödbränsle? Likabra kanske, men då börjar fickan på löpartightsen snart bli fulla av Ipod, telefon (för stegräknarens skull) och en-två gels... Babianrumpa??

Väder
Hur mycket ska man gardera sig? Jag hoppas på väder som tillåter endast en Icebreaker-tröja och inte kräver jacka, det blir så plastpåsigt om det skulle bli liiite varmare under loppet. Men hur snabbt kan man få tag på torra grejer efteråt så man inte börjar tokfrysa? Efter att ha studerat diverse forum har vi nog beslutat att skippa överdragsinlämningen och förlita oss på publikande släktingar.

Vader
Har blivit masserade i förebyggande syfte, men jag fick ju rejäla känningar efter Tjejmilen. Komper de krampa? Ska jag ormsalva dem innan, eller ta tigerbalsam? Eller hoppas på det bästa?

Upplägg
Ska man fega och ta det vääääldigt lugn första halvan för att sedan eventuellt ta ut stegen, eller ska man springa "så långt det går" och sedan börja krokna och få lov att gå mycket. Det finns ju trots allt vissa spärrtider man måste ta sig förbi, och i startled 7 är de faktiskt inte alltför väl tilltagna, om man t ex skulle få problem med krånglande mage eller så (inte för att jag brukar ha det, men man vet ju aldrig...)

Och största frågan av alla: Hur tusan ska det här gå????

Nya lurar!

Inhandlade ett par Creative EP 630 häromdagen och testade dem igår på sista löprundan innan Lidingöloppet. De funkade super! Behövde inte pillas tillbaka in i öronen en enda gång och stängde ut i princip allt deprimerande flåsljud jag brukar ge ifrån mig :-)

Testade även mina Smartwool W's MicroWeight Boy Brief och de var supersköna! Får invänta nästa rea och köpa fler :-) Dock tror jag att Ipoden skulle må bra av att bli inplastad på lördag, i allafall om jag ska ha den i tights-fickan, så den inte blir helt nedsvettad av rumpsvett, hehe....

Måste skaffa GPS!

Igår sprang jag i Vidingsjö, 5km-spåret. Men jag tror inte det var 5 km, för 4,5-skylten kom för nära inpå slutet. Också med tanke på tiden är det inte särskilt troligt att den var 5 km, utan snarare 4,7 eller så. Google Maps är inte tillräckligt detaljerat för att reda ut detta dilemma, nu kan jag ju inte få någon rättvisande kilometertid på passet! Så jag skulle haft en GPS helt enkelt, det bästa hade nog varit en GPS-klocka... Men det får nog faktiskt vänta tills jag kan köpa en rabatterad variant i USA. Inte värt 4000 kr... Eller?

Music is my way of thinking

Jag har en svart t-shirt med guldtryck, med samma text som rubriken på detta inlägg. Och nu tror jag att jag börjar kunna säga att jag lever efter den också.

Testade för första gången att springa med Ipod idag. Jag har undvikit det tidigare för att hörlurarna har en tendens att ramla ur mina öron och det är ju ett störningsmoment. Men de satt rätt hyfsat, åtminstone tills jag började bli ordentligt svettig. Hade satt ihop en spellista som skulle antas passa också, och det var ju helt kanon! Vilken motivationshöjare! Detta måste jag nog använda på Lidingöloppet, iallafall om jag hittar bättre hörlurar eller kommer på någon bättre anordning för att undvika sladdtrassel och hörlurar som trillar ur. Tips på bra modeller mottages tacksamt!

Nu tror jag i allafall att till och med jag skulle kunna klara att springa längre sträckor utan att tappa all motivation och bara tycka det är tråkigt. Måste testas igen på söndag!

För hungrig för att träna

Skulle springa långrundan runt ån idag var det tänkt. Men förbränningen var nog lite för hög under dagen idag, för trots mellanmål var jag så hungrig att magen skrek när jag åkte från jobbet (och chokladautomaten som ibland räddar mig var helt tom!). Inte var det ju bättre när jag kommit till Linkeboda så istället för jogging blev det en sushi-tallrik från Wasabi och sedan en powerwalk i höstmörkret med sambon. Trevligt och lågintensivt, men inte särskilt flåsökande...

Långrundan får bli imorgon istället, har laddat med lite rejälare mellanmål. Sedan är det dags för tårtbakande (levande tårta) till släktingarna som kommer på besök på lördag.

Nedåtgående kurva

Månadens MAF-test gjordes idag, blev flyttat från igår pga jobb... Och det var ingen munter tillställning! Sämre än förra månaden, slå det den som kan. Dock finns ju ett antal faktorer som kan ha inverkat på att pulsen blev högre:

- Luft och temperatur på gymmet var hemsk, man fick andnöd och började svettas bara man kom in bland löparbanden
- Jag sov dåligt i natt och hade en hemsk dag på jobbet, dvs stressnivån var hög
- Jag har precis varit förkyld och inte tränat på över en vecka
- Jag slängde obetänksamt i mig lite godis innan jag gick till gymmet, vilket brukar kunna få upp min puls rejält pga sockerchocken

Så egentligen tror jag inte jag ska dra så mycket slutsatser av det annat än att hoppas på bättre resultat om en månad, då det förmodligen är lite mer balans i tillvaron, Lidingöloppet är överstökat (förhoppningsvis, bara tanken på 30 km om 11 dagar är ju stressande!). Om resultaten däremot är lika nedslående då, så kanske det är dags att göra något åt saken...

För övrigt måste jag säga att jag har svårt att förstå folk som kontinuerligt tränar med pulsklocka, jag tycker att pulsen går upp så fort man tittar på den där rackarns klockan!

På ålderns höst

Ja, 30-årsålderns alltså. Jag har ju precis fyllt 30 och det är höst, alltså ålderns höst :-)

Fast jag känner mig lite som en gamling måste jag säga, i allafall när jag är ute och springer. Förvisso var jag förkyld förra veckan och lite seghet har hängt sig kvar, men ändå... Och förvisso sägs Hackefors-spåret där vi springer inför Lidingöloppet kunna ta knäcken på även erfarna löpare, men ändå... Och förvisso är det ca 8 km att cykla dit, vilket nog får räknas som en redig uppvärmning, men ändå...

8.18 per km är ju ingen höjdartid direkt, och min pipande andhämtning efter de hemska uppförsbackarna låter inte direkt som någon vältranad löpares. Blev bara 2,9-spåret idag, just nu är resonemanget "bättre lite träning och frisk än långa pass och sjuk/övertränad". Det är ju bara två veckor kvar till Lidingöloppet och jag känner mig långt ifrån förberedd. Det är till och med så illa så jag är lite orolig för att riskera att bli stoppad av klockan innan jag ens kommit halvvägs... Å då är det illa! Jag tror helt enkelt inte jag är skapt för att ha löparkondition. Det mesta annat går bra, men löpning är min kropp helt enkelt inte gjord för!!

Vilodag imorgon, sedan MAF-test på måndag, då får jag se hur mycket förkylningen sänkte konditionen egentligen...

Moln igen

Jag måste bara fortsätta på temat snygga moln. Bilden är tagen på väg hem från Göteborg i söndags. Gissa var, den som kan...

Linköpings sämsta kondis

Kanske gör värmen (27 grader), en viss vätskebrist och ganska dålig kosthållning sitt till, men jag måste nog ändå ha Linköpings sämsta kondition. Kanske stress spelar in också i och för sig... Var ute på en kortrunda idag och hade en snittpuls på 173!! Vid några tillfällen var den uppe i 190, och tro mig, jag sprang INTE särskilt fort...

Det var till och med ett fjortisfotbollslag som kom joggandes från sin träning som kom med massa gliringar... Menmen, jag lät mig inte provoceras, det här ska gå i MIN takt nu. Imorgon blir det långpass i lågpulstempo igen. Sedan får vi se hur det blir med träning de kommande dagarna, jag har ju bokat in semestern nu. Gotland blev det till slut, efter att jag slitit mitt hår i ansträngningen att hitta en plats med hyggligt boende där man bara kan göra ingenting och ta hand om sig själv lite...

Och så väntar kajakkursen på Värmdö nästa helg förstås, längtar!!

Recept på lyckad söndag

Grundrecept:

2 st Balder
1 st Flumride
1 st Kållorado (kan med fördel uteslutas eller bytas mot valfri annan vätska)
1 dos Kanonen
1 dos Lisebergbanan
1 st Uppswinget
1 st Flumride
1 st Uppskjutet
1 st Kulingen (kan med fördel bytas ut mot större antal Uppswinget, särskilt för känsliga magar)

Garnering:
Sockervad
French hot dog med vitlöksdressing
Coca Cola
Solsken
Mycket vatten

Avnjutes tillsammans med valfri blandning av partner, syskon eller vänner. Eller alltihop.

Bästa konsert-tröjan?

Helsvart med vit text i "Expressen-typsnitt"

Framsida: IRON WHAT??
Baksida: IRON FUCKING MAIDEN!! THAT'S WHAT!!!

Sett på bussen hem till övernattningslägenheten efter Maiden-konserten på Ullevi. Så här kul hade jag och syster:

30 grader i hobbyrummet

Svettfaktorn är ganska hög i lägenheten måste jag säga... I sovrummet är det "bara" 28 grader. Men det är ju inte sommar så länge, så jag "njuter" :-) Dock är det ju ganska ansträngande att träna i hetta så idag har jag bara kört lite med expandern. Hade tänkt cykla igår, men det blev ett lågpulspass istället (jag har beställt boken nu!). Så jag skulle cykla idag istället, men värmen och sömnbristen har gjort att det är uppskjutet och ändrat till ett tidigt morgonjoggpass imorgon istället innan värmen stiger över 25 grader och bussen till Göteborg avgår. Sedan kanske man kan räkna konsertröj som motion??

Lofoten-semestern är nog förresten avblåst, det blir för dyrt och omständigt. Med lite tur blir det en kajakkurs hos Horisont Kajak istället. Och förhoppningsvis en tur till Gotland. Eftersom jag är ganska sent ute så ser det ut som att tältet får bli mitt boende i så fall, men det får väl gå det också. Jag har i allafall inhandlat ett Sea to Summit-sidenlakan idag för att ha vid ev vandrarhemsvistelser. 260 gram väger det, och är rostrött, väldigt fint :-)

Lägger in min fina bild från Storvätteshågnas topp också, så att semester- och vildmarkskänslan stannar kvar.

Har ni förresten tänkt på hur totalt folk (inklusive jag själv tror jag) förlorar allt vad stil och smak heter när det blir så här varmt? Hmm...

Kostdagboken

Ha, jag har hittat den! Wellnesscoach hette den ju, kostdagboken jag letade efter. Skaffade mig ett litet abonnemang och började registrera mat igår. Låg då på ungefär vad den sade att jag skulle, men det var ju träningsfri dag igår, så jag gissar att jag får anstränga mig lite mer för att få i mig tillräckligt de dagar jag tränar. Förvånansvärt nog så påstår den också att jag får i mig tillräckligt av alla vitaminer och mineraler utom järn, det trodde jag inte... Men det är ju såklart bara baserat på en dag, så vi får väl se hur det ser ut efter en vecka eller så. Har ju tänkt att jag ska äta som vanligt och bara använda den där tjänsten för att se hur jag ligger till, om bristfällig kost är orsaken till att jag går ner i vikt och känner mig lite hängig titt som tätt...

På väg hem från jobbet igår såg jag två älgar, det är inte varje dag! Mitt i en havreåker stog de och mumsade på skörden. En hona med årskalv såg det ut som. Lite vildmarkskänsla i vardagen, hehe...

Lågpulsträning

Som jag misstänkte blev hastigheten minst sagt medioker om pulsen skulle hållas på kring 145. 7,2 km/h, dvs powerwalk-hastighet. Men om det funkar är jag beredd att testa, för tänk om det innebär att jag kommer kunna springa med den pulsen och det kommer känns lika lätt som det gör att gå! Halleluja!

Dock får det nog bara bli en eller två av veckans träningspass som ägnas åt detta, eftersom jag nog behöver lite hårdare träning än det för att klara Lidingöloppet. Men till Öppet spår kanske jag hinner träna upp lågpulshastigheten så att det inte blir så jobbigt... Vitsen med det är ju bl a att kroppen vid lågpulsträning använder fett och inte kolhydrater som bränsle och att energin därför inte tar slut särskilt fort. Skulle ju göra att ens kolhydratladdning räckte längre t ex...

För övrigt vägde jag bara 73 kg idag. Har gått ner 6 kg senaste två månaderna utan att ens försöka, gissar att det är en kombination av träning, stress och för lite av rätt slags mat. Funderar dock på att börja använda en kostdagbok ett tag, för att se om jag får i mig någorlunda tillräckligt. Undrar just vad den där hette som jag använde förut... Via Amelia var det ju, men jag kan inte komma på vad den hette... Får googla lite :-)

Kan även berätta att spenderarbyxorna varit på i helgen, lite reafynd på Carlings och andra fynd på MQ. Mycket nöjd är jag, särskilt med den vita koftan från 365 Sunshine.

Inte så illa

Var ute och sprang idag igen, lite längre än förra gången och tydligen lite snabbare också. Hållen låg och lurade på högersidan i stort sett hela rundan men gjorde sig aldrig hörd på riktigt. Har ju bestämt mig för att skynda långsamt nu, sedan om det innebär att jag blir tvungen att gå delar av Lidingöloppet så får det bli så. Inga knän ska förstöras här inte! Det kändes rätt OK idag, ingen större smärta om jag höll mig undan asfalten.

Har surfat en del i löptrådar och annat och konstaterat att det vore kul att testa lågpulsträning, är ju egentligen det man kanske borde ägna sig åt för att kunna klara långlopp. Problemet är väl bara att det tar väldigt lång tid att få upp hastigheten... I samband med detta stöter man på en del annat relaterat, löparknän och sådant. Vilket fick mig att fundera på om jag kanske ändå skulle försöka få en sjukgymnast att hjälpa till. Tydligen kan onda knän bero på både dåliga höftmuskler (!) och baksida lår etc. Gissar att det kanske skulle vara det som behövs: anpassad styrketräning, för att få bukt med det. Hur som helst, boken "Träna för livet" av Phil Maffetone kanske skulle vara något att införskaffa, till min redan dignande träning- och livsstilsdel av bokhyllan...

Har även funderat så smått på att övergå till en mer vegetarisk kost igen. Problemet är bara att jag har svårt att komma på bra och goda "vardagsrätter" av vegetarisk art som kan tänkas gå hem även hos mitt köttmonster till sambo ;-) Tips mottages tacksamt från vegetarianerna i mitt umgänge, ni vet vilka ni är, hehe...

Moln!

Riktiga regnmoln måste vara bland det mest storslagna som finns. De är liksom så vilda och vackra på något vis. Ska helst upplevas i fjällen så att inramningen blir lika vild och vacker :-)

Kom bara att tänka på det på bussen hem från jobbet igår, då var det riktigt snygga moln!

Trööööött...

Har jobbat fyra dagar efter semestern snart och är totalt uttröttad. Min kropp är inte van vid att gå upp fem på morgonen längre. Eller, framförallt kommer jag inte i säng förrän 23-23.30 trots att jag måste gå upp 5-5.30... Blir lite för lite sömn kan man säga...

Igår var jag i valet och kvalet om jag skulle ta en lång tur med cykeln i det fina vädret eller hålla mig till planen och gå till crosstrainern på gymet. Det blev crosstrainern i ca 50 min. Inte särskilt jobbigt, men jag låg på en högre hastighet än förra gången såg jag när jag jämförde. Har dock kommit fram till att det nog behövs ett knäskydd för att jag ska kunna träna så pass mycket löpning att jag kan springa hela Lidingöloppet. Och då är ju frågan: Rehband eller Vulkan? Tidigare har jag haft Vulkan, men man kan ju ändra sig, det var ju nästan tio år sedan jag köpte det, är lite gammalt och torrt nu kan man säga.

Målfotona från Vansbrosimningen har kommit nu också. Mig kan man beskåda på Photomics hemsida. Sambon däremot får man leta efter genom att söka på alla med vit simmössa. Undrar just hur de lyckats se mitt startnummer på den bilden :-) Och nu är ju också frågan om jag ska beställa bilden eller ej. Jag tror det, har ju tänkt mig att ha min egen Hall of Fame på väggen hemma med Klassikerbilder när jag blivit klar, om jag nu lyckas med det, hehe...

Bloggen registrerad på Bloggportalen

Jajamensan, nu börjar jag bli kommersiell här. Måste ju testa om det genererar några fler besökare till min lilla hörna av cyberspace. Men inser att jag nog är för ointressant för gemene bloggläsare, som enligt Bloggportalens statistik helst läser om sexnoveller, sex, blondinbella och mode...

Nu ska jag leta efter lokaler till en eventuell 30-årsfest, så kanske det åtminstone finns en chans att det blir något. Eller så får jag åka till Philadelphia istället, dags för mig att rekognocera kanske?

Dagens citat kommer för övrigt från Ernst Kirchsteiger: "Att gråta är att duscha inombords"
Isåfall blir jag nog renare och renare med åren tror jag, tycker bara man blir blödigare ju längre tiden går :-)

Alltid får man håll!

Var ute och joggade idag, det är ju dags att bita i det sura äpplet nu, med 73 dagar kvar till Lidingöloppet och ca en månad mindre till Tjejmilen. Varför ska det vara så tråkigt att springa? Man får ju bara ont i knäna... Men nu ska det göras i allafall och jag började lätt idag med korta 2x1-intervaller (dvs 2 min löpning varvat med 1 min snabb gång). Det gick bra i ca 20 min, sedan kom hållen från h-et! Stod tre minuter med armarna i vädret innan det släppte... Dock var det inte särskilt jobbigt (om man bortser från det) så lite kondition har jag väl skaffat mig sedan sist jag sprang i allafall... Fast om det ska bli i närheten av kul att springa så behöver jag nog en Garmin Forerunner 405 med massa spexiga funktioner. Eller vad tror ni?

Har ju utmanat tre andra tjejer att gå/springa Tjejmilen med mig så jag måste ju anstränga mig lite för den skull också, tävlingsmänniska som man är. Har även utmanat dem att tävla mot mig på träningsdagboken Piggelino som jag flitigt använder, vi får se om de nappar.

På Vansbrosimningen var det en äldre kvinna som klarat sin Klassiker på 23.59,58, dvs med 2 sek marginal klarade sig under ett dygn! Under 24 timmar får bli mitt nästa mål tror jag, för hittills har min Klassiker tagit 17.14,03 så jag tror det blir liiiite svårt att klara 24 timmar den här gången... Funderar dock på att anmäla mig till Vasaloppet också, så att jag har två chanser att klara sista delen, om man nu skulle bli sjuk eller vädret skulle vara helt kajko så man misslyckas igen. Sambon hävdar att man kan klara att åka Öppet Spår och sedan toppa med Vasaloppet veckan efter, men jag vet inte, jag... Kanske kan använda Öppet Spår för att seeda upp mig?? Så att jag får åka i samma startgrupp som Gunde Svan menar jag, vi är ju i samma klass ;-) Eller var det bara i simning kanske??

Nästan i klass med Gunde Svan

Så var Vansbrosimningen avklarad och hälften av loppen, eller 303 av 423 km i Klassikern är avklarade. Tiden blev 1.19,03, vilket var 33 sekunder snabbare än sambon. För en gångs skull var det jag som hade övertaget och fick vänta in för att vi skulle hålla ihop. Sås-tempo var det, det tyckte sambon också. Men målet var ju att klara det hela, inte tiden (den här gången...!).

Vanån var ett trevligt ställe. Hyfsat varmt i vattnet, bra ström som man fick fart av och gott om plats att ta ut simtagen på. Trots det minst sagt makliga tempot gick det ganska fort och bollarna som visade hur långt man hade kvar svischade förbi. När min rapklocka (jag börjar alltid rapa efter att ha simmat typ 15-20 min) satte igång hade vi kommit betydligt längre än vad jag normalt gör i bassäng. Det var bra prattempo och sambon började tidigt prata om hamburgare och diverse andra maträtter... Stämningen var god och personerna i följebåtarna kom med vitsiga kommentarer. Några räknade antal kallsupar hos deltagarna, andra bjöd på kaffe (!) och visade med centimeter-noggrannhet hur långt det var till mål. Känslan att bara glida fram i Vanån utan någon ansträngning alls och allt bara kändes behagligt var det skönaste med Vansbrosimningen. Jag skulle gärna göra om loppet med siktet inställt på att verkligen ge järnet, inte bara safea för att klara det. Tror jag skulle kunna förbättra tiden avsevärt faktiskt.

Västerdalälven däremot var mindre trevlig. Svinkall (i jämförelse med Vanån) och alldeles för trång. Man kom ingenstans kändes det som, det var folk ivägen överallt, även om de många kontrollanterna längs stranden till gjorde sitt för att försöka "styra trafiken". Trängseln och den lägre temperaturen innebar också att jag började frysa, och blev irriterad för att det gick så långsamt. Ca 400 meter före mål försvann känseln under fötterna och ca 200 meter från mål försvann lillfingrarna. Ryktet säger också att jag var rejält blå om läppar och haka när jag kom i mål.

I Västerdalälven uppenbarades också det mest irriterande med simningen: Alla de hänsynslösa typer som tror sig kunna crawla men egentligen inte kan det utan bara stänker ner, sparkar och drar ner sina medsimmare. Ni vet, de där semi-simmarna som överskattar sin förmåga otroligt mycket. De som däremot kan simma på riktigt glider ju bara smidigt förbi en, och om de inte får plats säger de "Ursäkta, får jag köra om?" Och tackar sedan för utrymmet när de blivit förbisläppta. Det här fenomenet känner jag igen från bl a Orsa Skimarathon, dvs det är nog samma sak i alla tävlingar med motionsklasser: Riktiga motionärer och riktigt duktiga idrottare har inga problem att samsas om spår eller plats. De som bara är wannabees däremot och egentligen är sämre än, eller på sin höjd lika duktiga som motionärer, de är inte tillräckligt bra för att kunna parera för medtävlande utan tar sig fram med knuffar, sparkar och armbågar. Undrar om de känner sig nöjda på slutet? I Vansbrosimningen borde nog dessa få en egen startgrupp typ "Motionärer frisim", så att de kan crawla på varandra istället för på oss andra...

I år simmade för övrigt Gunde Svan Vansbro Halvsim. Han avverkade de 1500 metrarna på 36.26. Med lite räkning kommer man då fram till att jag hade en tid per 1500 meter som bara var 3 min sämre än Gunde, på dubbla sträckan. Så då kan man väl dra slutsatsen att jag nästan är i klass med Gunde Svan. Eller?? ;-)

Först för dagen på Storvätteshågna

Idag gav vi oss av från Grövelsjön. Vi insåg att det inte skulle bli något tältande av rädsla för förkylningar inför söndag, och så många fler dagsturer där kunde vi inte komma på. Så vi bestämde oss hastigt och lustigt för att besöka mamma och pappa i Glöte istället. Snarvägen dit över Idre och Sörvattnet var nog den sämsta riksväg jag någonsin kört på. Flera mil med en liten halvdassig grusväg! Skärpning, Vägverket!

Innan vi drog från Dalarnas norra hörn beslutade vi oss dock för att gå upp på det högsta fjället i Dalarna, Storvätteshågna, 1203 möh. För att planera när vi skulle kunna vara tillbaka frågade vi den snorkiga damen i receptionen hur lång tid det skulle ta och hon funderade länge innan hon menade att det skulle ta minst 4 timmar enkel väg, eftersom stigningen på slutet var ganska rejäl. Lät väldigt länge för nio kilometer tyckte jag, men hon borde väl veta, och stigningen var ju som sagt ganska rejäl.

Vi tog det ganska lugnt, hade snackspauser på ca tio min en gång i timmen och en rejäl lunchpaus med blåbärssoppa på en halvtimme drygt. Då tog det totalt 5 timmar och en kvart. Tur och retur! Så det måste ha varit med rullstol den snorkiga damen angav tiden!! Återigen visade sig dalmasarnas avståndsbedömning vara lite kajko:

Vid ledens början: "Jakobshöjden 3 km, Storvätteshågna 9 km"
En bit upp i backen där stigen delade sig: "Jakobshöjden 2 km, Storvätteshågna 9 km"
Nästa skylt (inom siktavstånd från den förra): "Storvätteshågna 7,5 km"

Vad sägs om det? Avståndet minskar till en destination men inte till en annan... Och plötsligt är 50 meter lika med 1,5 km... Hmm...

Turen var i allafall fin och vi hade hyfsad tur med vädret, det var över tio grader och började inte regna förrän vi var på grusstigen (!) på väg tillbaka. Eftersom vi startade tidigt var vi ensamma hela vägen upp och nästan halva vägen ner, vilket gav åtminstone lite fjällkänsla faktiskt.

För att kompensera för den hutlöst dyra våfflan idag åt vi efter turen Sveriges billigaste smörgås i Grövelsjöns restaurang innan vi åkte: 3,50 kr!

Imorgon blir det förhoppningsvis lite sim/köldträning i Glötesjön om vi inte helt plötsligt blir badkrukor.

De har svårt med avstånd i Grövelsjön!

Vädret är lite bättre idag, kvicksilvret kröp nog upp mot +9 grader när det var som bäst... Imorse tog vi båten över Grövelsjön, dock inte den vanliga M/S Syløra (den hade gått sönder) utan privatbåt med gubben som äger Sjöstugan. Så idag har vi varit inne i Norge en stund, och sett ett störtat bombplan från andra världskriget som ligger kvar i norra (norska) änden av sjön som påminnelse av kriget. Med i båten var även ett par i 40-årsåldern och två gamla gubbar (som visade sig vara över 80 år!). Alla skulle gå samma sträcka som vi, och för en stund sedan när vi satt och drack kaffe i restaurangen på fjällstationen hörde vi gubbarna prata om att de ändå höll sig i hyfsat form genom att gå promenader på ca två mil om dagen. Sån ska jag också bli när jag blir gammal :-)

Leden vi gick kallas Linnéstigen och sägs på fjällstationen vara 12 km lång, det såg ut som ca 11 på kartan. När vi kom tillbaka till Sjöstugan fanns dock en skylt där det stod 9 km till norrändan. Hur är det egentligen med dalmasar och avståndsbedömning? Det var hur som helst en fin och lättvandrad tur med ca 250 meters stigning, dock grusad väg på den svenska sidan, vilket förtog charmen en del!

Efter Sveriges dyraste våffla (42 kr inkl sylt och grädde) fortsatte vi vår provning av frystorkad mat. Dagen bjöd på Chicken Korma från Mountain House, vilket faktiskt var rena gourmet-middagen jämfört med den Cashew Satay från Adventure Foods som vi åt igår. Den fick vi ju skölja ner med knäckebröd med ädelostmjukost och Highland Park för att det överhuvudtaget skulle passera matstrupen! Har ju fått en del tips om amerikansk frystorkad också, kanske det är bättre, och värt att prova till nästa tur?

Värre än vinter

Igår när vi kom till Grövelsjön var det fantastiskt väder och vi såg verkligen fram emot vandring i några dagar. Det där varslet om skitväder trodde vi inte så mycket på...

Idag när vi vaknade var det +5 grader och spöregn, man såg knappt ner till sjön... Det är faktiskt sämre väder än större delen av vintern bjöd på i Linköping. Och nu är det mitt i sommaren! Inte så sugen på att kasta mig i Grövelsjön för att träna inför Vansbrosimningen direkt! För vi måste ju faktiskt klara av att hålla oss friska i en vecka till också! Jag har ju faktiskt inte varit förkyld sedan slutet på april, och det är rekord för mig det senaste året!

På eftermiddagen tog vi oss i allafall en liten tur bara för att känna på terrängen. Grövelsjön är lättvandrat kom vi fram till. Två timmar var vi ute, och tog oss nästan upp till Jakobshöjden, ca 1100 möh, och tillbaka.

Vi hoppas på en förbättring till imorgon, då planen är att ta sig med båt över Grövelsjön och sedan gå tillbaka, ca 12 km enligt utsago.

Är det hippies som driver Kolarbyn?

Igår började sambons och min gemensamma semester, med en "romantisk" övernattning i Kolarbyn utanför Skinnskatteberg. Vi hade avtalat att vi skulle vara där kl 18, men Eniro lurade oss lite på vägen dit så vi fick en omväg via Arboga eftersom vägbeskrivningen (som vanligt) var fel.

Kanonväder var det i allafall när vi kom fram, vilket gjorde det ganska idylliskt. Kolarkojan vi skulle sova i var inget för en klaustrofobiker men ganska mysig faktiskt. Mygg och knott fanns det gott om så Wilmas Nordic Summer (supermyggmedlet från Uteliv i Linköping) kom väl till pass. Efter en inte så delikat middag på stormköket (Kolarbyn är ju Sveriges mest primitiva vandrarhem) gick vi en tur längs sjön och satt och myste lite innan vi blev alldeles för uppätna av myggen och gav upp och gick till sängs.

Guiden som visade oss runt var nog en av få kvarvarande hippies i Sverige (eller, hon var nog ungefär lika gammal som jag så hon måste ha ärvt det...). Hon och de andra som drev stället bodde i ett hus tillsammans med tio vuxna och fyra barn... Och hon berättade på fullaste allvar om vättar och fe-er och annat som härskade i skogen, menade att sjön var en källa i sig så att man kunde dricka vattnet från bäcken som rann ut från den. Jag skulle dock inte gjort det, temperaturen och hastigheten på vattnet var nog lite för låg för att jag skulle känna mig säker...

Våt våtdräkt väger mycket

Testade att simma med våtdräkten idag, i Tinnis badsjö. Inte särskilt kallt men mer sjölikt än bassängen. En våtdräkt fyllt med vatten blir ganska tung kan jag säga, även om det till viss del kompenseras av att man får bättre flytläge i vattnet. Simmade ca 1 km med åbäket och fick varken "snuskiga skavsår i armhålorna" som det skrivs om i Klassiker-boken, eller andra åkommor. Dock har jag insett att jag kommer få ett annat problem: Jag blir ju jämt så kissnödig av att simma! Och hur ska man lösa det?? Tre kilometer lär ju ta typ 1,5 timmar för oss, och jag brukar vara rejält nödig efter en halvtimme! Inte dricka på hela dagen innan och vara dehydrerad redan från start?? Känns inte som den optimala lösningen direkt... Men man kan ju inte direkt stanna och kissa längs vägen... Innan Vätternrundan gick jag ju och kissade typ fyra gånger på en halvtimme av ren nervositetsblåsa. Inte bra, inte bra...

Värme...

Vår lägenhet måste vara stans sämst isolerade. Igår gick utetemperaturen upp till över 20 grader, idag snarare 25. Direkt är det närmare 30 grader härinne, pust... Men jag ska inte klaga, i allafall inte när jag har semester och kan cykla ut till Berg och svalka mig när jag vill. Dock var vattnet ganska äckligt och fullt av fjortisar, så jag nöjde mig med att bli svalkad av vindpustarna.

Idag kan nog räknas som den första "riktiga" semesterdagen. Ingenting inbokat. Spenderade hela förmiddagen och timmarna i Berg med att sträckläsa "Små citroner gula" av Kajsa Ingemarsson. Rätt OK men ganska förutsägbar bok. Var ju tvungen att sträckläsa den bara för att se om jag hade rätt om hur den slutade. Och ja, det hade jag...

Har för övrigt hittat en ny favorit på kex-sidan: Icas ekologiska sesamkakor ifrån serien "I love eco"

Tror också att jag mutat sambon med Ben&Jerry-glass om han kommer hem innan kl. 21, vi får se om det funkar. Nåt måste man ju försöka med för att säkerställa hälsan på kraken ;-) Hans förkylning verkar dock inte bli så hemsk som först fruktat och än så länge har jag inte känt av några tendenser att överta den. Kanske blir det vandring nästa vecka i allafall??

Thoracal mobilisering nr 2

Var på Bergqvists idag och fick behandling nummer två med Lotorpsmetoden. Han som knådade mig idag var betydligt mer hårdhänt än hon som knådade förra gången. Men å andra sidan kände jag ju mer också, om det nu är bra... Och så ska man visst göra andningsövningarna två gånger per dag! Den infon fick man minsann inte förra gången...

Tydligen är det så att 75% av kroppens slaggprodukter ska ut genom lungorna, så då är det ju inte konstigt att man får lite slem i dem om man inte andas ordentligt. Det kan ta några år innan man börjar få problem sade han. Och när man andas ut riktigt ordentligt och det väser, så är det den riktigt sura luften i botten av lungorna som kommer ut, vilket är superbra.

Eventuellt blir det en simtur idag, ljumsken känns bra igen. Dock har sambon lyckats bli förkyld så jag funderar starkt på att fly fältet för att inte riskera att bli smittad och missa Vansbrosimningen!! Vi får se...